Pain is inevitable. Suffering i otional. -What I talk about when I talk about running, Haruki Murakami

Igår hade jag ett bra inlägg i huvudet. Idag är det tomt.

Det här är typ sjuhundraelfte gången jag öppnar ett inlägg. Idag borde jag vara alldeles för trött för att ens skriva någonting här. Jag borde sova, och jag vill sova, måste bara samla mig. Eller bli av med min fredliga känsla i bröstet, den som smått motverkar min melatoninhalt i kroppen, med det gör ju det mesta så det är väl inte förvånande. Lugn ja, det har jag varit hela dagen, på något konstigt, bekvämt och samlat sätt. Undrar om min hjärna äntligen, efter 1,5 år fattat att jag kan vara ledig utan att behöva fundera på att det är saker jag borde göra (läs: plugga), det kanske sitter ihop med min plötsliga och förvånande längtan till att plugga igen. Min hjärna kanske inte mår bra, eller mår väldigt bra av det här. Jag har iallafall inte mått dåligt på något sätt iallafall, snarare tvärtom i så fall. Jag försökte överföra känslan via sms, men jag vet inte om det var någon höjdare.

Att det spelades Winnerbäck när jag klev in innanför dörren, utmattad, urpumpad och förstörd i kroppen gjorde inte att lugnet hindrade sin spridning heller.

Det går sådär med min sömndagbok, eller med min sömnrytm också. Det är för skönt att sova, varför kan jag då inte somna? Fast skönast är att somna om, och för det måste man vakna och för att vakna måste man först ha somnat. Någonstans måste det ju börja. Sömndagbok, jag ska köpa mig en fin, större almanacka så blir det kanske lite mer av, den jag sporadiskt fyller i går knappt att se vad jag skrivit i. Ska nog göra det redan imorgon, 1 december, det är en bra dag att börja. Jag gillar siffersymmetri, inte för att hur man än skriver 1 december blir det (?) men det är den första, det är bra, jämnt och så. Nu reste varelsen brevid mig på sig, kanske ska jag också göra det (varelsen dunsade ner igen) och upp. Att han orkar. Jag vet inte hur jag ska orka ta mig ner till tandborsten, än mindre upp för trappan igen för att gå till sängs.

Jag inser att det är min dator som spelar musiken, det var därför den fortsatte spela även efter allt annat stängts ner. Jag tror ibland mina sömnproblem beror på lathet, det är jobbigt att gå att lägga sig, det är lättare att bara vara vaken, inga förändringar. Är det lättare att bota lathet än sömnproblem? Vad gör man åt dem? Lathet eller inte, sova måste man, inget bör eller borde, man måste. Iallafall än så länge. Jag tror det har lite med disiplin att göra med, om jag säger till mig själv att "Johanna, när klockan blir 1 måste du plocka ihop och gå och lägga dig" så hjälper det inte, för eftersom jag inte är trött kommer jag bara ligga och stirra i luften, då kan jag lika gärna göra något tills jag är trött (för det har jag fått lärt mig, istället för att ligga och vända och vrida ska man sysselsätta sig tills man känner att man sova) och vips så har vi både en och oftast två timmar till. Att jag kan somna, nästan på beställning av uttråkning på bussar och liknande verkar ju absurt egentligen, för jag har väl lika tråkigt på bussen som i sängen när alla andra sover? Svamel eller inte, imorgon kommer jag förmodligen vakna av att någon kliver upp och låter, mycket tidigare än jag skulle vilja. Men det är bra, Då kommer jag upp.

Viktig information till allmänheten!

Gaaaaaah!
Jag insåg precis att P3 Kultur sedan den 13:e oktober har gjort boxcirkel med FNL! Och jag vet knappast vad jag ska ta mig till. Grym radiokanal, grym programpunkt, grym tv-serie. Kan inte bli fel.

Jag älskade att lyssna på deras boxcirkel om The Wire, fast jag inte sett den, för jag vill se den, men jag hade aldrig möjlighet - efteråt kunde jag nöjd känna att jag nästan hade sett den, och kunde spela med bra om jag i något annat sammanhang fann mig i ett samtal som handlade om The Wire. Men ibland fick jag ändå en sorglig känsla av, att jag skulle fått ut mer om jag också visste vad de pratade om.

Och nu vet jag det! Vilka minnen det kommer framkalla för mig.

Till alla andra vill jag med detta viktiga meddelande säga: titta på Friday Night Lights och lyssna på de gamla sändningarna av boxcirkeln här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3472&artikel=4096778

Säger de dåliga saker, så sluta lyssna (ja, man får göra så även mot P3) och fortsätt titta.

Sagan om de två tornen.

I den inte alldeles för lilla staden bodde det en gång tre vänner. Dessa vänner hade känt varandra en ganska lång tid och hade mycket roligt tillsammans. Att komma hem med varm, lagad mat på bordet tyckte speciellt flickan om, alldeles extra mycket om det var kallt, blött och ruggit ute. Just denna dagen var just en sån dag, och då tyckte de små pojkarna att man måste liva upp stämningen ännu lite mer, så de dukade med tre glas röd vuxensaft till de nystekta fiskpinnarna.

Matbordet i detta krypin användes inte heller bara till att äta och dricka på, utan pojkarna hade tidigare under dagen märkt att detta bord var som gjort för minipingis och väntade spänt på att få visa flickan hur duktiga de var. Så medans flickan diskade så spelade de av sig. Den ena pojken vann över den andra. Så som det oftast brukar bli i spel.

Dagens saga slutar med varmt te, honung och mjölk i soffan. Med lite pepparkakor som givits av en snäll farmor som nattfika. Snart sitter de alla tre och sträcker på sig i soffan, uppkrupna och mycket trötta, och mycket mycket nöjda.

Lite fler bilder. Inte mycket för världen än men.

Emil har anslutit till sällskapet också. Vi funderar äver hur vi ska göra med vardagsrummet och tv:n (i bakgrunden är det mitt rum)

Tysk eller italiensk tandkräm?

Vi har faktiskt inga svenska tandkrämer i våran nya lya som Emil skulle kalla det. Jag tror svenska tandkrämer är överskattat. Man förstår ju ändå inte innehållsförteckningen så då kan det lika gärna vara på ett annat språk så man slipper bli frustrerad över tidigare nämnt.

Annars har vi skruvat ihop en IKEA-bokhylla utan instruktion, det går. om man tar bort mattan. Lämnade vind för våg har vi försökt göra vårt bästa utan Emil som åkte hem tiiiidigt, för länge sedan, säkert minst en dag sen.


Det är inte riktigt istället för mms, men jag har bara tagit de här två bilderna idag, så de får duga. När vi är färdiga ska jag försöka ge en virtuell husinspektion. Internet fungerar bara om man har sladd, men vi jobbar på det.

(Jag kunde inte hitta den tyska tandkrämen (min) trots att jag visste var den skulle vara, jag kunde inte hitta den italienska tandkrämen (Viktors) heller, trots att jag också visste var den skulle vara. Viktor hittade inte den tyska (letade inte) men till slut den italienska som var där den inte skulle vara.)

Ist. f. MMS II

Ena stunden - på väg till NH för att titta på hockey i personalrummet (VIP), nästa stund - somnar på köksbordet i väntan på att pastavattnet skulle koka. Ser det verkligen ut som om jag skulle orka? (Nu är ju bilden lite "monterad" så jag kanske inte sover exakt det här ögonblicket. Men kameran stod där helt lämpligt på bordet. Jag behövde bara sträcka ut handen och lägga mig ner igen medan självutlösaren gjorde jobbet, och undra banne mig om jag inte hunnit somna om innan den tickat färdigt?). Men det kan vara lite mysigt att vara trött också. Jag älskar ju sport på radio.

Istället för MMS

Två koppar med fat för 20 kronor på Kupan.

Och igår morse vid sjutiden såg campusdammen
ut såhär.

Du var här lite för tidigt helt enkelt.

Lycka till med axel och flytt.

Någonstans kände jag att jag att det var väldigt dags för en ny layout. Det blev mest impulsbeslut men jag är nog ganska nöjd ändå. (För att vara ärlig finns det en uppsjö av alternativ, om man ska överlagga alla blir man aldrig färdig. Och jag skulle kunna göra miiiiinst 7 bloggar till, med minst lika många olika teman, men de skulle ju med största sannolikhet aldrig bli skrivna på så det är kanske lika bra som det är.)




Bilder från sommaren -06. Vi hade precis slutat nian. Så såg vi ut då, det du. Det är nog dags för någon sån där liten utflykt igen? Fast kanske en vintervariant.

Återlängtan

• Jag är hemma igen.
• Jag sover i en skön, "stor" säng (90cm).
• Det regnar inte.
• Jag har stått på is idag.
• Hunnit träffa de flesta jag tänkt på.
• Kramat mina vänner och min familj.
• Har ett jobb.
• Flyttar snart.
• Varit och spanat in saker på IKEA.
• Kommit hem till varm kladdkaka.
• Fått god, hemmalagad, mat.
• Varit ledig idag,

Jag ska bara bestämma mig för vad jag ska plugga och längta tillbaka till blöta, trånga och smutsiga London i några timmar till...

Folk pratar med mig, random manniskor. Jag gillar det, folk skulle aldrig gora det i Sverige om det inte var fredag eller lordagkvall pa en pub. har borjar folk prata lite overallt, pa bussen, pa tunnelbanan eller vid en fin miniatyr staty.

Det har blivit kallt i London, sadar ratt och ackligt. Mitt rum, eller hela huset som inte har nagon varme eller vettig isolering ar iskallt. Vi sover i mjukisoveraller eller liknande, hade jag haft mossa hade jag mer an garna anvant den.

Westfield

Nu har jag bannlyst mig fran alla bokhandlar som finns (med undantag for den som jag speciellt ska besoka innan jag aker saklart...) Jag far ha 18kg mer med mig hem an jag hade hit, den vikten kommer snart vara overskriden. Att jag inte har tillgang till en vag gor inte saken lattare heller.

Europas storsta shoppincenter(? inte helt saker pa den uppgiften jag fatt hora) ar iallafall, hur som helst valdigt stort och gor en trott. Att det har oppet till 9pm alla dagar utom torsdag och fredag da de har oppet till 10pm gor ju inte saken mindre uttrottande.

Jag har fatt brev om valet i Storbrittanien, och efter forsta chocken over att de visste var jag bodde (adresserat till "the people living om st. dunstans road 124") sa insag vi att det inte rorde nagon av oss egentligen eftersom alla jag bor med ar lika lite brittiska medborgare som jag.

Och bredvid mig pa tunnelbanan sitter en aldre japansk man som laser metro och tuggar hubba-bubba.

Igar lekte jag lite turist. Green Park, Oxford street och Buckingham palace. Faktiskt fint i solnedgngen. Men inte sa mycket mer, Internetcafeet kan inte ta mitt minneskort sa bilder far vanta tills nagon annan gang. Annars har jag nytt folk i huset nu, tre spanjorskor och en tyska. Fast jag ar inte saker pa att tva av spanjorskorna ar nya, de kan vara de tva som lat som de pratade nagot slaviskt sprak, for det ar ungefar sa det later nar man inte hor att det ar engelska de pratar...

Ekorrar

Ekorrarna är söta. Det är bara faktum. Jag tänker på Pysen i svärdet i stenen varje gång jag ser dem. De är så orädda, komma väldigt nära, de bor på kyrkogården jag tar genvägen över varje dag (om inte klockan blivit över 7pm för då stänger den)

En minut gratis till en mobiltelefon i Spanien lättade inte mitt hjärta men jag hann höra att det iallafall levdes i andra ändan och det gör mig glad.

Annars finns de bilder som togs från killarnas besök i London på deras kameror och jag hoppas de kommer upp på facebook inom en snar framtid.

Idag regnar det för första gången så att jag märker av det, om man kan kalla det att jag märker det när jag sitter på ett litet cafe, inomhus, men jag ser folk ute som går med paraplyer. Själv planerar jag att sitta här tills det slutar regna och då gå hem. Eller för att klockan är halv 8 och de stänger om 30 min.

One piece of information

BIDUBIDU.. Jag hittade ett gym idag för er som tycker det är intressant. Och en butik med massa saker med svampbob. Internet är för långsamt för att läsa one piece.

Utan prickar

Jahapp, gymmet jag hade spanat in tog visst 25£ nar man sager upp sig, vilket skulle kosta mer an en manad sa... Dum. Blev langpromenaden da istallet som blev dagens traning, och 1,5 timmes balanserande pa en overfull buss (eftersom tunnelbanan ar i strejk och det blivit annu mer galet pa vagarna).

Jag har kopt en cykelringklocka! I varldens roligate butik, som ligger precis vid skolan. Jag kommer formodligen lagga alla mina pengar dar... Jag har 50 gratis minuter till Sverige (7,5 minuter forbrukade) sa om nagon vill mig nagot valdigt vicktigt sa gar jag att na. Inte kostar det nagot att skcka sms till mig heller verkar det som, iallafall inte for comviq. Att det inte kostar for mig att ta emot vet jag iallafall, men 10p att svara.

Annars, jag har hunnit borja mina lektioner och det gar val bra. Och jag haller fast vid att spanjorer inte kan nagon engelska. Det ar morkt i staden nar klockan ar halv 9. Nar blir det morkt i Sverige nu? Ar det kallt an? Graset slutat vaxa?

London baby!

London, Hammersmith, st. Dunstans road 124. Min nya adress for ett litet tag framover. En liten paus.

Jag kommer sakna mjolk och frisk luft. Det vet jag redan nu, efter bara nagra timmar i staden. Men jag haller mig sjalv i skinnet for att inte springa till alla stallen jag vill se, kanna pa och fota pa en gang. Nagonting maste jag ju ha att gora under de veckorna jag ska vara har, kan inte ta slut pa allt med en gang. Beharskning! Den gamla kyrkogarden precis innan mitt hus kommer nog bli forsta utflykten...

Det ar sondag, och saker kanske stanger har da. Det vet jag ingenting om och isf kommer jag sta utan mat for att jag sitter har och fordriver tid. Men jag overlever. Fanns lite sma gronomraden haromkring enligt kartan vilket betyder att jag lar ta en liten springrunda ikvall for att kunna sova battre.

Det regnar. Spöregnar faktiskt till följd av åskan som jag hoppas ska lätta på mitt huvud idag. Jag börjar få lite saker gjorda inför London (avresa 5 september) men egentligen alldeles för lite eftersom flyttsjukan smittat ner mig igen. Kollat lite på jobb i Uppsala med, så för er (om någon) som inte redan vet det och läser här så flyttar jag dit i november. Nu tog det slut. Det var lite mer än en mening den här gången iallafall. Jag inbillar mig att jag ska vara duktig i London och skriva ofta.

Och om ni befinner er i London under september månad får ni kontakta mig.

När jag väl börjar kan jag få svårt att sluta. Jag kladdar på ett kvitto, det är lite fint emellanåt, sen kladdar jag till det. Jag började skriva i boken också.

Inspiration

www.leparfait.se

"En gång till"

Saker och ting känns ganska bra idag. Även om jag är känslosam så är det mer på rätt sida av skalan, än det brukar vara.

Min plan är att omsätta det i något konstruktivt medan tid är.
Fast jag egentligen bara vill ta en kopp te på balkongen och skriva brev. Till vem?

Orden är min kärlek och bokstäverna mitt hat

I could work with sagan om att adoptera en sänglampa. Har den förankring i verkligheten?

Det finns så mycket man borde skriva sagor om. Jag önskar jag kunde skriva sagor. Bra och på riktigt. Ge mig en storyline och jag kan jobba med den, men min fantasi räcker aldrig riktigt ner på papper när jag måste jobba med både story och orden. Orden är min kärlek och bokstäverna mitt hat. Orden tar så mycket plats i mitt hjärta, min hjärna, när de tvingas vara bundna till och skapas ur bokstavskombinationer så det finns inte plats för en saga. Hur vacker den sagan om orden än skulle kunna vara.

Sagan om...

... att adoptera en sänglampa?

eller

sagan om... att sluta tjata?

Sports Medicine G1

Hur jag än räknar, så är det alltid 2 veckor eller en månad kvar, till allt och ingenting. Och det har det varit nu i jagvetintehurlänge. Och jag vet inte om jag vill att det ska vara längre eller kortare, eftersom jag inte vill åka härifrån (om jag inte får åka till Kalix eller havet) men det finns uppenbara problem med att stanna kvar också. Nu menar jag både bokstavligt och bildligt. Så praktiskt.

Är så himla sugen på det här:
I delkurs 1 ingår rörelseapparatens (skelett, leder och muskler) tillämpade anatomi. Dessutom ges basal undervisning om vävnaders skademekanismer, läkningsprocesser och behandlingsprinciper, samt en introduktion till biomekaniska mekanismer som är relevanta för uppkomsten av skador inom idrott och motion.
I delkurs 2 genomgås kroppens normala funktion och anpassning till fysisk aktivitet respektive
inaktivitet, för att ge tillämpbar baskunskap inom tränings- och näringsfysiologi samt ergonomi.

Förväntade studieresultat
Efter genomgången kurs skall studenten kunna:
Delmoment 1:
 förebygga skador vid idrott och motion i sin träningsplanering
 rörelseorganens anatomi och biomekanik, relaterat till idrottsutövande och idrottsskador.
Delmoment 2:
 basal biokemi, biofysik och cellbiologi
 kroppens energimetabolism samt muskulaturens, nervsystemets, blod- och cirkulationsorganens
och lungornas funktion vid fysisk aktivitet/inaktivitet.
 grunderna för arbetsfysiologiska tester.
 näringsfysiologins grunder och de fysiologiska grunderna till olika träningsformer.

Ha kännedom om:
 behandling av skador och sjukdomar vid idrott och motion.
 grundläggande undersökningsteknik och kliniska tester vanliga i patientrelaterad verksamhet för
idrottsskador.

Ha kompetens att:
 adekvat omhänderta en adept i en akut skadesituation.

Men samtidigt; hur mycket mer omotiverad kan jag bli innan jag bara lägger mig ner och går upp i en meningslös liten rök? Hjärtat säger ja och kroppen säger stopp. Känslomässigt är det tveklöst men fysiskt, orkemässigt ytterst tveksamt. Ur ett framtidsperspektiv finns det inga nackdelar, men man ska ju kanske leva just nu också? Eller?

Schema delmoment 1
Schema delmoment 2

Jag inser ju att 9-16 i skolbänken varje dag i 5 veckor plus hemarbeten och jobb dygnet runt resten av sommaren inte ger någon tid över för sommar. För långa promenader på söder, cykelturer på landet, fiska hela kvällen, ta det lugnt i en park med en picknickkorg och en kamera, baka, gå på bio, titta på fotboll (!), spontana roadtrips, skriva brev, dricka te, läsa alla hundra böcker som jag har på min lista, mysa med mina bästa barn (oh if it were'nt for you), mina syskon, min familj, leka på brandstationen, titta på skate i Humlan, Rålis, Medis, få massage.

Men det finns ju.... solarium? Och det kanske blir regn helahelahela sommaren.

Väntar tålmodigast på en saga

Just nu

Just nu. Jag ska inte tänka. Inte bry mig om något annat än just nu. Det behövs. Jag blir orolig.

Påfrestande

Jag tycker ju egentligen inte om att visa mig sårbar, så jag fattar inte varför jag låter mina fingrar skriva det här. Beklaga sig så öppet. Gråta i telefon? Nej, skärp dig! Vad fan har du för anledning? Ja om jag visste det kanske jag skulle göra något åt det istället för att gräva ner mig. Undanflykter!

Mörksinnad och perspektivlös,

jag tror jag glömde några ord igår. Och inte blir det bättre idag. Kanske om jag hade undvikit datorn, men det hade jag ju fått betala för i längden. Jag behöver vatten nu, och någon som förstår. Utan att jag förklarar. För det kan jag ändå inte.

Någon som känner mig bättre än jag själv gör alltså. Men vet ni vad? Det går inte, det är en jävla myt.

Ändrade planer:

lite glättigare, ytligare där och tyngre, svårare, mer tvetydigt här? Det var inte tanken från början och det är kanske ingen permanent lösning, men så får det bli, just nu.

Jag känner mig splittrad, rastlös och dum. Korkad. Alldeles för lättpåverkad, ömtålig och svag. Feg. Tom. Eller snarare fylld, av tomhet. Vacuum kanske det heter då. Det ryms inte riktigt. Jag blir ihoptryckt. Andas kort och har svårt att hålla hjärtat på plats, för det slår så ursinnigt, hårt, snabbt.

Reaktiv och avslagen. Osann.

Jag vill vara i skogen eller vid havet med en stor svart eller grå hund som är bara min och springer bredvid mig och tittar på mig utan förebråelse. Högdagrar, är ett fint ord, som jag stulit från fotografikonsten. Som också är min visserligen, så jag kanske bara lånar lite.

Herman, dag 7

Jag misssköter inte min Herman, verkligen inte, han mår jättebra. Det är bara den här delen jag är dålig på. Men... Samma som gårdagen. (3minuter tills dagen är slut, det är fail)

Herman, dag 6

glömt bort. motionera 2-4 gånger under dagen.

Herman, dag 5

Här är den riktiga tjuvstarten på morgondagen, men fingrarna ville någon annanstans i förra inlägget så det blev inget Herman i det. Här kommer dagens (morgondagens, tolkningsfråga egentligen)

Tja, eftersom ätardagen är slut för denna gången är det bara sätta igång att träna igen. 2-4 pass ligger på schemat även idag, om man tycker det börjar bli lite tjatigt kan man pröva att snurra samtidigt, eller stå på ett ben, det ska också vara bra. Var kreativ helt enkelt! Dela gärna med dig också om du har några bra idéer Ja, Herman kommer yngla av sig lite senare, så om någon vill ha en liten Mini-Herman att börja ta hand om så hojta till! En är tingad och ska flytta till Rialakyrkväg 17, men det finns tre andra som ska hitta ett hem.

Vårkänslor

Jag tjuvstartar lite med morgondagens aktiviteter för Herman, för jag liter inte riktigt på mitt internet för tillfället. Daniel är uppenbarligen inte så pålitlig som han har låtit mig tro.

Mitt hjärta slår jättefort och jättehårt. Jag är övertygad om att allt prat om vårkänslor och att man bli kär på våren bara är bluff, det är bara ett sätt att förklara alla biverkningar av pollen.

• Hjärtat slår fortare och hårdare för att det inte går att andas som en vettig människa längre, inte för att du har träffat på någon du gillar. För vem skulle mitt hjärta slå extra fort för då? Killen på skateboard utanför porten som hade likadana hörlurar som mig?
• Du verkar som känslosam eftersom att du ständigt är på gränsen till tårar eftersom alla små partiklar för ögonen att vattnas, inte för att någon sa något fint.
• Killen mitt emot flörtar inte med dig, han har garanterat bara fått något som irriterar hans ögon som han diskret försöker få bort utan att se dum ut eller att stoppa dit fingrarna och göra saken värre.
• Och att hjärnan och stegen känns lätta, det är bara ren och skär inbillning som hjärnan låter dig tro för att du inte ska förstå hur hemskt du egentligen mår.

Hemskt va?;)

Herman, dag 4

Idag då, hur går det för våra två Hermans? Idag är det faktiskt dags för en ätardag har vi kommit överens om, han mumsar i sig 2dl mjölk, 2dl mjöl och 2,5dl socker, Mums! Sur-Herman föredrar honung istället för socker så han tog bara hälften socker... Vi hoppas det har samma effekt.
Idag har jag inte riktigt tid för Herman så det blir lite bristfällig information idag.

Herman, dag 3

Herman ligger verkligen i hårdträning! Samma hårda träningspass som under gårdagen! Ingen vila, Herman kommer snart få träningsvärk så han planerar vilodag imorgon, hans svaga sida vill ha en ätardag... Men han ska försöka vara stark, nu när han kommit igång med träningen. För att uppmuntra honom kan man prata lite peppande med honom, låta honom sova ut eller kanske till och med låta honom se på en film eller lyssna på musik. Sur-Herman var faktiskt lite lat igår med, fast han var uppe med solen idag så han kompenserar.

Herman, dag 2

Herman tycker han är lite för tjock. Han har läst för många baktidningar och sett hur smala och slanka alla andra surdegar är inför beach 2010, han vill OCKSÅ vara så snygg. Han bestämmer sig för att röra på degen 4 gånger under dagen, men det kan vara så att han bara orkar hälften. Hur som helst är motion bra för Herman.

Söt-Herman mår bra, han har varit lite lat idag men det verkar inte lida någon nöd på honom. Hur mår Sur-Herman?

Herman, dag 1

Herman är en lite speciell person, han har lite krav och så. Just nu tycker han att han bor lite för trångt, ge honom något större att bo i, annars kan han inte växa som han ska säger han. Men jag gillar Herman, även om Söt-Herman och Sur-Herman kanske inte kommer bli lika i slutet ska vi nog njuta medan de är små. Hur som helst, idag vill Herman inspektera den nya lyan, så du får röra om i honom 2, kanske möjligtvis 3 gånger under dagen om ni känner er äventyrliga.

Även om Herman är lite speciell så är han ändå som oss flesta andra, han tycker inte om att få husarrest t.ex. så undvik den typen av bestraffning Bland det värsta han vet, förutom frånvaron av kärlek och omtanke såklart, är kyla. Så låt honom för all del bo så han slipper frysa, normal rumstemperatur i hans hus brukar vara det bästa.

"Man ska alltid uppskatta en Herman, han är en vänskapsgåva, och man vet aldrig när han kan knacka på ens dörr"

1,

I'm letting you go.

I
will
let
go,
if you will let go.

2

3

4

Kväll efter kväll blir hon sittande i kokvrån med en kaffekopp i sin hand

Idag är jag inte alls så glad som jag ska vara. Jag är irriterad på vissa bara av den enkla anledningen att de överhuvudtaget existerar, och på andra för motsatsen. Igår kändes det som fredag och jag var så himmelskt lycklig och såg fram emot tre dagar att bara vara. Men idag känns det som söndag, tiden går otroligt långsamt, jag vet inte vad jag ska ta mig till och vi vet ju alla vad jag brukar tycka om söndagar. Enda skillnaden mellan idag och en riktig söndag är att det inte är söndag på riktigt, vilket betyder att det inte är magisk måndag imorgon och jag alltså står inför ytterligare två dagar som kommer kännas som söndagar innan förtrollningen är bruten. Två dagar plus den pågående, som aldrig verkar börja och som därför aldrig kommer kunna ta slut.

Men gör nåt då!

Jag behöver en tankeregel för att hjälpa mig komma ihåg att Na+ pumpas UT och K+ pumpas IN.

Na... ut... naut... astronaut? Åker UT i rymden? Öh...

00.30 är det minst sagt godnatt.

Det här måste vara rekord. Två gånger på samma dag! Var nog tillräckligt länge sen jag ens skrev två dagar i rad. Antar att om jag ska börja ta mig i kragen så får jag väl göra det med en gång.

Jag har en annan teori också, att min läslust mer och mer försvunnit sen jag slutade plugga. Den var iofs nästan obefintlig i slutet av 3:an med, men jag tror det hade med bokstavströtthet att göra, ingenting annat. Det kan vi diskutera någon gång.

Jag vill ha det här jobbet!
Tjänar man under 10 900 euro(!) per år i Österrike är de skattefria.

(Vad jag egentligen kom hit för att säga...)

Jag slösar bort så mycket tid. Och jag får skylla mig själv.

Så nu ska jag slösa lite tid på det också.

Skyllskyllskyllskyllskyllskyllskyllskyllskyllskyllskyllskyllskyll.

(men jag drunknade i en våg av inspiration)

Ångest

Jag har läst gamla blogginlägg, varit nostalgisk och hunnit inse hur mycket mitt liv ändrats sen något år sådär. Hur mycket min skrivglädje försvunnit. Brevladan.blogspot.se är ett ställe som kommer bli en oas för den tiden då jag njöt av att skriva, varje dag, nästan alltid så länge som det inte var skolarbete. Undrar om jag börjar tycka om att skriva igen om jag börjar plugga igen. Det skulle kunna vara värt det. Innan den 15:e måste jag ha valt ordning på mina kurser. Vad jag vill läsa. Vart jag vill läsa. Nu kommer nog Uppsala komma till också. Jag får ångest. Men jag har inte så mycket val. Ska bara inte flytta hem i juni= jag måste hitta någonstans att bo. Snart. Såna här inlägg är tråkiga, men jag tänker inte ursäkta mig.

Jag ändrar mig:

Skriver det här här istället:

Sunday, April 11, 2010

"Vill du höra en klyscha"

Jag föll för en stad i vinterskrud, det är tre månader sedan och vi har fungerat så bra. Sedan åkte jag iväg. Känns som om jag var borta i en evighet, kanske var det ett svek, för nu känns det som om Staden har något av en identitetskris.

Jag tog mig ner till älven för lite kvalitetstid och oj! Idag var en sån dag då jag inser att Hundtricket skulle funka på mig. Varje gång. Alla jag mötte eller gick om var lyckliga eller väldigt bra skådespelare, kanske visste de inte själva vilket. Jag gjorde det inte iallafall. Ett tag tyckte jag allt var toppen och glädjeskutt och luften och underlaget och kläderna påminde mig om så många bra saker och jag slutade inte le fast jag brukar tycka sådana är töntar. Sedan ett tag så slog det mig att jag kanske bara trodde att jag var lycklig, att det kanske inte alltid är bra att associera, att jag aldrig riktigt är närvarande, att jag hänger upp mig på gammalt och aldrig skapar något nytt fast jag är omgiven av oändliga möjligheter.

Jag gick upp och ner för samma trappa, hade en tung kamera i väskan som jag inte använde för jag visste inte hur jag skulle illustrera känslan, kom fram till ett vägskäl där båda vägvalen såg ut att inte ha någon slut, kunde inte bestämma mig och vända tillbaka igen. På något sätt kom jag ändå inte till samma ställe utan till en liten bro.

Jag stannade, tog av mig hörlurarna och lyssnade på vattnet. Faktiskt, jag gjorde det, och det var inte överskattat! På en mossig skylt stod det Kvarnbron. Så jag undrade var kvarnen var. Allt jag kunde se var hus och jag tyckte det borde vara olagligt att bo så fint som människorna i de där husen. Sedan slängde jag i en pinne och sprang över till andra sidan bron för att se när den kom virvlande. Och det var lika roligt som förut. Bara lite mer ensamt.

Vänta. Blev det här deppigt nu? Det var inte meningen. Det skulle vara lyriskt.

2 comments:

Sarah said...

Lite deppigt kanske. :p

Jag har sökt till högskolan nu i alla fall, bara ssk än så länge, ska kolla lite och se om jag hittar något annat kul kanske eftersom jag inte tror jag kommer komma in den här gången heller. Men, jag hoppas såklart. ;)

April 11, 2010 12:23 PM

Jonna said...

Det beror helt på vilket tonläge man läser det i inser jag nu, jag skrev det med ett litet okontrollerbart leende och ögon som glittrade i solen. Då är det inte så deppigt. Tror jag.

Du skulle ha varit med idag. Jag gick säkert tre mil och jag ville helst inte gå in. Sådant fantastisk väder och alla var glada och trevliga.

Om du söker i Umeå kommer du in ;) mitt erbjudande kvarstår. Lycka till med valpningen snart!

April 11, 2010 12:30 PM

Post a Comment

Don't ask why.

Faller tillbaka

Det är mot mina principer och jag tror inte att det är naturligt men jag har tagit några steg tillbaka till en studietid då jag kom hem sent från träningarna och aldrig kunde ha någon disciplin att få något gjort innan dess (inte ens på distansdagar då jag inte hade någonting annat för mig hur mycket jag än ansträngde mig).

Har misslyckats med att ta tag i mitt pluggande hela dagen, sömnig, seg, oförklarligt, disträ. Och samtidigt lyckats undvika att göra något annat vettigt (tvättiden som jag skulle boka, duschen jag behövde ta, boken jag skulle gå med till biblioteket, middagen jag skulle laga, radioprogrammet jag ville lyssna på o.s.v). Men så framåt tio, jag vet inte exakt när det magiska ögonblicket är, och visste jag det skulle det väl inte vara lika magiskt, men då börjar jag plötsligt fokusera och hej vad tiden och pennan och papprena flyger fram (kunskapen flyger mest iväg, men vad gör det när jag kan kryssa i att jag gått igenom ytterligare en sammafattning - som han som lärde sin hamster att räkna till tio - men kan han räkna till tio då? - Nej, men jag har lärt honom hur man gör).

Det är som när jag satt på övervåningen i Riala. Bara det att då var datorn större, fingrarna kallare och någon räknade ord och bockade av listor med mig på MSN, och en orolig mamma som kom med te och frågade hur det gick, men sedan somnade hon gott ändå så hon var nog inte så brydd, en bra egenskap min mamma har. Hon sover gott så man slipper tänka på det när man kommer hem sent, eller skramlar i köket, eller inte kommer hem alls. Eller inte har gjort sina läxor förrän i sista minuten.

Kom igen, några tankar förtjänar jag väl? This is deep shit.

Kluven

Dagens "det-här-måste-jag-testa" är sesamsalt - http://www.japantillbords.se/2010/03/sesamsalt/

Men just nu är jag faktiskt mitt uppe i ett annat experiment. Som ser ut att gå åt skogen. Eller vasken iallafall. Hittade ett recept som ryktas påminna om Skogaholmslimpa, förutom att det är hembakt och lite nyttigare förstås. Det tyckte jag lät trevligt, men insnöad som jag är på surdeg så googlade jag runt lite och försökte efter konstens alla regler räkna om receptet så jag slapp använda köpesjäst.

Satte fördegen för några timmar sedan och den ser bedrövlig ut. Alldeles soppig. Det kan ju förstås vara jag som räknat fel... Men nää!?

"Everything a human can image is a possibility in reality -Willy Karen, Physicist

Ni vet när man tar upp telefonen och ser att man öppnat ett sms men inte hunnit skriva något eller möjligtvis ett "jag"? Var tog det sms-moment vägen egentligen? Föralltid förlorat. Jag gör ofta så, när omvärlden kräver uppmärksamhet. Det här inlägget är också ett sånt, men jag ska försöka fylla det med något tillräckligt vettigt ändå. Aaaah! Just de.

Bonusfredag

Ett par ägg, en skvätt mjölk, en lite nedstämd citron och en skrumpen gurksnutt. Det är vad jag inte lyckades "rädda" innan jag far. Hoppas de kommer till användning medan jag är borta. Annars har kanske ett spännande mikroklimat börjat spira i kylen när jag är tillbaka?

Men så min stackars lilla surdeg då. Hur ska den klara sig utan min omsorg!? Jag har matat den lite extra idag och pratat med den, lovat att vi ska baka så fort jag kommer tillbaka. Inte sjungit och dansat dock, det är bara blått majsmjöl som är så kräset ;) (men det är en annan historia, som jag kan ta en annan gång).

Nu ska jag gå, det är alldeles för tidigt men solen skiner och jag tänker gå ändå, så fort jag bestämt vilken jacka jag ska ha på mig och om jag ska ta med mig Moby eller inte. Sedan är det alldeles säkert något mer jag har glömt, men biljettkortet ligger i fickancheck och extratandborste har jag hos morfarcheck.

iPoden är laddadcheck och flätorna är på platscheck.

06:20:49

Kommentaren som blev ett inlägg

Apropå vardagstipset Jonna fick (att stå på ett ben när du borstar tänderna för att stärka fotlederna), borsta tänderna med "fel" hand också, alltså är du högerhänt, håll tandborsten i vänster hand och vise versa. Det tränar den andra hjärnhalvan och hjälper dig att stärka din (förmodligen) svagare sida. Nyttigt det med. När du ändå håller på kan man blunda samtidigt också för då är det mcyket svårare att hålla balansen vilket ger lite extra träning om man vill variera sig lite. (Jag ska garanterat sätta en post-it på vår icke existerande badrumsspegel) (Och jag tror ni antar varför det här inte fick vara en kommentar till det egentliga inlägget utan fick bli ett eget.)

"Det finns för mycket sånger om kärlek"

Jag har skrivit om foto, och jag har skrivit åtskilligt om mat. Jag har tillochmed skrivit om de två i kombination, men jag har väl aldrig skrivit om något som Carl Warner!?

Klicka, bläddra, fall in love: http://www.carlwarner.com/warner.html

Jag rekommenderar särskillt Foodscapes, den turkosa kvadraten längst till vänster. Jag skojar inte nu, för en gångs skull gör som jag säger (skriver) och gå in på där länken! Det är kärlek vid första ögonkastet.

"... och för lite sånger om mat"

Har glömt att dela med mig av det fantastiska tipset jag fick på träningen igår.

På fredagar är det alltid superfamiljär stämning på klubben, då är hela den lilla familjen där. Ute i kapprummet möts man av världens lugnaste mjukaste faltcoated retriever med de snällaste ögon man kan tänka sig och självklart är barnen med också. Två stycken, en liten spädis som vaggar så nöjt i sin bilstol i ett hörn medan mamma och pappa svettas och en liten tuff kille på 6 år som väldigt tydligt förklarade för mig vad som är så bra med tacos. Det var dock inte det som var det banbrytande tipset, utan det kom faktiskt från barnens mamma medan jag omsorgsfullt satt och tejpade min fot.

Så mitt tips, och inte bara dagens utan ett "varjedagtips", är att alltid stå på ett ben när man borstar tänderna! Det stärker fotlederna utan att man behöver avsätta speciell träningstid för det på gymmet, som kan kännas lite töntigt. Sen vet jag inte hur mycket det hjälper/behövs för de icke-vrickade fötter. Men det kan ju inte skada iallafall. Så sätt en post-it på badrumsspegeln där det står "STÅ PÅ ETT BEN". Så du får in rutinen. Kan ge något att prata om också.

Idag hade jag en näradödenupplevelse i form av ett blodsockerfall så resten av dagen har jag av chocken överätit och känns som om jag kommer hamna i något slags matkoma. Vet inte om det sernare är så mycket bättre men rationellt tänkande struntar jag i just nu, det var fruktansvärt hemskt och jag blev väldigt rädd så jag låtsas att jag kan bunkra för att förhindra att det händer igen genom att äta lite för mycket och lite för ofta den närmsta tiden (det är förmodligen väldigt långt ifrån den fysiologiska sanningen).

Blodsockerfall, det är sånt som händer, och sånt man vänjer sig vid som idrottare. Har jag inbillat mig. Men jag kan inte minnas om, och i så fall när, jag varit med om ett så kraftigt "anfall" som idag. Kanske var jag bättre på att hantera det förut, eller att jag kunde känna det längre i förväg och vara beredd, alternativt göra något åt det i tid.

Hade tänkt göra våfflor till mellanmål men det var det kom fan inte på fråga. Kanske ska fira en sen våffeldag i helgen tället och prova den där omtalade surdegspannkakssmeten?

Känner mig fortfarande lite skakis och svag men nu är foten tejpad så ska iväg och göra mig lite förtjänt av dagens hetsätande. Idag är det MMA, det brukar vara mycket teknikdrillande på torsdagar och dessutom har jag redan kört ett pass på gymmet efter lunch, så det blir lugnt och framförallt måste jag se hur mycket fotleden håller för, den får inte vara alldeles för illa däran när jag åker till Kalix, för min plan för påsklovet är ett ganska ambitiöst löpträningsupplägg. Och till löpning behöver jag liksom båda min fötter.

Nu blev det mycket svammel, men det viktiga budskapet idag var att jag verkligen trodde jag skulle dö innan jag förstod vad som höll på att hända och kunde suga i mig lite russin och sätta mig å golvet en stund, så jag rekommenderar inte blodsockerfall!

Fanns inte tid för varken mellis- eller middagsläsning idag, så jag har inga nya länktips, kedjan är bruten. Men äta måste man ju göra ändå, även om jag starkt funderar på att lägga av ibland, och jag försöker att inte ha så mycket hemma nu eftersom jag ska bort över påsk, dessutom har jag inte handlat på över en vecka. Men eftersom jag alltid har en bra grundplanering så var det inga problem att inventera skåpen lite snabbt och sedan slänga ihop det mest påhittiga jag kunde komma på.

Blev inte alls illa: Sesampanerad kyckling med en improviserad stark jordnötssås med kokosmjölk, lime, ingefära och sambal oelek. Serverat med buljongkokt ris och mina sista färska körsbärstomater. Energi- och smakrikt! Måste inte alltid vara topnotch på nyttighetsskalan, bara det är gott, så jag återigen kan lägga tanken på att sluta äta på hyllan.

Det gick åt mycket mer sesamfrön än väntat, och betydligt mer tid. Men klockan 19 stod maten på bordet och jag hade lagt upp det snyggt för ett litet fotoshoot. Jag var dock en timme hungrigare än beräknat och hade en timme mer bråttom så jag kom helt av mig.

Ps. Mjölk är den bästa måltidsdrycken!

Utan att fråga finns ingen chans att få ett svar, utan att fråga dröjer sig ovissheten kvar.

Häromdagen, undrar om det bara var igår (?) så sögs jag in på en sida med helt bedårande vackra bilder på mat. Såna som liksom är lite för perfekta, så man glömmer bort att andas för det inte finns några brister att fästa blicken på. Sobra färger, förtrollande depth of field och helt utsökta motiv som kan frälsa/fängsla vem som helst till att bli en köksnörd, bara man tar sig tid att titta.

Fotografen bakom heter Ulrika Ekblom, och idag fick jag ett mail av henne, som en extra bonus fanns en länk till en webtidning som heter LeParfait. Jag kikade igenom de befintliga numren till middag och det går inte att undvika att inspireras. Dels det fantastiska upplägget på sidan, det bästa av två världar, du har det internettypiskt snabba bara-ett-klick-bort-möjligheterna eller så kan du harmoniskt bläddra sida för sida som i en riktig tidning. Med tanke på att det mesta man läser nuförtiden är bloggar, så är det riktigt uppfriskande med lite äkta genomtänkt layout.

Kolla särskilt in "Soppor du blir mätt av" i nummer två. Kom igen? Hur kan du motstå lusten att laga till en spenatsoppa med parmesan, en kryddig linssoppa med mynta, majssoppa med kyckling, bacon och stekta tomater, tomatsoppa med mozzarella, laxsoppa med saffran, medelhavssoppa med bönor och så slutligen, när det redan vattnats i munnen ett bra tag och du inte tror det kan bli så mycket bättre så slår de till med: rostad rotfruktssoppa med fetaost och valnötter. Bam!

Lite nytt och lite gammalt

Något lockade fram nostalgikern i mig. Antagligen något slags försvarsmekanism för att slippa tänka på att ingen vilar idag utom jag. Jag hade helt glömt bort Knut. Antagligen också en försvarsmekanism:

http://brevladan.blogspot.com/2008/05/borttappad.html

(Och förresten, vet ni vad, Hammarby vann SM-guld igår, jag har hört sporten i P3 tre gånger idag och jag ryser varje gång).

Jag minns när jag var liten och visste vem jag var dagarna gick långsamt tiden räckte till vännerna var nära verkligheten strax intill nu spiller jag bort tiden med plågsam nostalgi jag går omkring i hjulet aldrig blir jag fri och ingen vet att jag väntar och vet att jag finns till och ingen vet att jag längtar och ingen vet vad jag vill och jag har hört en saga om en annan värld där människan ger värme åt alla runtomkring. Där alla som du möter betyder någonting.

(Skitjobbigt att läsa när man skriver det sådär, men vem bryr sig någonsin om att läsa ordentligt när någon kopierar in en halv låttext i ett blogginlägg?)

Vidare.

Må vara att jag kan verka insnöad, men i så fall är jag ju insnöad på en av de bästa sakerna som finns. Dagens slösurfande till middagen har gett frukt i form av en genomarbetad matblogg om Japan (mycket sushi, ooh-ja!) med mycket hjärta. Ni måste hjälpa mig här, det finns så många eldsjälar som förtjänar uppmärksamhet, men jag har inte all tid i världen. Så här har ni dagens matlänk, ge den en chans, förtrollas och slit den med hälsan:

http://www.japantillbords.se/

Fortsätter på mattemat, har hittat en brilliant nördig blogg som handlar om tillämpad livsmedelskemi. Kanske låter avskräckande, men jag råder alla till att kika in ändå och ge den en chans, det är en bra nivå.

http://matmolekyler.taffel.se/

Visserligen just nu inte uppdaterad på en månad, men önskar, tror, väntar mig, hyser förhoppningar om, håller tummarna för* att det bara är en tillfällighet!

(* - Saknar min synonymordbok)

Gårdagen och morgondagen

Om man åker ner till Malmö för att överraska någon helt (nästan helt) eller iallafall halv oplanerat från min sida så borde det förtjäna ett inlägg. Och det får det nu, men jag blev liksom kvar i solen och den torra marken lite för länge. Vi har nästan fått det idag så jag antar jag kom tillbaka på riktigt idag först då. Det var kul, hur kul som helst. Jag vet inte vad mer jag ska säga, jag fick se en hel del av Malmö och äta (Det där skrev jag sittandes i Eriks soffa medan tidigare nämnd och Viktor spelade Fifa. Sen skulle datorns ägare ha tillbaka den och filmen sättas igång så jag avslutade aldrig inlägget. Fortsättning på meningen kommer här) god mat, mycket god mat.

Nu är jag i Sundsta, nog ganska exakt ett dygn senare och ska försöka vara lite produktiv på tre olika språk och planera morgondagen och gå i säng i tid. Det kan bli tokigt, måste nog göra en lista. Frida har växt om mig, jättemycket med flera centimeter och hon har mage att säga att det är jag som krymt... Som om, det är bara kläder som krymper.

Nu har jag gjort en lista och insett att jag verkligen inte alls måste göra allt det som står på den imorgon, det var bara jag som fått för mig det. Och eftersom jag fått det kommer jag vilja göra allt. Dåligt av mig att tänka så.

Tassajara Bread Book

Den här boken, verkar helt fantastisk.



http://www.bokus.com/b/9781590307045.html?pt=search_result&search_term=tassaja%20bread%20book

Visserligen finns det inte många böcker jag INTE vill ha i min bokhylla när jag blir stor, speciellt inte receptböcker. Men den här... jag finner inte ord!

En originalutgåva från 1970 vore ju självklart drömmen men en nyproduktion skulle inte sitta fel det heller. Eller en av varje.

Mätt i magen och sitter och dagdrömmer om en balkong i söderläge i södra hufvudstaaden. En komma fem miljoner i utgångspris för en mindre tvåa med kök i renoveringsbehov? Jatackfantasisumma. Vad hände med Lilla Huset på prärien, tasittpickochpackhittaenobeboddåkerochbörjatimra?

Sitter och suger på en kopp te och på det faktum att det är fredag idag, inte för att jag är så förtjust i fredagar utan mest för att det är dags att få ordning på den där födelsedagshälsningen jag ska skicka imorgon. Rim, citat, något internt... It's more rewarding to give.

Heroine

Jag älskar den här låten. Jag gör det. Av flera anledningar. Vet inte ens vilka men den får mig att må bra!




It's too late baby, there's no turning around
I got my hands in my pocket and my head in a cloud
This is how I do
When I think about you
I never thought that you could break me apart
I keep a sinister smile and a hole in my heart
You want to get inside
Then you can get in line
But not this time

Cause you caught me off guard
Now I'm running and screaming

I feel like a hero and you are my heroine

I won't try to philosophize
I'll just take a deep breath then I'll look in your eyes
This is how I feel
And it's so surreal
I got a closet filled up to the brim
With the ghosts of my past and their skeletons
And I don't know why
You'd even try
But I won't lie

You caught me off guard
Now I'm running and screaming

I feel like a hero and you are my heroine
Do you know that your love is the sweetest sin?

And I feel a weakness coming on
It never felt so good to be so wrong
Had my heart on lockdown
And then you turned me around
And I'm feeling like a newborn child
Every time I get a chance to see you smile
It's not complicated
I was so jaded

And you caught me off guard
Now I'm running and screaming

I feel like a hero and you are my heroine
Do you know that your love is the sweetest sin?

(I feel like a hero and you are my heroine)
And I feel a weakness coming on
It never felt so good to be so wrong
Had my heart on lockdown
And then you turned me around
(Do you know that your love is the sweetest sin?)
And I'm feeling like a newborn child
Every time I get a chance to see you smile
It's not complicated
I was so jaded

(I feel like a hero and you are my heroine)
And I feel a weakness coming on
It never felt so good to be so wrong
Had my heart on lockdown
And then you turned me around
(Do you know that your love is the sweetest sin?)
And I'm feeling like a newborn child
Every time I get a chance to see you smile
It's not complicated
I was so jaded

Jag skulle skriva ett till "inatt drömde jag..."-inlägg. Men blir kanske lite mycket sånt då.

Lite fokus nu skulle inte skada.

Jag drömde att jag förlovade mig i natt. Alltså inte att jag förlovade mig natten mellan den 3 och 4 mars utan jag drömde inatt att jag förlovade mig. Det var inte ens jobbigt som jag brukar tycka när jag drömmer om sånt eller om människor jag inte känner. För nä, killen som satte ringen på mitt finger har jag aldrig träffat eller sett (ringen passade btw). Men jag är ganska säker på att jag skulle känna igen honom, vad gör man då förresten? vad gör jag om jag träffar på killen som jag förlovat mig med i drömmen? Jag lär ju åtminstone behöva säga eller göra någonting, eller?

Äh, jag tyckte jättemycket om honom i drömmen, så jag var faktiskt lite arg när mamma ringde och väckte mig, fast annars hade jag iofs inte kommit ihåg drömmen och inte varit glad när jag insåg att det ändå bara var en dröm trots att känslan satt kvar när jag lagt på luren och somnade om.

Minns du ihåg?

Undrar om man minns allt man borde.

Idag tog jag mig faktiskt igenom hela frukosten utan att behöva springa tillbaka flera gånger för att hämta saker jag glömt, men istället skar jag mig två gpnger innan klockan 6. Sofie lyssnar på melodifestivalsmusik (eller jag tror iallafall det är det) och sex and the city. Vi är faktiskt lite ovanliga idag. Lite spårade. Undrar om man minns såna dagar sen.

Jag ska inte alls vara nostalgisk. Jag är inte alls nostalgisk. Jag ska träna och är trött.

I natt, drömde jag om fjällkor, och slutna komposter och och det var helt fantastiskt och jag ville inte vakna, inte ens när Z tydligen var tvungen att ta hästen för att komma på besök. Den var jättestor, men jag hade tydligen låtit henne och Meja "inreda" en av spiltorna till den och hästen hette Åsa.

Och allt var Helly Hansen och hemmastickade ullkoftor och träskor och spontana fikabesök och kisa mot solen och falurödfärgsfläckar på mjukisbyxorna.

Lägesrapport

Klockan är halv nio ("det här är ekot" - nej), det är +1 i Riala, -9 här och +2 i Södra hammarbyhamnen, imorgon kommer min sol gå upp före Stockholms och jag sitter och sippar på min första kopp te av vad som kommer bli kanske tio stycken, innan klockan tio.

Det lugna sippandet lär övergå i stora, tunga, desperata klunkar som bränner mig i strupen ju mer jag märker att jag inte förstår. Nu kör vi (jag - there is no I in "TEAM" - Mighty Ducks!?).

Berlin 24h

Jag och Emilia åkte till Berlin. 24 timmar på utländsk mark blev det. Sen tog både våra och kamerans batteri slut.

Jag har laddat med en ordentlig middag och sitter här, träningsklädd och med färdigpackad väska. Och börjar så smått känna mig lite nervös.

Med all anledning!

Om dryga timmen väntar ett ryggpass på det äkta styrkelyftargymmet, under ledning av självaste fröken M. Power.

Vill jag ge mig in på det här?

Jonna är lite inredningssugen, hon vet precis vad hon ska ha, hon kommer att veta, bara hon får syn på det. Så hon tokgooglar på alla ord som kommer upp i huvudet. Det här var egentligen inte alls vad hon var ute efter, men rent spontant skulle hon inte ha något emot den på sin vägg någon gång i framtiden:

Mjölkaffisch

Dock är hon lite besviken över att hon missat att, när, var och hur det funnits en utställning som gick under namnet "Sweden Pop Art". För hon hade gärna gått på den och tar här tillfället i akt att offentligt skylla litegrann och uttrycka sin besvikelse över Malins bristande ansvarstagande. Det är ju hon som är "den kulturella" och borde säga "Kom Jonna, vi ska gå på en konstutställning".

Idag firar jag och Umeå en månad. En månad? Vad är det? Det låter som ingen tid alls jämfört med hur länge jag har varit här.

Just idag har jag dock ingen större lust att fira, för jag skulle hellre vara kvar hos mormor och morfar i Kalix. Men det förstås, jag ska ju storhandla idag, så kanske kan lyxa till det lite till middagen.

Det är även Eriks födelsedag (jag visste att det var den 18:e jag lovar, jag lovar, jag lovar, men jag var helt övertygad om att det var den 18:e i tisdags, när jag grattade), så man kan ju hoppas att han är på mer firarhumör. Om Malin och Viktor inte kommit på någon annans ära att fika i, så kan de ju tänka en tanke på födelsedagsbarnet.

Och när vi (jag) ändå håller på och delar ut grattis så är det väl värt att nämnas att Frida (och Fritioff, men någon sådan känner jag inte) har namnsdag idag också.

Off to school, med blandade känslor.

I natt drömde jag...

... att jag provade den nya "Geisha"-smaken och att det var det godaste jag någonsin ätit. När jag vaknade är jag mest förvånad att mitt drömmande jag ens visste att det fanns en ny sorts "Geisha". Finns det det? Är den det godaste jag någonsin ätit?

Jag tog mig igenom gårdagen, fast det var den 11:e, så nu kan det bara bli bättre (om jag bara hinner med den där bussen). Jag sitter och äter skåprensningsfrukost, men börjar förlika mig vid tanken på att lämna den sista (perfekt mogna) avokadon, till sitt öde.

I natt drömde jag att jag hade två hundar som hette Peppar och Tempo, den ena hade jag köpt av Sarah och den andra var en dalmatiner eller rottweiler (den ändrade sig ibland, en kort stund var den också en ninjasvart grand danois=great dane, för de som inte pratar franska=stor dansk, den såg ut som en puma).

Jag hade också världens bästa sms-signal på mobilen. Ni vet "när ni har det här ljudet är det dags att vända blad-plonget". Tempo hämtade min telefon till mig när jag fick sms och Peppar när det ringde.

Och vi hade en öppen spis med en fårfäll framför.

• Beräkna dels substansmängden (n) dels massan (m) kolatomer, som det finns i 40,0 g pentan.

Skulle ha blivit matematiker, om jag bara visste vad en sån egentligen gör?

OBS! OBS!

Mitt viktigaste kom-i-håg för kommande vecka;

Länsbuss 98,
14.30 från NUS.
B y t e t i l l L ä n s b u s s 1 0 0 i L u l e å !

Jag behöver gå från klassrummet senast tio minuter innan.
Kan man beställa en sms-påminnelse?

1. jag glömde skriva att jag skulle handla frukt (blodapelsin, sharon, kiwi) och gå till busskontoret.
2. Jag efterlyser en fortsättning på teskolan!

I natt drömde jag att jag fick en jättestor spricka i hälen och att jag handlade kläder för 1600 kronor. Dessutom vet jag inte riktigt vad jag ska tro när jag ser vilken tid jag skickade sista smset, var jag vaken så länge? Små-ångest av alltihop.

Och nu kan intressegruppen ta upp sina anteckningsböcker så ska jag berätta vad jag ska göra idag:

Jag ska handla:

• Dinkelgryn
• Mjölk
• Nötter
• Potatis
• Frimärken

Jag ska gå ut och springa (en långlångrunda) om jag lyckas få i mig någon mat innan.

Jag ska försöka hitta hem till Malin igen (vilket jag ser fram emot), och sen ska vi på "finsittning" (vilket jag inte ser fram emot).

På vägen hem från sittningen ska jag lyssna på radio.

Jag gillar inte morgonsällskap

Igår när jag kom till jobbet så möttes jag av en beende muslim. Klockan 5 på morgonen inne i en konsthall i en liten stad där ingen levande själ visar sig den tiden på dygnet så är det INTE okej. Jag höll på att dö. Att det sedan visade sig att det stod en Jesus med spikar i händerna gömd bakom hörnet när jag väl låst upp och larmat av, det var lite droppen. Jag visste inte åt vilket håll jag vågade ha ryggen. Samtidigt så insåg jag hur otroligt dum jag var som var misstänksam mot en beende man och Jesus, jag menar, vad skulle de göra mig även om de började leva? Nä, jag menar det. Men det fick mig att tänka på Madame Taussauds och det är verkligen den enda gången jag kan minnas att jag varit rädd, rädd på riktigt och inte bara för höjder då. Jag var elva då, och mamma kan intyga.

De började lite leva, inte de creepy dockorna som hade fått andra huvuden som stod på väggarna heller. Men jag ser ändå inte riktigt fram emot nästa vecka när jag ska göra dem sällskap igen...

http://www.norrtalje.se/templates/page____4167.aspx (Om ni vill se mina "vänner", de är längst ner på sidan)

I tankarna kan man göra vad man vill, det är det som gör dem så underbara.

jag tror jag är lite vilsen. När borde jag sova? Jag har tappat min möjlighet att räkna när jag borde sova om jag ska upp 4. Allera minst 6 timmar, men det betyder senart 10 och jag kan inte somna då. Sömnpiller vore en bra grej. Ännu värre av att jag är ensam också för då kan ingen tvinga mig i säng. Men äh, jag förlorade igen.

Jag har sådan träningsvärk idag, i nacken, så att jag nästan känner mig sjuk när jag rör på mig. Och så är jag obotligt törstig och rastlös.

Bloggbombning/Här har vi det:

Jag har länge funderat på hur jag skulle kunna göra något nytt/utveckla mitt användande av halloumi. Panering sounds just right! Och då är det inte halloumin man SKA panera, utan ytterligare lite mer otippat - att panera MED halloumi.

Fast. Panerad halloumi låter inte helt fel det heller. Nu när jag skrev det...

Sen måste jag ju testa den där pastasåsen med mango från Halv-åtta-hos-mig i måndags. Det är bara det att varje gång jag lagar mat så räcker det till minst 7 portioner, så jag lagar typ bara två gånger i veckan. Tar sådan tid att testa allt då :P

Nu får man kanske gå och lägga sig. Mätt och nöjd och glad. Men lite öm på näsan och stel i nacken. Just som det ska vara, den bästa av fredagar.

Kolla in det här http://www.tasteline.com/info/Vi-soker-medarbetare/, vilket drömjobb!!?

Visst, den är bara 23 kvadratmeter och det är bara en etta och den har världens yttepyttigaste pentry till kök. Men månadsavgiften är 870 kronor, och hur dyrt kan lånet bli egentligen?

Sovalkov. Mindre än 2 kilometer till centrum.

Jag tror det skulle vara mysigt :)

2 saker som gör det omöjligt - ingen riktig ugn, och så var det ju det där med att få lån.

http://www.booli.se/bostad/lagenhet/vast+pa+stan/vastra+brinkvagen+17/545236/maklare

Regel nummer ett. Förstår du inte det här förstår du ingenting: Det som gör syror sura är vätejoner (H^+­).

För att skriva upphöjda tecken i word trycker du Ctrl+, sedan det/de du vill upphöja, sedan Ctrl+ igen för att skriva på den vanliga raden igen.

pH-värdet indikerar hur sur eller basisk en lösning är. Det kan tillexempel mätas med indikatorer, ämnen som ändrar färg beroende på pH-värde.

Blåbär är en naturlig pH-indikator. Du blir blå i munnen för att miljön där är lätt basisk, men mer rödaktig på fingrarna för att huden är lätt sur.

Syror delas in i starka och svaga syror. Skillnaden är att starka syror PROTOLYSERAS fullständigt i vatten och att svaga INTE gör det.

Alla organiska syror är svaga.

Mjölksyra är en organisk karboxylsyra, men tyvärr görs inte nedsänkta tecken lika lätt som upphöjda, så jag orkar inte ge er den kemiska beteckningen.

Dessutom blev jag just extremt kissnödig och förstår därmed ingenting längre. Men. Jag. f å r. i n t e. g å. u t. o c h. b ö r j a. p r a t a!

MSN är också lite farligt. Men något sorl måste jag få ha. Annars sitter jag bara och stirrar.

Har suttit och untaggat mig själv på bilder på Facebook. Borde göras oftare. Men nu får det vara slut på undanflykterna. Syror, baser och protolys - here I come!?

Achenkirch

Jag har fått svar från Österrike, jag hoppas hoppas att det blir ett definitivt ja i nästa mail. Vem vill inte bo i en scen från sound of music? (lånad jämförelse) Fast de pratar engelska i den filmen, de gör de inte i min version. Så jag har bett alla att hålla tummarna, eller åtminstone en om man har den andra upptagen på annat håll.

Dagis verkar iallafall ordna upp det så jag får jobba lite, fyra dagar den här veckan. Förmodligen någon dag nästa vecka också.

Jag ska sova en timme nu, ska åka till match sen.

92,8

Jag hade kollat fel på datumet för Super Bowl. Så nu när jag blivit rättad är jag ganska lycklig!

Dagens Västerbotten

Imorgon går solen upp 8.33 och ner 15.12, det ska vara -15 grader. Inte så illa. I början på juni går den upp 2.30 och ner 23.00. Cirka Gurka, som man kan säga.
Ikväll spelar Luleå match mot Brynäs och Björklöven mot AIK. Själv ska jag gå på en diskussion mellan Annika Dahlqvist (fettdoktorn) och någon läkare/proffesor som inte heller gillar henne (heja!). Han skulle tydligen vara en god talare och debattör, och hela klassen + klassen över är engagerad så det ska bli IN TRE SANT!
Det fanns tre valpannonser i dagens VK, tre skotrar och fyra sparkar och om ett par veckor är det Super Bowl, men jag kan inte se det för jag har supertenta, morgonen efter.
Så jag efterlyser någon som kan spela in det åt mig och förbjuder härmed alla att berätta hur det gick innan jag hunnit titta.
Man kan köpa 10 flyttkartonger för 150 kronor på Rusta.

94,5

Idag är det Australiens nationaldag. Så jag tänker extra mycket på någon som ska flyga dit just idag, vilket sammanträffande. Skriv till mig!

(Det är också Indiens nationaldag, så jag tänker lite på två andra goda vänner också. Oberoende av varandra).

bloggibloggiblogg....a

IKSU?

Jag har beslutsångest och den är extremt jobbig. Just för att den är så obetydlig. Jag hatar det.

Tjorv

Idag lånade jag ut min penna, men jag glömde få tillbaka den och kommer inte ihåg vem som hade den sist. Det är sorgligt. För jag gillade verkligen min penna. Den är dyr, svår att få tag på och jag har ju en livsförbrukning av 0,9-stift så känns lite onödigt att inte ha en penna. Dessutom var det den enda blyertspennan jag hade med mig, och jag är inte tillräckligt bra på kemi för att svara på övningsuppgifter med bläck.

Jag känner mig lite tråkig men jag orkar inte vara social nu, så jag skyller på allt jag måste plugga men sitter mest och nöjesgooglar och väntar på en lagom tid att gå ut och springa. Hade "vilodag" igår men det känns inte eftersom den blev "förstörd" av någotslagsmigrän. Men var ofantligt skönt att vakna utan huvudvärk.

Hämtade frukost och käkade i sängen medan jag sträcktittade på hela veckans avsnitt av halvåttahosmig. Blivande lördagstradition kanske...? Bestämde mig för att jag ville ha omelett till lunch och gick ut för att storhandla (Ja vill ha ICA) Tog en sväng förbi både Kjell och Clas först och utökade min lilla prylfamilj med en webkamera (med inbyggd mick) så nu kan man Skypa mig obehindrat.

Egentligen mår jag inte alls bra idag (heller), men jag glömmer bort det hela tiden. Och det är väl huvudsaken.

Måste köpa toalettpapper. Det kan ju vara en av de t r å k i g a s t e grejerna i världen att köpa.

I can see you in the mirror.

Hear it in your smile,
see it in your laugh.
Feel it in the reflection.

Balanserar reaktionsformler

Idag tappade jag mina vantar på vägen, men jag har bara ett par så jag gick tillbaka och plockade upp dem.

Jag glömde min förberedda matlåda hemma, men jag åt en jättegod pastagratäng till lunch istället och så slapp jag laga middag.

Jag upptäckte att jag helt missberäknat min personliga mjölkåtgång (eller glömde kolla datumet när jag handlade), men det gör ju bara att jag nu kan dricka mjölk som törstsläckare ett par dagar.

Kemin är precis vad man kunde begära och vänta sig, så det finns ingenting att anmärka på den här dagen.

Möjligtvis att det inte verkar bli någon gruppkonferens på msn. Men då hinner jag ju med att plugga lite kemi (yeey) och kanske ringa mamma.

Idag fick jag för mig att jag skulle lära mig hela periodiska systemet. För det onödiga vetandets skull. För onödigt vetande är det bästa vetandet.

Sen sa någon att det var bra om vi kunde namn, kemisk betäckning, grundämnesnummer och elektronstruktur för de 20 första. Att de 20 första räckte. Då kändes allt plötsligt otroligt jobbigt och min känsla av att inte veta vad jag gett mig in på blev lite stark ett tag.

Det är (inte) okej^^

Jag har inte gjort något så spännanade som att flytta, eller ens åka någonstans. Jag bara drömmer. Jag tror Amanda kan ha gjort min dag värd att ta sig igenom eftersom hon lovat att prata med sin mamma som känner ett par i Österrike som visst, iallafall tidigare i år, ville ha någon svensk tjej som kom ner och jobbade på deras pensionat. Jag är såld! Men det innebär att jag måste vara vaken tills åtminstone 6. Det är värt det trots att min kropp säger "SOV!" var tredje halvminut. Så går det när man inte kan sova mer än 5 kvartar i timmen.

skolgatan 92

Idag har jag orkat vara vaken ända till tio i nio, så det går framåt. Men imorgon kan det börja gå bakåt igen.

Idag har jag lärt mig att man brukar säga att en joggingtur är det bästa sättet att lära känna en ny stad, och förundrats över att jag aldrig hört det förut. Jag började med att räkna björkar men slutade efter att ha kommit till 306 på mindre än en halvtimme.

Jag har hittat både Frasses och Max hamburare, så nu känner jag mig trygg och hemma. Och ska se om de har någon fruktskål på Lagerhaus, om jag hittar tillbaka dit igen. För jag behöver en fruktskål. Jag behöver också en tandborste, har någon annan någonsin lyckats ha av sin tandborste mitt på skaftet under själva tandborstningen?

Planet i måndags var lite försenat men landade iallafall i rätt stad. Jag fick en flygplanskompis, som fyllde år samma dag, men som jag inte vet vad hon hette. På andra sidan om mig satt en tant från Rådmansö som ville prata om Rialas vargpar. Hon verkade se lite dåligt och använde sina händer väldigt mycket.

Jag var först lite rädd för busschauffören men han visade sig vara skitrolig. Honom skulle jag gärna åka med igen. Packningen var inte så jobbig att släpa på som jag kunde ha befarat om jag hade haft någon ork att befara saker. Att hitta TILL universitetet var inte så svårt men att hitta PÅ universitetet var värre. Det gick till slut och medan vi väntade på att bli insläppta i salen bestämde jag vilka som skulle bli mina homies. Ja, endast baserat på utseende. Hittills tror jag det går bra.

Allt det här och kanske lite till hade jag tänkt skriva på vykort till några av er. Men nu antar jag att det inte blir så då.

Min roomie, som jag knappt träffar eftersom vi går om varandra och mest möts i dörren och försöker ställa kvalitativa frågor så vi ska bekanta oss med varandra på den lilla tid vi verkar ha gemensamt, berättade just att jag var väldigt bra på att skriva mail. Och att jag inte behöver låtsas vara ett Star Trek-fan, för han är inte det heller. Skönt. För jag tänkte faktiskt titta på Dollhouse ikväll istället för att plugga Star Trek. Live long and prosper är tydligen allt man behöver känna till så jag får väl tacka Agnes här. Tack Agnes (läs David Copperfield och bestäm dig för att du är döpt efter miss Agnes Wickfield, hon är typ perfekt).

Jag kontrade med att berätta att squash sägs vara en av de största dödsorsakerna för medelålders män med kontorsjobb. Och att jag inte visste sanningshalten i det påståendet men att det vore ganska kul om det var så. Jag tror det gav ett gott intryck.