lite glättigare, ytligare där och tyngre, svårare, mer tvetydigt här? Det var inte tanken från början och det är kanske ingen permanent lösning, men så får det bli, just nu.
Jag känner mig splittrad, rastlös och dum. Korkad. Alldeles för lättpåverkad, ömtålig och svag. Feg. Tom. Eller snarare fylld, av tomhet. Vacuum kanske det heter då. Det ryms inte riktigt. Jag blir ihoptryckt. Andas kort och har svårt att hålla hjärtat på plats, för det slår så ursinnigt, hårt, snabbt.
Reaktiv och avslagen. Osann.
Jag vill vara i skogen eller vid havet med en stor svart eller grå hund som är bara min och springer bredvid mig och tittar på mig utan förebråelse. Högdagrar, är ett fint ord, som jag stulit från fotografikonsten. Som också är min visserligen, så jag kanske bara lånar lite.
No comments:
Post a Comment