Thursday is the new friday,

och isåfall är ju onsdag det nya torsdag och precis som Douglas Adams skriver i Liftarens guide till galaxen har jag nog aldrig heller riktigt förstått mig på torsdagar. Det har varit en skitmorgon, en skitdag och en skitkväll. Det enda som varit bra är filmen. Year One. Awsome! Så SvDs kultursidor är också skit.

Diamanten bland diverse guldkorn

Jag vet att ingen orkar läsa långa inlägg, och jag bryr mig faktiskt inte, men ni boknördar. Jag har hittat en diamant bland guldkornen!

Jonna, minns du att du frågade vem jag skulle träffa om jag fick välja vem som helst, död eller levande? Jag tror jag har gjort mitt val, eller egentligen vill jag nog inte träffa honom alls, jag vill brevväxla med honom. Jag vill ha en brevvän vid namn Niel Gaiman och sen skulle jag nog göra en bok av alla hans brev jag har fått.

Jag har köpt ytterligare två böcker av honom, och jag tänker inte skriva om deras handling. Jag försökte förklara för mamma vad de handlar om men det går inte, det blir krångligt, löjligt och klumpigt. Vilket inte alls gör böckerna rättvisa, så därför låter jag bli. Det var det jag sa till mamma efter något misslyckat försök, och försökte istället förklara det som jag och Viktor säger är "typiskt Gaiman" varje gång vi knackar på varandra, tar ut hörlurarna, visar och ler åt något ur de böcker vi kom hem med idag. Något med språket är det iallafall, det är saker som dyker upp som inte riktigt har med själva stommen att göra, det är som om små bitar av den röda tråden har fransats av, fast de sitter fortfarande kvar så man kan se och läsa dem. Men det är inte bokens story som de hör till, men de gör ändå boken rikare.

Mamma förstod fort vad jag menade, och hon frågade om det var som de små figurerna i Pettson ungefär? Ni vet de
som dansar tango till grammofonen, till hälften dolda under bordet

som skäller på Pettson (trots att han aldrig hör) för att han skräpar ner med smulor utanför hennes farstu när han äter skorpor till frukost.

eller som i en kastrull uthärdar regnstormen när Pettson och Findus skurar golvet?

Det är alldeles precis så, mamma satte ord på intrycket boken ger. Iallafall vad den ger mig.

(Jag äger nu tre böcker av Niel Gaiman, och jag kommer låna ut dem till er vare sig ni vill eller inte. Böckerna är: The Graveyard Book, Stardust och Anansi Boys. Viktor äger Smoke and Mirrors, Good Omen och Coraline. Vilka också går att låna om man vill=P)

Så vad gör man?

Vad gör man om man är så trött att man faktiskt kan tänka sig att man glömmer bort att andas men precis har räknat ut att det inte är läge att sova på ungefär en halv dag?

Jo, man dricker ett glas juice för att sysselsätta sig. Sen dricker man ett till och ett till tills man måste gå på toaletten. Om det tar ungefär en minut att dricka ett glas juice och en minut att gå på toaletten så har man efter det här lyckats hålla sig vaken i fem minuter. Det är ju bra. Bättre. Än motsatsen. Att hålla sig ovaken i fem minuter eftersom det var just det som var poängen.

Men sen är ju juicen slut, så vad gör man då?

Jag förstår inte hur det är meningen att man ska kunna vara utvilad efter helgen när det finns så mycket att göra men så lite tid att göra det på. Två böcker att läsa ut, ett 50-tal avsnitt av en tv-serie att titta på. Och 24 eller så av en annan plus en film eller två eller tre. Tre träningspass att genomföra, och några promenader på det för nöjets och själens skull. Människor att träffa. Väskor att packa. Presenter att köpa. Mat att äta. Brev att skriva. Foton att fotografera.

Ideologier att formulera!

Lika som mig?

Jag har inga riktiga storasystrar, ändå är alla väldigt övertygade om att jag har det.
Jag har nästan inga släktingar i Norrtäljetrakten, ändå tror folk att jag är släkt med alla.
Jag har inga fräknar eller rött hår, ändå kan inte folk se skillnad på oss.

Anledningen är att jag ska vara lik många. Undrar om det beror på att de inte har sett mina riktiga (små-)systrar, eller om det helt enkelt är som jag misstänkt länge, att jag helt enkelt ser ut som ungefär alla. Ganska tragiskt. Hur känner man egentligen igen en person som ser ut som alla andra?

(Jag fungerade på att ha en "lika-som-bär" med här, men eftersom jag inte ens tror att jag har en bild på min vanligaste "syster" så, någon annan gång kanske.)

Jag är inte så bitter för det här faktiskt, det är en väldigt bra ice-breaker när folk frågar såna saker;)

Jag har grattat tre Johannor på namnsdagen idag. Det tycker jag ger tillräckligt hög karma för att jag ska slippa träningsvärk. Även om de två sakerna inte har med varandra att göra, men det går ju inte att stretcha biceps. Så vem ska jag skylla på?

Jag loggar in på facebook ibland, det är oftast inga glada nyheter. Idag drog jag visst lite efter andan, det var det där med att inte fästa sig vid människor.

Protokoll

Klient: Erik Magnusson
Samtal med: Mej/Viktor Eriksson
Ärende: Dum i huvudet Mat
Datum: 16/7
Räkneår: 2009
Sida: 2
Sign: ViktorE

Örtmuffins: Kanonkul att göra. 2 av 3 muffins.
Köttbullarna: Kanongott 2 av 8.
Potatisarna: Kanontråkigt. 11 av 10.
Laxrullarna: Kanonkul. 5 av 5.

Middagens helhet: Kanontrevligt. 1 av 10.
Sällskapet: Kanongolf, Kanoncaddie.

Ensammiddag

Då blir det piffade rester, lite bröd och ett gigantiskt glas med mjölk. Färdigt lagom till halvåtta. Jag har sagt, brukar säga, att jag inte skulle vara så bra på att bo ensam men det är nog inte sant. Men jag behöver mer utrymme när jag är själv.

"Mm. Just det. Det gör du aldrig. Mm. Sådär. Visst. Mm. Fick tag på nycklarna."

Det var en bit till Farsta.

Jag är ganska stolt över min envishet och mig själv just nu. Jag måste bara köpa några saker och ge bort dem innan jag kan visa vad jag är stolt över. Men det är värt ett kort och skumt inlägg. Det borde inte dröja mer än till helgen.

Jag har blivit faster. För lite mer än ett dygn sedan. Jag jobbar på att få till en bild som gör honom rättvisa, vilket inte är lätt eftersom han är världens finaste och jag inte vill påstå att jag tar världens finaste bilder.

Nu måste jag sova!

En timrapport

Jag har myggbett på fötterna utan att ens ha sett, hört eller känt närvaron av en endaste mygga. Jag är glad att de iallafall visade att de ändå varit här.

Vad gör jag då? Jag sitter på jobbet och bloggar, letar jobb och förbannar mig över den nörd jag har blivit, observera att jag inte jobbar när jag är på jobbet. Det är lite motsägelsefullt, speciellt när jag ett helt år sagt att jag inte skulle vara kvar på schema utan bara jobba om jag kände för det och någon ringde, ändå sitter jag med en timrapport som redan är uppe i över 100 timmar. Fast timrapporten sitter på en vägg uppe i Åre, och jag sitter tre meter därifrån på en stol, också den i Åre.

Åre är anledningen till att jag kan göra allting, för Åre är inte alls lika stressigt som Norrtälje på sommaren, jag är ensam däremot. Det är tråkigt. Jag blir rastlös. ÄR rastlös. Men imorgon åker jag hem, då har jag varit ensam en vecka och har hunnit känna att jag nog längtar hem lite ändå. Mission completed.

Jag förbannar mig lite över att jag inte hade med sladden för att föra över bilderna från mobilen till datorn, för det ser lite ut som en tavla där jag springer, och det känns lite som skärgård i luften fast jag är i fjällen och tre regnbågar över åreskutan, det tänker jag inte ens försöka mig på att beskriva, eller visa för den gången hade jag ingen mobil med mig. Fast känslan blir större om man inte har det, tänk lite på det. Att ibland kan kameran göra att man själv inte tittar så mycket som man borde. Fast att se världen ur en lins har sin charm med, jag kan inte bestämma mig. Hitta en balans.

Faktiskt Zäta den här gången =O

Orkar inte hålla på och trassla med att ladda upp videon, men här är en länk som jag tycker alla ska se: http://www.evilchili.com/videos/26138/Worlds_Luckiest_People och känna att det finns saker som heter lycka i denna värld, man ska bara vara den som råkar ut för den;)

Jag tar en kopp honung med te,

Jag tar en kopp honung med te och summerar veckan. Söderblandning, my favourite.

Michael Jackson är fortfarande död, men det händer visst viktigare saker i världen. Tillexempel har det kommit till min kännedom att heroin (och alla andra droger) är legaliserat i Portugal. Sedan 2001. Och de funderar fortfarande inte på att ändra sig. Läskigt.

Annars är det på posten det mesta händer, följande har folk skickat den här veckan (bland annat, hoppas det inte är tystnadsplikt på det här): En kaka (postkakan.se, jag var jävligt fundersam hela dagen, men det luktade ju verkligen kaka, och det var en kaka. God?), ett par slitna jeans (fyra fjortistjejer som läst "Systrar i Jeans" och tycker de är lika coola? Eller förlåt, jag kanske överskattar fjortisarnas förmåga, de har antagligen bara sett filmen, som faktiskt i ärlighetens namn från djupet av mitt hjärta är ofantliga mängder sämre än böckerna), Boken "Ers Majestäts Olyckliga Kurt" (internt, nog tur att jag lät bli att kommentera titeln för min kollega fågelskådaren).

Sen finns det antagligen folk i ena trapphuset som är släkt med gamla klasskompisar till mig (en anledning att höra av sig?) och en bostadsrättsförening som har hetat Stråhatten, vilket jag tycker var gulligt och värt ett sms. Undrar vad min bostadsrättsförening heter. Säkert inget fyndigt. Bara Lindhagensplan eller nåt.

Om jag orkar göra någonting alls idag, utom det livsuppehållande (äta och gå på fotboll) så tänkte jag spana in Kulturhuset och det nya "strandbadet" Fredhäll, som vårt Kungsholmen skrev om.

Jag är kanske lite sötsugen nu, det skulle kunna vara positivt!?

Positive thinking

Den här helgen kommer bli loaded! Fotboll på lördag, teater på söndag. Helgen efter det kommer bli ännu mer loaded. Skansen, syjunta, miniläger, paddling... Förhoppningsvis mår jag bra och kan träna och äta också. Massor med frukt!

Jag har pratat med världens snällaste mumintroll till sjuksköterska på "vårdguiden" så allt blir nog bra nu. Hon sa i stort sett att mitt liv kommer bli skitjobbigt, jättesvårt och jättedyrt. Men jag blandade en flaska med väldigt väldigt kall saft med isbitar och sparade numret till St Eriks vårdentral i telefonen. Jag får ringa imorgon. Just nu är det bäst att dricka väldigt väldigt kall saft med isbitar och tänka på annat. Är det inte How I met your Mother snart? Och sen Halvåtta. Alla som är något tittar på halvåtta. Halvåtta och Vad blir det för mat?, riktiga feelgoodprogram.