Föresten,

hela den här LCHF-hysterin, jag känner att jag måste se över den. Känner för att såga, men vill inte uttala mig utan mer kött på benen.

"Sväng rakt höger"

Jag blir alltid lika förvånad när jag på något vis lyckas ta mig till ställen utan störra svårigheter fast jag egentligen verkligen inte hittar dit. Inte har en aning. Omedveten kunskap? Sen att det var längre dit än jag hade väntat, och tog en jävla tid att komma ut, det var ju inte mitt fel. Huvudsaken var ju inte NÄR jag kom fram utan ATT jag gjorde det, och det gjorde jag - utan att åka fel! Förundran.

Mitt råd måste trots allt bli: Skaffa inte körkort. För att sitta i en bil utan sällskap i 5 timmar, mestadels i köer, är inte kul. Jag ringde en massa samtal och tog en ny väg hem. Det var en jäkla chansning, jag kunde ha hamnat helt fel eller blivit stillastående någonstans eftersom halva stockholms befolkning antagligen skulle till Ljusterö över Valborg. Men inte då. Jag tjänade antagligen 200% på att åka över Berga. Tjohej!

Sen att jag inte kom sist i något av pokerpartierna ikväll trots matkoman och bortdomnade fötter... ja det var nog helt enkelt min dag idag. Till och från iallafall.

Vem är "teejohn fordan"?

Att återupptäcka...

...internet:

Gör din egen polaroid i datorn. - Artikeln
Poladroid - Programmet

Klick, klick. Askul!?

Olika

Jag kan inte säga att jag glömt hur det känns att vakna med känslan av att jag är smått sönderslagen, det såg ju sängen till, man blev lite mörbultad bara av att titta på den. Däremot hade jag nästan glömt att det under andra omständigheter (att jag sparrades igår och faktiskt ÄR sönderslagen) kunde kännas så bra att vakna med exakt samma fysiska förnimmelser.



Nu: Dags för lite "roadwork", som Ippo skulle ha sagt.

Nu är det inte hemligt längre.

Skönt.

/Jonna

Vacker(A)

Vår! (även om det för tillfället verkar vara lite si och så med det)