Mysigt och tänkvärt TED Talk

http://www.ted.com/talks/lang/sv/susan_cain_the_power_of_introverts.html

Om än snart ett år gammalt är det fortfarande aktuellt och intressant, tycker jag. Hur samhället kräver/förväntar sig att alla ska vara så utåtriktade hela tiden, och hur vi har glömt bort hur viktigt det kan vara med ensamhet.

Gissa och Dumbo

Liam vill lära Gissa att städa undan hans leksaksbilar, han har dock inte riktigt tålamod med själva inlärningsfasen utan tycker att hon ska förstå vad orden betyder direkt (hon förstår ju när han säger sitt/ligg mfl), så det uppstår ganska snabbt frustration från alla håll. Gissa förstår inte riktigt vad hon ska göra och provar då lite olika, bland annat att lägga bilen i barnfåtöljen och sätta sig på den. 

 

Eftersom hon var så jävla söt när hon gjorde det blev våra glada reaktioner som indirekt belöning/uppmuntran, så hon försökte det några gånger till. Sen gav hon upp och satt kvar medan jag och Liam fick städa istället. Smart vovve.

På de flesta sätt man kan tänka sig, så är det väldigt otippat att jag och Amanda har funnit varandra så som vi har gjort. Kanske är det så med Amandor. I väntan på att den första Amandan jag blev otippat vän med ska komma och hälsa på mig (någon jäkla gång), så är det så härligt att ha träffat den här nya Amandan. Och inte bara för hennes namn såklart :) Något så enkelt som ett spontant sällskap på promenaden, i Sjöstan som annars är min ensammaste plats, det är guld värt.

Idag har vi enbart tänkt på vad vi ska göra, men ej gjort någonting. Good times!

MÅLET

Det tog 22 dagar från att jag kunde noll chins tills att jag klarade min första. Visserligen med handflatorna mot mig, vilket är lättare än omvänt, men någonting måste det ju vara värt!? Jag har ändå tränat rätt hårt för det här dessa tre veckor, ökat vikterna rätt rejält i latsdrag och andra ryggövningar (slarvat lite med armarna kanske, det börjar märkas att de ligger efter), kört negativa och assisterade chins och haft förbannad träningsvärk typ 6 av 7 dagar.



Nu är frågan om steget mellan en och två chins/pull-ups är större eller mindre än det mellan noll och ett? Och hur många repetitioner måste jag klara med supinerat grepp innan jag klarar en strikt repetition med pronerat grepp? Det återstår att se! Hoppas jag får anledning att återkomma i ärendet inom en överskådlig framtid.

Överkurs: hur brett får jag hålla för att det ska räknas som strikt/godkänt? Eftersom armar antagligen är min begränsning, borde det väl bli lättare ju bredare fattning, men jag vill inte fuska!

Duktig hund!

Idag var en lång dag i "skolbänken". Men bra. Och ännu bättre blev den när jag fick med mig Gissa ut på en springrunda på kvällen. 

Det är kanske lite kontroversiellt i hundvärlden men ja, Gissa springer tillsammans med mig. Jag skulle visserligen inte ta med henne på superlånga monotona pass (kör ändå sällan/aldrig långpass själv längre...). Hon må vara vältränad för att vara 9 månader, men det finns ju viss anledning att tro att hundar inte ska överansträngas under tillväxten, och stora raser mognar sent, så det kan vara dumt att chansa/pressa.

Dock ska man inte överdriva åt andra hållet heller, vilket jag vill påstå att många gör! Aktivitet bygger också ett starkare skelett, även (framförallt?) hos växande individer. Så att inte låta hunden gå i trappor förrän den är typ ett år, inte våga ta långpromenader med valpen osv, det känns fullkomligt befängt! (Ge mig studier på det så ska jag omvärdera, mer principiell än så är jag inte i frågan).

Nåväl, åter till kvällens träningspass!

Intervaller passar oss bra i den fas i livet vi är nu, det är effektivt för mig, men känns inte så uttröttande för Gissa (liknar ju rätt mycket hur en lek mellan två hundar kan vara uppbyggd, korta intensiva "ryck" och sedan lite lågintensivare perioder däremellan). 

De två senaste passen har vi dessutom börjat med ett extra inslag! Jag vill kunna köra drag med Gissa nästa vinter, så vi har börjat experimentera lite. Bara i sjukt liten skala, korta korta sträckor varvat med "springa fint" bredvid, varvat med gång. Dessutom är det inte som om hon egentligen drar så mycket tyngd, jag kutar ju på bäst jag förmår i samma riktning. Mest vill jag bara börja jobba lite på olika kommandon: skillnaden mellan just att dra och att inte dra, ett kommando för att sakta av, och ett för att stanna. (Antar att höger och vänster skulle kunna vara användbart också. Men hur?) Tar det försiktigt av flera orsaker, dels för att hon kanske är lite för ung, men även för att hennes sele inte egentligen är gjord för drag, och för att underlaget för mig känns rätt slirigt och farligt. 

Men FÖRBASKAT vad roligt vi har!

Linje 11

Jag ska på en tillställning imorgon som innebär att jag måste åka tunnelbana på blåa linjen. Det tar emot. Jag har en väldigt dålig inställning till blåa linjen.

Det kan bli bra och värdefullt. Det kan också bli den onödigaste dagen på länge.

Jag har så mycket på gång nu. Jag tror jag skulle uppskatta det mer om jag inte hade så mycket tid. När allt är "fritid" så känns plötsligt ingenting som fritid. Men det gick upp för mig nu (klockan 21.34) att det ju är måndag idag (jag har legat minst en dag efter). Förra veckan blev mest pannkaka, nu har jag alltså blivit given en helt ny vecka av möjligheter. 

Ge mig en vanlig natts sömn bara, så ska jag hugga in på livet igen!

Bättre lycka nästa gång?

Såhär i efterhand ångrar jag att jag skrev det förra inlägget. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig.

Det var ju kul att vi blev några stycken, och ett trevlig gäng (överlag). Men Gissa och jag var sämst, hon uppförde sig inte för ett öre, och prestationsmänniskan i mig gjorde att jag att jag blev irriterad över detta plötsliga baksteg. Jag var trött, ledsen, kall och besviken.

HAMMARBYHUNDAR?

Jag har haft en tendens att bara störa mig på andra hundägare här i Sjöstan. Men jag visste ju att det omöjligt kunde vara så att alla var idioter. Så jag letade med ljus och lykta, finns det inga träningsgrupper i närheten? Jag sökte på nätet och pratade om det med de få hundägare jag faktiskt pratar med. Inget sånt fanns det, dock ett stort intresse. Det är väl en vanlig situation visserligen, lätt att hänga på något som redan fungerar, men lite ont om tid och engagemang för att starta upp det hela.

Men så mötte jag Amanda på en promenad. Amanda har en lite Cavalier, men vi verkar dela precis samma värderingar när det gäller hunderiet. Och vips var någonting i rullning, vi skrev ett inlägg tillsammans på ett forum. Tionde februari klockan tolv. Det var lite pirrigt att vänta på respons, skulle det bara bli vi två? Men så började det trilla in, fler än jag ens hade velat hoppas på.

Amanda råkar dessutom vara webbredaktör (ish?) på en ganska välbesökt hemsida, hon och hennes sambo är verkligen drivande människor, så det hela växte till något ännu större. Jag började bli nervös över att behöva "hålla" i det. Men så fick jag ett sms om att Amanda fixat så en riktig hundkunnig person ska komma och dra igång träffen med lite tips kring vardagslydnaden, bra startpunkt för kommande träffar (för vi hoppas att det blir flera).

Hej och hå, nu drar vi dit!

MIGRÄN DEL 2

Jag gick vilse i en djungel av beta-blockare, syrgas, antikonvulsanter, akupunktur, manipulationsbehandlingar, MTHFR-gener och triptaner. Så jag blev tvungen att backa tillbaka ett par steg och försöka begränsa mig. Gjorde några nya avsmalnade databassökningar, på mitt eget område inom området så att säga. Drunknade i ännu mer information om saker jag inte förstod.



Någonstans där mitt i havet fann jag till slut några livbojar. En översikt om alternativ/komplement till medicinsk behandling av migrän. Och ganska aktuell också, augusti 2012. Överlag verkar forskningen i området vara rätt "ung", fanns några studier från 70- och 80-talet,  men inget innan det, och det mesta har publicerats senaste 10 åren. Där fanns också en "guideline update" från American Academy of Neurology och American Headache Society (de kan verkligen det här med högtravande/respektingivande namn på sina organisationer).

Några studier som ingår i översikterna kan säkert också vara intressanta att läsa för sig själva, så vi får se om jag tar helhet eller detaljer först, men det känns rätt lovande iallfall. Fortsättning följer.

PS. Bra grej

DS.

MIGRÄN

Jag har, genom livet, drabbats av en del fall av migrän. Inte på något vis mest, eller värst av alla, men tillräckligt för att veta att det är skillnad på migrän och annan huvudvärk (jag har visserligen aldrig "bara" huvudvärk, men jag har haft ont i huvudet, sekundärt till t.ex smällar, och det är helt enkelt inte jämförbart med migrän).

När jag känner av att migrän är på gång vill jag lägga mig i ett mörkt, tyst och svalt rum. Jag vill inte att någon ska försöka hjälpa mig eller prata med mig eller ge mig vatten. Jag vill bara ligga där, på ett särskilt platt och tungt sätt. Det får inte vara veck på lakan eller kläder, för sånt gör ont och stör. När allt stämmer så somnar jag (utan värktablett för de hjälper ändå inte). Sedan vaknar jag, då är jag kanske lite känsligare för ljus och en aning en skakig, men på det stora hela är det bra igen. Jag behöver sova olika länge varje gång, men jag sover allt tills det är bra. Som om kroppen "vet" det.


I måndags hade jag det värsta migrän-anfallet (heter det anfall? attack?) någonsin. Och det yttrade sig inte alls enligt min invanda standard beskrivet i föregående stycke. Det tog dessutom 2 dygn att återhämta mig, så först igår kände jag mig starkare igen. Starkare, men arg! Ska det bli sådär varje gång så kommer det helt enkelt inte att fungera. Jag klarar inte det

Kunskap är makt, har jag hört. Så jag gör det enda jag kan för att rusta mot fienden: Läser.

Migrän är dock utanför mitt område. Det finns väl en del kostfaktorer, men jag har faktiskt ingen aning om ifall de är spekulatoriska? Bevisade? Anekdotiska? Jag är inte ens säker på vilka de brukar sägas vara (utom ost, rödvin och choklad - som jag inte är någon storkonsument av). Så eftersom isen känns lite tunn runt ämnet, är det extra svårt att veta var jag ska börja. Jag förutsätter inte att jag ska kunna gå till botten av problemet, om det redan fanns en enkel lösning skulle väl inte folk ha migrän längre. Jag vill bara veta det som går att veta.

Mitt privata bibliotek här i Sjöstaden är ganska begränsat (14 böcker) så där fanns inte mycket att hämta. Bläddrade lite i Internmedicin igår, där ordet "migrän" nämns ca tre ggr på 833 sidor och inte tillförde något nytt. Förutom att huvudvärk huvudvärk med kräkning är en varningssignal för symptomatisk huvudvärk och indikation för datortomografi/MRT av skallen. Men riktigt så nojig är jag inte. Ännu.




Sökandet går vidare. Var? Jag tänker... Cochrane Review?

FYSIOPODDEN

Om jag minns rätt, så var det någon gång under första halvan av förra året som jag första gången hörde talas om Fysiopodden (läsare/medbloggare rätta mig om jag har fel). Idag har jag officiellt lyssnat på alla hittills utgivna avsnitt. Det finns till att börja med två saker jag vill påpeka med anledning av detta.

1) Det var orimligt sent för en sån som jag att höra talas om en sådan sak som Fysiopodden så pass sent som jag gjorde. Jag älskar träning, älskar poddradiokonceptet och tycker väldigt mycket om vetenskap och forskning. Det känns fullständigt orimligt att ingen i min bekantskapskrets kände till Fysiopodden tidigare än såhär, och om jag var en person i min bekantskapskrets som av en slump ramlade över Fysiopodden, så skulle den första personen jag tipsade vara: Jag!

2) Det har tagit lite längre tid än jag är stolt över att ta mig igenom alla avsnitt. Till en början kunde jag lyssna på typ 3 avsnitt om dagen. Men sedan jag insåg att jag blivit lite manisk och ibland var tvungen att lyssna på samma avsnitt en gång till för att jag blandade ihop allting och inte riktigt kom ihåg vad det handlade om/vad man kommit fram till. Så jag drog ned på det, till kanske 1-2 i veckan, har successivt lyssnat på nya avsnitt som kommit ut samtidigt som jag "lyssnat ikapp" gamla avsnitt. De senaste tre dagarna har lyssningsfrekvensen peaket igen, när jag började känna att jag snart var i mål så gjorde jag en spurt. Så alldeles nyss lyssnade jag färdigt på avsnitt 56 om rörelsekvalitet, och eftersom jag igår hade lyssnat på samtliga tidigare avsnitt förutom det, så är jag nu officiellt i fas. Det känns toppen!

Nu skulle jag kunna göra ett försök att recensera/sälja in detta fantastiska poddradioprogram till er som (eventuellt) läser detta. Men tanken känns svindlande. Det finns så många aspekter. Jag försöker dra mig till minnes allt som tagits upp och sammanfatta detta, men det går bara inte. Jag tror och hoppas att de gör det bättre själv (http://fysiopodden.se/) Och att mitt löfte om att fortsätta följa deras framfart är betyg nog! Jag har uppriktigt under tidens gång varit orolig att Fysiopodden ska hinna "försvinna"/läggas ner innan jag hunnit ikapp, men nu är jag lättad, nu är jag på spåret och kan lägga mer tid på att faktiskt reflektera lite efter varje avsnitt också.

Jag har skrattat högt otaliga gånger, men mig veterligen bara gråtit till ett avsnitt (39). Jag har suttit djupt försjunken i dessa avsnitt på mången buss och tunnelbana. Stått utanför jobbet/skolan några minuter extra för att hinna lyssna färdigt innan jag kliver in genom dörren och blir avbruten. Stressat rotat fram papper och penna ur väskor/fickor för att hinna skriva ner någon intressant/bra information som har tagits upp. Missat många studietimmar för att istället ta en långpromenad och lyssna på Fysiopodden.

Grabbar, ni är otroligt inspirerande.Tack för att ni gör det lättare för mig att fortsätta hålla mig nördigt uppdaterad om detaljer kring träning och fysiologi, trots att jag har lite för mycket andra åtaganden för att ha tid att läsa på så mycket som jag skulle vilja. Ni gör det åt mig, och paketerar det på bästa tänkbara sätt!

Jag väntar med spänning på 57!

Jag håller med föregående talare.