Vårkänslor

Jag tjuvstartar lite med morgondagens aktiviteter för Herman, för jag liter inte riktigt på mitt internet för tillfället. Daniel är uppenbarligen inte så pålitlig som han har låtit mig tro.

Mitt hjärta slår jättefort och jättehårt. Jag är övertygad om att allt prat om vårkänslor och att man bli kär på våren bara är bluff, det är bara ett sätt att förklara alla biverkningar av pollen.

• Hjärtat slår fortare och hårdare för att det inte går att andas som en vettig människa längre, inte för att du har träffat på någon du gillar. För vem skulle mitt hjärta slå extra fort för då? Killen på skateboard utanför porten som hade likadana hörlurar som mig?
• Du verkar som känslosam eftersom att du ständigt är på gränsen till tårar eftersom alla små partiklar för ögonen att vattnas, inte för att någon sa något fint.
• Killen mitt emot flörtar inte med dig, han har garanterat bara fått något som irriterar hans ögon som han diskret försöker få bort utan att se dum ut eller att stoppa dit fingrarna och göra saken värre.
• Och att hjärnan och stegen känns lätta, det är bara ren och skär inbillning som hjärnan låter dig tro för att du inte ska förstå hur hemskt du egentligen mår.

Hemskt va?;)

Bensinstopp

Det är ingenting man vill ha. Någonsin. Speciellt inte på jobbet. Jävlar vad man skulle bli mobbad!

Med 14 specialuppdrag kändes det skönt att få beskedet på morgonen att bensinen iallafall skulle räcka. Gott och väl, inge problem! Tackar.

Men längst ut. På den avlägsnaste punkten och med åtminstone hälften kvar började det se kärvt ut på bensinmätaren. Det finns inte mycket att göra i ett sånt läge förutom att lita på sin mer erfarne kollegas ord, hålla andan och köra sparsamt.

Hur tror ni det gick?

När jag väl fick andas ut igen kunde jag tanka i 40,2 liter i en FYRTIOLITERSTANK! Ordet "nära" är liksom helt satt ur sina proportioner, det behövs något kraftigare, ett superlativ. Något mer i nivå med OMÖJLIGT!

Lättnad. Kortisol-, endorfin-, dopamindusch. Lite sugen på att ta tag i kurslitteraturen. Som jag inte har. Just det! Bara vänta och försöka hålla fast den här känslan i två veckor eller så.

Det där honungsteet med tillhörande sällskap skulle ju inte ha suttit fel efter joggingrundan. Måste sticka nu innan jag blir hungrig.

Lika som mig?

Jag har inga riktiga storasystrar, ändå är alla väldigt övertygade om att jag har det.
Jag har nästan inga släktingar i Norrtäljetrakten, ändå tror folk att jag är släkt med alla.
Jag har inga fräknar eller rött hår, ändå kan inte folk se skillnad på oss.

Anledningen är att jag ska vara lik många. Undrar om det beror på att de inte har sett mina riktiga (små-)systrar, eller om det helt enkelt är som jag misstänkt länge, att jag helt enkelt ser ut som ungefär alla. Ganska tragiskt. Hur känner man egentligen igen en person som ser ut som alla andra?

(Jag fungerade på att ha en "lika-som-bär" med här, men eftersom jag inte ens tror att jag har en bild på min vanligaste "syster" så, någon annan gång kanske.)

Jag är inte så bitter för det här faktiskt, det är en väldigt bra ice-breaker när folk frågar såna saker;)

Protokoll

Klient: Erik Magnusson
Samtal med: Mej/Viktor Eriksson
Ärende: Dum i huvudet Mat
Datum: 16/7
Räkneår: 2009
Sida: 2
Sign: ViktorE

Örtmuffins: Kanonkul att göra. 2 av 3 muffins.
Köttbullarna: Kanongott 2 av 8.
Potatisarna: Kanontråkigt. 11 av 10.
Laxrullarna: Kanonkul. 5 av 5.

Middagens helhet: Kanontrevligt. 1 av 10.
Sällskapet: Kanongolf, Kanoncaddie.

Vad blir du?

Igår pratade vi om vad man skulle bli, om man verkligen blir vad man äter. Felix skulle bli Lohmanders Hot Bearnaisesås, Fredrik skulle bli ett ägg eller ett pulver (?) höhö och jag skulle enbart bli bra eftersom jag äter så jäkla bra saker ^^

Rött te tillexempel (och ja, röd blir jag ju ;))

Origenteringsäventyr

När det regnar och man är långt bort (läs: i ena änden av kartan) Då vill man inte ha luddiga positioner på kontrollerna som "sankmark", när det regnar är det j*vla sankmark överallt! När man klättrat högst upp på ett brant, BRANT, berg. Då vill man inte att kontrollen ska sitta tre meter upp i ett träd. Ännu mindre vill man att det här trädet inte ska ha några grenar, eller inte stå nära en sten så man kan använda den att stå på, man vill inte heller att trädet ska vara för litet för att klättra i eller att det ska vara för starkt för att välta.

Vad göra?

1. Förbanna de slynglar som flyttat på kontrollen.
2. Svära lite till.
3. Försöka välta trädet.
4. Inse att det inte går och försöka komma på något nytt.
5. Gå och hämta lagom lång, blöt, pinne.
6. Försök komma på hur kontrollen sitter fast för att sedan försöka peta ner den påhejad av dina kamrater.
7. Hitta en ny, bättre, pinne med krok funktion.
8. Få ner kontrollen.
9. Stämpla.
10. Sätta tillbaka kontrollen på den pinnen som är tillsågad för den två meter därifrån, vid stenen som den ska finnas vid. Som en god gärning för alla som inte råkar vända sig om och inte titta på den de pratar med utan upp mot himmelen och får syn på kontrollen mot den grå himmelen

Dagens råd

Nu får Malin lite konkurrens.

Dagens råd: Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet.

Jag råkade smälla igen en kökslucka i huvudet på min lillebror. Det ledde till ett ögonblicks aggression och en smärtande biceps men indirekt också till inspiration till ett roligt videoklipp, eller kanske tillochmed ett kapitel i en roman (alltid).

Tänk dig att du är på stan och där står någon med en reklamskylt. Men det är ingen vanlig reklamskylt, det är faktiskt inte en reklamskylt alls, utan en skyllt där det rätt och slätt står "Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet". Du läser, kanske lyfter lite på ögonbryner men fortsätter att gå. Du har antagligen börjat ana vart det här är på väg, och du har alldeles rätt. Plötsligt sträcker en mötande främling ut handen och, ja just det, klappar till dig lite för hårt i huvudet. Du vänder dig hastigt om, främlingen har redan försvunnit i mängden men i ögonvrån ser du reklamskylten igen. Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet.

Jaha!? Jättekul! Tänker du. Verkligen moget. Men du kan inte göra så mycket mer än att gå vidare. Antingen har du nu en lite surmulen uppsyn, eller så har du humor och då är du faktiskt lite gladare än du var innan. Otippade skojigheter som den där är sånt som inte händer varje dag men som sätter lite guldkant på tillvaron. Eller hur? Och tänk vad folk kommer skratta när du berättar. Inte för att verkligheten är en dålig historia i sig, men du börjar genast fundera lite halvhjärtat på vad du kan lägga till för detaljer för att det ska gå hem ännu mer på festen, du kanske tillochmed fnissar lite för dig själv över din egen geniala kreativitet. Men det skulle du nog inte har gjort för i just det ögonblicket så landar en apelsin framför dig på gatan. Det tar ett tag innan du inser att den hamnade där genom att först studsa på din panna. Och vad gör du då?

Tar du upp apelsinen? Stirrar du på den i hopp om att den ska gå upp i rök? Eller du kanske hellre är av den naturen att du vill att den ska förvandlas till en... giraff? Försöker du diskret se dig omkring för att ta reda på vart apelsinen kan ha kommit ifrån eller ställer du dig och ropar för fulla lungor att den skyldige ska träda fram i ljuset? Börjar du känna dig lite paranoid och eftersom ingen annan verkar lägga märke till vad som händer? Det kanske inte riktigt har gått så långt ännu? Oavsett hur du reagerar så måste du förr eller senare fortsätta, du har ju antagligen ett mål, låt oss säga att du var på väg till bankomaten, eftersom kortläsaren på 7Eleven inte fungerade idag.

I bankomatkön har du nog börjat smälta det som hänt och har kommit på några naturliga förklaringar. Du sov ju så dåligt i natt och din fantasi har ju alltid varit lite för vild för ditt eget bästa. Du föreställde dig helt enkelt ett roligt scenario och visualiserade det så pass bra att du nästan trodde det hände på riktigt (om du plockade upp apelsinen i förra sekvensen kan det kanske bli lite knepigt att förklara bort varför du har en apelsin i handen nu om allt bara hände i ditt huvud, men man kan ju inte alltid lyckas perfekt).

Men du har väl inte glömt reklamskylten? Bra! Då hade ju allt det här hänt i onödan, meningen var ju att du skulle lära dig något. Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet. Så för att testa dig en gång till råkar självklart den jättelånga snubben bakom dig i bankomatkön snubbla (på en apelsin?) och plantera sin strut med mjukglass i bakhuvudet. En kladdig men ganska effektiv läxa, visst? Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet. Annars kan vi fortsätta lite till, tills det verkligen har fastat, det finns oändliga variationer av hur du kan få något i huvudet. Om du går under en bro kanske det kommer ett ägg flygande från himlen. När du kommer tillbaka till 7 Evelen kanske kassörskan är på dåligt humör och slår till dig med gårdagens baguette. Det kan lossna en kakelplatta från väggen ovanför spegeln när du ska pudra näsan. Och så vidare. Du fattar vinken. Upp med garden. Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet.

Jaa, jag har massa bilder på mobilen som är tänkta att använda som bloggmaterial, men det har blivit av ganska sällan på senaste. Här är iallfall några...

Siddni ja, en god passionfruktsläsk som bara finns i Norrland. Den borde tas hit. Minns inte mycket mer, den hade ett roligt namn tyckte jag den dagen.


















Ja, Sara den olyckfågeln tog ju med oss på en tripp in till Gävle universitetssjukhus, i rummet där vi spenderade några timmar fanns denna lapp, ganska roligt. Fast idag var det ju inte Jonna som gjort illa sig utan Sara.



















Vår ja... Det var verkligen vår i förrgår, jag var ute coh sprang mot alla förmaningar, jag kunde verkligen inte låta bli! Viderungen gjorde mig glad och var tvungen att fotograferas.



















Även fast jag sprang kan jag lova att det baaara var på mjukt underlag (läs: lera) vilket bilden ovan visar. Våren som var då är tyvärr bortglömd under ett lager snö.





















Hela den här grejen med att släcka ner världen för en timme sprider sig. Svart mjölk är det nya, "hur coolt som hellst" för att citera min minsta syster.

Ja, vad som står är väl väldigt svårtatt se, men det står att Word inte kan visa fler stavfel (hur kan en sån begränsning finnas!?) Dokumentet är iallafall taget från internet, ca 117 sidor om massage.

Jaa... Vem tog dina skor?

Vem är den skyldiga!?

När jag, som vanligt, pillade på diverse saker så råkade jag (oavsiktligt) halshugga Herr Turkos, och till min stora förvåning var han inte så innehållslös som han verkade vid första anblicken... Herr Turkos måste ha smitit till kylskåpet medan det fanns morotskaka där. Eller har någon tvångsmatat honom? Vem kan göra något så grymt för sin egna (och senare vår) högsta nöjes skull!?

Värt att nå bloggen iallafall.

Lördag hos Sofie, när lördagar hos Sofie infaller på en fredag då är det något konstigt. Eller så är det verkligen ett fenomen. Jag tror jag väljer att se det så. Det var iallafall fredag igår, och det var lördag hos Sofie.

Hur som helst, till de saker som inte hör till de vanliga lördagarna hos Sofie.

-Att vi, eller iallafall jag och Erik kom ner på trägårn. Det var länge sen. Sen ska det verkligen inte finnas tjocka italienare som ser ut som maffiamedlemmar som har konstiga partytrick för sig, eller jo, det är ganska annorlunda och underhållande.

I slutändan, klockan ganska tidigt ändå, utförde jag kvällens mission och såg till att Erik kom hem, inte svårt alls ska jag säga. Vi var hungriga, var för länge sen senaste middagen intogs... Och när familjen Magnusson inte har mackor hemma så får man improvisera I detta fall bestod det av köttfärssås och spagetti. 10 portioner färdig fryst köttfärssås och lika mycket okokt pasta, även denna fryst. Hur kokar man pasta när man inte har tillgång till varken spis eller vattenkokare? Svaret är enkelt: Micro. Allt går ju att göra i micro, både kola, gröt och ris, varför skulle inte pasta fungera?

Det går faktiskt. Om man har lite tålamod, vatten och plasttallrikar. Om man kan tänka sig att äta kanske lite okokt, för helt jämnt blir det inte. Två timmar senare sov både jag och Erik, i fåtöljen respektive golvet men då hade vi hunnit laga mat, sy fast en knapp, skratta åt hur konstig pasta kan bli och titta på Emil i Lönneberga. "Värt att nå bloggen iallafall." -Erik

Kärleksdikt

Han sa att jag var som bergets blomma,

likt de vackra jasminerna och pelagonierna,

hade jag slagit ut till en vacker kvinna,

för honom var allt och kunde ge han all njutning den han ville ha,

med hans tweedkostym och halmhatt,

friade han och kysste mig tills jag nästan tappade andan.

-Erik Magnusson, som resultat av en onödig svenskauppgift

Dagens råd

Jag sitter och funderar på hur jag ska kunna läsa Malins råd så fort som möjligt idag. Hon lär komma hem och sätta sig vid datorn ungefär samma tid som igår, men problemet är att jag måste åka hemifrån senast halv sex, så då missar jag henne precis. Sen är jag inte tillbaka förrän omkring tio, och då är det inte mycket tid kvar av dagen att faktiskt följa ett råd.

Så... frågan är om jag ska ta med mig datorn och hoppas på att jag kan sno någons trådlösa bredband någonstans i Norrtälje?

Varför inte... den väger ju nästan ingenting... men mår den bra av kylan?

Malin!? Vad ska jag göra!? Jag behöver ditt råd!

Rosa Pantern

Jag har inga nyårslöften, jag glömmer ändå bort sånt. Inte alltid att hålla dem utan att avge dem, eller ha för dålig fantasi i de ögonblicken man har på sig. Så inga nyårslöften. Att börja med en gammal vana att skriva träningsdagbok är därför inget nyårslöfte, för man kan inte börja med ett sånt den 4:e januari. Allt är nerskrivet, just nu känner jag mig strukturerad och harmonisk. Me like^^

Godnatt och sov lika gott som jag gjorde igår kväll, efter att ha ätit årets första pinnglass.

Att förtjäna bilden

"Att förtjäna bilden" var ett uttryck Milan började med någon gång i slutet av vår gymnasietid. Jag minns att det förgyllde många sena pluggnätter. När jag åstadkommit något bra, oftast skickat in något gravt försenat arbete till Rurik, fick jag en länk av henne på msn för då hade jag varit duktig och "förtjänade bilden".

Länken gick nämligen till en härligt kärleksfull kan-inte-sluta-le-bara-av-att-titta-på-den-bild på våra då och för alltid älskade Rallarsvingspojkar Musse och Andreas (Det ska mina sköldpaddor heta!?). Tanken med bilden var att muntra upp, belöna, eller sprida välbefinnande eller allt det och lite till. Men det är inte en länk man bara skickar till vem som helst hur som helst utan man är såklart tvungen att förtjäna det. Det finns inga regler för exakt när man förtjänar bilden, det är något man bara känner på sig. Det kan vara för en bedrift eller bara för att man är ledsen. Men det var och är lika uppskattat oavsett.

Som med många interna lysande idéer är det synd att uttrycket aldrig varken spridit eller etablerat sig. Ikväll tillexempel finns det två personer som förtjänar bilden!

(Apelsin-)Viktor! För att jag nu har Microsoft Office på min dator så om jag får för mig att skriva en bok eller göra upp en budget behöver jag inte göra det i Wordpad.

Och Milan(-Malin), för att hon uppfann och håller liv i detta geniala sätt att visa sin omtanke eller uppskattning!

[msn-citat:]
Jonna säger:
Alltså Viktor är verkligen den bästa! Nu har jag Microsoft Office på min dator så nu kan jag.... äh typ... skriva... och inte i "wordpad", som suger XD
> Malin, säger:
Awesome!
> Malin, säger:
Viktor förtjänar bilden!
Jonna säger:
Ja! Var är bilden?

Och här mina vänner, har ni bilden! (Alla som förtjänat den någon gång kan ta åt sig. Det är nog rätt många... de flesta...)

Guerra

Haha, det här är faktiskt kul! Jag har blivit rekommenderad att läsa Sunzi's bok "The Art Of War", men jag kan inte slösa mer pengar på böcker just nu inför spanienresan och allt, så jag skulle se om den fanns inne på biblioteket.

Den fanns i tre exemplar i hela Norrtälje Kommun och alla tillhörde biblioteksenheten "Fängelset". Jag vet inte. Bara jag som tycker det är ironiskt?

Hur som helst, det var inte det roligaste! Lite längre ner på sidan finns en liten tipsfunktion, "låntagare som lånat denna titel har också lånat", och överst på den listan stod i det här fallet: Bamse - världens starkaste björn. Fniss!

Man kan iallafall varken låna hem eller reservera. Vilket sucks!

Ätbart

Mamma bad mig hämta kyckling från frysen men när jag öppnade locket såg jag LAX! Jag älskar lax och jag vill ha lax och framförallt är jag så förbannat less på älg! Om någon vill ha lite älgkött kan ni väl bara komma och stjäla ur vårat förråd så det tar slut någon gång och jag slipper äta det i en vecka till?

Jag behöver bara en paus. För jag älskar ju älgkött också. Men inte nu. Rädda mig!

Ha! Föregående inlägg har ju verkligen ingen poäng utan bilder. Så varför försvann dem? Vem retas med mig?

Lika som bär (eller tillräckligt lika iallafall)

Catherina Zeta-Jones


Jill Hennessy


Tia Carrere


Angelina Jolie

Matsugen?

http://newyork.savorycities.com/restaurant.php?restID=1933

Klockan halv två natten till idag kunde Agnes och Johanna avsluta dagens tyskaprojekt. Väldigt mycket uppskjutet, men efter ett antal timmar sittandes i sängen så blev de klara. Kvällen och natten bjöd dessutom på chokladmousse, toblerone och te/kaffe, blandat med ångestattacker, powernaps(från Johannas sida) och med tillräckligt mycket spår/seriöst arbete så blev det oväntat nog en mycket lyckad kväll.