Jag är en splittrad själ, känner jag (och jag har säkert sagt just det här förut, förhoppningsvis med lite andra ord). Jag älskar nämligen att gå och lägga mig tidigt, flera gånger i veckan önskar jag egentligen ingenting hellre än att få krypa till sängs typ klockan 18 eller 19, det är drömmen, helst direkt efter att jag ätit middag. Då är jag trött, och vill helst sova i 15 timmar. Samtidigt som det verkligen är något av det a l l r a b ä s t a jag vet att vara vaken ensam sist på kvällen. En liten stund att strosa runt i pyjamasen, i halvdunklet, packa ur och i väskor, komma ner i varv, ta en liten kvällsfika och bara filosofera.

Så är det! Jag får variera mig! Det bästa av två världar? Äta kakan och ha den kvar!

Vad är poängen?

Tog något slags sovmorgon, men det förändrade inte det faktum att jag helt enkelt inte orkar. Efter 3 sidor kändes allt hopplöst igen, jag kan bara inte ta in mer information. Känslan av att det alltid finns något som är viktigare, men att jag inte riktigt kan komma på vad. Provar mig fram, bakar lite tårta, tar en promenad, gör en spellista, läser något annat, spelar lite Fifa, ringer en kompis, diskar, dricker te, bäddar sängen, beställer en ny telefon, lyssnar på favoritmusik, men känslan finns kvar, så då kan jag inte ha hittat rätt!? Ännu! Skam den som ger sig!

Laddar om

Har haft en tung dag, men hållt humöret på topp hela tiden! Så antingen rullar det bara vidare så imorgon med, eller så kommer bakslaget då. Hoppas på det bästa, men är förberedd på det värsta. Ungefär. Längtar tillbaka till Norrbotten redan, men så är det ju alltid. Godnatt världen.

Min fina vän!

Vet inte hur det syns, men det är jättekul att den höll samma form som paketet^^


Det passar hur bra som helst! Färg i mitt lilla rum. Jag är också stolt, det är jättefint och mjukt och mysigt. Jag kommer inte vilja ta bort det när jag ska sova. Verkligen jättestolt och nöjd, det blev över förväntan. och nu börjar det egentligen bara som om jag säger massa saker, så nu ska tystanden få tala.

Agnes veckoutmaning

Medan Sarah prövar sina vingar på gymmet leker jag hemmafru och provlagar Agnes svägerskas currysoppa/gryta.

Freestylar lite utifrån tillgång, för det måste man ju göra. Inget som borde ställa till med några större skandaler, röd lök istället för gul, fler morötter, mindre potatis. Efter en halvtidsavsmakning vill jag nog gissa att jag kommervilja ha mer äpple nästa gång. Och kanske något mer. Något nytänkande. Kan bara inte komma på vad. Ännu.

Det här känns förövrigt som en lämplig rätt till den där vårvandringen som än så länge knappt tagit sig till planeringsstadiet (men som ska bli av), alla råvaror utom creme fraiche håller sig bra i ryggsäckstemperatur, och om man justerar vatten-vs.-andra-råvaror-proportionerna kan den nog bli matig utan CF. Färska rotsaker och frukter är visserligen lite tungt att släpa runt på, men på kortare turer eller för att äta under första dagarna kan det vara värt det.

Kan omöjligt undgå tanken på hur gott det skulle vara att äta den här soppgryta/grytsoppan med en ostmacka bredvid. Vi har inget mjukt bröd hemma, inte ens i frysen tror jag, ingen ordning på brödbagerskan här i hushållet? Vilken tur då att det här receptet påminner så mycket om något Anna brukade laga, som bara blev ännu godare av att stå till sig och ätas uppvärmd någon dag senare. Då hinner jag fixa bröd och ost. Men ikväll räcker det som det är, ser fram emot middagen, kanske skulle man kunna slänga i ett kokta ägghalvor vid servering om man behöver rätta till proteinet nån gång!

Om jag var en riktig hemmafru skulle jag väl ta fram dammsugaren också, vi får väl se hur det blir med den saken :)

Ett skepp kommer lastat

till Kantorsgatan.

Gissa!

Det är lite oklart hur många steg det var totalt från början, eller om man någonsin kan komma ända fram, för det känns som om det alltid finns några kvar, eller dyker upp något nytt när man tror att man är nästan framme. Men efter bra häng med flickorna i helgen, och ett glatt mail-besked idag, så är jag hur som helst två-tre-fyra steg närmare än jag någonsin varit. Och lugnet sprider sig. Jag kan faktiskt göra det här istället, det kommer kännas precis lika bra och värdefullt.