Vad jag gjorde idag.

Om 16 minuter är dagen projekt avslutat. Då har jag kokat ägg i 6 timmar, 6 TIMMAR! När man gör så heter det uppenbarligen Hamineägg (finns inte på wikipedia :s måste skriva en senare) Det går iallafall ut på att man kokar äggen i 6-18 timmar, och sen äter folk det med en massa konstiga tillbehör som; Ful medames, karamelliserad charlottenlök och friterad salvia eller karamelliserad lök och hårdstekt bacon. Man kan uppenbarligen välja typ vad man vill till dessa "underbara" ägg.

Koka äggen på lägsta möjliga värme

och fyll med jämna mellanrum på kokande vatten

så det inte "kokar tort".

Vad ägg med en "Mjäll vita och karamelliserad gula" smakar, återstå att se.

Tips: Under tiden äggen kokar så kan man hitta på lite olika nyttiga saker, jag har hunnit städa, dammsuga, tvätta och hänga upp två omgångar tvätt, ätit både frukost, lunch och fika, pluggat teori, lyssnat på musik, tittat på ett glas som ramlade ner, skrivit en packlista, hittat en ryggsäck för dagens utflykt, letat reda på en resväska, kollat när posten kom, hämtat posten och pumpad cykeln.

Hotel hemma hos mig.

I och med detta stänger hotel Johanna och endast Vip-gäster, inbjuda på inrådan av styrelsen får gästa detta hus för ett bra tag framöver.

13.00

Nu har jag precis lyckats få en och en halv timme att gå genom att lyssna på sommarprataren i P1 som jag väntat på hela sommaren =)

Jens Lapidus!

Jag trodde nog att det skulle vara på ett helt annat sätt, men det var ändå väl värt att vänta på. Och på webben kunde man tydligen höra "extramaterial" där han berättade mer om bratsen i Stockholm.

Och gissa om jag blev glad när jag hörde att han håller på och jobbar med en "serieroman" tillsammans med någon tecknare!?

Goda och onda människor

Det finns goda och onda människor här i världen. Jag har inget emot alla onda människor, för man kan inte bestämma sånt innan man träffat alla onda människor, och eftersom jag, genom en kvalificerad gissning misstänker att jag inte kommer tycka om alla onda människor så känner jag inte för att försöka träffa alla onda människor heller, så jag låter nog bli. Jag tror jag egentligen har mer emot goda människor. Jag bara kände det just nu.

Apropå detta utlägg onda och goda människor, så vill jag säga att de två människor som lekt med min cykel och förstört låset att jag inte rikigt förstod poängen?

Märkligt beteende

Varje morgon öppnar man förr eller senare ögonen. Just den här morgonen var det förr, och något var konstigt; jag kände mig utvilad och trots att det var ljust i rummet var det ändå svalt och skönt. Det var helt enkelt behagligt och efterlängtat att vakna. Jag måste ha försovit mig!?

Jag slet till mig mitt armbandsur, förstod efter ett tag att jag höll det uppochner men istället för att vända det rätt räknade jag till sist ut att den var 20 i fem. "Fan feller!" tänkte jag, eller jag kanske sa det tillochmed, inte för mig själv utan rätt ut, som om det var klockans fel att jag inte alls kände mig lika utvilad längre.

Jag drog täcket över huvudet och försökte somna om. Jag lyckades, men lyckan blev inte långvarig. Åtminstonde kändes den inte speciellt mycket längre en 40-42 sekunder.

Larmet gick och jag kunde bara konstatera att jag inte längre hade någon rätt att svära åt klockan och lydigt kliva upp.

Medan jag kokade ägg försökte jag låtsasle för att höja humöret och det funkade nog rätt bra. Jag blev tillochmed så närvarande och empatisk att jag insåg att signalen från äggklockan kanske skulle väcka någon annan, så när det bara var en minut kvar drog jag upp den fullt. Sen insåg jag att jag egentligen bara var mentalt instabil och hämningslöst hade fått säga de fulaste orden jag kunde åt min klockan i flera timmar till, eftersom det är söndag och jag inte ska jobba idag!

Efter en grundlig undersökning av inställningarna på mobilen kan jag också med ganska stor sannolikhet säga att det inte alls gått något alarm imorse. Det hade jag bara drömt. Jag drömmer nog fortfarande, mycket märkligt beteende att vandra runt i huset och dra upp äggklockan med jämna mellanrum.

Jonas Karlsson, Det andra målet

Den här veckan har jag köpt tre böcker och läst en. Den var bra, men gjorde mig lite smått sinnessjuk. Det gick mig på nerverna att den fick mig att tänka fel hela tiden, när det egentligen var så självklart.

Den är utgiven som "novellsamling" men det var den inte, inte på det sättet som jag trodde att en novellsamling skulle vara iallafall.

Jag blev galen ibland. Nästa gång jag läser den ska jag rita tankekarta under tiden för att se hur det hänger ihop! Om jag nu läser den igen. Läsa om böcker är inget jag är expert på. Men jag är glad att jag kommer ha den i min bokhylla, den är bra att ha för att låna ut till folk som ber om boktips.

Och =) om ett och ett halvt dygn kommer Aldrig Fucka Upp hem, undrar om det är värt att börja med någon annan...

Lista

Det står över mitt förstånd hur det kan komma sig att kategorin listor inte nästlat sig in på bloggen tidigare. Vi älskar ju listor!?

Fem saker jag skulle vilja att jag var bra på:
- Kasta pil
- Poker
- Fiska
- Spela gitarr
- Schack

04.16

Ibland får jag för mig märkliga saker. Som igår tillexempel, när jag messade med Z och tittade på Generation Kill (som förövrigt översteg mina förväntningar som fan, jag kollade ju bara för Alex skull egentligen) så fick jag för mig att jag ville se soluppgången.

Ännu märkligare är väl egentligen att jag gjorde det också. Den var inget särskillt så jag gick och la mig igen och tog en rejäl sovmorgon, till nu ungefär. Eller... till för en stund sen, jag har käkat och klätt på mig för att gå ut och springa.

Hummeldate

Jag är helt övertygad om att när humlor går på date så delar de på en blomma. Vi råkade nämligen stöta på ett speed-dating par, som för en minut delade blomma.

Och såklart går även hummlor på dubbeldate.
http://www.ls.nu/~wschedin/humla.html

Här bor farsan.

Trodde nu att "farsan" var ett överspelat fenomen!? Aldrig! Ibland behövs bara nya, eller gamla infallsvinklar. Tack Malin, för att du påminde mig om det här, och gav mig ytterligare ett gott skratt idag.

Farsans väg, 187 65 TÄBY

Men var bor morsan!?

Det här är ett viktigt meddelande till alla Rialabor i min ålder, plus/minus några år:

Ola Lustig är programledare i rikstäckande radio!

(foto från www.rixfm.se)

Spanien besök

Jag och Simon har gäster från Spanien (det är inte jag som är fotograf, jag är på "familjetillställning" så Simon visade dem lite av Norrtälje.



Candymountains

En leksak som Simons lillebror uppenbaligen hade snott från deras mormor under ursäkten "det är ju inte så att hon sitter och stickar med den!?" Hur bakvänt som helst att leka rita-gissa, för "pennan" var tvärtom emot hur det borde ha varit.



Fran och Charley vann (som ni ser) en 2-kg chokladkaka, de är bara inte riktigt överrens om vem som ska få ta med kartongen hem;)




De har aldrig ätit kanelbullar, så de står på jäsning just nu. Sen ska vi spela lite fotboll. Charley älskar Takida^^

Recover My Files

Det här var ett tag sen nu men jag tänker ändå dela med mig för det är lite läskigt. Vi hade sparat allt av värde som vi kunde hitta på datorn på vår extrerna hårddisk. Bilder, musik, filmer, worddokument... Det fanns två anledningar. ¨

1) Datorn började bli lite seg och konstig och Felix skulle ta någon av sina lediga dagar till att rensa upp och installera om olika program och vad man nu gör för att den ska börja bete sig friskt igen. Så vi sparade över allting vi ville ha kvar för att veta vad han kunde ta bort.

2) Att ha flera års insamlande av fotografier och annat viktigt på datorn är egentligen ganska osäkert då den kan krasha. Därför var det också lite av en säkerhetsåtgärd. Om vi sparade allt på den extrena hårddisken så fanns det ju iallafall där, även om datorn slutade fungera.

Så, sagt och gjort - vi kollade igenom mapp efter mapp och gjorde en rejäl rensning för att bara ha kvar det väsentligaste.

Två dagar efter denna ansträgning brann den externa hårddisken.

Kortslutning. Allt var borta.

Jag deppade. Pappa och Felix var konstruktiva. De åkte till en datahackerbutik och frågade vad man kunde göra. Han sa att det var kört. Om man inte jobbade på NASA.

Jag deppade ännu mer. Hur länge har vi haft den här datorn? Så många minnesfragment som kommer falla i glömska från den tiden när man inte har bilder att påminnas av. Så många låtar som jag älskar men inte kommer kunna ladda ner igen för att jag helt enkelt inte kan komma ihåg namnet på så många artister och album. Så många skolarbeten som i onödan kommer behövas skrivas igen från scratch för att våra efterföljare som treor i SPA inte kommer kunna "låna" mina.

Sedan hittade vi programmet "Recover My Files" och plötsligt återskapades ALLT som tagits bort/flyttats/inte sparats ordentligt. Programmet sökte och sökte, timme efter timme och när det var klart hade den hittat tiotusentals filer. Saker man raderat och sedan tömt ur papperskorgen för flera år sedan. Saker man bara sett på någon hemsida. Alla olika versioner av en fil som man ändrat på något sätt. Förmodligen kunde man ha hittat allt som datorn någonsin behandlat. Jag ångrade mig nästan. Kanske hade det varit bättre att bara glömma och förlåta. Acceptera att det var borta. Som om huset skulle brinna upp, album böcker, brev, gåvor. Ingenting skulle finnas kvar. Man skulle inte kunna göra något åt det. Kanske inte ens borde försöka. För då dör man.

Vi begränsade sökningen lite. Det var omöjligt att försöka göra ett urval annars. Så vissa saker av de vi ursprungligen velat ha kvar kanske vi aldrig kommer återse. Vissa filer var skadade, defekta, saknade pixlar eller var halva. Men ändå.

Det är ju sjukt!

Hur raderar man någonting för gott? Går inte det?

Stockholm Stadion, onsdag 17:e juli. Iron Maiden.

Jag hade ingen kamera, men som jag skrev till Bing; det här är något jag utan problem kommer minnas - med eller utan bildbevis. Det var en stor upplevelse!

Vi gled in på arenan när förbandet redan spelat klart, bara ett par minuter innan Maiden drog igång, och kunde stå framför folk som köat flera timmar, ja vissa tillochmed flera dagar! Vi snackade med lite folk, både fans och funktionärer (bland annat träffade jag inte helt oväntat på något av en Norrtäljeprofil i folkmassan - ni känner till Ryd?), tills det var dags att utrusta sig med öronproppar och njuta av showen och stämningen. Ett fullsatt Stadion är alltid ett fullsatt Stadion, vad som helst hade ju egentligen varit häftigt, men det blev ju inte sämre av att det var Iron Maiden! De gjorde konserten till så mycket mer än bara musik. Scenografi, rekvisita, improvisation, snack, glädje, publikkontakt. Det är svårt att tänka sig hur söt en gammal rockstjärna som Bruce Dickinson kan vara. Utåt sjäng vi med, applåderade, stod med händerna i luften och hade the time of our life, inombords jublade vi lite extra åt all pyroteknik, det var indirekt det som var våra fribiljetter.

Det var ju jag och brandmännen. En brokig skara av sköna människor. Mest anmärkingsvärd, utom jag själv som av förklarliga själ stack ut mest, var en finsk göteborgare/hårdrockare/thaiboxare/stureplansstekare. Hur går det ihop egentligen? Stekare och rocker? Nä!? Stekare och fighter? Nä!? Stekare och brandman!? Jag fattar iallafall inte. Men så var det!

Han och några av de andra grabbarna hade precis kommit tillbaka till stationen från ett larm när det var dags att promenera Lidingövägen upp till spelningen. Ni har väl inte missat att Malstaskroten brann i onsdags? Tydligen behövdes lite resurser där, deltidsbrandmännen från Rimbo pallade inte riktigt trycket (?) så helt logiskt kallade man in förstärkning från Östermalm =P Lite långt bort kanske, men vilka andra kan göra ett jobb lika bra som dem? (A)

Here I give you my phone number
When you worry call me
I make you happy
Don't worry, be happy
-Don't worry be happy, Bob McFerrin

Någon med okänt nummer hade ringt mig idag, och det var inte pappa=p

"En för alla, alla för en! Nu gör vi det här tillsammans!"
-Innan jag och Hanna går ut på en kaotisk uteservering, långt efter stängningsdax.

Lite kort uppdatering, efter lika många timmars jobb som ledighet. Folk glömmer alla möjliga saker, sist var det en barnvagn. "En rolls royce bland barnvagnar" enligt en som var insatt i området. Om jag ägde en rolls royce, så skulle jag inte glömma den under trappan... Men vi är alla olika förstås.



Efter att ha knaprat i min otaliga saffransskorpor så hittade jag följande nya och spännande smaker på flygis^^. Utlåtande kommer senare.



Jag har fick, helt utan anledning ett armband på jobbetXD

Och sen sist då, är inte sopptunnans nya, fräsha sommarflört underbar?

Jag tycker i och för sig att hon är lite för liten för honom... Söta tillsammans är de hur som helst. Om någon annan vill spana in dem så står de utanför Norrtälje busstation, och njuter av varandras sällskap. Undrar var de träffades?

Largen

Idag efter jobbet åkte jag iväg för att fiska. Andra dagen i rad =) Jag var helt ensam vid sjön och tog ett dopp först och la mig på bryggan en stund. Solen värmde fortfarande men var inte så stark så jag behövde vara rädd för att bränna mig.

Förutseende som jag är hade jag förstås med mig lite lektyr! Jag hade 16 sidor kvar av Svensk Maffia och det var precis lagom för att hinna bli varm och torr efter badet. Vilka jävla semesterrutiner jag lyckas klämma in nu när jag ändå jobbar som mest ^^

Nu när jag kommit hem, utan någon fångst värd att nämnas men harmonisk och nöjd, sitter jag och funderar på hur jag ska göra med mitt fortsatta sommarläsande. Lasse Wierup och Matti Larsson har gjort ett sånt otroligt jobb med sin bok och jag har fascinerats av varje uppslag. Det är så sorgligt att den är slut! Men jag förstår ju att de behövde begränsa sig på något sätt även om det verkar finnas hur mycket som helst att skriva om bara man vet vart och hur man ska gräva! Såpass att jag var tvungen försöka googla fram om de skrivit några andra böcker. Vad jag kan hitta så har de inte det, men Lasse Wierup ska snart ge ut en ny som heter Infiltratören. Den storyn får man lite försmak på i Svensk Maffia, så den ska jag definitivt läsa sen! Just nu är jag mer än lovligt sugen på att fortsätta med Jens Lapidus "Aldrig Fucka Upp", som jag köpte till lillebror för en tid sedan. Han har inte läst klart den ännu men jag hade smidit en plan om att tjuvläsa lite när han sysslade med annat. Nu går ju inte det eftersom han åker till Kalix imorgon och det är nog för mycket att hoppas på att han ska glömma boken hemma =P

Såå, jag har tänkt vidare lite och bestämt mig för att efter att ha delat ut flera hundra exemplar av boken "Lyckans Hjul", i form av sommargåva från Flygfyren, är det helt enkelt inte mer än rätt att jag faktiskt själv har läst den också. Det kommer bli ett konstigt avbrott ifrån allt jag läst på senaste tiden, och allt jag planerar att läsa sen. Men variation är ju bra!

Bilder från fisket igår, då Felix var med också, klicka för förstoringar:


Vi fick bottennapp och linan gick av, jag var rätt säker på var draget hade fastnat och att det var ganska långgrunt just åt det hållet, så jag hoppade i för att vada ut och leta reda på det. På första försöket insåg jag att det var lite djupare än jag hade tänkt mig så jag fick gå tillbaka och ta av mig shortsen. Dessvärre halkade jag på vägen tillbaka, så de blev ju blöta och fick hängas på tork iallafall. Dessutom var det för djupt ändå, så tröjan blev också blöt och när jag halkade omkring på botten lyckades jag skära mig på tre tår! Det har gjort jätteont och blödit igenom strumpan idag, och jag kan inte hitta vår mirakelsalva för småsår :( Men men, vad gör man inte för sitt favoritdrag!? Jag hittade det iallafall, just där jag trodde att det skulle vara (A)

"Varför ligger det ett par trasiga glasögon här?"

"De är inte trasiga."
"Nähe... varför ligger det ett par hela glasögon här då?"

Grötveckan

Jag har härmed utsett vecka 28 till typ internationella grötveckan eller något sånt. Den här veckan har jag nämligen ätit gröt till frukost v a r j e dag, det kanske inte är så speciellt i sig men för att göra det hela lite roligare har jag gjort en ny sorts gröt varje dag!

Måndagsgröt: Rågflingegröt med lingonsylt

Tisdagsgröt: Dinkelgröt med torkade aprikoser och linfrö

Onsdagsgröt: Havregrynsgröt med äppelmos

Torsdagsgröt: Dinkelgröt med finhackat äpple och lite kanel

Fredagsgröt: Gröt på grynblandning (finns att köpa olika eller göra själv, i min tror jag det var råg, vete, havre och korn) med bitar av färsk nektarin

Lördagsgröt: Gramhamsgröt med russin

Och så slutligen söndagsgröten som jag ska gå ner och göra snart, rekordsen frukost för den här veckan! En spännande kokosgröt med ananas, som jag hittade ett recept på häromdagen, ska få avsluta denna variationsrika vecka!

Jag har nästan lyckats skriva gröt 20 gånger i samma inlägg ^^

Bättre sent än aldrig,

"Sofiiie, ska osten pipa!?"

Späckhuggare

Sovmorgon idag - sprang klockan 8. Palla att alla träningskläder utom mina thaishorts var i tvätten.

Palla att jag inte hade träningsvärk idag heller. Palla att ha en stukad fot istället.

Palla att inte palla.

Palla äpplen!

Vad har du innanför batteriluckan?

Klockan är 05.31 och jag vaknade för ett tag sen, när jag skulle fördriva min korta tid innan jobbet så kom jag på när vi pratade om hur vilka ord du har inlagda i din ordlista på mobilen säger vilken typ av person du är så tror jag att det som du har innanför batteriluckan på mobilen gör det, kanske lite mer ytligt, men du behöver inte heller slå på någons telefon för att ta reda på det.

I min mobil är det strössel, i mammas är det alltid hö och min chef berättade att hennes telefoner brukar innehålla choklad. Vad har du i din telefon? Vad hjälper dig att ladda batterierna? Gräs, hundhår, linement, bomull eller absolut ingenting?;)

Torn

Känns extremt klyschigt att erkänna det här men huset har varit väldigt tomt utan Tor. Jag var ju inte hemma så mycket de sista dagarna men jag kan ändå inte låta bli att titta efter honom varje gång jag går in i ett annat rum. Lämnar reflexmässigt dörrarna i huset öppna så att han ska kunna komma om han vill något.

Sen kommer jag på. Och plötsligt blir det så mycket mer påtagligt att jag är uttråkad och skulle vilja ha något att göra. Eller åtminstone lite sällskap.

Någon som villkorslöst blir så överlycklig att han håller på att riva huset när jag kommer hem sent efter en lång dag på jobbet, en massa ärenden åt höger och vänster och ett hårt träningspass. Någon som lite morgontrött och andfått tassar bredvid när jag är ute och springer. Någon som knappt innan jag hunnit resa mig ur sängen på morgonen lägger sig tillrätta i den uppvärmda delen där jag precis legat, gosar ner sig och får det att se så skönt ut att jag måste lägga mig bredvid och blunda några minuter till.

Någon att skylla på. Någon att ta ansvar för. Någon att alltid tänka på.

Chillichokladglass.

Som lite "udda" efterrätt passar Sia's nya chillichokladglass jättebra! Glassen innehåller chokladglass med smak av chilli och har chillikanderade pumpakärnor (jättegott!) Glassen är lika skumt som god när kall glass blnandas med en "het" eftersmak. Fast som Elin sa, man ska nog köpa ett paket vaniljglass också^^.

Värsta tigern.

Aaaaaah! Haha, jag vet inte om det är tragiskt eller helt vrickat att jag kan associera till så mycket bra saker av att läsa en bok med det här ämnet.

Milan Sevo var gatugangstern som gått den långa vägen och till slut lyckats. Som tonåring i Stockholmsförorten Vårby Gård hade han misskött skolan, börjat med snatteri, hamnat i slagsmål, stulit bilar och så småningom blivit fosterhemsplacerad hos en polisman och dennes hustru. I mitten av 1980-talet hade han tränat kampsporten teakwondo på dagarna och praktiserat sina färdigheter inne i city på kvällarna. I artonårsåldern skaffade Sevo sig skjutvapen, rånade en bensinmack och dömdes till vård inom socialtjänsten för att få hälp att "bearbeta sin inställning till våld och vapen". Socialtjänstens insatser fick liten effekt. I slutet av 1980-talet gick Milan Sevo och ett femtontal andra kampsportare samman, svor evig lojalitet och tatuerade in en örn med en pil i klorna på sina överarmar. Flera av Örnligans medlemmar [nu kommer det ;)] - däribland Sevo och två killar vid namn Liam Norberg respektive Paolo Roberto - förverkligade den kriminella myten fullt ut genom att spela sig själva i filmer som Stockholmsnatt, Sökarna och 9 millimeter.

Poesi

Jag sitter på systers balkong och läser. Efter Snabba Cash fortsatte jag på det kriminella spåret och gav mig på "Svensk Maffia", jag vet inte vad det är med mig, så här lång tid brukar det väl aldrig ta att läsa en bok!? Speciellt inte när den är så här bra! Och jag som ska hinna läsa så mycket nu när skolan är slut!

Hur som helst, nu är jag ändå inne på sluttampen. Efter att ha läst om Hells Angels, Bandidos, Wolfpack, Original Gangsters med flera handlar det nu om juggarna och plötsligt fick de här orden mig att associera till en av få dikter som jag faktiskt känner till och tycker om.

"Han var en vän till svenska kungen och landets elit, en riddare som dog som en serbisk man ska dö, inte liggande i en säng."

Dikten jag associerade till heter Let me die a young man's death och är skriven av Roger McGough, som också har skrivit en massa annan enkel men fin och rolig lyrik som faller mig i smaken. Och att det kommer från mig är ett riktigt gott betyg!

Let me die a young man's death
not a clean and inbetween the
sheets holywater death
not a famous-last-words
peaceful out of breath death

When I'm 73
and in constant good tumour
may I be mown down at dawn
by a bright red sports car
on my way home
from an allnight party

Or when I'm 91
with silver hair
and sitting in a barber's chair
may rival gangsters
with hamfisted tommyguns
burst in and give me
a short back and insides

Or when I'm 104
and banned from the Cavern
may my mistress
catching me in bed with her daughter
and fearing for her son
cut me up into little pieces
and throw away every piece but one

Let me die a young man's death
not a free from sin tiptoe in
candle wax and waning death
not a curtains drawn by angels borne
'what a nice way to go' death

Pea(c)e on earth

Mamma frågade vad jag önskade mig när jag fyller år. Jag har för dålig fanatsi och vill dessutom bli överraskad av någon som orkat vara kreativ, så varför inte ändå önska sig någonting omöjligt så man iallafall är säker på att man inte får det? Jag önskar mig nog:För övrigt tycker jag att ni borde besöka sidan http://www.davidandgoliathtees.com och kolla in vad de har mer för konstiga saker.

Sova ute

Jag vill ha en hängmatta och sova på altanen när det är för varmt! Försöker ta reda på vad som sägs om det ur ergonomisk synpunkt men jag har nog en dålig google-dag =/

Syster återfunnen;)

Jag och syster, taget för någon månad sen när vi mitt i natten väntar på att en tyska ska dyka upp inom Norrtälje kommuns gränser. (Bilder från konfirmationen finns någon annanstans)

Nu, efter en ganska lång tid av oplanerade och korta upplysningsinlägg så kommer ett, nästan lite mer planerat, förmodligen inte så långt för jag är trött och ska jobba imorgon, innehållandes lite information som jag känner för att dela med mig av.

Klockan någongång efter 6 klev den sista medlemmen i den något deformerade familjen Zahlander upp, alla utom minsta syster, istället ersatt med mellersta systerns pojkvän. Klockan 7 var avfärden planerad till, så därför kom vi iväg, som vanligt, en kvart för sent. En liten sväng extra för att hämta fröken Elina sångfågel Widnersson i Frihamra så begav sig hela sällskapet iväg mot Leksand. Mot den sista och saknade familjemedlemmen, Frida. Mot konfirmation.

Efter lite diverse trassel som hör till när man har lite bråttom så kommer vi ut på någon liten grusväg, och mitt ute i ingenstans dyker en gigantisk kyrka upp. Helt otippat. Snabbt ut ur bilen. Så efter 4 timmars bilresa, ganska stillasittande så tillbringar vi två timmar i en stor och kall kyrka. Mycket kul. Frida var söt iallafall=p

Ytteligare 5 km ut i skogen så fick vi äntligen lite mat, bestående av potatissallad på längden coh tvären. Så efter en underbar pinocchiotårta med ett hallon och nyponte så fick vi vänta, tjata och nästan dra lite i Frida innan hon kom in i bilen med oss. Iväg kom vi iallafall och nu ett antal timmar senare sitter Frida inne på sitt rum och spelar musik och knapprar på tangenterna. Det känns som hemma igen. Hon har känts lite borttappad ett tag. Nu är hon hittad igen, nästan som borttappade pusselbitar.

Snabba Cash

Jag läste ut Snabba Cash ett par veckor innan skolan slutade, sedan har den legat vid min säng så att jag varje kväll tänkt ”Nu är det dags att styra en blogg om den, jag gör det imorgon.

”Men om du inte har något att göra imorgon är imorgon imorgon”

(från Z, 2008-06-29. 22.41)

Det dröjde ett par dagar till eftersom jag började jobba på posten, men nu kör vi! Varning för ett lååångt inlägg!

Det ska mycket till för att jag helt och hållet ska tycka illa om en bok rakt igenom. Oftast tycker jag om den eller så irriterar jag mig bara på delar av boken eller lämnas helt enkelt oberörd och låter boken falla i glönska. Efter vad jag hade hört i förhand trodde jag att Snabba Cash skulle stämma in på någon av de två senare, men jag blev glatt överraskad.

Språkbruket är kefft. Det känns som en blandning mellan stödord för ett muntligt föredrag och fallbeskrivningarna vi fick läsa och analysera i Psykologi A. Enkelt och avskalat. ”När JW kom hem senare på kvällen lät han bli att ringa Sofie. Han hade svårt att somna. (s.272). Men så plötsligt stöter man på ord som; demarkationslinjerna, receptiv, rekognosera, fluktuera eller amanuensen. En typisk sak som jag skulle kunna irritera mig på, men jag älskar faktiskt den här boken!

Jag är lite efter, "alla andra" läste ju Snabba Cash för säkert minst ett år sedan men jag tror det var positivt för min läsupplevelse att jag väntade. Många saker skulle jag nog inte ha tagit till mig vid en annan tidpunkt.

Jag hade inte vetat hur jag skulle tolka liknelsen ”Visste mer om snö än en gaucho vet om hästskit” (s.18) om det inte hade varit för Argentina-temat i spanska steg 6. Jag hade inte reflexmässigt skrattat åt personbeskrivningen ”Sista killens hår var blont, mellanlångt, lockigt i rufsig charmighet” (S. 22) för att det fick mig att tänka på Björn Gustafsson. Eller åt ”Varför är just sån här musik så populär på Kharma? Varför inte musik med lite mer sång, kanske RnB eller hiphop. Eller varför inte lite hederlig gammal pop, typ Melody Club. Men nej, i princip spelar de bara jävligt trist urvattnad mainstream partyeurotechno. Smörja alltså.” (s. 69) för att jag automatiskt fick vår älskade ”mobergsmusik” på hjärnan.

Jag har under tiden jag läste markerat snuttar i texten som fick mig att associera till diverse internskämt, dessa markeringar hade förmodligen inte duggat lika tätt om jag läst den direkt då den kommit ut eftersom mycket är ganska nytillkommet.

”Köksdelen var nyinredd. Boffi, italiensk design för dem som har råd. Arbetsytor i Corian med diskreta avlånga skåpshandtag. Ugn i borstat stål, Gaggenau – fyra stycken gasplattor och en unbyggd grill. Blandaren och kranen i stilrent krom hängde som en svanhals över diskhon. Kylen och frysen var i metall, i amerikansk storlek, med runda, breda handtag. Till vänster om kylen stod en vinkyl med genomskinlig dörr, full med flaskor. Köket plockade nästan fler vuxenpoäng än att skaffa barn.” (s.156)

”Den enda som reagerade var Nippe som dissade honom på skoj. ”Har du taskigt med stålar eller? Det verkar nästan så eftersom du måste kränga charlie hela tiden. Säg till så kan du få låna av min farsa.” JW nonchalerade. Tänkte: snart kan jag köpa Nippes farsa och lägga ner honom för gott.” (s. 99)

”Vem hade senast haft kontakt med Jorge? Vart tog han sig direkt efter rymningen? Mrado strök under två centrala ord: plats nu. Han hade egentligen inte kommit någon vart i sitt sökande. Det var lika lätt att fundera ut var blatten kunde befinna sig som att lägga ett pussel som föreställde himmel med bara blåa bitar.” (s. 164)

”Tjena, det är jag.”

”Allt lugnt.”

”Javisst, och med dig?”

”Jorå så att ehh,” (s.165)

”Jag sover för lite tror jag.”

”Men förra veckan sa du ju till mig att du var trött för att du hade sovit för mycket. Du hade sovit till klockan tre på eftermiddagen. Är det ditt rekord?”
”JW drog med fingret längs imman på ölglaset. ”Det tror jag inte. Det var den helgen jag kom hem från mamma och pappa. Man blir dåsig av att sova för mycket. Tog det för lugnt hos dem.”
”Det där är så skumt. Det finns alltid en anledning att vara trött. Kan vara helt motstridiga saker. Det är rätt sjukt egentligen Man är trött för att man sovit för lite, eller för mycket, av vintermörkret eller av vårljuset. Man säger att man blir sömnig om man slöar en hel dag eller för att man har varit för aktiv en dag.”
”Det är sant. Alla vill ha ursäkter för att vara trötta. Trött för att man tränat hårt på gymmet eller för att man ansträngt skallen på en tenta. Trött för att det är varmt eller för att kylan tar på krafterna. Folk har alltid skäl att vara trötta.” (s. 269)

I efterhand tänkte Jorge: slumpen spelar märkliga spel. Du träffar någon för första gången i ditt liv. En dag senare ser du samma person igen. Du hör ett ord du aldrig hört förut. Några timmar senare används precis det ordet för andra gången i ditt liv. Eller, någon du känner visar sig vara nära släkting med någon annan du känner, och det har aldrig påtalats. Eller, precis när du tänker på en person kliver just den personen på tunnelbanan. Hur stor är chansen? Ändå händer det. (s. 330)

Han tänkte på deras relation, På ytan var den rent professionell med innehåll av trivsamt kallprat. Men JW kände: Fahdi var egentligen varm. Han fördömde aldrig, dissade inte, hånade ingen. Fahdi var anspråkslös. Nöjd med två saker i livet – bygga muskler och ett ligg då och då. (s. 334)

Han platsade inte på sådana här miljöer. Det var märkligt – samma osäkerhet som kom över de människor han pressade på deg, klämde ur bekännelser, hotade till livet, kände han på helt vanliga ställen. I matbutiken, på pizzerian, på gatan. Tyckte att folk stirrade på honom, att de såg rätt igenom honom. Betraktade en smutsig medborgare, en kriminell parasit, en dålig pappa.

Och ändå, när han såg dem, människorna i butiken – stod det klart att det var de som behövde pumpa upp sina liv. Känna spänning, få kickar. Uppleva adrenalinrusningen i ringen på Pancrease. Serotoninhalten när man knäcker någons näsa. Det knackande ljudet, som torra plankor, när handens två främsta knogar mötte näsbenets broskdel. Mrado visste vad det innebar att leva. (s. 370)

Jorge satte sig på Grodan, tvärs över gatan. Läste en tidning. Drack Cola. (s. 396)

Ibland finns det inget annat att göra än att ta nästa steg – och steget efter det.

Mrado funderade inte på skiten idag. Bara gjorde vad han skulle göra.

Klädde på sig långsammare, noggrannare, än vanligt. Som en slow motion-scen i en actionfilm, för att understryka vikten av perfektion.

Inte för att han tvivlade eller var rädd, bara för att allt skulle vara perfekt. (s. 453)

Nenad spelade gymtechno på hög volym. Han slog händerna i takt mot ratten.

Styrka.

En lätt match.

En fin dag.

(s. 455)

Jag spelar The Offspring på hög volym. Har just skrivit ner alla citat från Snabba Cash och plockat ur de små post-itlapparna ut boken i takt med musiken. Nu är den i skick att lånas ut till Martin ”Sam-Säk” Outinen.

En lätt match.

En fin dag.

Puss.

http://youtube.com/watch?v=yJQFf0qj9Nk

Ps. Jens Lapidus är sommarpratare i P1 den 27:e juli. Lyssna!

Lånade kläder

Efter att tålmodigt men fruktlöst ha väntat på Toras utlovade dagensoutfit-serie om Viking Lines sommarkollektion tänker jag nu stilla alla våra gemensamma läsares modeabstinens genom att delge er en egen utstyrsel, dock med ett annat tema. Denna klädeskombination passar bäst på långa promenader på otrafikerade vägar eller stigar på landet.

Nerifrån och upp:

• Mina nya, men redan skitiga och snart illaluktande joggingskor.
• Lillebrors trekvartslånga "stekarbyxor" (det är nice att jag kan låna hans kläder men inte tvärtom ^^).
• Assocear: En blandrashund (våga vägra den ihärdiga små-töntiga-överpris-hundar-trenden).
• En gammal tröja med för långa ärmar och spruckna sömmar från pappas tid i BrommaVolleyboll (det är det som står på ryggen).
• Håret uppsatt i två tofsar med snoddar i olika färg och ett försök att hålla undan den alldeles för långa luggen med ett hårspänne som någon säkert hittat på marken någon gång.

Norrtälje kommun...

Norrtälje kommun har sämst koll. Jag vet inte men jag tror betyg klassas som värdehandlingar? Hur kommer det sig då att man skickar en kopia till rätt adress och en annan råkar komma med till en annan elev? Ingen aning, jag är bara glad att det inte var någonting viktigare=p

Wohoo, wohoo, busstrejken är slut vid midnatt (iallafall tills vidare)

Från min mormor, alltid en kattägare

Jag vill bara lite snabbt dela med mig av min irritation över att det inte går några bussar! De får strejka hur mycket de vill för mig, men kunde de inte ha valt att inte ta betalt av alla passagerare eller något annat som inte gjorde mig isolerad.