Torn

Känns extremt klyschigt att erkänna det här men huset har varit väldigt tomt utan Tor. Jag var ju inte hemma så mycket de sista dagarna men jag kan ändå inte låta bli att titta efter honom varje gång jag går in i ett annat rum. Lämnar reflexmässigt dörrarna i huset öppna så att han ska kunna komma om han vill något.

Sen kommer jag på. Och plötsligt blir det så mycket mer påtagligt att jag är uttråkad och skulle vilja ha något att göra. Eller åtminstone lite sällskap.

Någon som villkorslöst blir så överlycklig att han håller på att riva huset när jag kommer hem sent efter en lång dag på jobbet, en massa ärenden åt höger och vänster och ett hårt träningspass. Någon som lite morgontrött och andfått tassar bredvid när jag är ute och springer. Någon som knappt innan jag hunnit resa mig ur sängen på morgonen lägger sig tillrätta i den uppvärmda delen där jag precis legat, gosar ner sig och får det att se så skönt ut att jag måste lägga mig bredvid och blunda några minuter till.

Någon att skylla på. Någon att ta ansvar för. Någon att alltid tänka på.