Middagsbjudning

Jag fick ett infall tidigare i veckan och bestämde att här skulle det kokas palt! Det är i stort sett omöjligt att tillverka lagom mycket palt, så för att själv slippa äta samma sak två gånger om dagen resten av månaden bestämde jag mig för att ställa till med PALTKALAS!

Det visade sig vara lättare sagt än gjort. För det första fick jag verkligen anstränga mig och tänka så att det knakade för att komma på några att bjuda. Jag har uppenbarligen inte ett jättestort socialt kontaktnät utanför familj och arbete. Resultatet blev två tappra vänner och en hundvalp. Kvalitet före kvantitet, minsann!

Någon vidare kvalitet kan man dock inte säga att det blev på den rackarns palten, jag letade runt efter rätt råvaror i fyra olika affärer innan jag fick erkänna mig besegrad. Det ska ju egentligen vara mandelpotatis och rimmat fläsk, men det var tydligen stört omöjligt att få tag på i mina förorter.

Den inte riktigt äkta palten stod trots allt på bordet innan sällskapet helt och hållet hungrat ihjäl och fick godkänt av alla i testpanelen. Så på det hela taget måste tillställningen ändå anses ganska lyckad.

Pluspoäng till Sarah och Harry för att de åkte hela vägen från Norrtälje för en enkel torsdagsmiddag.
Pluspoäng till Malin för att hon åkte hela vägen från Rissne trots att tvärbanan ännu inte börjat gå till Sumpan.
Pluspoäng till Jonna för att hon nästa kom ifrån jobbet på avsatt tid.

Väl ätet, gott folk! Nästa gång betar vi av ytterligare en svenska husmansklassiker! Stay tuned!

Prioriteringar

Det är söndagkväll klockan 21.35. Jag har precis gjort några justeringar på min presentation till imorgon. Sitter på golvet och klipper klorna på min hund samtidigt som det torkas blodpudding i ugnen. Tänker på hur olika prioriteringar man kan ha.

Apropå att ha en till hund...

... jag var på oväntat-besök-turné på landet förra helgen (det är helt osannolikt att det redan gått en vecka sedan dess, jag liksom dröjer mig kvar i helgerna ända fram till onsdag förmiddag, och sedan nån gång kring lunch på torsdagen så har jag redan börjat ställa om för kommande helg).

Ett av stoppen var Stjärnsund, där folket var fullt upptagna med ridlektioner. Men jag har ju absolut ingenting emot att sköta mig själv. Lånade Yena och övade på hur det kommer att vara att ha TVÅ stora olydiga hundar. Nån gång i framtiden.

Slutsats: Alldeles, alldeles underbart. Såklart.

Jag vet inte hur jag hamnade här...

... i seriösa diskussioner om att importera en hund från USA för att bredda och förbättra den svenska avelsbasen för curly coated retriever. Jag var ju bara en sån där som ville ha en hund, en som kanske i bästa fall tyckte det var roligt att hämta tygpåsar som jag gömt i skogen. Men jag är INTE intresserad av avel. Eller?

Och jag är absolut inte i rätt situation i livet att skaffa en till valp nu. 

Eller?

Jag blir uppenbarligen helt omdömeslös av att vara sjukskriven i en vecka. Anmäler mig till kurser hit och dit och lurar mig själv att jag ska kunna hålla en stor presentation imorgon utan den minsta förberedelsetid. Mitt i allt var det någon som påstod att jag nog behöver semester. Hallå, vart tog du vägen? Jag skulle behöva lite övertalning.

Om att ha ett förstahandskontrakt:

Efter att ha stått staplade i ett hörn och samlat damm sådär länge så att det nästan började bli lite löjligt tog jag mig äntligen i kragen och bar ner de tomma flyttkartongerna till mitt källarförråd. Tanken slog mig att jag kanske aldrig kommer att flytta på dem. Det är en märklig känsla detta. Att ha ett permanent boende. I Stockholm.