Och just nu skulle jag göra vad som helst för att inte behöva gå till skolan. Men varför kommer jag ändå att gå dit då? Om ungefär 4 minuter kommer jag att göra det. Fast jag skulle göra vad som helst för att slippa. VARFÖR?

Ni vet känslan "jag skulle göra vad som helst för att få...". Det är ju helt fel. Just nu vill jag säga att jag skulle göra vad som helst för att få sova. Men det är ju inte sant, för om jag verkligen skulle göra VAD SOM HELST för att få sova, vad borde jag göra då? Jo, lägga mig och sova. Men tydligen så skulle jag inte ens missa ett "möte", för att sova. Så jag skulle alltså i själva verket göra... nästan ingenting?.. för att få sova... det är konstigt.

Ingen specialträning alls idag. Inget dubbelpass. Inga intervaller. Ingen teknikövning. Ingen särskilld fokuspunkt. Bara träning. Bara vanlig, hederlig A1-A2-jogging. Lagom långt, lagom länge, lagom fort. Bra fäste, bra väder, bra musik. Blev lagom trött, lagom mjuk och lite gladare igen. Jag hatar inte hockey längre, som jag gjorde igår. Jävlar! Vad vi hatade hockey där en stund!

Espresso

Malin började yra om kaffemaskiner på Twitter. Jag är (i mer eller mindre hemlighet) lite prylfantast och har bestämt (för länge sedan redan på den tiden då jag trodde att jag aldrig någonsin ens skulle smaka på en kopp kaffe) att "när jag blir stor" ska jag ha en riktig proffsespresso-maskin i mitt stora fina välutrustade kök. Sådär så att om någon är i närheten och blir sugen på en god kopp kaffe, vill jag att de hellre ska komma förbi och se om jag är hemma istället för att leta upp närmsta kafé.

Det här är inte ens sån, men den där lilla prylfantasten i mig skulle gärna ha en sån också:

http://www.handpresso.se/?start

Så Patriots-Giants i SB alltså. Det kommer också bli en bra match. 2 w.

Det här håller inte! Halvtidsanalysa med mig! Eller heltidsanalysa blir det väl nu eftersom det bara är 7 kvar av sista Q. Men oavsett vilket, en analys vill jag ha. Jag blir knäpp, jag behöver det nu. Ravens 3 poäng under nu, jag som skiftat till att hoppas på dem i finalen. Jag trodde jag ville se Patriots-49ers i SB. Men Flacco har imponerat ikväll och #82 är ju riktigt kul! Kom igen Baltimore, klart ni vill möta brorsan i årets största match!

Malin, tack för sällskapet. Jag får skavsår på fingrarna av de förklarande smsen, men det är iallafall bättre än att vara helt själv :)

Ni vet frasen "with every fibre of my body", den brukar användas i filmer och så lite för frekvent för att det ska kännas trovärdigt. Man tror att man förstår vad de vill ha sagt, men egentligen saknar det helt betydelse, för man har har aldrig egentligen upplevt något som kan relateras till det uttrycket.

Idag har de där orden plötsligt fått en riktig innebörd för mig. Jag har än så länge inte lyckats hitta en fiber i min kropp som inte har ont. Jag trodde nog att jag hade haft träningsvärk i hela kroppen förr, eftersom träna är det enda jag gjort hela livet. Men idag är något helt nytt, thanks C (och snön). I owe you, men jag tänker ändå hålla på 49ers i semin på söndag (extra mycket nu).

Så sitter man här igen. Sista-minuten-plugg och hundra andra saker man hellre vill göra. Tillexempel sova. Mentalt är jag redan halvvägs till Kalix for some solid winter sport. Men måste visst skriva den där skiten imorgon först. Någon sa idag att de har höjt betygsgränserna på den här kursen. Så hur går det då med min stående taktik att glida igenom på bananskal? Kommer jag glida precis utanför istället då?

Det är konstigt hur tentor har en förmåga att kommer ungefär 2 dagar för tidigt. Seriöst, en kväll till, det hade gjort hela skillnaden, då hade jag känt mig trygg och kunnat gå och lägga mig tidigt, kanske tillochmed köra ett träningspass innan ÖP imorgonbitti. Lucky me att coach körde dubbelt så hårt och dubbelt så länge med oss idag då, så kan jag släppa den tanken med gott samvete.

Nåja, det kunde varit värre, jag har en bunt pedagogiska plugg-lappar, och den obligatoriska stora tekoppen (som kanske iofs borde vara en hel kanna av något starkare för att hålla mig vaken tills jag kan alla diagnoser och behandlingar som rinnande vatten).

Jag vill egentligen inte gnälla på situationen. Jag minns hur mycket jag brukade uppskatta de här stunderna när jag var yngre. Bara en eller två vakna medan resten av huset sov, en varm macka framför tv'n efter sena träningen, en bok eller dubbel-avsnitt av de där mellanklass-serierna som alltid gick då.

Lite lugn och ro, att varva ner och tänka, och att kanske hinna skriva den där skoluppgiften/läsa på glosorna som alla andra klasskompisar redan gjort färdigt varje eftermiddag tidigare i veckan, då jag istället stått på isen eller fotbollsplanen, eller legat på skjutbanan eller varit i elljusspåret (osv), men som jag nu måste göra på en tiondel av tiden eftersom det ska vara klart tills imorgon och min buss går snortidigt.

Jag var väl egentligen inte en uppesittar-personlighet då heller, men det var nog ändå nästan lika helande som motsvarande tids nattsömn hade varit. Jag behövde det där lilla andrummet (även om någon enstaka person till vaken så är det inte umgänge på samma sätt som i omklädningsrummet eller runt middagsbordet) för att hinna uppskatta vardagen.

Crap, nu blev jag hungrig.

Powernap: drömde om riktigt kass och tråkig football, bollar som studsade och for åt alla håll helt emot naturlagarna. Och skrikande barn, som var mina, men som man inte kunde röra.

Det var fruktansvärt. På riktigt.

Mitt i all röra försökte jag skriva tenta med en penna som inte fungerade, och kastade min mobiltelefon i havet...

Och jag som trodde lite sömn skulle RENSA skallen, inför matchen. Nu är jag ännu mer förvirrad, ledsen, uppgiven, arg och irriterad.

Rättelse:

Jag är inte längre likgiltig till att jag missade Idrottsgalan igår. Jag är fullkomligt nöjd med att jag inte såg den! Har sett det enda viktiga klippet i efterhand, Lisa sjöng och det var sorgligast på slutet (förlåt ni andra, det var en tribute till er också, men Stefan var ändå den största bland er, vi önskar väl alla att han inte hade behövt vara med, eller hur?)

I övrigt, bara glad över att jag slapp se spektaklet. Jösses, orkar inte med den där jävla hästsportsdebatten!

Eftersom det är dyrt att rösta så är det egentligen mer rättvist om en kunnig jury utser vinnarna. Hade det varit en rättvis och kunnig jury som utsåg vinnaren av det här priset hade antagligen någon annan fått det. Men nu var det alltså inte ett sånt pris, och om nu de där hästmänniskorna är den grupp människor i Sverige som vill lägga ner mest pengar på att ringa och rösta, så låt dem få pris i det då! (För faktiskt, det är vad Jerring-priset egentligen belönar, inte prestation). Men snälla låt mig slippa diskussionen! Har jag inte gett mig in i den, så vill jag inte behöva befinna mig mitt i den, men den är ju överallt! (På FB, Twitter, bloggar (ja, jag inser att jag föll för grupptrycket och gav den utrymme även i den här bloggen nu), i omklädningsrummet, på gymmet, läktaren, på Svingen, universitetet... överallt).

Det är meningslöst att prata om det här, för om några veckor minns ändå ingen vem som fick alla de där priserna. Ju snabbare ni är på att bli tysta, desto snabbare glöms det bort. Okej? Deal?

Missade visst Idrottsgalan igår, men who fucking cares? Jag är less på 2011, det var flera veckor sedan. Galorna borde ha varit då. Sikta på framtiden nu!

LottaJonna

Tillslut hemkommen från en heldag med de där finfina tjejerna (och grabbarna) som man bara kan hitta i sitt hockeylag. Löste som vanligt många av livets stora frågor på vägen hem, sådär som man bara kan göra i en spelarbuss. Frågor som "Är det ingen som har en kortlek med sig?" (Svar: jo, jag har 2) "Vilken film ska vi se?" (Svar: Miracle, både på vägen dit och hem, och så lite Ice Age). "Varför ska man tycka om poliser?" (Svar: ja, varför ska man?).

Sammanfattningsvis kan sedan alla andra problem oftast lösas med något av följande: tv-serier (förslagsvis HIMYM), träning och proteinpulver, snygga bilar, tv-spel, och amerikansk fotboll (eller bandy, men då ska det vara live, och jag fick svagt medhåll).

Hann förövrigt precis i tid till Kick Off i Saints-49ers. Divisonal Playoffs, kvartsfinal. Patriots-Broncos efter det, så jag hoppas min kära (sovande) roomie inte har något emot att jag är vaken hela natten och tittar på Amerikansk fotboll ;) Förlåt Sarah! (Tosca tog iallafall snabbt plats i den andra soffan. Hon förstår nog tjusningen mer än sin matte).

Super Bowl

Nattjobb+Junior-VM+hinna med allt man vill på andra tider också har förstört mitt liv. Eller åtminstone min dygnsrytm. Men inte så den förskjutits utan bara så den inte existerar. Jag är trött alla tider på dygnet och sover antingen hela tiden eller ingenting överhuvudtaget. Ingen ordning alls, inte ens dålig ordning.

Men det är 3 veckor minus en dag till Super Bowl. Så jag kanske lika gärna kan fortsätta ha det såhär tills dess. För varför ställa något tillrätta som man medvetet ska stöka till igen så snart?

Cheers and good night.

Hade planerat och verkligen sett fram emot att gå på bio ikväll. Ensam. Tinker, tailor, soldier, spy. Men sedan drabbades jag plötsligt av den stora tröttheten (kalla det lat om du vill). Och då får jag väl ändå erkänna att en av fördelarna med att jag skulle gå på bio själv, är att ingen annan blir sur för att jag ställer in!? Känns verkligen mer som en stanna-hemma-och-se-gamla-favoriter-kväll ikväll.

I väntan på att tiden ska gå så är det alltid svårt att hitta på saker att göra. För nu ska jag inte plugga mer förrän den 16:e januari och då vet jag inte riktigt vad jag ska göra, för allt annat som jag skulle göra förutom att plugga har jag redan gjort när jag skulle ha pluggat. Jag kan typ... Smörja in armbågarna.