Jag är inte längre likgiltig till att jag missade Idrottsgalan igår. Jag är fullkomligt nöjd med att jag inte såg den! Har sett det enda viktiga klippet i efterhand, Lisa sjöng och det var sorgligast på slutet (förlåt ni andra, det var en tribute till er också, men Stefan var ändå den största bland er, vi önskar väl alla att han inte hade behövt vara med, eller hur?)
I övrigt, bara glad över att jag slapp se spektaklet. Jösses, orkar inte med den där jävla hästsportsdebatten!
Eftersom det är dyrt att rösta så är det egentligen mer rättvist om en kunnig jury utser vinnarna. Hade det varit en rättvis och kunnig jury som utsåg vinnaren av det här priset hade antagligen någon annan fått det. Men nu var det alltså inte ett sånt pris, och om nu de där hästmänniskorna är den grupp människor i Sverige som vill lägga ner mest pengar på att ringa och rösta, så låt dem få pris i det då! (För faktiskt, det är vad Jerring-priset egentligen belönar, inte prestation). Men snälla låt mig slippa diskussionen! Har jag inte gett mig in i den, så vill jag inte behöva befinna mig mitt i den, men den är ju överallt! (På FB, Twitter, bloggar (ja, jag inser att jag föll för grupptrycket och gav den utrymme även i den här bloggen nu), i omklädningsrummet, på gymmet, läktaren, på Svingen, universitetet... överallt).
Det är meningslöst att prata om det här, för om några veckor minns ändå ingen vem som fick alla de där priserna. Ju snabbare ni är på att bli tysta, desto snabbare glöms det bort. Okej? Deal?
No comments:
Post a Comment