Idag hade varit en sån alldeles perfekt dag för apportering hela dagen. Om jag bara hade
1) apporteringskamrater som bodde närmare än ca 20-100 mil,
alternativt
2) en större egen övningsbank...

Men hur ska jag kunna bygga upp 2 utan 1?

Apportering till nytta och nöje

Sitter hemma och jobbar idag. Hade just förflyttat mig från bordet till soffan för att få ett nytt perspektiv på saker och ting när jag hör brevbäraren skramla i trapphuset. Gissa som legat och jagat rådjur i sömnen i flera timmar sträcker yrvaket på sig, gäspar och tittar på mig med förväntansfullt viftande svans, i hopp om att jag ska öppna dörren och att hon ska få se sin favoritgranne Beda och hennes matte därutanför. Så är ju inte fallet, vet jag redan, och några sekunder senare dimper ett tungt kuvert ner på hallgolvet och det går upp för henne också. Besviket tassar hon tillbaka till sitt sovhörn, släpar tassarna efter sig som i protest och blänger en aning på mig när hon lagt sig tillrätta igen.

"Men hämta den då?" föreslår jag lite halvhjärtat, fortfarande med den mesta uppmärksamheten riktad mot dagens arbetsuppgifter.

Ett ljus tänds i hennes blick och ett ögonblick senare kommer denna uppenbarelse emot mig:

På riktigt alltså, det var exakt så det gick till. Passande nog var det SSRKs tidning "Apportören" som låg där i kuvertet and my work here is done. När en hund kan hämta tidningen åt sin ägare så är deras utbildning komplett och fulländad, det vet ju alla som har sett tillräckligt många filmer.