Sjung med mej

Just nu känner jag egentligen mest att läsa är vettigt, skriva är bland det dummaste någon levande själ någonsin kommit på. Läsa går bra, det har jag gjort idag (Mister Pip som för övrigt avslöjar hela handlingen, och slutet, i Great Expectations som jag såg fram emot att läsa. Grymt besviken över att veta vad som händer.)

Går bra ja, ja även om boken inte var speciellt bra så är jag ledsen över att den är slut, eftersom det betyder att jag måste skriva om den och att jag måste börja (och avsluta) min diskussionsuppsats som jag inte kommer någonstans med.

Igår sjöng vi barnvisor i över två timmar, och jag gjorde insikten att barnsånger är såna man kan sjunga även om man egentligen inte alls kan sjunga. Det är fint tycker jag, för då kan alla sjunga för sina barn.

Nu ska jag göra mig en kopp av vaniljteet som jag sällan unnar mig, eftersom det börjar ta slut, det enda teet jag dricker med mjölk och det dyraste te jag någonsin köpt. Sen ska jag stänga dörren in till köket så jag inte hör hur roligt pojkarna har och försöka vara produktiv.

Kom och hälsa på!

Min tur, kanske?

Generellt läser jag inte om böcker (eller alltså, jag läser gärna något som handlar om böcker, men vad jag menade var att jag oftast av principsak inte läser samma bok två eller flera gånger). Det finns en lite flytande preskribtionstid, så böcker från min barndom är ganska fritt fram.

Som undantag kan nämnas Liftarens Guide till Galaxen (som jag läst på alla ställen jag någonsin bott, förutom innan vi flyttade till Riala, men då var jag två, så det är okej), Bengt-Åke Craas hockeyböcker, och några enstaka som jag tvingats läsa i skolan, och sedan tvingat mig själv att läsa om, för att riktigt kunna uppskatta (imorgon när kriget kom, eldens hemlighet...)

Så de här böckerna ska då föreställa mina favoritböcker? Eftersom de utmärker sig från de andra otaliga som jag läst i mina dagar. Nja, jag tror inte riktigt det är så enkelt.

Dels vore det naivt att tro att jag redan läst den absolut bästa boken i världen for times and times to come.

Naivt och lite misströstsamt.

Dels så är mina favoritböcker de böcker jag faktiskt läser. Lite sådär som att jag bryr mig mest om den idrott som råkar vara i säsong just nu (även om man nog så mycket kan längta till stundande säsongspremiär, så är det väl hur det går i det pågående slutspelet/kvalet som är allra viktigaste för stunden. I stundens hetta).

De senaste tre veckorna har jag läst fyra böcker (mitt nöjesläsande är ofta proportionellt med hur mycket måsten jag är tyngd av, och olyckligtvis för de här andra måstena (läs: mina studier) är det alltså proportionerligt åt "fel" håll - jag läser mer ju mindre faktisk tid jag har till att just läsa).

Så just nu är favoriten alltså den halvlästa klassikern om ensamma mamman Lotten på Södermalm, del två i Fogelströms serie Stad (vars första del glatt överraskade mig och krävde att bli sträckläst i julas). Och i viss mån Tortora's "Principals of Physiology and Anatomy".

Förra veckan var det "Jag vill ju bara se bra ut naken" och Paulo Coehlo (fast jag måste nog medge att jag fortfarande tycker att alla hans böcker som jag hittills läst har varit överskattat, så var faktiskt "Segraren står ensam" min favorit under den begränsade tiden det tog att läsa den).

Så hur blev slutsatsen här nu då? Ja, inte alls egentligen. Jag menar inte att varje bok jag läser alltid är mycket bättre än alla andra böcker jag någonsin läst tidigare (vilken uttröttande tanke). Det är bara den bästa jag har i huvudet just nu.

Om man googlar "favoritbok" är första bildträffen den här:

Den har nog också varit min favorit någon gång.

Men i ärlighetens namn. Vem kom på läsning egentligen? I skrivande stund tycker jag (hur dubbelmoraliskt det än må låta) att det var ett jäkligt onödigt påhitt, som jag helst klarat mig utan ett tag framöver.

Jag längtar efter palt, banan, morötter, gröt och jag saknar mina andra "hemma".

Buhu.

Från världens minsta papper

För någon dag sen pratade vi just om favoritböcker, jag själv tyckte mest att en sånpass boknörd som jag ändå anser mig vara borde ha en favoritbok. Men som ni kanske förstår så har jag ingen. Så svaret på frågan "vilken är din favoritbok?" får ett alldeles för tråkigt svar, jag har dock massor av bra böcker som jag mer än gärna rekommenderar och i möjliga fall lånar ut från min älskade bokhylla.

Om vi ska återgå till ovan nämnt samtal som favoritböcker tycker jag ett citat är värt att nämna "min favoritbok är allt mellan Alkemisten och Liftarens guide till galaxen." Nu går det väl i och för sig att hitta mer vilt skiljda böcker, men tanken. "Att en favoritbok är inget man hittar utan något man upplever" kom också med, i så fall tror och ibland annars också faktiskt mest för tillfället men det har hänt tidigare, att min "favoritbok" just nu faktiskt är min alldeles för tjocka grammatikbok. Den har alltid svar åt mig, roliga citat och förvånar mig emellanåt, vidare spännande är den inte, men jag har aldrig varit ett stort fan av deckare ändå.

Det finns dock böcker som måste nämnas här ändå; Över näktergalens golv, för att det var den första som fick mig att uppskatta språkets varianter. Harry Potter, för att när jag växte upp var min första serie jag väntade på böckerna till. Liftarens guide till galaxen, för att var hittar man sån osannolikhet? Svålhålet, för att det är dene enda boken jag fått sån carving efter att jag åkte hem till Jonnas Riala hem och hämtade. Och till Naiv. Super, för att det är på det sättet alla böcker borde upplevas.

Snart kommer Malin på besök, eller om en timme men jag ska snart börja gå ner mot stationen mot tågen. Jag tycker folk borde komma på besök oftare, det är roligt.

I missed the lights of my home town, cause I stayed away to long*

Jon var här igår och hjälpte mig med en intervju. Han pratade om Stockholm förstås.
Jag ska åka snart, sa jag, snart ska jag åka dit. Det var ett tag sen nu, men nu är det knappt 6 veckor kvar. Idag, på den stora 114-årsdagen**, är det faktiskt bara 39 dagar kvar.

Fast 6 veckor. Det är inte så snart. Det är inte lika snart som nästa helg.

Varför åker du inte nästa helg, frågade han?

Jag visste inte. Men hur mycket jag än romantiserar "hem" och längtar tills jag är där på riktigt, så har jag faktiskt inte hemlängtan. Och precis som hunger sägs vara den bästa kryddan, så tror jag faktiskt att lite saknad kan vara bra för att jag sedan ska kunna uppskatta allting så mycket som det förtjänar att uppskattas.

* Back to Stoneberry Road av Lisa Miskovsky
** Hammarby IF grundades 7:e mars 1897