Min tur, kanske?

Generellt läser jag inte om böcker (eller alltså, jag läser gärna något som handlar om böcker, men vad jag menade var att jag oftast av principsak inte läser samma bok två eller flera gånger). Det finns en lite flytande preskribtionstid, så böcker från min barndom är ganska fritt fram.

Som undantag kan nämnas Liftarens Guide till Galaxen (som jag läst på alla ställen jag någonsin bott, förutom innan vi flyttade till Riala, men då var jag två, så det är okej), Bengt-Åke Craas hockeyböcker, och några enstaka som jag tvingats läsa i skolan, och sedan tvingat mig själv att läsa om, för att riktigt kunna uppskatta (imorgon när kriget kom, eldens hemlighet...)

Så de här böckerna ska då föreställa mina favoritböcker? Eftersom de utmärker sig från de andra otaliga som jag läst i mina dagar. Nja, jag tror inte riktigt det är så enkelt.

Dels vore det naivt att tro att jag redan läst den absolut bästa boken i världen for times and times to come.

Naivt och lite misströstsamt.

Dels så är mina favoritböcker de böcker jag faktiskt läser. Lite sådär som att jag bryr mig mest om den idrott som råkar vara i säsong just nu (även om man nog så mycket kan längta till stundande säsongspremiär, så är det väl hur det går i det pågående slutspelet/kvalet som är allra viktigaste för stunden. I stundens hetta).

De senaste tre veckorna har jag läst fyra böcker (mitt nöjesläsande är ofta proportionellt med hur mycket måsten jag är tyngd av, och olyckligtvis för de här andra måstena (läs: mina studier) är det alltså proportionerligt åt "fel" håll - jag läser mer ju mindre faktisk tid jag har till att just läsa).

Så just nu är favoriten alltså den halvlästa klassikern om ensamma mamman Lotten på Södermalm, del två i Fogelströms serie Stad (vars första del glatt överraskade mig och krävde att bli sträckläst i julas). Och i viss mån Tortora's "Principals of Physiology and Anatomy".

Förra veckan var det "Jag vill ju bara se bra ut naken" och Paulo Coehlo (fast jag måste nog medge att jag fortfarande tycker att alla hans böcker som jag hittills läst har varit överskattat, så var faktiskt "Segraren står ensam" min favorit under den begränsade tiden det tog att läsa den).

Så hur blev slutsatsen här nu då? Ja, inte alls egentligen. Jag menar inte att varje bok jag läser alltid är mycket bättre än alla andra böcker jag någonsin läst tidigare (vilken uttröttande tanke). Det är bara den bästa jag har i huvudet just nu.

Om man googlar "favoritbok" är första bildträffen den här:

Den har nog också varit min favorit någon gång.

Men i ärlighetens namn. Vem kom på läsning egentligen? I skrivande stund tycker jag (hur dubbelmoraliskt det än må låta) att det var ett jäkligt onödigt påhitt, som jag helst klarat mig utan ett tag framöver.

Jag längtar efter palt, banan, morötter, gröt och jag saknar mina andra "hemma".

Buhu.