Jag är i Kalix och halva min "semester" har gått. Det har gått bra att släppa jobbet och göra ingenting. Är inte stressad ännu, över att det snart är dags att bege mig tillbaka till jobbet. Det ska bara bli trevligt att jobba mellandagarna, förhoppningsvis lite luft, glest med både patienter och kollegor, möjlighet att landa innan verkligheten drar igång igen, för en gångs skull inte jobba över.

Däremot känns det lite svindlande och hektiskt när jag råkar tänka på nästa eventuella möjlighet till ledighet (mer än 2 dagar). Sensommaren 2014, i bästa fall? Då får jag den där känslan av att jag borde göra mer av detta jullov, utnyttja det till något annat än att bara sova ikapp, fast det ju ändå är det enda jag sett fram emot att få göra de senaste 8 månaderna.

Minisemester

Sitter med två stycken varma mackor och ett glas mjölk. Världens bästa kvällsfika, tror jag bestämt. Jag och Gissa tog en sväng till Malmö (och Köpenhamn) i helgen. Hälsat på Katta. Tagit sovmorgnar, ätit, promenerat, pratat så att jag är alldeles trött i stämbanden, pysslat och pyntat. Bara varit. Välbehövligt.

Jag tog flexledigt efter lunch i fredags och bilade ner. Drygt 7 timmar (inklusive långpromenad i Jönköpingsk solnedgång samt proviantering). Jag hade haft lite resfeber i torsdags, tvivlade på att jag verkligen brukade klara av sådana här marathonkörningar stup  kvarten för bara något år sedan. Känner mig äldre och tröttare nu. Nervositeten visade sig vara obefogad. Hade en fantastisk eftermiddag längs vägarna. Varvade mellan radio, ljudbok och tystnad. Skönt att bara få sitta bakom ratten och slappna av, filosofera. Var hungrig när jag kom fram, men inte alls så trött. Och nu, efter returresan, samma känsla. Äter mina varma mackor och fylls av energi att ta tag i en ny arbetsvecka.