Hur illa får man tycka om en dag?

Det är lite varannandag-syndromet som gäller här verkar det som. Varannan dag kanonväder, varannan dag hej-kom-och-hjälp-mig. Varannan dag plugg, varannan dag ledigt. Varannan dag går det framåt med flyttpackningen, varannan dag inte.

Varannan dag är jag och Gissa ett väldigt väloljat maskineri som överträffar och överraskar oss själva. Varannan dag är det bara frustration. Fast vid närmare eftertanke och summering är det mer som att det går två bra dagar på varje dålig, och så några lagom däremellan. Och det räcker gott och väl till en lycklig matte! För den där känslan, att tillochmed på den sämsta av dagar, när ingenting har klickat, vi har bråkat om allt och hon dessutom verkar ha fått en släng av något slags öroninflammation, tillochmed då vill hon komma och lägga sig alldeles nära mig när hon är som allra tröttast. Som om hon tror att jag är en tryggaste punkten i hela vida världen. Som om hon inte har en aning om att det ju är hon som är min trygghet, inte tvärtom. När jag stryker lite lätt på hennes mjuka mage med min fot, där hon ligger under bordet när jag pluggar eller kliar henne halvhjärtat under hakan samtidigt som jag egentligen är fullt upptagen med ett telefonsamtal. Och man ser på hela hennes kroppsspråk att det var exakt.precis det enda hon krävde att jag skulle göra. Då vet man liksom, att även fast det kommer komma dagar som är helt överjävliga, så är det värt varje ansträngning att få äga ett sånt här fantastiskt litet djur.

Flyttfunderingar

Om jag blandade ihop alla kryddor, som det ju bara är lite kvar av varje, så skulle de ta mindre plats i flytten och antagligen bli en ganska spännande blandning. Men inte så god kanske.

Jonnas imaginära kryddblandning:
Kanel
Curry
Citronpeppar
Nejlikor
Enbär
Grönpeppar
Kardemumma
Chilipulver
Koriander
Ingefära
Spiskummin
Gurkmeja
Saffran
Vitpeppar
Lagerblad

Passar lika bra till allt som ingenting. Du lär bli förvånad!

Nya tag

Det där med påtvingad vila/kravlöshet en dag, det verkar ju ha gjort susen. Redan kvart i sex i morse hade jag en arbetsvillig liten vovve vid mina fötter. Eller jaa, först och främst väckte hon mig nog för att hon var tokigt kissnödig. (Duktiga tjej! Men så under den där korta stunden ute var hon följsamheten själv, jag tror hon märkte att jag tänkte svänga innan jag själva visste det. Spontant fotgående. Tackar.

Hon är väldigt på och uppmärksamhetssökande nu när vi kommit in också. Vill gärna hjälpa till att diska, hämtar saker. Lekte lite sitt-ligg-stå-träning, tempo är inte Gissas starkaste sida (sävligare valp får man leta efter) men hej och hå, vilken fart vi hade idag. Och hon kan ju saker vi inte ens har tränat på?!

Det här bådar ju gått inför kommande spår, som jag tänkte ge mig ut och lägga nu. Det är himla regnigt just nu, men det ska hon nog klara ändå!

Iver

Vi har haft en hektisk vecka. Jag har haft mycket för mig, både på eget håll och tillsammans med Gissa. Plus att vi ju har haft besök, så inte ens hemmet har varit lika avslappnat som vanligt. Det märks visserligen att hon växer på sig lite även mentalt. Hon blir inte lika "blixttrött" direkt efter en ny aktivitet, utan kan hålla igång ganska länge. Förut bara däckade hon ju efter en stund, vart vi än var (sådan matte, sådan hund?).

Mer ork, på gott och ont. Men hur som helst så var tanken att hon skulle få ha fullkomlig vila ikväll och imorgon. Bara skrota runt tillsammans, inte glömma den där berömda balansen liksom.

Men det är lite svårt att hålla hjärnan i styr, för ju mer man gör, desto mer kommer man ju på att man vill göra... eller nya, bättre sätt att göra det på. Och hur ska man hinna med allt det där, om man håller på och vilar hela tiden? På vägen hem idag har jag redan hunnit knåpa ihop ett gäng övningar som jag vill testa. Och förutom dem har jag dessutom ett gäng som jag ännu inte hunnit testa.

Nåja, under författandet av detta inlägg har en viss fyrbenting somnat tungt på mina fötter. Så det kanske var någon annan som tog beslutet åt mig den här gången...?

Återigen behöver jag ta några stora andetag och tänka efter vad som egentligen är viktigt. Prioritera. Back to basics, där jag ju allra helst vill vara. Och det gäller faktiskt inte bara på hundfronten!

Inventering

Saker som är definitivt slut i mitt kök: kaffe, popcorn, rapsolja, grönsaker

Saker som jag har definitivt för mycket av: vetemjöl, torkade kantareller, te, kryddor

1 vecka kvar. Fail.

Spårdagbok

Det är bara att erkänna, jag kommer nog aldrig lyckas föra en riktig "träningsdagbok" över det jag och Gissa håller på med, det skulle gå ett par veckor, sen skulle jag glömma ett tag, försöka igen, misslyckas, ge upp och köra vidare på känsla. Men att reflektera och dokumentera är ändå ganska uppenbart viktigt för framsteg. Så de gånger andan faller på kan jag ju föreviga denna information här istället, lättsammare så. Är du inte ett dyft intresserad får du lov att hoppa över dessa inlägg.

 Vi har precis kommit in från spår nummer 2 i vår nystartade viltspårkarriär ;) Ett litet förmiddagsspår, såhär den sista fredagen i skolbänken (tills vidare).

Det gick... inte galant, men helt klart good enough. Spåret var nästan dubbelt så långt som förra gången, och vi tog oss ändå i mål. Dock tog lilla G en ganska lång tugga-gräs-paus när det var typ 25 meter kvar, så kanske att vi tar ett steg tillbaka på avståndet nästa gång. (Eller hur är det med att "motivera" längs vägen, typ tappa lite godis när man lägger spåret, är det helt tabu? Jag tänker att det också skulle hjälpa henne att hålla ner näsan lite...)

Tanken var ett rakt och enkelt spår som inte hade legat så länge. Det började på öppet fält men övergick i gles skog, fortfarande ganska enkel terräng (det första spåret var onödigt svårt på den fronten, kände jag i efterhand).

Eftersom G reagerade lite skrämt på den nya stora doften (älg) första gången vi provade, så hade jag bestämt att "gasa igång" henne mer innan. Så vi lekte och härjade en liten stund innan jag visade henne till spårstarten. Det var ovant för mig, för i andra dressyrsituationer jobbar vi som regel ganska mycket med stadga, att vara fokuserad men lugn, minska förväntningar. Men i det här fallet tror jag det här gav rätt utfall! Hon gick ut mycket mer bestämt den här gången. Kul när något funkar (det är inte mycket som gör det, Gissa är i något slags testar-ålder och jag är frustrerad ungefär 90% av tiden).

Förra gången vädrade hon ganska mycket i luften, hela spåret igenom, men den här gången var det mycket mer nos i backen. Väldigt bra. Vindförhållandena hade ändrats på ett ställe från det att jag la ut spåret, då blev det nog lite för svårt och lilla hunden fick sick-sacka en del innan hon samlade ihop sig och hittade tillbaka till spårkärnan (fan vad svårt det är att inte försöka "hjälpa"/styra när det blir så).

Men vet ni vad, hon är bara en valp och tillsammans är vi nybörjare på det här. Så ingen räknar med att det ska gå klockrent varje gång. Stjärnan hittade iallafall älgklöven, så vi fick med oss den hem igen. Det är ju huvudsaken :)

SMS från arbetsgivare:

Hej! Nu närmar sig din flytt. Det känns säkert bra för dig att komma närmare hemtrakterna. Dessvärre är alla arbetspass ordnade för min del hela den här och nästa vecka. Så det blev ett lite konstigt slut, och du hann inte vara här så många tillfällen på slutet. Tråkigt för oss! Men jag vill skicka en stor, varm kram till både dig och Gissa. Hoppas ni båda får det bra i Stockholm, inte minst att praktikveckorna blir händelserika. //Kram och tack! Det har varit kul att träffa dig :))

Så. Jäkla. Värdefullt.

Kanske ett av de mest obetydliga stegen för världen, universum, mänskligheten, välfärden, utvecklingen osv. Men ett gigantiskt stort "ögonblick" för mig!

Bandypremiär. Bandy, denna fantastiska sport!

Tack Umeå IK (? kefft att jag inte ens vet vilket lag jag tränade med) som så spontant välkomnade mig med öppna armar (förlåt att jag inte hinner göra mer för er i gengäld). Tack Sankan #13 i herrlaget för lån av bästa klubban (får jag låna den nästa onsdag igen? Den kommer inte gå sönder).

Tack tack tack! (Och tack lillebror, min bandyförebild, som lyssnade på en massa osammanhängande lyckligt babbel i telefonen efteråt).

Aa, just det! Tack även till Chuck Bass (Gossip Girl) för en viktig sak han lärde mig förra/förrförra veckan, som lite långsökt  kan ha lett mig till detta. Och tack Olle Hernell, alltid oavsett!

Tack natten, för att den är lång. För just nu känns det som om det blir svårt att somna!

Har sträckläst nästan en hel bra bok, och druckit kopiösa mängder te. Det har dock inte gjort dagen speciellt mycket bättre. Och klockan är fortfarande bara två. Tisdagstristessen. Kanske borde ha vett att ta vara på den?

Jaha...

Idag känner vi oss alltså egentligen redo att skicka in vår uppsats till examinator. Den ska dock inte vara SÅ klar förrän om en vecka, så vi kände inte att vi med gott samvete kunde ta ytterligare en fredag helt ledig. Så vi gav dagens ändringar lite liggtid tills imorgon bitti, då ska vi kolla igenom det en gång till (läs: fika kanelbullar). Sen ska vi båda två låtsas att vi tänker läsa den igen "över helgen", vilken ingen av oss egentligen kommer göra (den här gången heller), och på tisdag eller onsdag (för vi måste ha minst 3-4 dagars helg) kommer vi konstatera att vi lika gärna kunde ha skickat in den idag.

Jag förstår att det här förefaller fruktansvärt nonchalant, och för vissa tillochmed provocerande, det här med att vi bara vill få en godkänd uppsats. Men faktum är att det är så, och det ÄR okej att ha den ambitionsnivån! Det betyder inte att man medvetet gör ett dåligt jobb, utan bara att man vill göra det så bra det går inom rimlighetens och nödvändighetens gränser.

Dessutom vill jag inte riktigt tro att allt beröm vi fått är HELT oförtjänt? Det vore lite tråkigt. För jag, som har så svårt att ta till mig komplimanger, uppskattar och värdesätter verkligen när folk påpekar att jag är ganska duktig på att skriva. Vi kanske inte är lata, utan bara effektiva? (Vi kanske har blivit tvugna att vara det, med tanke på barn, hundvalp, kattunge, osv).

Tack alla korrekturläsare för att ni frivilligt ställt upp med pepp och förbättringsförslag. Jag är skyldig er alla en kram och något slags gengäldstjänst, kom ihåg det!