Jag och syster, taget för någon månad sen när vi mitt i natten väntar på att en tyska ska dyka upp inom Norrtälje kommuns gränser. (Bilder från konfirmationen finns någon annanstans)Nu, efter en ganska lång tid av oplanerade och korta upplysningsinlägg så kommer ett, nästan lite mer planerat, förmodligen inte så långt för jag är trött och ska jobba imorgon, innehållandes lite information som jag känner för att dela med mig av.
Klockan någongång efter 6 klev den sista medlemmen i den något deformerade familjen Zahlander upp, alla utom minsta syster, istället ersatt med mellersta systerns pojkvän. Klockan 7 var avfärden planerad till, så därför kom vi iväg, som vanligt, en kvart för sent. En liten sväng extra för att hämta fröken Elina sångfågel Widnersson i Frihamra så begav sig hela sällskapet iväg mot Leksand. Mot den sista och saknade familjemedlemmen, Frida. Mot konfirmation.
Efter lite diverse trassel som hör till när man har lite bråttom så kommer vi ut på någon liten grusväg, och mitt ute i ingenstans dyker en gigantisk kyrka upp. Helt otippat. Snabbt ut ur bilen. Så efter 4 timmars bilresa, ganska stillasittande så tillbringar vi två timmar i en stor och kall kyrka. Mycket kul. Frida var söt iallafall=p
Ytteligare 5 km ut i skogen så fick vi äntligen lite mat, bestående av potatissallad på längden coh tvären. Så efter en underbar pinocchiotårta med ett hallon och nyponte så fick vi vänta, tjata och nästan dra lite i Frida innan hon kom in i bilen med oss. Iväg kom vi iallafall och nu ett antal timmar senare sitter Frida inne på sitt rum och spelar musik och knapprar på tangenterna. Det känns som hemma igen. Hon har känts lite borttappad ett tag. Nu är hon hittad igen, nästan som borttappade pusselbitar.
No comments:
Post a Comment