Gissa!

Det är lite oklart hur många steg det var totalt från början, eller om man någonsin kan komma ända fram, för det känns som om det alltid finns några kvar, eller dyker upp något nytt när man tror att man är nästan framme. Men efter bra häng med flickorna i helgen, och ett glatt mail-besked idag, så är jag hur som helst två-tre-fyra steg närmare än jag någonsin varit. Och lugnet sprider sig. Jag kan faktiskt göra det här istället, det kommer kännas precis lika bra och värdefullt.