Bensinstopp

Det är ingenting man vill ha. Någonsin. Speciellt inte på jobbet. Jävlar vad man skulle bli mobbad!

Med 14 specialuppdrag kändes det skönt att få beskedet på morgonen att bensinen iallafall skulle räcka. Gott och väl, inge problem! Tackar.

Men längst ut. På den avlägsnaste punkten och med åtminstone hälften kvar började det se kärvt ut på bensinmätaren. Det finns inte mycket att göra i ett sånt läge förutom att lita på sin mer erfarne kollegas ord, hålla andan och köra sparsamt.

Hur tror ni det gick?

När jag väl fick andas ut igen kunde jag tanka i 40,2 liter i en FYRTIOLITERSTANK! Ordet "nära" är liksom helt satt ur sina proportioner, det behövs något kraftigare, ett superlativ. Något mer i nivå med OMÖJLIGT!

Lättnad. Kortisol-, endorfin-, dopamindusch. Lite sugen på att ta tag i kurslitteraturen. Som jag inte har. Just det! Bara vänta och försöka hålla fast den här känslan i två veckor eller så.

Det där honungsteet med tillhörande sällskap skulle ju inte ha suttit fel efter joggingrundan. Måste sticka nu innan jag blir hungrig.