Igår när jag kom till jobbet så möttes jag av en beende muslim. Klockan 5 på morgonen inne i en konsthall i en liten stad där ingen levande själ visar sig den tiden på dygnet så är det INTE okej. Jag höll på att dö. Att det sedan visade sig att det stod en Jesus med spikar i händerna gömd bakom hörnet när jag väl låst upp och larmat av, det var lite droppen. Jag visste inte åt vilket håll jag vågade ha ryggen. Samtidigt så insåg jag hur otroligt dum jag var som var misstänksam mot en beende man och Jesus, jag menar, vad skulle de göra mig även om de började leva? Nä, jag menar det. Men det fick mig att tänka på Madame Taussauds och det är verkligen den enda gången jag kan minnas att jag varit rädd, rädd på riktigt och inte bara för höjder då. Jag var elva då, och mamma kan intyga.
De började lite leva, inte de creepy dockorna som hade fått andra huvuden som stod på väggarna heller. Men jag ser ändå inte riktigt fram emot nästa vecka när jag ska göra dem sällskap igen...
http://www.norrtalje.se/templates/page____4167.aspx (Om ni vill se mina "vänner", de är längst ner på sidan)
3 comments:
Om det bara är "en natt ibland" är det inte så viktigt att du får rätt antal timmar då, om du inte kan, då är det viktigare att du håller dig till rutinen att gå och lägga dig ungefär samma tid varje kväll (ca 22.30 i säng, somna senast 23.30).
Säger jag ju :P
Ps. Kul med blogg ^^ Jag hade nästa slutat gå in på den här sidan om jag inte själv skulle skriva något!
Hm, såg ett den där kommentaren kom på fel inlägg... men strunt samms...
Ps igen blir då, har du varit på utställningen? Jag läste om den, den verkar lite äcklig, men cool.
Det går inte riktigt att undvika att vara på den... Fast jag har ju inte varit där under öppettider så jag har ju inte sett det där med texten i skärmarna eller filmen.
Vet faktistk inte om jag täcker se mer heller...=P
Post a Comment