Det är mot mina principer och jag tror inte att det är naturligt men jag har tagit några steg tillbaka till en studietid då jag kom hem sent från träningarna och aldrig kunde ha någon disciplin att få något gjort innan dess (inte ens på distansdagar då jag inte hade någonting annat för mig hur mycket jag än ansträngde mig).
Har misslyckats med att ta tag i mitt pluggande hela dagen, sömnig, seg, oförklarligt, disträ. Och samtidigt lyckats undvika att göra något annat vettigt (tvättiden som jag skulle boka, duschen jag behövde ta, boken jag skulle gå med till biblioteket, middagen jag skulle laga, radioprogrammet jag ville lyssna på o.s.v). Men så framåt tio, jag vet inte exakt när det magiska ögonblicket är, och visste jag det skulle det väl inte vara lika magiskt, men då börjar jag plötsligt fokusera och hej vad tiden och pennan och papprena flyger fram (kunskapen flyger mest iväg, men vad gör det när jag kan kryssa i att jag gått igenom ytterligare en sammafattning - som han som lärde sin hamster att räkna till tio - men kan han räkna till tio då? - Nej, men jag har lärt honom hur man gör).
Det är som när jag satt på övervåningen i Riala. Bara det att då var datorn större, fingrarna kallare och någon räknade ord och bockade av listor med mig på MSN, och en orolig mamma som kom med te och frågade hur det gick, men sedan somnade hon gott ändå så hon var nog inte så brydd, en bra egenskap min mamma har. Hon sover gott så man slipper tänka på det när man kommer hem sent, eller skramlar i köket, eller inte kommer hem alls. Eller inte har gjort sina läxor förrän i sista minuten.
Kom igen, några tankar förtjänar jag väl? This is deep shit.
No comments:
Post a Comment