I den inte alldeles för lilla staden bodde det en gång tre vänner. Dessa vänner hade känt varandra en ganska lång tid och hade mycket roligt tillsammans. Att komma hem med varm, lagad mat på bordet tyckte speciellt flickan om, alldeles extra mycket om det var kallt, blött och ruggit ute. Just denna dagen var just en sån dag, och då tyckte de små pojkarna att man måste liva upp stämningen ännu lite mer, så de dukade med tre glas röd vuxensaft till de nystekta fiskpinnarna.
Matbordet i detta krypin användes inte heller bara till att äta och dricka på, utan pojkarna hade tidigare under dagen märkt att detta bord var som gjort för minipingis och väntade spänt på att få visa flickan hur duktiga de var. Så medans flickan diskade så spelade de av sig. Den ena pojken vann över den andra. Så som det oftast brukar bli i spel.
Dagens saga slutar med varmt te, honung och mjölk i soffan. Med lite pepparkakor som givits av en snäll farmor som nattfika. Snart sitter de alla tre och sträcker på sig i soffan, uppkrupna och mycket trötta, och mycket mycket nöjda.
2 comments:
Sen är jag inte helt säker på om jag vill skriva under på att Emil skulle vara ett "torn"?
Nja, tanken var att jag skulle skriva om Uppsala (de två tornen som man ser väldigt mycket bättre från våra fönster i verkligheten) och därför två tornen, men det blav om pojkarn, så det blev väl lite missvisnde
Post a Comment