Ibland måste man bara låta en dag bli något annat än man tänkt sig och det gjorde jag igår, såhär i efterhand kan jag säga att jag verkligen hade ångrat mig om jag missat det. Totte har det dock inte lidit någon nöd på, han blir bortskämd eftersom mamma gör allt för att överglänsa mina sätt att visa omtanke och omvårdnad. Men det är väl sånt mammor gör bäst helt enkelt.
En speciellt regnig dag mindes jag hur mycket Totte hade tyckt om att sitta på min tappade vante, så jag letade upp en gammal omaka sådan och la den i hans bur. Han blev glad över den, tills mamma kom dragandes med en tjock mjuk härlig varm stor äh... vad ska man kalla det... pläd!? Dessutom hade hon tydligen lite synpunkter på städningen och gav sig ut på jakt efter halm. När hon inte hittade vad hon sökte kunde hon inte låta bli att ändå få med sig hem någon slags godis/leksak som hon hängde upp i buren. Jag har inte fotat allt det här för jag har inte varit med eller haft tid, men ni får se eller höra en förklaring sen. (Jag har sovit i tre timmar i natt och jobbat hela dagen så det här är bara tvångsuppdatering, inget nöje).
Mamma har nog fler anekdoter än jag om Tottes bravader de senaste dagarna. Bland annat har hon också haft för vana att ta in honom en stund i huset på eftermiddagarna där han chillar med henne i soffan (och tycker om att sitta på ryggstödet och spana), skuttar runt och nosar på saker och ting eller leker med dagbarnen. De har som väntat fäst sig vid honom och Bianca vill att vi kommer och säger till henne innan han åker hem så hon får ta farväl.
Jag har också under min frånvaro hälsat på Tottes kompisar på Fredrikskulle (Stadshagen, Stockholm) och bilder finns på Felix dator. Samt fått en liten lektion i varför kaniner inte är så meningslösa som de verkar. Mamma pratade tillochmed om att ge en kanin till mig, vad är det med folk och att ge bort kaniner till folk som kanske har vuxit ur det :P (Egentligen är det nog hon själv som vill ha en).
Idag hann jag hem i tid för att ta in honom så då kände jag mig som en lite mindre dålig medmänniska och det var min tur att mysa med honom i soffan. Jag tror han somnade till en litenliten stund i min famn (efter att ha grävt och bökat en massa på min tröjärm) för han blundade och det var nog första gången jag sett en verklig levande kanin som inte rör så där kaninaktigt på nosen oavbrutet! När jag sedan bestämde att det var dags för honom att dra sig tillbaka till sitt fick han bekanta sig med förrådsgolvet medan jag fixade lite i buren. Där fanns många skrymslen och vrån som han verkade tycka om att krypa omkring i.
Nu får jag tydligen spela match på söndag, jag hade planerad vila då som jag verkligen behöver.
KLART SLUUUT.
No comments:
Post a Comment