Tottedagbok 27 oktober

Jag tyckte så synd om Totteliten igår när jag skulle ta in honom. Han hörde att jag var på väg redan när jag öppnade dörren och skuttade huttrande (inbillar jag mig iallafall) emot mig och gjorde ifrån sig något slags läte, typ ett gnyende, vilket inte lär vara speciellt vanligt för kaniner? När jag tog upp honom sprattlade han ingenting som han brukar och han var lite blöt längst ut på öronsnibbarna. Stackaren, vad olycklig han måste ha varit hela dagen, ensam i det tråkiga vädret. Söt-Totten (A)

Imorse kände jag mig som en extremt dålig människa. Jag var tvungen att ta ut honom innan jag åkte till jobbet och trodde han skulle hata mig för att han var tvungen att genomlida en hel lika sorglig dag till. Men! Upp stiger solen, torkar bort allt regn... Vilken dag det blev! Medkänslan förvandlades till att det var jag som var avundsjuk på Totte eftersom han utan förbehåll kunde njuta i fulla drag av den fulländade ljumma höstdagen, titta bara hur härligt han ser ut att ha det i morgonsolen!



Vädert gav oss båda energi och gott humör och när jag kom hem och öppnade buren satte han sig och tryckte i motsatta hörnet för ikväll hade han minsann inte lika bråttom in. Och när jag tänkte efter hade inte jag det heller!

Jag hämtade kopplet och så strosade vi runt lite på ägorna tills jag tyckte det blev för kallt (jag hade tofflor och tunna kläder på mig och det är sista veckan av oktober). Totte åt lite löv och körde några spontana spurtintervaller till fritidsbarnen stora förtjusning. Sedan satte vi oss på tröskeln in till förrådet/Tottes svit och mös och tittade på solens sista strålar. Haha, så poetiskt ;)

Slår vad om att ni kan avnjuta något häftigare solnedgångar. Ta kort på det också isåfall. Annars låter frön och ben ganska orginellt.