Bildmedley: Varning för hundar

Att se upptagen ut

Okej, vi kan låtsas att jag uppdaterat regelbundet sedan senast och att jag därför bara kan fortsätta från just nu, just idag. Trots att jag alltså inte har gjort det, och det ändå varit två-tre-fyra av de största veckorna i mitt liv.

Så, jag är i Norrtälje. Jag har åkt buss hit. Det är rätt fint att åka buss. Jag har varit på Mekonomen och nu tar jag en fika. Ensam. Jag ville det, man får och kan göra det, och jag skulle själv inte reagera om någon annan gjorde det. Jag är en sån där som brukar påstå att jag inte bryr mig så mycket om vad andra tycker, om mig. Jag bryr mig om att familj och vänner har det bra, jag bryr mig om min hälsa, jag försöker bry mig om miljön, jag bryr mig om hur det går för Hammarby och vad de gör för nyförvärv. Men vad andra tycker om mig, det är liksom deras ensak. Ändå sitter jag här nu och är en idiot. Jag är sjuk, trött, sliten, varm och det är massor av folk. Men det rör mig inte, för sån är jag. Det är ett trevligt ställe, nytt men inte för modernt (det skulle inte passa in) bra personal, sköna stolar, gott, jag dricksar lite och får lite påtår, så långt är ju allt bra. Men jag vill för allt i världen inte att det ska komma eller gå förbi någon jag känner. Fast, det gör det ju såklart. Flera gånger. Direkt försöker jag komma på hur jag ska göra för att de inte ska se mig, inte ska börja prata med mig, eller om de gör det måste jag ha en "bra" förklaring. För annars sitter man ju inte här såhär själv!? Inkonsekvent! Blä!

Jag har visserligen en hund sovande vid fötterna. Men det kanske bara gör saken värre. Det hade varit mer okej med ett barn. Fast inte sovande vid fötterna då, utan på stolen mitt emot. Med eget fika. Det är nog alltid bättre med ett barn.

Cross over-matlagning på metanivå idag. Kokosmjölk + indiskinspirerad kryddning + klassisk "svensk" grytbas med norrländskt viltkött och diverse rotfrukter. Quinoa till, piffar upp färgen med lite gurkmeja. Nåja, inte meta kanske. Men inte helt tippad kombo iallafall. Alltihop står på spisen nu, misstänker att det kanske kan vara lite höstig känsla på anrättningen, men helt fel kan det nog inte bli.

Det är fredag och jag är ensam hemma med mina böcker och ettusentrehundrasexton timmar musik. 

Kul förövrigt att Z var här i 4 dagar, vi har antagligen inte träffats så många dagar i rad på jättelänge eller vistats på så nära avstånd, men ändå lyckades vi inte skriva ett enda gemensamt inlägg. Gjorde vi inte det ofta en gång i tiden?

Så kul var det alltså! ;D

Har haft enmans-syjunta här hemma på morgonen. Eftersom klockan ändå hade blivit för mycket för att jag skulle hinna till någon föreläsningen. Bytt knappar och sytt extra knapphål i favoritkoftan. Nu återstår bara att vänta tills på måndag, och se om den har fått tillbaka lite av sin tur.

Ingen nämnd, ingen glömd

De senaste två veckorna (på en höft) har jag farit omkring. Jag har varit på många av de bästa platserna jag vet i hela världen. Jag har upplevt mycket. Jag har känt många olika känslor.

Jag har spenderat kvalitetstid på Smörholmen, min eviga fristad och källa till energi och inspiration.
Jag har kört bil sammanlagt närmare 200 mil.
 Jag har inte sovit ordentligt på hela den här tiden, inte kollat Facebook eller mail en enda gång (det är som det ska vara, när man har mycket att göra).
Jag har träffat min blivande hundvalp.
Jag har promenerat, så jäkla mycket, och konstaterat varje gång att det är sjukt underskattat.
Jag har fått de finaste uppriktigaste komplimanger jag kan minnas att jag någonsin fått, av en person jag inte känner.
Jag har jobbat.
Jag har blivit stucken av en geting (och har fortfarande ont).
Jag har ätit efterlängtad sushi, och glass.
Jag har vunnit, jag har förlorat.
Jag har skrattat, jag har gråtit, jag har kramats, jag har skrikit.
Jag har stått på norra stå och blivit sprayad med pepparspray i hela ansiktet, blivit knuffad och slagen (lite lätt). Jag har sett polisen misshandla människorna och föreningen jag älskar.

Nej vet du, jag ska inte försöka summera det här mer. Det är för mycket, för intensivt, för lite tid. Det blir lätt fel. Jag lägger de här två veckorna i ett alldeles särskilt fack i minnesarkivet, slår på soundtracket till Scarface (för gamla tiders skull), och fokuserar istället på allt jag  i n t e  gjort, för att jag gjort allt ovanstående (och mer därtill). Försöker komma ikapp mig själv, och börja om från början.

Aldrig glömma, aldrig sluta bry sig, men kanske ändå på någon meta-nivå av det hela, ett första steg mot att ta mig igenom.

När gjorde de om blogger? Jag är förvirrad.

Idag har det varit sånt väder att man måste tänka på att dricka hela tiden. Vi hade picknick (som jag varje vår måste lära mig om hur det stavas) och jag tyckte vi var precis utanför "allra käraste syster"-sagan, fast vi inte var ensamma, men jag var visst den enda som läst den.

Som en person som kanske borde vara en ambassadör för idrotten, skulle vissa kunna påstå att det är dåligt att jag inte sett en enda av Sveriges (eller någon annans) match under pågående ishockey-vm? Men faktum är att, nej. Jag sover hellre, eller tittar på något annat.

För, jag säger det här varje år, och det börjar bli väldigt tröttsamt:
1) viktig hockey ska inte spelas i maj,
2) VM borde inte spelas varje år

och dessutom, alla resultat hittills är så fruktansvärt förutsägbara att det verkligen inte känns som om jag missar något. Som igår tillexempel: Slovakien-Kazakstan, 4-2, otippat? Norge-Italien 6-2, otippat? Kanada-Schweiz 3-2, otippat? Sverige-Tyskland, 5-2, otippat? Svar, nej!

På fredag spelar Tre Kronor mot Ryssland, det kanske skulle kunna vara en match att titta på, i brist på bra fotboll menar jag? (Syrianska-GAIS/BP-Trelleborg). Vi får se.

6 veckor alltså. Tills jag får börja ta hand om min nya lilla lurviga raring. Jag har ju egentligen bestämt namn, men eftersom hon också ska ha ett namn på sin "riktiga" kullbokstav, så hamnar tankarna ändå där lite då och då. Det är inte som om jag har idétorka, jag skulle kunna döpa alla syskonen, flera gånger om (baserat på att det ska passa ihop med kennelnamnet och/eller vad tidigare valpar har fått heta). Men min egen, det är som svårare på något sätt.

Kabaret
Kadett
Kaffe
Kaka (ev. för den fotbollsintresserade Kaká)
Kemi
Kim
Kitsch
Kaliber
Kenta (såklart)
Klick/Klicka
Kalla (uttalat antingen som i "kyliga" eller som i Charlotte)
Kamrat
Kanon
Kate
Kelly
Karmen
Kappa (grekisk bokstav/klädmärke)
Kill
Kornelis/Kornelia
Karneval
Karusell
Knight
Kasanova
Kashmir
Kasper
Kir (!)
Karma
Key/Kii
Kaos
King
Kex
Karisma
Kleo
Kavat
Kato
Kebnekaise (tilltal: Keb)
Kattla
Kid

min personliga favorit är annars Kash, men precis som med flera av de andra namnen i listan ovan skulle det då hellre passa på en liten pojke. Ju mer jag tänker på det, desto mer fastnar jag också för Kir, men det håller ju inte, för det är svårt att ropa, och kanske lite för "skämtsamt"? Några av namnen skulle jag inte ha något emot att ha som officiellt namn (tex Kavat), "på pappret", men vad har det överhuvudtaget för betydelse egentligen, om jag ändå inte tänker kalla henne någonting som ens är i närheten?

Gaaah!!?

Mycket nedräkningar i mitt huvud nu:

Hem-/stockholmsbesök (+Söderstadion) 10 dagar (12)
Nästa match 7 dagar
Sista (ordinarie) tentan (och därmed "sommarlov") 32 dagar
Valp 6 veckor, på fredag
Zeta-besök 19 dagar
Blodomloppet 24 dagar
Examen (OMG!?) knappt 8 månader

Slutspurten, paniken, nuet

Pediatriken, "barnkursen", DSJ III, oavsett vad vi väljer att kalla den här kursen så är den fruktansvärt intressant. Alltså, så intressant att jag börjar undra om det verkligen är nutrition jag vill jobba med och inte typ barnens välfärd? På tiden att komma på det nu!? Jo, jag vet...

Å andra sidan hade jag verkligen inte kunnat tänka mig att bli barnläkare, eller politiker, så enligt devisen "ingen kan göra allt men alla kan göra något"* så tänker jag fortsätta tro att jag valt rätt, och mitt "något" blir alltså maten (trivialt behöver väl inte betyda att det inte är viktgt?)

Oj, vad rörigt det här blev nu? Redan efter ett stycke, jag som hade sådana visioner för det här inlägget! Hur det skulle få hela den stora läsarskaran (på ungefär sju om dagen) att förstå  p r e c i s  hur gripande och engagerande det är att sitta och läsa mina fina "studiebiblar" Barnmedicin, Krause's Nutrition Therapy och Clinical Paediatric dietetics.

När det får tillochmed  m i g  att börja fundera på stora frågor om livet och rättvisan, och att inte bara skumma extralitteraturen utan faktiskt läsa in den, reflektera över den, och typ gå till källornas källor för att försöka förstå. Då måste det verkligen finnas något djupt och viktigt därinne någonstans. Hänger ni med?

Barn (och familjer) är fan det finaste vi har i samhället, och det är på samma gång liksom både skrämmande och betryggande. Jag ska samla mig lite nu, gå och träna, äta mat, lägga pussel, läsa något som inte handlar om sjukdom och elände, tänka lite på min valp, tänka lite på Hammarby. Sen, nästa gång, kanske jag kan lägga fram faktan såsom jag först hade tänkt mig det här inlägget, idén som fick mig att öppna det här tomma blogginlägget till att börja med. Sen. Nästa gång. Kanske.

*en devis som i solidaritetens namn snarare borde formuleras typ: "ingen ska behöva göra allt, men alla måste göra något"

Mm okej, så den här valpen... Hon som skulle vara lite hemlig eftersom ingenting var säkert, men som jag sedan råkade berätta om för en och annan person, och sen en till, och en annan till, och plötsligt känns det som om halva världen vet om det, trots att ingenting egentligen är säkert fortfarande. Det är klart jag tänker på tiden ibland, och pengarna. Jag tänker såklart på Tosca och Sarah också. Och säkert kommer det uppstå många fler saker, som jag inte ens vet att jag borde tänka på, ännu. Men jag vill ju så himla gärna. Jag vet inte när jag senast velat något så här gärna. Jag tror valpen skulle kunna vara bra för mig, och att jag skulle kunna vara bra för valpen.

Att man ska ha saker för sig känns lite överskattat just nu. Jag håller på och försöker hitta på något roligt med Elins födelsedagspresent, jag har massa ideér men jag är inte riktigt i skick att fullföra dem. Eller har inte i närheten alla saker jag vill ha för att utföra mina ideér.

Min hibiskus växer iallafall. Han fattar inte att det är kallt ute. Jag tror han har levt tillräckligt länge för att få ett namn?

Ett jäkla skitpass på IKSU är alltid bättre än inget pass alls, så därför sitter jag här igen, träningsklädd och på språng. Men jag skulle ju uppskatta om vissa saker i livet kunde börja kännas lite roliga igen. Två pass är dessutom alltid fler än ett, och fler är alltid bättre än färre (?), så vi ses i Madrid efter gymmet!

Klart slut.

Idag har jag på något mirakulöst sätt lyckats fixa, städa och rensa massor, samt lämnat över en trave ansvar, som jag egentligen aldrig ville ta på mig från början. Silvernaglarna fick sig lite mer än vad de tålde där i röjandet och organiserandet, men jag känner mig som en ny och bättre människa! Sen blandade jag spolarvätska och insåg till min förvåning att det faktiskt inte är onsdag idag, vilket det nämligen hade varit fram tills dess.

Så den nya och bättre människan blev en aning besviken, men vi tar nya tag! En till onsdag! Let's do it even better this time!

Skillnaden

Saknar redan tjejerna och hockeyn, men längtar till grabbarna och fotbollen. Vet visserligen att jag kommer träffa de första mer än de andra även i fortsättningen men det är inte samma sak. "Tjejerna och hockeyn" är också ett snävare begrepp än "grabbarna och fotbollen". "Tjejerna och hockeyn" är bara tjejerna, och hockeyn. Inte kudde, eller intervallträning, eller några andra tjejer, utan bara tjejerna i laget.

"Grabbarna och fotbollen" betyder antingen bröderna, syskonbarnen, barndomsvännerna eller KIV, Söderstadion eller konstgräs-korpen, både spela och titta, direktrapportångest, radiosporten, popcorn och pepsi i soffan, drömmen om roadtrips, inför- och eftersnack, pumpa bollen och snöra på mig skorna och bara gå ut och jonglera en stund när jag blir rastlös, lite EM kanske. Konceptet "Grabbarna och fotbollen" inkluderar också personer som inte nödvändigtvis är grabbar, och aktiviteter som inte nödvändigtvis är fotbollsrelaterade, som att träffas på söder innan och ta en fika, att lyssna på en viss musik när man är ute och springer...

Gaaaah!

Körde tydligen en söndagsklassiker i morse. Vaknade, tyckte halv sju var lite onödigt tidigt, men har man vaknat så har man. La mig och läste kurslitteratur. Det tog 3 sidor, sen var jag knockad. Sov i 2 timmar. Jaha?

Men igår var bra iallafall!

Jag är en splittrad själ, känner jag (och jag har säkert sagt just det här förut, förhoppningsvis med lite andra ord). Jag älskar nämligen att gå och lägga mig tidigt, flera gånger i veckan önskar jag egentligen ingenting hellre än att få krypa till sängs typ klockan 18 eller 19, det är drömmen, helst direkt efter att jag ätit middag. Då är jag trött, och vill helst sova i 15 timmar. Samtidigt som det verkligen är något av det a l l r a b ä s t a jag vet att vara vaken ensam sist på kvällen. En liten stund att strosa runt i pyjamasen, i halvdunklet, packa ur och i väskor, komma ner i varv, ta en liten kvällsfika och bara filosofera.

Så är det! Jag får variera mig! Det bästa av två världar? Äta kakan och ha den kvar!

Vad är poängen?

Tog något slags sovmorgon, men det förändrade inte det faktum att jag helt enkelt inte orkar. Efter 3 sidor kändes allt hopplöst igen, jag kan bara inte ta in mer information. Känslan av att det alltid finns något som är viktigare, men att jag inte riktigt kan komma på vad. Provar mig fram, bakar lite tårta, tar en promenad, gör en spellista, läser något annat, spelar lite Fifa, ringer en kompis, diskar, dricker te, bäddar sängen, beställer en ny telefon, lyssnar på favoritmusik, men känslan finns kvar, så då kan jag inte ha hittat rätt!? Ännu! Skam den som ger sig!

Laddar om

Har haft en tung dag, men hållt humöret på topp hela tiden! Så antingen rullar det bara vidare så imorgon med, eller så kommer bakslaget då. Hoppas på det bästa, men är förberedd på det värsta. Ungefär. Längtar tillbaka till Norrbotten redan, men så är det ju alltid. Godnatt världen.

Min fina vän!

Vet inte hur det syns, men det är jättekul att den höll samma form som paketet^^


Det passar hur bra som helst! Färg i mitt lilla rum. Jag är också stolt, det är jättefint och mjukt och mysigt. Jag kommer inte vilja ta bort det när jag ska sova. Verkligen jättestolt och nöjd, det blev över förväntan. och nu börjar det egentligen bara som om jag säger massa saker, så nu ska tystanden få tala.

Agnes veckoutmaning

Medan Sarah prövar sina vingar på gymmet leker jag hemmafru och provlagar Agnes svägerskas currysoppa/gryta.

Freestylar lite utifrån tillgång, för det måste man ju göra. Inget som borde ställa till med några större skandaler, röd lök istället för gul, fler morötter, mindre potatis. Efter en halvtidsavsmakning vill jag nog gissa att jag kommervilja ha mer äpple nästa gång. Och kanske något mer. Något nytänkande. Kan bara inte komma på vad. Ännu.

Det här känns förövrigt som en lämplig rätt till den där vårvandringen som än så länge knappt tagit sig till planeringsstadiet (men som ska bli av), alla råvaror utom creme fraiche håller sig bra i ryggsäckstemperatur, och om man justerar vatten-vs.-andra-råvaror-proportionerna kan den nog bli matig utan CF. Färska rotsaker och frukter är visserligen lite tungt att släpa runt på, men på kortare turer eller för att äta under första dagarna kan det vara värt det.

Kan omöjligt undgå tanken på hur gott det skulle vara att äta den här soppgryta/grytsoppan med en ostmacka bredvid. Vi har inget mjukt bröd hemma, inte ens i frysen tror jag, ingen ordning på brödbagerskan här i hushållet? Vilken tur då att det här receptet påminner så mycket om något Anna brukade laga, som bara blev ännu godare av att stå till sig och ätas uppvärmd någon dag senare. Då hinner jag fixa bröd och ost. Men ikväll räcker det som det är, ser fram emot middagen, kanske skulle man kunna slänga i ett kokta ägghalvor vid servering om man behöver rätta till proteinet nån gång!

Om jag var en riktig hemmafru skulle jag väl ta fram dammsugaren också, vi får väl se hur det blir med den saken :)

Ett skepp kommer lastat

till Kantorsgatan.

Gissa!

Det är lite oklart hur många steg det var totalt från början, eller om man någonsin kan komma ända fram, för det känns som om det alltid finns några kvar, eller dyker upp något nytt när man tror att man är nästan framme. Men efter bra häng med flickorna i helgen, och ett glatt mail-besked idag, så är jag hur som helst två-tre-fyra steg närmare än jag någonsin varit. Och lugnet sprider sig. Jag kan faktiskt göra det här istället, det kommer kännas precis lika bra och värdefullt.

Träningskollektivet?

Både jag och Sarah har varit iväg och tränat. Jag gick hemifrån efter henne och kom tillbaka innan. Jag känner mig lite lat nu.

23 dagar till 23-årsdagen (beroende lite på hur man räknar, inte för att jag räknar egentligen, jag räknade egentligen dagar till något helt annat när jag upptäckte sammanträffandet) och jag vet precis vad jag skulle ha skrivit högst på min önskelista. Men mest av allt längtar jag faktiskt till STHLM (det var det jag räknade dagar till).

Och nu börjar det hela med att försöka hitta sommarjobb igen. Uppsala skulle vara trevligt som omväxling... Jag är ledig för jobb från 1juni. Ge mig ett nattjobb. Eller någonting nytt bara, det duger också.

Okej, lite för många stressmoment på en gång nu:

• stressad över att jag inte kan hjälpa Moa med barnen så mycket som jag hade hoppats, och att försöka se till att de får göra roliga saker på sitt Umeå-besök
• stressad över att hinna diska innan Sarah gör det
• stressad över att bli färdig med alla inlämningsarbeten samtidigt som jag borde ha börjat med tenta-nötandet för en vecka sedan
• stressad över att jag håller på att bli sjuk och verkligen inte har tålamod för det just nu
• stressad över att mina tifo-grabbar uppenbarligen inte kan komma överens om någonting just nu
• stressad över att jag inte kan träna som jag vill/borde
• stressad över att tiden går så fort och att jag snart inte kommer vet vad jag gör med mitt liv
• stressad över de där kompisarna som jag inte kan umgås med för att de bor för långt bort, för det känns som om jag håller på att tappa bort er
• stressad över att jag blir stressad av allting, jag som inte brukar stressa över nåt
• stressad över diverse handarbetspyssel som jag velat pyssla med i flera månaders tid, men bara aldrig tar tag i
• stressad över när jag ska lära mig spela poker
• stressad över att mina kläder ligger överallt utom i min garderob

Vad fan gör man?

Dagens youtubetips: TEDTalks

Tillexempel den här:

http://www.youtube.com/watch?v=mc0vhSseGk4&feature=plcp&context=C342d36fUDOEgsToPDskJfnX_wqnAWnhheo025_0qr

Silver lining

När jag kom ut till Tusse idag stod han och vintermyste under ungefär en meter härligt vitt nysnöfluff. Och (utan minsta sarkasm i följande uttalande) jag njöt i fulla drag av varje sekund det tog att skotta/borsta fram honom. Vackert väder, min egen bil. Nog för att det kanske skulle varit lite jobbigare om det var snöstorm, 40 minus, mörkt och ett tjockt lager is istället, men jag hatar faktiskt inte heller.

Tusse och jag gjorde ett riktigt bra jobb med storhandling idag, så nu förtjänar han att få vila och jag att få hoppa på cykeln och svischa iväg till träning. Nerförsbacke hela vägen dit, precis som på den gamla goda tiden när jag varit på TV-kvällar hemma hos Anna (som nu = hemma hos mig) och skulle hem till min braiga alldeles egna etta på Haga.

Det är verkligen inget särskillt med idag, men allt känns lite bättre än alla andra inget-särskillt-dagar. Sånt borde man ta vara på ordentligt.

Grönt efter säsong

Sitter med kanske roligaste skoluppgiften. Förbereda klientsamtal. Vill ha med mig en tabell över när olika frukter och grönsaker är i säsong. Startar givetvis upp google för att påbörja jakten. Sökord: grönt efter säsong.

Första träffen?



Inte helt smickrande läsning kanske. But all I needed right now för att känna mig lite uppmuntrad :)

Efterlyses!

Jonatan på Måsberget, Skymningssagor. Pojken som inte hade några vingar och inte kunde flyga med de andra kring berget. Jag vill se/läsa

Sov då!

SuperBowl-måndagarna brukar väl vanligtvis inte vara min stoltaste dag på året, men idag känner jag mig redo och on top of life(-ish). Klockan är åtta, jag är vaken, och har stött på ett tekniskt problem utan att tappa humöret totalt, it's a good sign! Jag behöver antagligen lite mer återhämtning än jag själv låter mig tro just nu, men kommande NFL-säsong kommer nog bli min bästa någonsin.

Läser Tove Jansson och känner mig som "Filifjonkan som trodde på katastrofer". Idag iallafall. Det är lite olika varje gång vilken karaktär man kan identifiera sig med, men alltid är det någon. Oftast är det lilla My - arg eller glad - däremellan är det mest svårt att veta. Igår läste jag Vårvisan, och ville ju allra helst vara Snusmumriken, men kände mig mer som lilla krypet, Ti-ti-oo, men innan han fått ett namn.

Och just nu skulle jag göra vad som helst för att inte behöva gå till skolan. Men varför kommer jag ändå att gå dit då? Om ungefär 4 minuter kommer jag att göra det. Fast jag skulle göra vad som helst för att slippa. VARFÖR?

Ni vet känslan "jag skulle göra vad som helst för att få...". Det är ju helt fel. Just nu vill jag säga att jag skulle göra vad som helst för att få sova. Men det är ju inte sant, för om jag verkligen skulle göra VAD SOM HELST för att få sova, vad borde jag göra då? Jo, lägga mig och sova. Men tydligen så skulle jag inte ens missa ett "möte", för att sova. Så jag skulle alltså i själva verket göra... nästan ingenting?.. för att få sova... det är konstigt.

Ingen specialträning alls idag. Inget dubbelpass. Inga intervaller. Ingen teknikövning. Ingen särskilld fokuspunkt. Bara träning. Bara vanlig, hederlig A1-A2-jogging. Lagom långt, lagom länge, lagom fort. Bra fäste, bra väder, bra musik. Blev lagom trött, lagom mjuk och lite gladare igen. Jag hatar inte hockey längre, som jag gjorde igår. Jävlar! Vad vi hatade hockey där en stund!

Espresso

Malin började yra om kaffemaskiner på Twitter. Jag är (i mer eller mindre hemlighet) lite prylfantast och har bestämt (för länge sedan redan på den tiden då jag trodde att jag aldrig någonsin ens skulle smaka på en kopp kaffe) att "när jag blir stor" ska jag ha en riktig proffsespresso-maskin i mitt stora fina välutrustade kök. Sådär så att om någon är i närheten och blir sugen på en god kopp kaffe, vill jag att de hellre ska komma förbi och se om jag är hemma istället för att leta upp närmsta kafé.

Det här är inte ens sån, men den där lilla prylfantasten i mig skulle gärna ha en sån också:

http://www.handpresso.se/?start

Så Patriots-Giants i SB alltså. Det kommer också bli en bra match. 2 w.

Det här håller inte! Halvtidsanalysa med mig! Eller heltidsanalysa blir det väl nu eftersom det bara är 7 kvar av sista Q. Men oavsett vilket, en analys vill jag ha. Jag blir knäpp, jag behöver det nu. Ravens 3 poäng under nu, jag som skiftat till att hoppas på dem i finalen. Jag trodde jag ville se Patriots-49ers i SB. Men Flacco har imponerat ikväll och #82 är ju riktigt kul! Kom igen Baltimore, klart ni vill möta brorsan i årets största match!

Malin, tack för sällskapet. Jag får skavsår på fingrarna av de förklarande smsen, men det är iallafall bättre än att vara helt själv :)

Ni vet frasen "with every fibre of my body", den brukar användas i filmer och så lite för frekvent för att det ska kännas trovärdigt. Man tror att man förstår vad de vill ha sagt, men egentligen saknar det helt betydelse, för man har har aldrig egentligen upplevt något som kan relateras till det uttrycket.

Idag har de där orden plötsligt fått en riktig innebörd för mig. Jag har än så länge inte lyckats hitta en fiber i min kropp som inte har ont. Jag trodde nog att jag hade haft träningsvärk i hela kroppen förr, eftersom träna är det enda jag gjort hela livet. Men idag är något helt nytt, thanks C (och snön). I owe you, men jag tänker ändå hålla på 49ers i semin på söndag (extra mycket nu).

Så sitter man här igen. Sista-minuten-plugg och hundra andra saker man hellre vill göra. Tillexempel sova. Mentalt är jag redan halvvägs till Kalix for some solid winter sport. Men måste visst skriva den där skiten imorgon först. Någon sa idag att de har höjt betygsgränserna på den här kursen. Så hur går det då med min stående taktik att glida igenom på bananskal? Kommer jag glida precis utanför istället då?

Det är konstigt hur tentor har en förmåga att kommer ungefär 2 dagar för tidigt. Seriöst, en kväll till, det hade gjort hela skillnaden, då hade jag känt mig trygg och kunnat gå och lägga mig tidigt, kanske tillochmed köra ett träningspass innan ÖP imorgonbitti. Lucky me att coach körde dubbelt så hårt och dubbelt så länge med oss idag då, så kan jag släppa den tanken med gott samvete.

Nåja, det kunde varit värre, jag har en bunt pedagogiska plugg-lappar, och den obligatoriska stora tekoppen (som kanske iofs borde vara en hel kanna av något starkare för att hålla mig vaken tills jag kan alla diagnoser och behandlingar som rinnande vatten).

Jag vill egentligen inte gnälla på situationen. Jag minns hur mycket jag brukade uppskatta de här stunderna när jag var yngre. Bara en eller två vakna medan resten av huset sov, en varm macka framför tv'n efter sena träningen, en bok eller dubbel-avsnitt av de där mellanklass-serierna som alltid gick då.

Lite lugn och ro, att varva ner och tänka, och att kanske hinna skriva den där skoluppgiften/läsa på glosorna som alla andra klasskompisar redan gjort färdigt varje eftermiddag tidigare i veckan, då jag istället stått på isen eller fotbollsplanen, eller legat på skjutbanan eller varit i elljusspåret (osv), men som jag nu måste göra på en tiondel av tiden eftersom det ska vara klart tills imorgon och min buss går snortidigt.

Jag var väl egentligen inte en uppesittar-personlighet då heller, men det var nog ändå nästan lika helande som motsvarande tids nattsömn hade varit. Jag behövde det där lilla andrummet (även om någon enstaka person till vaken så är det inte umgänge på samma sätt som i omklädningsrummet eller runt middagsbordet) för att hinna uppskatta vardagen.

Crap, nu blev jag hungrig.

Powernap: drömde om riktigt kass och tråkig football, bollar som studsade och for åt alla håll helt emot naturlagarna. Och skrikande barn, som var mina, men som man inte kunde röra.

Det var fruktansvärt. På riktigt.

Mitt i all röra försökte jag skriva tenta med en penna som inte fungerade, och kastade min mobiltelefon i havet...

Och jag som trodde lite sömn skulle RENSA skallen, inför matchen. Nu är jag ännu mer förvirrad, ledsen, uppgiven, arg och irriterad.

Rättelse:

Jag är inte längre likgiltig till att jag missade Idrottsgalan igår. Jag är fullkomligt nöjd med att jag inte såg den! Har sett det enda viktiga klippet i efterhand, Lisa sjöng och det var sorgligast på slutet (förlåt ni andra, det var en tribute till er också, men Stefan var ändå den största bland er, vi önskar väl alla att han inte hade behövt vara med, eller hur?)

I övrigt, bara glad över att jag slapp se spektaklet. Jösses, orkar inte med den där jävla hästsportsdebatten!

Eftersom det är dyrt att rösta så är det egentligen mer rättvist om en kunnig jury utser vinnarna. Hade det varit en rättvis och kunnig jury som utsåg vinnaren av det här priset hade antagligen någon annan fått det. Men nu var det alltså inte ett sånt pris, och om nu de där hästmänniskorna är den grupp människor i Sverige som vill lägga ner mest pengar på att ringa och rösta, så låt dem få pris i det då! (För faktiskt, det är vad Jerring-priset egentligen belönar, inte prestation). Men snälla låt mig slippa diskussionen! Har jag inte gett mig in i den, så vill jag inte behöva befinna mig mitt i den, men den är ju överallt! (På FB, Twitter, bloggar (ja, jag inser att jag föll för grupptrycket och gav den utrymme även i den här bloggen nu), i omklädningsrummet, på gymmet, läktaren, på Svingen, universitetet... överallt).

Det är meningslöst att prata om det här, för om några veckor minns ändå ingen vem som fick alla de där priserna. Ju snabbare ni är på att bli tysta, desto snabbare glöms det bort. Okej? Deal?

Missade visst Idrottsgalan igår, men who fucking cares? Jag är less på 2011, det var flera veckor sedan. Galorna borde ha varit då. Sikta på framtiden nu!

LottaJonna

Tillslut hemkommen från en heldag med de där finfina tjejerna (och grabbarna) som man bara kan hitta i sitt hockeylag. Löste som vanligt många av livets stora frågor på vägen hem, sådär som man bara kan göra i en spelarbuss. Frågor som "Är det ingen som har en kortlek med sig?" (Svar: jo, jag har 2) "Vilken film ska vi se?" (Svar: Miracle, både på vägen dit och hem, och så lite Ice Age). "Varför ska man tycka om poliser?" (Svar: ja, varför ska man?).

Sammanfattningsvis kan sedan alla andra problem oftast lösas med något av följande: tv-serier (förslagsvis HIMYM), träning och proteinpulver, snygga bilar, tv-spel, och amerikansk fotboll (eller bandy, men då ska det vara live, och jag fick svagt medhåll).

Hann förövrigt precis i tid till Kick Off i Saints-49ers. Divisonal Playoffs, kvartsfinal. Patriots-Broncos efter det, så jag hoppas min kära (sovande) roomie inte har något emot att jag är vaken hela natten och tittar på Amerikansk fotboll ;) Förlåt Sarah! (Tosca tog iallafall snabbt plats i den andra soffan. Hon förstår nog tjusningen mer än sin matte).

Super Bowl

Nattjobb+Junior-VM+hinna med allt man vill på andra tider också har förstört mitt liv. Eller åtminstone min dygnsrytm. Men inte så den förskjutits utan bara så den inte existerar. Jag är trött alla tider på dygnet och sover antingen hela tiden eller ingenting överhuvudtaget. Ingen ordning alls, inte ens dålig ordning.

Men det är 3 veckor minus en dag till Super Bowl. Så jag kanske lika gärna kan fortsätta ha det såhär tills dess. För varför ställa något tillrätta som man medvetet ska stöka till igen så snart?

Cheers and good night.

Hade planerat och verkligen sett fram emot att gå på bio ikväll. Ensam. Tinker, tailor, soldier, spy. Men sedan drabbades jag plötsligt av den stora tröttheten (kalla det lat om du vill). Och då får jag väl ändå erkänna att en av fördelarna med att jag skulle gå på bio själv, är att ingen annan blir sur för att jag ställer in!? Känns verkligen mer som en stanna-hemma-och-se-gamla-favoriter-kväll ikväll.

I väntan på att tiden ska gå så är det alltid svårt att hitta på saker att göra. För nu ska jag inte plugga mer förrän den 16:e januari och då vet jag inte riktigt vad jag ska göra, för allt annat som jag skulle göra förutom att plugga har jag redan gjort när jag skulle ha pluggat. Jag kan typ... Smörja in armbågarna.

Stockholms känns så avlägset just nu, fast allt är redo i ovanligt god tid och det snart bara handlar om enstaka timmar. Jag har klart mer pirr i magen över den här resan, än jag hade tillexempel den dagen jag flyttade till Umeå. Fast det säger kanske inte så mycket.

Jag är inte nyfiken -jag vill bara veta!

Att göra det bästa av situationen.

Den här kvällen är bara två enkla saker ifrån fulländad: en bra morgonrock, och en fåtölj i köket. I övrigt: fullständig harmoni!

Lägg eventuellt till en hundvalp, så skulle det vara mer än jag någonsin kommer drömma om.

Sicily 2011

Det tog tre och en halv månad, och väldigt mycket tid som egentligen borde gått till annat, men nu har jag äntligen tagit mig igenom alla bilder från mitt besök hos Bing på Sic i somras. Tur att jag inte är så kreativ att jag skulle få för mig att jag ville göra sånt här "for a living", för då hade jag nog fått vara fattig som en kyrkråtta, så långsamt som jag arbetar.



Lite över 1000 bilder har ni blivit 229 stycken. Och jag är medveten om att jag inte varit speciellt hård i gallringen, många är lite halvdana, men får vara med ändå. Det är ju ändå bara för privat bruk :) Vissa är superredigerade, andra borde vara det, men slapp undan, för att jag inte var på humör just då.



Bilderna är beställda och jag väntar förtjust på att få klippa och klistra! De här tre bilderna är bara en teaser, de som vill se alltihop och höra de tusen orden som varje bild står för... får väl bjuda mig på en fika (för Stockholm med omnejd: någon gång mellan 22:a december och 7:e januari) så kommer jag skuttande med mitt album (I miss you guys, så det kan hända att jag tillochmed bjuder på fikat, bara du bokar upp mig!)

Ligger i soffan och "följer" El Clásico på text-TV (med nobelbanketten i bakgrunden). På tiden att skaffa sig lite sportkanaler snart!

Mycket spännande match vad det verkar. Benzema gjorde 1-0 första minuten (!) och det dröjde en halvtimme innan Sanchez (Barca) kvitterade. Sen var det paus. Väldigt länge. Jag hann verkligen nästan somna, innan Xavi gjorde mål. Visserligen har enstaka klassiker blivir rätt målrika (jag tänker på 4-2 till Real 2005, 3-3 2007, 2-6 till FC 2009 och 5-0 2010), men om jag håller mig vaken i väntan på slutresultatet kommer jag antagligen ångra mig.

Idag har jag bakat ett av mina kanske mest lyckade bröd någonsin. Jag har redan ätit en halv limpa själv. (Revansch för i fredags). Det är ett gott mörkt, ganska tungt bröd, långjäst, med valnötter och fänkålsfrön (mer av båda sistnämnda nästa gång jag bakar det så blir det ännu bättre!).

Att få en undervisningsfri dag såhär mitt i veckan är verkligen en välsignelse. Det är då man har tid, att ta sig tid, till alla viktiga saker. Som att baka med surdeg, göra chokladtryfflar med turkisk peppar, hasa runt på lilla biblioteket tillsammans med alla pensionärer, småbarn och föräldralediga, lyssna på musik, komma ikapp lite på favoritbloggarna och läsa Tove Jansson. Mer utrymme för att sova middag ett par gånger, eller tre. Kolla på lägenhetsannonser (jag verkligen älskar att göra det, fast jag egentligen skulle slippa själva flytten). Ringa en vän. Och så vidare.

Vinterlyckan!

Hur glad kan man egentligen bli för lite snö?

Typ skrik-glad, gråt-glad, ont-i-magen-glad. Vet inte hur många gånger jag sa något i stil med att "om jag måste gå ut en gång till och se att det inte blivit vinter så kommer jag börja gråta". Men oj, istället tårades ögonen visst lite när jag äntligen fick min önskning i uppfyllelse, glädjetårar.

Den har inte legat särskilt länge än, men det känns ändå avlägset att den tills alldeles nyligen inte fanns där. Jag blir som lika glad varje gång också, varje gång det faller några flingor till utanför fönstret, och varje gång jag går ut så känns allt lite lättare än för några dagar sedan. Tänk om den inställningen skulle hålla i sig!? (Vilken tröttsamt positiv person jag skulle vara, haha).

Surrender

Klockan är 13.37, och jag håller just på att försöka vakna från min tredje powernap för dagen.
Så kan man ju inte riktigt ha det, så jag är väldigt öppen för förslag...

Hår

En trevlig (?) bieffekt av fredagsflätorna, är ju lördagslockar :)







Men vad blir det då som gäller på söndagar? Söndags-??

En väldigt lång dag, av nästan bara hockey, i olika former. Det råkade visst bli så. På isen först med superduper-laget och i soffan sen med favoritgrabbsen. Att komma hem sen, senare än jag hade räknat med, till en tom lägenhet, men med välkommnande ljusa stjärnor i fönstret.

Nöjd och glad. Men trött, utsvulten, lite kall och på gränsen till att klara ett steg till. Och där står färdiglagad middag i köket, bara till att värma. Färdighackad sallad i kylen. Och en skvätt julmust från igår.

Sarah Esperi, du är en pärla!

En bild säger mer än tusen ord...

Lady Jane

Glider runt hemma i mina favoritlångkalsonger och Pippi-tröja (=bättre än pyjamas). Och fredagsfläta. Lyssnar på instrumentala versioner av älsklingslåtar och pluggar som ett TOK. Inte för att jag absolut måstemåste, utan för att det är så jäkla intressant (?) Vilket lyft!

Jag är godkänd på båda delarna på anatomitentan! Jag ska hoppa runt ett litet tag. Punkt.

I min nöjdhet här ensam hemma, förkyld och kall, hittat en perukmakare som ska få mitt hår, eller vill ha det kanske jag ska säga. Ömsesidigt är det iallafall. Jag är nöjd. Återstår mest at se om det är tillräckligt långt, eller ja om jag vill klippa av så mycket som behövs. Det är problem jag inte löst än. Men Bort ska det ^^

Killarna är på teater så jag är hemma själv och har skrivit ner allt som är värt att veta om EKG (nästan iallafall) och längtat till snö. Jag hade tänkt at se en bra film som belöning för att jag gjorde det (skrivit om EKG alltså, inte längtat efter snö) men nu har klockan hunnit bli 22.27 och det är lite sent eftersom jag imorgon klockan 8 ska få en trevlig tbc-spruta. Skulle helst slippa.

Det här med listor

Helgens mat-tips:

• Linsotto
• Lergryta

Helgens filmtips:

• The Mechanic
• Aliens in the attic

Helgens träningstips:

• Brutalbänk
• Tidig morgon på is, helst söndag
  

Helgens boktips:

• Mangez-Moi, Agnes Desarthe

Helgens musiktips:

• Rolling Stones (Paint it black)
  
• Adele (Set fire to the rain)

Helgens TV-tips:

• På Spåret
• An Idiot Abroad
  

Vaknade mitt i natten och kände mig oförtjänt pigg. Ont lite överallt och typ dödligt törstig, men ändå, pigg! Hörde folk utanför som tjoade och tjimmade. På väg hem från krogen förstås? Jag kände mig inte det minsta avundsjuk. Svepte vattenglaset som står bredvid sängen och bestämde mig för att ställa om klockan, är jag såhär pigg redan nu, efter någon timmes sömn, så kan jag lika gärna gå upp lite tidigare än jag hade tänkt. Tog fram mobilen.

Klockan var kvart i åtta... Så var den piggheten som bortblåst.

Frukost. Första adventsljuset. Cykel. Ishallen. Träning och andra trevligheter. Cykel igen. Väldigt stilla på stadens gator. Tänk söndag morgon, fast ännu lugnare, och sedan lite till. Sådär lugnt så att det nästan blir lite obekvämt, sådär så man tänker att det kan ha hänt något hemskt. Stillsamt men med mycket jul i alla fönster. Bara sådär, hippsvipps, från en dag till en annan så försöker alla komma i stämning. Den tredje höststormen bedarrade igår, så nu väntar vi, verkligen (!), bara på snön.

Internet var inte på min sida så jag kunde inte plugga när jag kom hem (synd). Tog min bok och min favoritkudde och slocknade på soffan istället. Hade såklart inte orkat duscha och byta om så jag huttrade lite inombords av de fuktiga träningskläderna, sov nog inte så bra, men tungt, och länge. När jag kvicknade till kändes det som om hela världen luktade hockey, mitt hår hade satt upp sig själv i en enda stor tova i nacken och båda händerna och en fot hade somnat, så det stacks i dem.

Och så huvudvärk på det såklart. Huvudvärk som förmodligen skulle kunna lindras av koffein, eller ordentlig mat, eller av att jag stryker några punkter på min att-plugga-lista. Inte av att somna om dock, det skulle jag nog få mer ont i huvudet av.

Nu kanske jag framstår som väldigt söndags-ångestig. Så är inte fallet. Jag är faktiskt väldigt glad idag. Det finns så mycket att se fram emot de kommande veckorna!

Retweeting

#1: Nyttigt :)




#2: Nya fotbollsregler, haha




#3: Barney är alltid Barney!