Vinterlyckan!

Hur glad kan man egentligen bli för lite snö?

Typ skrik-glad, gråt-glad, ont-i-magen-glad. Vet inte hur många gånger jag sa något i stil med att "om jag måste gå ut en gång till och se att det inte blivit vinter så kommer jag börja gråta". Men oj, istället tårades ögonen visst lite när jag äntligen fick min önskning i uppfyllelse, glädjetårar.

Den har inte legat särskilt länge än, men det känns ändå avlägset att den tills alldeles nyligen inte fanns där. Jag blir som lika glad varje gång också, varje gång det faller några flingor till utanför fönstret, och varje gång jag går ut så känns allt lite lättare än för några dagar sedan. Tänk om den inställningen skulle hålla i sig!? (Vilken tröttsamt positiv person jag skulle vara, haha).