Vaxholm




"Kan inte du..."



Kohagen


Olika


Barr


Ormbunke


Köp Brämhults!

Jag har under dagen kommit på två smakkombinationer som borde vara väldigt goda, om jag bara kan komma på vad jag ska använda de i sen också:

Honung/Basilika

Lingon/Kanel

Fick faktiskt träffar på tasteline och det betyder väl att jag inte kan vara helt fel ute!? Glass skulle kunna vara en sak att smaksätta. Möjligtvis te också.

Riala

Idag på förmiddagen har jag gjort något så idylliskt som att sätta potatis. En fot mellan varje och få in snitsen för att knölarna inte ska studsa iväg. Vi var tio stycken i väldigt varierande åldrar, det gick jättesnabbt, var ganska roligt och vi hann klart precis innan regnet kom. Tyvärr var jag alldeles för jordig och sotig om händerna för att hantera kameran under tiden men ni får tänka barnen i Bullerbyn när de gallrar rovor, typ. Komplett med saft och bullar (som jag dock avstod ifrån).

Just nu är jag i behov av snarare en stor kopp med honung och lite te, än vice versa proportioner, för jag känner mig alldeles förlamad inuti halsen.

Jag känner egentligen för att krypa upp och halvslumra mig igenom hela dagen i soffan framför ett maraton av Lilla Huset på Prärien, men inget sådant visades så nu ligger jag i sängen och tänker på alla rum som behöver städas, alla väskor som behöver packas, alla mil som behöver springas, alla böcker som behöver läsas, men framförallt hur gott jag kommer kunna sova utan det minsta dåliga samvete över att jag inte göra något av allt annat som behöver göras.

Här kommer lite mainstream fejkmacro med mitt nya objektiv (om nu klickar på bilderna öppnas de i ett nytt fönster, större och mindre suddiga):

Nu sitter mitt nya objektiv på kameran och min baby känns hel igen för första gången på länge. Lite större än förr men säkert lika bra (eller bättre). Om jag bara hade ork att gå ut och testa lite innan solen började gå ner =/

Men jag har plötsligt två ställen att vara på och jag vet inte vilket jag vill helst, så jag måste försöka hinna med båda, egentligen innan klockan sju, men det är om två minuter!

Ja, och tänk på att det är fredag idag! Flätor!

NT

Jag skulle inte påstå att artikeln var bra, men den var inte heller så illa som man brukar kunna räkna med. Det bästa var att jag slapp vara med med namn och att man knappt ser att det är jag på bilden.

Sen var det ju olyckligt att faktarutan handlade om MMA den här gången, eftersom artikeln inte gör det. Och de hade egentligen mer bakgrund i att berätta om stämningen och jargongen än om hur vi såg ut i pannan när vi tränade eftersom de försvann ganska snabbt efter att den omtalade musiken sattes igång.

Men helt okej.

Jag är sällan här. Men jag tycker ändå att man ska fästa sig vid saker och människor. I slutändan har man fått mer än vad man inte hade fått om man låtit bli.

(Om det gäller något särskillt, care to share?)

Halv elva på kvällen däremot... not so much.

Kvällens råd: Fäst dig inte för mycket vid saker och ting. Speciellt inte vid människor.

Det blir bara jobbigt. Förr eller senare.

Testar stängt fönster i natt.

Morgonstund har guld i mund

Vaknade 05.21, helt övertygad om att jag hade försovit mig. Klockan måste vara elva minst, åh fy vad pinsamt, varför hade de inte ringt? Vad skulle jag säga om de gjorde det? Men klockan var inte elva, den var 05.21 och jag hade gjort motsatsen till att försova mig.

Dagens råd är att koka gröten på hälften mjölk. Mycket krämigare, mindre limaktigt, precis som jag är uppvuxen med att gröt ska vara. Receptet för en portion havregrynsgröt tillexempel blir då: 1 dl gryn, 1 dl mjölk och 1 dl vatten. Koka upp, slå ner värmen, låt koka ett tag, rör om lite grann och vill du piffa till ytterligare kan du klippa ner lite torkade aprikoser. Då behöver du inte ens söta med någon sylt sen!

"En längtan efter något större"

Smällarna igår måste ha satt sig ganska mycket mer i huvudet än vad jag blev direkt medveten om för idag har mest varit som en seg dimma. Joggingturen med syrran på förmiddagen var inte speciellt angenäm, fast det var perfekt väder och hon hade förvånansvärt bra klipp i stegen, träningskompisar är (som någon annan så klokt sa) guld värt.

Imorse var jag förutseende och väntade med frukosten. Men självklart fick jag ytterligare ett annat besked över telefon så allt drar ut lite till på tiden och mitt låga blodsocker ville bara strypa någon mentalt. Sen tröståt jag lite gröt och vips var risken att börja gråta ganska mycket mindre.

In och ut i bilen hundra gånger i Norrtälje. Hade ingen lust. Låtsades vara intresserad av tvättmedel, trädgårdsprydnader, tapeter och lampor. Le och vara glad. Skoja med dagisfröknar. Somna på soffan efter mellanmålet (måste komma ihåg att köpa annan müsli imorgon). Somna igen mitt i leken efter middagen.

Sen var det ju träning igen. Fick bekräftat det jag känt hela dagen, det är verkligen dags för en vilodag, antagligen helst redan imorgon. Det var mest en plåga att träna idag. Det gör alltid ont att göra fel, det är väl så man lär sig, men idag gjorde det ondare att göra rätt.

På bussen pratade jag med en tjej. Vi kommer nog inte bli kompisar men det var kul gjort av mig. Jag var antagligen grymt irriterande för hon ville säkert bara lyssna på sin iPod och sova eller filosofera och så satt jag där med risigt hår och kanske luktade lite illa. Hon läste Aldrig Fucka Upp så jag kände mig tvungen att tipsa om Liam Norbergs bok Insidan (ja Malin, jag har äntligen läst ut den. Mitt utlåtande är att jag inte riktigt kan hålla med den som sa att den är bättre än snabba cash, jag tycker inte de är jämförbara, inte samma slags bok. Men jag skulle helt klart ha ångrat om jag inte läste den och jag vill självklart pressa Sökarna en period nu igen, det var tider det.) Så skulle jag komma med ett råd en sån här dag skulle det vara "Prata med okända människor på bussen". Men det är ett jävligt råd många gånger. Hade någon av de extrema bussresenärerna gjort det mot mig igår tillexempel hade jag mördat dem med blicken (om jag kunde uppbringa den kraften) eller åtminstone spytt på dem. Bonusrådet är därför "Prata inte på bussen med främlingar som är trötta, kissnödiga och lider av blodsockerfall."

Jag måste börja ha Dextrosol med mig i fickan överallt, frågan är vad min nypåbörjade bok (Den hemlige kocken. Bättre sent än aldrig.) säger om Dextrosol =/

Det är inget fel med att vara spontan, det är fin egenskap och väldigt användbar ibland. Men för den sakens skulle behöver inte motsatsen alltid vara dåligt heller. Ibland ska man inte göra tvärtemot vad man planerat bara för att det råkar bli möjligt. Det kan leda till ett gröngultrött blåmärke på skenbenet, en jäkligt ömmande käke och en bita-ihop-dag som den här. Jag har dock klarat det rätt bra, tills nu ungefär. Jag är svinkall, fuktig i ett rum med öppet fönster, men har inte den minsta lust att hoppa in i duschen (för 5:e gången på två dygn!? :O). När jag väl tvingat mig in i duschen tar jag mig väl aldrig ut därifrån dock.

Nu är det spikat

Nästa fredag åker jag till Malmö, det är efterlängtat och spännande. Jag har aldrig varit i Malmö och min packlista ser ut såhär:

• Tre böcker (en på vägen dit, en på vägen hem och en att läsa lite i medan jag är där om jag får tid).
• Färdkost (måste klura på den).
  
• Träningskläder (Fitness24Seven, mitt nya och redan älsakde gym, har 8 anläggningar i Malmö och jag får ju träna på alla i hela landet, dessutom är det ett bra sätt att se mer av en ny stad att snöra på sig joggingskorna och springa en runda).
• Kamera (vilka "måsten" finns det när man besöker Malmö, vad borde man absolut se? XD)
  
• Ett glatt humör and a flexible mind.
  

Det är allt man behöver! Och en tandborsta kanske, men det kan man annars köpa på 7Eleven.

Om en halvtimme ringer min matklocka. Lagar nog till en soppa idag. En spännande minestrone?

Trots att det är drygt att ladda upp bilder som Jonna påpekat så känner jag att dessa bilder borde nå bloggen.

Det är min dag. Beyond Retro(A). Inget jobb^^. Världens skööönaste skor, "som att gå på månen!" Ett antal spexoutfit. Får se vad det blir imorgon.

Dagens råd

Nu får Malin lite konkurrens.

Dagens råd: Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet.

Jag råkade smälla igen en kökslucka i huvudet på min lillebror. Det ledde till ett ögonblicks aggression och en smärtande biceps men indirekt också till inspiration till ett roligt videoklipp, eller kanske tillochmed ett kapitel i en roman (alltid).

Tänk dig att du är på stan och där står någon med en reklamskylt. Men det är ingen vanlig reklamskylt, det är faktiskt inte en reklamskylt alls, utan en skyllt där det rätt och slätt står "Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet". Du läser, kanske lyfter lite på ögonbryner men fortsätter att gå. Du har antagligen börjat ana vart det här är på väg, och du har alldeles rätt. Plötsligt sträcker en mötande främling ut handen och, ja just det, klappar till dig lite för hårt i huvudet. Du vänder dig hastigt om, främlingen har redan försvunnit i mängden men i ögonvrån ser du reklamskylten igen. Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet.

Jaha!? Jättekul! Tänker du. Verkligen moget. Men du kan inte göra så mycket mer än att gå vidare. Antingen har du nu en lite surmulen uppsyn, eller så har du humor och då är du faktiskt lite gladare än du var innan. Otippade skojigheter som den där är sånt som inte händer varje dag men som sätter lite guldkant på tillvaron. Eller hur? Och tänk vad folk kommer skratta när du berättar. Inte för att verkligheten är en dålig historia i sig, men du börjar genast fundera lite halvhjärtat på vad du kan lägga till för detaljer för att det ska gå hem ännu mer på festen, du kanske tillochmed fnissar lite för dig själv över din egen geniala kreativitet. Men det skulle du nog inte har gjort för i just det ögonblicket så landar en apelsin framför dig på gatan. Det tar ett tag innan du inser att den hamnade där genom att först studsa på din panna. Och vad gör du då?

Tar du upp apelsinen? Stirrar du på den i hopp om att den ska gå upp i rök? Eller du kanske hellre är av den naturen att du vill att den ska förvandlas till en... giraff? Försöker du diskret se dig omkring för att ta reda på vart apelsinen kan ha kommit ifrån eller ställer du dig och ropar för fulla lungor att den skyldige ska träda fram i ljuset? Börjar du känna dig lite paranoid och eftersom ingen annan verkar lägga märke till vad som händer? Det kanske inte riktigt har gått så långt ännu? Oavsett hur du reagerar så måste du förr eller senare fortsätta, du har ju antagligen ett mål, låt oss säga att du var på väg till bankomaten, eftersom kortläsaren på 7Eleven inte fungerade idag.

I bankomatkön har du nog börjat smälta det som hänt och har kommit på några naturliga förklaringar. Du sov ju så dåligt i natt och din fantasi har ju alltid varit lite för vild för ditt eget bästa. Du föreställde dig helt enkelt ett roligt scenario och visualiserade det så pass bra att du nästan trodde det hände på riktigt (om du plockade upp apelsinen i förra sekvensen kan det kanske bli lite knepigt att förklara bort varför du har en apelsin i handen nu om allt bara hände i ditt huvud, men man kan ju inte alltid lyckas perfekt).

Men du har väl inte glömt reklamskylten? Bra! Då hade ju allt det här hänt i onödan, meningen var ju att du skulle lära dig något. Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet. Så för att testa dig en gång till råkar självklart den jättelånga snubben bakom dig i bankomatkön snubbla (på en apelsin?) och plantera sin strut med mjukglass i bakhuvudet. En kladdig men ganska effektiv läxa, visst? Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet. Annars kan vi fortsätta lite till, tills det verkligen har fastat, det finns oändliga variationer av hur du kan få något i huvudet. Om du går under en bro kanske det kommer ett ägg flygande från himlen. När du kommer tillbaka till 7 Evelen kanske kassörskan är på dåligt humör och slår till dig med gårdagens baguette. Det kan lossna en kakelplatta från väggen ovanför spegeln när du ska pudra näsan. Och så vidare. Du fattar vinken. Upp med garden. Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet.

All-Style Open

"Hela helgen" har snart gått, jag och Tor har bara en springrunda kvar tillsammans för den här gången, kanske två. Vet inte om jag ska ta den nu på en gång eller i eftermiddag, det beror ju på om det blir någon söndagsträning på klubben. Känns lite tveksamt med tanke på gårdagens fighter. Det är ganska ofattbart hur organisationen av All Style Open kan misslyckas med så mycket, varje gång, speciellt efter att ha erfarenhet från över trettio tävlingar i ryggsäcken. Men man ska väl tacka och vara glad över ingenting antar jag eftersom det är den enda tävlingen som finns!?

Apropå gårdagen iallafall så är det sanningens ögonblick nu när jag ska titta igenom bildskörden på datorn. Tråkigt att det blev lite struligt i slutet av dagen så jag inte hann ta fler bilder just när jag började få in snitsen. Idrottshallar har jäkligt svårt ljus.

Det är faktiskt jäkligt drygt att ladda upp många bilder här på blogger.com, men jag vet inte någonstans det är bekvämare heller så jag får väl fortsätta trilskas. Ingen fröjd att ladda upp 48 bilder när det bara går att ta fem i taget och det dessutom alltid blir fel minst två gånger (eller tre, fyra, fem) och sen inte fungerar i slutändan iallafall. Så det blev ett torftigt inlägg det här utan bilder. Jäkla skit.

Time Laps Photography

Hur orkar man?

I'm Wide Awake it's Morning

Belöningen för alla timmar i bil igår och att jag är så jävla bra på att hitta är att jag har en trogen träningskompis hela helgen.



Tor har varit lite lat på sista tiden och har kommit ut på landet för ett intensivträningsläger, vi började lite mjukt med en långsam morgonpromenad.

Tor fick lunka omkring okopplad och jag fick tid att ta lite kort. Hemligheten bakom ett lyckat fotografi är att stjäla de bästa bildidéerna från andra.

Föresten,

hela den här LCHF-hysterin, jag känner att jag måste se över den. Känner för att såga, men vill inte uttala mig utan mer kött på benen.

"Sväng rakt höger"

Jag blir alltid lika förvånad när jag på något vis lyckas ta mig till ställen utan störra svårigheter fast jag egentligen verkligen inte hittar dit. Inte har en aning. Omedveten kunskap? Sen att det var längre dit än jag hade väntat, och tog en jävla tid att komma ut, det var ju inte mitt fel. Huvudsaken var ju inte NÄR jag kom fram utan ATT jag gjorde det, och det gjorde jag - utan att åka fel! Förundran.

Mitt råd måste trots allt bli: Skaffa inte körkort. För att sitta i en bil utan sällskap i 5 timmar, mestadels i köer, är inte kul. Jag ringde en massa samtal och tog en ny väg hem. Det var en jäkla chansning, jag kunde ha hamnat helt fel eller blivit stillastående någonstans eftersom halva stockholms befolkning antagligen skulle till Ljusterö över Valborg. Men inte då. Jag tjänade antagligen 200% på att åka över Berga. Tjohej!

Sen att jag inte kom sist i något av pokerpartierna ikväll trots matkoman och bortdomnade fötter... ja det var nog helt enkelt min dag idag. Till och från iallafall.

Vem är "teejohn fordan"?

Att återupptäcka...

...internet:

Gör din egen polaroid i datorn. - Artikeln
Poladroid - Programmet

Klick, klick. Askul!?

Olika

Jag kan inte säga att jag glömt hur det känns att vakna med känslan av att jag är smått sönderslagen, det såg ju sängen till, man blev lite mörbultad bara av att titta på den. Däremot hade jag nästan glömt att det under andra omständigheter (att jag sparrades igår och faktiskt ÄR sönderslagen) kunde kännas så bra att vakna med exakt samma fysiska förnimmelser.



Nu: Dags för lite "roadwork", som Ippo skulle ha sagt.

Nu är det inte hemligt längre.

Skönt.

/Jonna

Vacker(A)

Vår! (även om det för tillfället verkar vara lite si och så med det)

Oooorka.

33 700, så många träffar ger "Jag vill inte plugga filosofi" på google.
694 000, så många träffar ger "Jag vill inte plugga" på google.
Inte ens 5% av de som inte vill plugga vill inte plugga filosofi. Folk borde lägga om sina prioriteringar. Eller smitta av sig på mig. Nu ska jag komma på fler anledningar för att inte plugga filosofi.

Jaa, jag har massa bilder på mobilen som är tänkta att använda som bloggmaterial, men det har blivit av ganska sällan på senaste. Här är iallfall några...

Siddni ja, en god passionfruktsläsk som bara finns i Norrland. Den borde tas hit. Minns inte mycket mer, den hade ett roligt namn tyckte jag den dagen.


















Ja, Sara den olyckfågeln tog ju med oss på en tripp in till Gävle universitetssjukhus, i rummet där vi spenderade några timmar fanns denna lapp, ganska roligt. Fast idag var det ju inte Jonna som gjort illa sig utan Sara.



















Vår ja... Det var verkligen vår i förrgår, jag var ute coh sprang mot alla förmaningar, jag kunde verkligen inte låta bli! Viderungen gjorde mig glad och var tvungen att fotograferas.



















Även fast jag sprang kan jag lova att det baaara var på mjukt underlag (läs: lera) vilket bilden ovan visar. Våren som var då är tyvärr bortglömd under ett lager snö.





















Hela den här grejen med att släcka ner världen för en timme sprider sig. Svart mjölk är det nya, "hur coolt som hellst" för att citera min minsta syster.

Ja, vad som står är väl väldigt svårtatt se, men det står att Word inte kan visa fler stavfel (hur kan en sån begränsning finnas!?) Dokumentet är iallafall taget från internet, ca 117 sidor om massage.

Jaa... Vem tog dina skor?

Söndagsunderhållning

Söndagskväll, vad gör man då? Jo, då åker man hem till Erik, tittar på gamla avsnitt av fångarna på fortet (sjukt bra fredagsunderhållning!), slår vad som hur lång tid Sofie kan hålla sig vaken, äter glass på Emils huvud (det var iofs bara Sofie som fick den chansen) eller åka och kvällshandlar med Viktor på flygis precis innan stängning. Nästa vecka hoppas vi på disneydags, gäster med gester eller något annat fredagsnöje från den tiden.

Kvällsfika

Lägensedan jag saknade någonting så spontant som jag saknade kvällsfika hos Jonna i Riala nu när jag kom hem från träningen. Kändes inte alls roligt att komma hem till ett släckt och sovande hus, få plocka fram lite mackor själv att jag inte ens orkade göra mig en kopp te, en ensam kopp hade det blivit. Rosten fungerade inte heller. F*n, jag är död utan den! Jag ringde en toque och skickade ett förklarande sms, Jonna och Madde har säkert kvällsfika just nu så jag hoppas de tänker på mig.

Låter väldigt dystert, är absolut inte det. Jag är på förvånansvärt bra humör för tillfället. Mer nostalgisk faktiskt, kvällfikat i Riala med mig där lär inte hända var och varannandag i framtiden. Det var en period, precis som mycket annat här i livet.

Fast vissa perioder kommer igen, som t.ex. "trade-perioden" den utspelar sig titt som tätt i Ledinge. Jag skrattade när jag tänkte på det idag, alldeles nyss. Blev tvungen att förklara för Teresia och hennes mamma vad vi egentligen höll på med.

"(Det fungerar ju inte att ringa så jag skickar ett tomt sms (det här räknas inte som det står inom parantes (vi ses snart!)))" -Sofie 2009-02-28 17:39

Tomma sms och toques är samma sak, i princip. Man tänkte på någon men hade ingenting vettigt att säga (eller har inte råd att säga det). Nog måste ett tomt inlägg vara samma sak?

Tomt inlägg

En toque är en signal. Man ska inte svara på den. Det betyder bara att den som ger dig en toque tänker på dig eller bara vill säga hej. Men en signal för den som ringer till mig blir alltid två signaler i min telefon. Jag hinner vilja svara. Tycker om toques.

Pyamaspartyplugg

Hemma hos Sofie.
Sofie iklädd en kortärmad/ -bent sommarpyamas sittandes vid utemöblerna.
Jag iklädd en långarmas/ -bent vinterpyamas sittandes i soffan.
Det känns som om vi ska plugga nu. Plugg plugg. Jag ska läsa lite logaritmer och Sofie skriva spanska.

Rosa mat

4 pers.

1 purjolök
2 hg färska champinjoner
1 röd paprika
-Stekes rätt ordentligt och låt det stå och puttra.

Sås:
3dl vispgrädde
1 tsk senap
1 msk tomatpuré
salt och peppar
-Vispas och hälles över, tillsätt 2hg skalade räkor per person och låt det sedan skjuda. Dofta (ja det ska vara dofta!) över med curry. Servera med ris och sallad.

Jag vet, det är räkor och paprika i, men jag kan äta det trots paprikan. Av någon anledning. Receptet kommer från början från Stjärnsund uppe i Dalarna, men kom hit via mormor pga det passande namnet.

Sofie och jag lagade flygande Jacob igår, hon hade aldrig ätit det och jag kände att det är någonting som alla borde ha fått uppleva. Vi var trötta också, och spårade. Och i morse utbrast Sofie, lycklig över grenarnas begravningsplats "Titta, granar!" det var dock bara grenar som jag påpekade sen, men en grenhög är optimal att i hemlighet slänga en barrande julgran på. Lördag-hos-Sofie ikväll kommer nämligen innebära julgransplundring och banankaka (också en oäten sak som bör smakas)

"Du, stavar Jonas Gardell Fredrik med k?"
-Z till Sofie 2009-02-03, 19:06

Jonna, är det du som kommenterat!?

Lugn och trött. Hjärtslag och andetag.

Jag tycker om räkor. Till skillnad från dig. Eller hur? Eller blandar jag ihop dig med någonannan? Känns väldigt dåligt att jag kan blanda ihop dig med någon annan isåfall... Nu kan du sluta vara galen, och jag hoppas det var det som störde dig idag? Tocen kändes bra iallafall. Jag har fått två förut också, eller har det varit misstag? Sov gjorde jag en gång iallafall, men jag blir glad.

Jag kommer åka för dig, (jag kan bara inskjuta att jag har lääängtat efter det här^^) Sara min fellow på snowboard ligger just nu på Gävle sjukhus över observation över natten, en gipsad arm blev resultatet... Nu lär inte jag hoppa någonting.

Jag och Sofie sitter och klagar över att vi måste gå ut, ut för att kissa och borsta tänderna. Jättejobbigt och jättekallt. Scrubs på tv också, det betyder sova.

Öppet brev till Z,

Jag tror att det är inge bra att du gör så mycket saker (Estland, film, snowboard), för då glömmer du bort mig! Jag gör lite för mycket saker (salsa, mat... ha!) och det känns som om jag håller på att glömma bort dig! Eller alltså, saker om dig. Jag satt här... och kunde plötsligt inte komma på om du tycker om räkor eller inte och drabbades av känslan att om jag inte kommer på det... typ så blir jag galen och kan inte tänka på något annat! Ungefär som när jag inte kom på vad Anja hette i efternamn, inte precis så men jag kan inte förklara det bättre just nu i paniken och utan kroppsspråk.

Såå... hoppas du förstår. Vi ska köpa räkor på veckohandlingen imorgon iallafall tror jag. Och så ska vi testa en keff maträtt som vore så himla kul om det blir bra! Den ska förmodligen döpas efter en sång också isåfall.

Åk snowboard för mig också och skicka ett sms när du kommer hem... med typ lite ord! Ord tycker jag om!

Chica,

nu får du välja hur du vill bli underrättad om 21:a juli. Om du inte redan räknat ut det. Isåfall förväntar jag mig att du skickar ett sms med din omedelbara reaktion! Blir besviken om du inte anser det vara värt 0,69. Se det här som en liten ledtråd också.

"Citat"

"Sällskap i sängen är förödande för håret." -Anonym

Vem är den skyldiga!?

När jag, som vanligt, pillade på diverse saker så råkade jag (oavsiktligt) halshugga Herr Turkos, och till min stora förvåning var han inte så innehållslös som han verkade vid första anblicken... Herr Turkos måste ha smitit till kylskåpet medan det fanns morotskaka där. Eller har någon tvångsmatat honom? Vem kan göra något så grymt för sin egna (och senare vår) högsta nöjes skull!?

Som en Skrivmaskin.

Jag har tappat förmågan att sova, inte att somna men att fortsätta sova. Tråkigt nog gäller det inte de tidiga morgontimmarna då man faktiskt kan stiga upp och göra vettiga saker, utan under de timmar under natten då man absolut borde sova. Jag tycker inte om det, man ska kunna sova.
Om det beror på att jag uppenbarligen rör mig som just en skrivmaskin om nätterna eller för att jag inte vill vara hemma, det vet jag inte.

Kan inte "när du minst anar det" vara nu?

Sofie skickat 2009-01-22 18:26:
ja, det kommer när man minst anar det. plötsligt händer det, som triss säger

Det känns verkligen tomt på bloggen. Det händer ingenting om jag inte orkar eller känner för att skriva. Jättetråkigt, för jag förväntar mig hela tiden att det ska dyka upp någonting när jag går in. Jag är inte sugen alls på att skriva, mail och skrivsaker gör att kvoten fylls just nu. Jättetråkigt. Jag borde berätta om Estland eller någonting annat rolig.
"Nonchalera inte det främmande och ovanliga" -Svarens bok.

Tillägg.

Hur som helst, Ariel (Sissel Kyrkjebø) och Jasmin (Myrra Malmberg) har inte samma röst. Men "Jasmin" har däremot gjort Lena i Peter Pan, Busan i Janne Långbens galna gäng och Meg i Herkules. Och "Ariels" brytning är norsk.

Övärd

"Tjänsten som vicevärd på Hamilton Islandpå Austaliska Stora Barriärrevet kräver simkunnighet, äventyrssinne och tre timmars pr-bloggande i veckan och ger som kompensation en lön på 140 000 kronor i månaden."

Jobbet Går ut på att simma, snorkla och dyka. I 6 månader. Jag vill.

Två önskningar

1. Malins msn. Så hon inte behöver spendera lika mycket pengar.
2. Att hon tar bort att man måste skriva ett kodord innan man kan skicka kommentarer, jag får alltid skriva om:(

Upptagen.

Jag har insett att jag inte har tid med det här. Inte någonting annat heller. Jag försvinner i nästan en vecka, tillgången till internet i Estland vet vi ingenting om. Jonna och Madde hittade visst internet?

Mina stackars hörlurar som jag var förberedda att sänka ner i jorden efter två omgångar i tvättmaskinen, ena gången med färg också, har mot all förmodan överlevt och fungerar precis som förut!=)

Dagens:

Jag hämtade Madde och Sofie i Grind. Åkte till Jonna i Riala, hämtade henne. Packade in alla väskor. Åkte. Åkte och jag försökte gissa vad som händer den 21 juli, förutom att det är Johanna. Misslyckades, det var meningen tror jag. Madde vet vad det är nu. Jag vill veta. Åkte lite till, åkte lite fel. Kom rätt igen och kom till skavsta. Åt lite, sa hejdå. Åkte, åkte och åkte igen. Jag och Sofie bestämde Disneyfilmkväll innan jag insåg att jag inte kunde komma. Lämnade Sofie, åkte hem.

Jag har tråkigt. Jag har varit ombytt och klar i en halvtimme nu och väntar bara på att mamma och pappa också ska bli klara, så vi kan åka till Mattssons, så vi kan åka hem därifrån, så jag kan få sova. Jag är trött. Mycket trött.

Värt att nå bloggen iallafall.

Lördag hos Sofie, när lördagar hos Sofie infaller på en fredag då är det något konstigt. Eller så är det verkligen ett fenomen. Jag tror jag väljer att se det så. Det var iallafall fredag igår, och det var lördag hos Sofie.

Hur som helst, till de saker som inte hör till de vanliga lördagarna hos Sofie.

-Att vi, eller iallafall jag och Erik kom ner på trägårn. Det var länge sen. Sen ska det verkligen inte finnas tjocka italienare som ser ut som maffiamedlemmar som har konstiga partytrick för sig, eller jo, det är ganska annorlunda och underhållande.

I slutändan, klockan ganska tidigt ändå, utförde jag kvällens mission och såg till att Erik kom hem, inte svårt alls ska jag säga. Vi var hungriga, var för länge sen senaste middagen intogs... Och när familjen Magnusson inte har mackor hemma så får man improvisera I detta fall bestod det av köttfärssås och spagetti. 10 portioner färdig fryst köttfärssås och lika mycket okokt pasta, även denna fryst. Hur kokar man pasta när man inte har tillgång till varken spis eller vattenkokare? Svaret är enkelt: Micro. Allt går ju att göra i micro, både kola, gröt och ris, varför skulle inte pasta fungera?

Det går faktiskt. Om man har lite tålamod, vatten och plasttallrikar. Om man kan tänka sig att äta kanske lite okokt, för helt jämnt blir det inte. Två timmar senare sov både jag och Erik, i fåtöljen respektive golvet men då hade vi hunnit laga mat, sy fast en knapp, skratta åt hur konstig pasta kan bli och titta på Emil i Lönneberga. "Värt att nå bloggen iallafall." -Erik

Tre önskningar

Jag vill bara att trasslet ska vara över,
att mitt hjärta ska sluta göra ont (fysiskt nu, ingen jävla hjärtesorg)
och att folk ska sluta berätta för mig hur jäkla bra vi kommer att ha det!

Så därför ska jag packa ner det sista (datorn, havregryn och Generation Kill), äta något och sörja en sista gång över mina kvarlämnade inlines (är det verkligen ett klokt beslut?).

Sen ska jag försöka att inte låtsas om hur stingslig och irriterad jag blir av väntande på flygplatser och vara på tokigt bra humör ända tills jag går och lägger mig framåt småtimmarna i natt, i ett annat land.

So long, and thanks for all the fish.

Ofrånkomligt, det är ett av mina favoritord i det svenska språket. Väldigt användbart för att variera sig om man upprepat olika former av måste och att vara tvungen och snäppet vassare än oundvikligt. Så nu vet ni.

Nyponsoppa

Nyponsoppa, det vore så sjukt gott bara just precis nu. Helt obeskrivligt vad jag är sugen på nyponsoppa.

En portion förrädiskt onyttiga snabbnudlar nu liksom, med varm nyponsoppa till efterrätt. Hur perfekt låter inte det kvart i tolv den 8:e januari 2009? Skum grej att ha cravings för, jag är fullt medveten, men ändå. Gaaah. Och jag behöver ju gå upp mina kilon igen!

Att duscha är, har alltid varit och kommer alltid att förbli ett nödvändigt ont. Helt ärligt, om det fanns en annan lösning... då skulle jag göra det. Efteråt, långt efteråt när man klätt på sig, fått ordning på håret och kanske lagt sig i sängen med nytvättade lakan, då är det skönt att man duschade för man vet att det iallafall dröjer lite längre innan man måste göra det igen.

Kärleksdikt

Han sa att jag var som bergets blomma,

likt de vackra jasminerna och pelagonierna,

hade jag slagit ut till en vacker kvinna,

för honom var allt och kunde ge han all njutning den han ville ha,

med hans tweedkostym och halmhatt,

friade han och kysste mig tills jag nästan tappade andan.

-Erik Magnusson, som resultat av en onödig svenskauppgift

Dagens råd

Jag sitter och funderar på hur jag ska kunna läsa Malins råd så fort som möjligt idag. Hon lär komma hem och sätta sig vid datorn ungefär samma tid som igår, men problemet är att jag måste åka hemifrån senast halv sex, så då missar jag henne precis. Sen är jag inte tillbaka förrän omkring tio, och då är det inte mycket tid kvar av dagen att faktiskt följa ett råd.

Så... frågan är om jag ska ta med mig datorn och hoppas på att jag kan sno någons trådlösa bredband någonstans i Norrtälje?

Varför inte... den väger ju nästan ingenting... men mår den bra av kylan?

Malin!? Vad ska jag göra!? Jag behöver ditt råd!

Gratis hyllning

Jag tyckte om att skriva hyllningsinlägget... jag vill skriva fler. Vem vill ha ett? Och vad har ni jort för att förtjäna det?

Landkrabbanbrödet

9 dl grovt rågmjöl
6 dl vetemjöl
4 dl rågkross
4 dl solroskärnor
2dl linfrön
4 tsk salt
4 tsk bikarbonat
3 dl mörk sirap
2 l filmjölk

Måtten går bra att halvera eller dividera och multiplicera på andra sätt om man har lust, men vad var det nu vi kom fram till om temperatur och gräddningstid?

En stjärna är född

Som ett första steg i att bli en hängiven anhängare av malinismen har jag nu suttit här en stund och intensivt låtit bli att platta håret innan jag lockar det. Sen tänker jag självklart följa hennes diffusa råd nummer två och lägga mig senare än jag egentligen orkar (redan uppnått) samt titta på minst en film eller ett par avsnitt av Generation Kill, för jag vill aldrig få slut på saker att prata om med Malin!

Tribute

Nu mer än någonsin förtjänar Malin ett hyllingsinlägg, eftersom jag fick den coolaste försenade julklappen/bararandomspontana presenten av henne igår. En gangster/hiphopparbild på henne själv (tagen av mig), signerad och inramad, färdig att sättas upp på min kändisvägg (eller att tas med och ställas bredvid sängen i Spanien och prata med när jag behöver vägledning).


Malin blev lovad ett hyllningsinlägg när den här bloggen startades. Inte nog med att hon skrev den allra första kommentaren hon är också den som med tydlig marginal kommenterat mest (typ tre gånger, en sann bedrift :P). Det har tagit mig nästan ett år att samla på mig de ord jag tror mig behöva för att våga mig på att skildra denna storhet. Eller litenhet, för att associera till ett av mina favoritadjektiv för att beskriva henne; kort. Att vara kort är ingenting negativt. Jag älskar korta människor. Jag har själv varit kortast i klassen/laget/släkten så stor del av mitt liv att jag fortfarande ser mig själv som kortare än medel. Jag trivs med det och känner ett speciellt band till andra som är med i korta människors klubb. Däribland Malin!

Det är så lätt att göra Malin glad, och att göra andra människar glada är ett av de bästa sätten jag vet för att själv bli på lite bättre humör när jag känner sig vilsen i den grå vardagen. Allt man behöver göra är att tipsa Malin om en bra bok, film, tv-serie eller artist och tillbaka strålar omedelbart ärlig och uppriktig tacksamhet och lycka. För Malin är himla bra på att tycka om saker som jag också tycker om och delad glädje är dubbel glädje, som man brukar säga. Har man tur (och det har man oftast med Malin) så får man dessutom ett annat minst lika bra tips i belöning och vips är man glad och motiverad igen. Innan vi vet ordet av kommer Malin dessutom vara en publicerad författare/låtskrivare/rockstjärna, och då kommer jag kunna göra andra glada genom att tipsa dem om hennes verk. Everybody is a winner och Malin är den självskrivna matchhjälten.

Ja, Malin är så bra att hon skulle kunna ha "bilden" fastklistrad på näthinnan dygnet runt hela sitt liv, och det skulle ändå inte vara nog för att visa hur mycket vi alla tycker om henne. Malin är så bra att hon skulle kunna VARA bilden, och det skulle inte HELLER vara nog!

På senare tid har jag inte haft privilegiet att träffa Malin lika ofta som tidigare, istället har jag smsterroriserat henne. Trots att det är gratis för mig att fråga men kostar henne skjortan att svara får hon mig aldrig att känna mig irriterande eller oönskad. Gång på gång kommer hon med det ena goda rådet efter det andra. Hon är en aldrig sinande ström av modern livsstilsvisdom.

I ett försök att betala tillbaka dessa rådgivningstjänster var mitt nyårsråd till henne att hon skulle starta en blogg med "dagens råd" som tema. Jag och Z och många med oss skulle troget läsa den varje dag! Om det började bli sent och jag fortfarande inte haft tillgång till en dator med internetuppkoppling under dagen skulle jag få guruabstinens och göra allt som stod i min makt för att kunna få reda på vad Malin skrivit just idag. Om jag mot förmodan, ve och fasa, blev tvungen att gå till sängs olyckligt ovetande skulle jag kompensera genom att läsa flera gånger nästa dag och följa råden extra nogrannt.

malinsrad.blogg.se - en given succé!

Jag ska verkligen börja läsa igenom mina inägg innnan jag publicerar dem tror jag, sen när stavas please med c? Och för att påbörja denn nya vana med ett undantag så är jag för trött, för omotiverad för att läsa igenom det här.

Please. Wait...

Så ingen är felinformerad: nu, när alla utkast är raderade så är det här det riktiga 333:e inlägget.
Det finns ingenting som är segare än att vänta, ensam, när klockan är 12 på natten (missade 00.00 med en minut nu också) Anledning till väntandet borde folk veta eller förstå. Sverige spelar mot Canada i junior-VM finalen, sändningen börjar 01.30...

Men när man väntar på saker så brukar man ändå hitta saker också=) Det här citatet är taget någon dag då jag inte ville åka hem och istället fördrev en tid på biblioteket i brist på annan plats att upphålla mig på.

"Snow Piece"

-Tack a tape of the sound of the snow falling.

This should be done in the evening.

Do not listen to the tape.

Cut it and use it as string to tie gifts with.

Jag hade faktiskt tänkt göra det här, och slå in scrapbooken som Jonna fick i julklapp med, men som så mycket annat glömdes det bort. Och när det snöade så mycket, så hade jag inga band hemma och någonstans för att köpa dem kom jag ju minsann inte;)