Smällarna igår måste ha satt sig ganska mycket mer i huvudet än vad jag blev direkt medveten om för idag har mest varit som en seg dimma. Joggingturen med syrran på förmiddagen var inte speciellt angenäm, fast det var perfekt väder och hon hade förvånansvärt bra klipp i stegen, träningskompisar är (som någon annan så klokt sa) guld värt.
Imorse var jag förutseende och väntade med frukosten. Men självklart fick jag ytterligare ett annat besked över telefon så allt drar ut lite till på tiden och mitt låga blodsocker ville bara strypa någon mentalt. Sen tröståt jag lite gröt och vips var risken att börja gråta ganska mycket mindre.
In och ut i bilen hundra gånger i Norrtälje. Hade ingen lust. Låtsades vara intresserad av tvättmedel, trädgårdsprydnader, tapeter och lampor. Le och vara glad. Skoja med dagisfröknar. Somna på soffan efter mellanmålet (måste komma ihåg att köpa annan müsli imorgon). Somna igen mitt i leken efter middagen.
Sen var det ju träning igen. Fick bekräftat det jag känt hela dagen, det är verkligen dags för en vilodag, antagligen helst redan imorgon. Det var mest en plåga att träna idag. Det gör alltid ont att göra fel, det är väl så man lär sig, men idag gjorde det ondare att göra rätt.
På bussen pratade jag med en tjej. Vi kommer nog inte bli kompisar men det var kul gjort av mig. Jag var antagligen grymt irriterande för hon ville säkert bara lyssna på sin iPod och sova eller filosofera och så satt jag där med risigt hår och kanske luktade lite illa. Hon läste Aldrig Fucka Upp så jag kände mig tvungen att tipsa om Liam Norbergs bok Insidan (ja Malin, jag har äntligen läst ut den. Mitt utlåtande är att jag inte riktigt kan hålla med den som sa att den är bättre än snabba cash, jag tycker inte de är jämförbara, inte samma slags bok. Men jag skulle helt klart ha ångrat om jag inte läste den och jag vill självklart pressa Sökarna en period nu igen, det var tider det.) Så skulle jag komma med ett råd en sån här dag skulle det vara "Prata med okända människor på bussen". Men det är ett jävligt råd många gånger. Hade någon av de extrema bussresenärerna gjort det mot mig igår tillexempel hade jag mördat dem med blicken (om jag kunde uppbringa den kraften) eller åtminstone spytt på dem. Bonusrådet är därför "Prata inte på bussen med främlingar som är trötta, kissnödiga och lider av blodsockerfall."
Jag måste börja ha Dextrosol med mig i fickan överallt, frågan är vad min nypåbörjade bok (Den hemlige kocken. Bättre sent än aldrig.) säger om Dextrosol =/
Det är inget fel med att vara spontan, det är fin egenskap och väldigt användbar ibland. Men för den sakens skulle behöver inte motsatsen alltid vara dåligt heller. Ibland ska man inte göra tvärtemot vad man planerat bara för att det råkar bli möjligt. Det kan leda till ett gröngultrött blåmärke på skenbenet, en jäkligt ömmande käke och en bita-ihop-dag som den här. Jag har dock klarat det rätt bra, tills nu ungefär. Jag är svinkall, fuktig i ett rum med öppet fönster, men har inte den minsta lust att hoppa in i duschen (för 5:e gången på två dygn!? :O). När jag väl tvingat mig in i duschen tar jag mig väl aldrig ut därifrån dock.
No comments:
Post a Comment