Sjung med mej

Just nu känner jag egentligen mest att läsa är vettigt, skriva är bland det dummaste någon levande själ någonsin kommit på. Läsa går bra, det har jag gjort idag (Mister Pip som för övrigt avslöjar hela handlingen, och slutet, i Great Expectations som jag såg fram emot att läsa. Grymt besviken över att veta vad som händer.)

Går bra ja, ja även om boken inte var speciellt bra så är jag ledsen över att den är slut, eftersom det betyder att jag måste skriva om den och att jag måste börja (och avsluta) min diskussionsuppsats som jag inte kommer någonstans med.

Igår sjöng vi barnvisor i över två timmar, och jag gjorde insikten att barnsånger är såna man kan sjunga även om man egentligen inte alls kan sjunga. Det är fint tycker jag, för då kan alla sjunga för sina barn.

Nu ska jag göra mig en kopp av vaniljteet som jag sällan unnar mig, eftersom det börjar ta slut, det enda teet jag dricker med mjölk och det dyraste te jag någonsin köpt. Sen ska jag stänga dörren in till köket så jag inte hör hur roligt pojkarna har och försöka vara produktiv.

Kom och hälsa på!

Min tur, kanske?

Generellt läser jag inte om böcker (eller alltså, jag läser gärna något som handlar om böcker, men vad jag menade var att jag oftast av principsak inte läser samma bok två eller flera gånger). Det finns en lite flytande preskribtionstid, så böcker från min barndom är ganska fritt fram.

Som undantag kan nämnas Liftarens Guide till Galaxen (som jag läst på alla ställen jag någonsin bott, förutom innan vi flyttade till Riala, men då var jag två, så det är okej), Bengt-Åke Craas hockeyböcker, och några enstaka som jag tvingats läsa i skolan, och sedan tvingat mig själv att läsa om, för att riktigt kunna uppskatta (imorgon när kriget kom, eldens hemlighet...)

Så de här böckerna ska då föreställa mina favoritböcker? Eftersom de utmärker sig från de andra otaliga som jag läst i mina dagar. Nja, jag tror inte riktigt det är så enkelt.

Dels vore det naivt att tro att jag redan läst den absolut bästa boken i världen for times and times to come.

Naivt och lite misströstsamt.

Dels så är mina favoritböcker de böcker jag faktiskt läser. Lite sådär som att jag bryr mig mest om den idrott som råkar vara i säsong just nu (även om man nog så mycket kan längta till stundande säsongspremiär, så är det väl hur det går i det pågående slutspelet/kvalet som är allra viktigaste för stunden. I stundens hetta).

De senaste tre veckorna har jag läst fyra böcker (mitt nöjesläsande är ofta proportionellt med hur mycket måsten jag är tyngd av, och olyckligtvis för de här andra måstena (läs: mina studier) är det alltså proportionerligt åt "fel" håll - jag läser mer ju mindre faktisk tid jag har till att just läsa).

Så just nu är favoriten alltså den halvlästa klassikern om ensamma mamman Lotten på Södermalm, del två i Fogelströms serie Stad (vars första del glatt överraskade mig och krävde att bli sträckläst i julas). Och i viss mån Tortora's "Principals of Physiology and Anatomy".

Förra veckan var det "Jag vill ju bara se bra ut naken" och Paulo Coehlo (fast jag måste nog medge att jag fortfarande tycker att alla hans böcker som jag hittills läst har varit överskattat, så var faktiskt "Segraren står ensam" min favorit under den begränsade tiden det tog att läsa den).

Så hur blev slutsatsen här nu då? Ja, inte alls egentligen. Jag menar inte att varje bok jag läser alltid är mycket bättre än alla andra böcker jag någonsin läst tidigare (vilken uttröttande tanke). Det är bara den bästa jag har i huvudet just nu.

Om man googlar "favoritbok" är första bildträffen den här:

Den har nog också varit min favorit någon gång.

Men i ärlighetens namn. Vem kom på läsning egentligen? I skrivande stund tycker jag (hur dubbelmoraliskt det än må låta) att det var ett jäkligt onödigt påhitt, som jag helst klarat mig utan ett tag framöver.

Jag längtar efter palt, banan, morötter, gröt och jag saknar mina andra "hemma".

Buhu.

Från världens minsta papper

För någon dag sen pratade vi just om favoritböcker, jag själv tyckte mest att en sånpass boknörd som jag ändå anser mig vara borde ha en favoritbok. Men som ni kanske förstår så har jag ingen. Så svaret på frågan "vilken är din favoritbok?" får ett alldeles för tråkigt svar, jag har dock massor av bra böcker som jag mer än gärna rekommenderar och i möjliga fall lånar ut från min älskade bokhylla.

Om vi ska återgå till ovan nämnt samtal som favoritböcker tycker jag ett citat är värt att nämna "min favoritbok är allt mellan Alkemisten och Liftarens guide till galaxen." Nu går det väl i och för sig att hitta mer vilt skiljda böcker, men tanken. "Att en favoritbok är inget man hittar utan något man upplever" kom också med, i så fall tror och ibland annars också faktiskt mest för tillfället men det har hänt tidigare, att min "favoritbok" just nu faktiskt är min alldeles för tjocka grammatikbok. Den har alltid svar åt mig, roliga citat och förvånar mig emellanåt, vidare spännande är den inte, men jag har aldrig varit ett stort fan av deckare ändå.

Det finns dock böcker som måste nämnas här ändå; Över näktergalens golv, för att det var den första som fick mig att uppskatta språkets varianter. Harry Potter, för att när jag växte upp var min första serie jag väntade på böckerna till. Liftarens guide till galaxen, för att var hittar man sån osannolikhet? Svålhålet, för att det är dene enda boken jag fått sån carving efter att jag åkte hem till Jonnas Riala hem och hämtade. Och till Naiv. Super, för att det är på det sättet alla böcker borde upplevas.

Snart kommer Malin på besök, eller om en timme men jag ska snart börja gå ner mot stationen mot tågen. Jag tycker folk borde komma på besök oftare, det är roligt.

I missed the lights of my home town, cause I stayed away to long*

Jon var här igår och hjälpte mig med en intervju. Han pratade om Stockholm förstås.
Jag ska åka snart, sa jag, snart ska jag åka dit. Det var ett tag sen nu, men nu är det knappt 6 veckor kvar. Idag, på den stora 114-årsdagen**, är det faktiskt bara 39 dagar kvar.

Fast 6 veckor. Det är inte så snart. Det är inte lika snart som nästa helg.

Varför åker du inte nästa helg, frågade han?

Jag visste inte. Men hur mycket jag än romantiserar "hem" och längtar tills jag är där på riktigt, så har jag faktiskt inte hemlängtan. Och precis som hunger sägs vara den bästa kryddan, så tror jag faktiskt att lite saknad kan vara bra för att jag sedan ska kunna uppskatta allting så mycket som det förtjänar att uppskattas.

* Back to Stoneberry Road av Lisa Miskovsky
** Hammarby IF grundades 7:e mars 1897

Charles Dickens

Jag har på impuls bestämt att jag ska läsa Charles Dickens i sommar, efter att ha läst om "The age of empire and industry in Britain 1820-1901" flertalet gånger så känner jag att jag nog inte har något val. En av hans böcker ingår i litteraturkursen som börjar snart, och jag har faktiskt inte läst någon av hans böcker än, bara sett filmatiseringar och så, som jag älskade som barn. Historia, London och bra böcker är inte direkt mina hatobjekt så vad har jag att förlora?

Så därför efterlyser jag folk som har böcker att låna ut till mig när vädret börjar bli trevligare. Extra önskvärt skulle vara någon av hans lite mindre kända böcker (för det är dem de nämner i min bok)

(För övrigt, två inlägg på samma dag, det har nog inte hänt på riktigt länge, och självklart sitter jag och pluggar. Helt övertygad om att det är anledningen.)

Jag vill hålla en tyst minut, eller flera, för min avlidna ipod. Han blev inte gammal och avled utav hittills okänd orsak. Vi jobbar starkt på att återuppliva honom men det ser inte ljust ut just nu. Han svarar inte på elbahandlingen som pågått under ca ett dygn nu.

kokospannkakor

Jag improviserade ihop ett recept lite, med det blev ganska bra. Kanske inte riktigt så gott som jag var sugen på just då men klart godkänt.

en burk kokosmjölk
ca 2,5 dl mjöl
3 ägg
lite mjölk eller vatten för att få önskvärd konstistens
lite salt
och lite kokosflingor

Detta räcker typ till 3-4 personer, lite beroende på hur hungrig man är såklart.
Mosa lite banan och ät till, jättegott!

Kan inte någon resa runt med mig i Europa i sommar? Snälla? Jag vill åka.

Om man skulle heta Bim?

Just nu sitter jag på min säng, i skridskor, somnande fötter och inser att det inte går att möblera om mitt rum riktigt. Inte så länge jag måste ha igång elementet iallafall. Det får bli vinter och sommar möblering antar jag. Avslut

Pain is inevitable. Suffering i otional. -What I talk about when I talk about running, Haruki Murakami

Igår hade jag ett bra inlägg i huvudet. Idag är det tomt.

Det här är typ sjuhundraelfte gången jag öppnar ett inlägg. Idag borde jag vara alldeles för trött för att ens skriva någonting här. Jag borde sova, och jag vill sova, måste bara samla mig. Eller bli av med min fredliga känsla i bröstet, den som smått motverkar min melatoninhalt i kroppen, med det gör ju det mesta så det är väl inte förvånande. Lugn ja, det har jag varit hela dagen, på något konstigt, bekvämt och samlat sätt. Undrar om min hjärna äntligen, efter 1,5 år fattat att jag kan vara ledig utan att behöva fundera på att det är saker jag borde göra (läs: plugga), det kanske sitter ihop med min plötsliga och förvånande längtan till att plugga igen. Min hjärna kanske inte mår bra, eller mår väldigt bra av det här. Jag har iallafall inte mått dåligt på något sätt iallafall, snarare tvärtom i så fall. Jag försökte överföra känslan via sms, men jag vet inte om det var någon höjdare.

Att det spelades Winnerbäck när jag klev in innanför dörren, utmattad, urpumpad och förstörd i kroppen gjorde inte att lugnet hindrade sin spridning heller.

Det går sådär med min sömndagbok, eller med min sömnrytm också. Det är för skönt att sova, varför kan jag då inte somna? Fast skönast är att somna om, och för det måste man vakna och för att vakna måste man först ha somnat. Någonstans måste det ju börja. Sömndagbok, jag ska köpa mig en fin, större almanacka så blir det kanske lite mer av, den jag sporadiskt fyller i går knappt att se vad jag skrivit i. Ska nog göra det redan imorgon, 1 december, det är en bra dag att börja. Jag gillar siffersymmetri, inte för att hur man än skriver 1 december blir det (?) men det är den första, det är bra, jämnt och så. Nu reste varelsen brevid mig på sig, kanske ska jag också göra det (varelsen dunsade ner igen) och upp. Att han orkar. Jag vet inte hur jag ska orka ta mig ner till tandborsten, än mindre upp för trappan igen för att gå till sängs.

Jag inser att det är min dator som spelar musiken, det var därför den fortsatte spela även efter allt annat stängts ner. Jag tror ibland mina sömnproblem beror på lathet, det är jobbigt att gå att lägga sig, det är lättare att bara vara vaken, inga förändringar. Är det lättare att bota lathet än sömnproblem? Vad gör man åt dem? Lathet eller inte, sova måste man, inget bör eller borde, man måste. Iallafall än så länge. Jag tror det har lite med disiplin att göra med, om jag säger till mig själv att "Johanna, när klockan blir 1 måste du plocka ihop och gå och lägga dig" så hjälper det inte, för eftersom jag inte är trött kommer jag bara ligga och stirra i luften, då kan jag lika gärna göra något tills jag är trött (för det har jag fått lärt mig, istället för att ligga och vända och vrida ska man sysselsätta sig tills man känner att man sova) och vips så har vi både en och oftast två timmar till. Att jag kan somna, nästan på beställning av uttråkning på bussar och liknande verkar ju absurt egentligen, för jag har väl lika tråkigt på bussen som i sängen när alla andra sover? Svamel eller inte, imorgon kommer jag förmodligen vakna av att någon kliver upp och låter, mycket tidigare än jag skulle vilja. Men det är bra, Då kommer jag upp.

Viktig information till allmänheten!

Gaaaaaah!
Jag insåg precis att P3 Kultur sedan den 13:e oktober har gjort boxcirkel med FNL! Och jag vet knappast vad jag ska ta mig till. Grym radiokanal, grym programpunkt, grym tv-serie. Kan inte bli fel.

Jag älskade att lyssna på deras boxcirkel om The Wire, fast jag inte sett den, för jag vill se den, men jag hade aldrig möjlighet - efteråt kunde jag nöjd känna att jag nästan hade sett den, och kunde spela med bra om jag i något annat sammanhang fann mig i ett samtal som handlade om The Wire. Men ibland fick jag ändå en sorglig känsla av, att jag skulle fått ut mer om jag också visste vad de pratade om.

Och nu vet jag det! Vilka minnen det kommer framkalla för mig.

Till alla andra vill jag med detta viktiga meddelande säga: titta på Friday Night Lights och lyssna på de gamla sändningarna av boxcirkeln här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3472&artikel=4096778

Säger de dåliga saker, så sluta lyssna (ja, man får göra så även mot P3) och fortsätt titta.

Sagan om de två tornen.

I den inte alldeles för lilla staden bodde det en gång tre vänner. Dessa vänner hade känt varandra en ganska lång tid och hade mycket roligt tillsammans. Att komma hem med varm, lagad mat på bordet tyckte speciellt flickan om, alldeles extra mycket om det var kallt, blött och ruggit ute. Just denna dagen var just en sån dag, och då tyckte de små pojkarna att man måste liva upp stämningen ännu lite mer, så de dukade med tre glas röd vuxensaft till de nystekta fiskpinnarna.

Matbordet i detta krypin användes inte heller bara till att äta och dricka på, utan pojkarna hade tidigare under dagen märkt att detta bord var som gjort för minipingis och väntade spänt på att få visa flickan hur duktiga de var. Så medans flickan diskade så spelade de av sig. Den ena pojken vann över den andra. Så som det oftast brukar bli i spel.

Dagens saga slutar med varmt te, honung och mjölk i soffan. Med lite pepparkakor som givits av en snäll farmor som nattfika. Snart sitter de alla tre och sträcker på sig i soffan, uppkrupna och mycket trötta, och mycket mycket nöjda.

Lite fler bilder. Inte mycket för världen än men.

Emil har anslutit till sällskapet också. Vi funderar äver hur vi ska göra med vardagsrummet och tv:n (i bakgrunden är det mitt rum)

Tysk eller italiensk tandkräm?

Vi har faktiskt inga svenska tandkrämer i våran nya lya som Emil skulle kalla det. Jag tror svenska tandkrämer är överskattat. Man förstår ju ändå inte innehållsförteckningen så då kan det lika gärna vara på ett annat språk så man slipper bli frustrerad över tidigare nämnt.

Annars har vi skruvat ihop en IKEA-bokhylla utan instruktion, det går. om man tar bort mattan. Lämnade vind för våg har vi försökt göra vårt bästa utan Emil som åkte hem tiiiidigt, för länge sedan, säkert minst en dag sen.


Det är inte riktigt istället för mms, men jag har bara tagit de här två bilderna idag, så de får duga. När vi är färdiga ska jag försöka ge en virtuell husinspektion. Internet fungerar bara om man har sladd, men vi jobbar på det.

(Jag kunde inte hitta den tyska tandkrämen (min) trots att jag visste var den skulle vara, jag kunde inte hitta den italienska tandkrämen (Viktors) heller, trots att jag också visste var den skulle vara. Viktor hittade inte den tyska (letade inte) men till slut den italienska som var där den inte skulle vara.)

Ist. f. MMS II

Ena stunden - på väg till NH för att titta på hockey i personalrummet (VIP), nästa stund - somnar på köksbordet i väntan på att pastavattnet skulle koka. Ser det verkligen ut som om jag skulle orka? (Nu är ju bilden lite "monterad" så jag kanske inte sover exakt det här ögonblicket. Men kameran stod där helt lämpligt på bordet. Jag behövde bara sträcka ut handen och lägga mig ner igen medan självutlösaren gjorde jobbet, och undra banne mig om jag inte hunnit somna om innan den tickat färdigt?). Men det kan vara lite mysigt att vara trött också. Jag älskar ju sport på radio.

Istället för MMS

Två koppar med fat för 20 kronor på Kupan.

Och igår morse vid sjutiden såg campusdammen
ut såhär.

Du var här lite för tidigt helt enkelt.

Lycka till med axel och flytt.

Någonstans kände jag att jag att det var väldigt dags för en ny layout. Det blev mest impulsbeslut men jag är nog ganska nöjd ändå. (För att vara ärlig finns det en uppsjö av alternativ, om man ska överlagga alla blir man aldrig färdig. Och jag skulle kunna göra miiiiinst 7 bloggar till, med minst lika många olika teman, men de skulle ju med största sannolikhet aldrig bli skrivna på så det är kanske lika bra som det är.)




Bilder från sommaren -06. Vi hade precis slutat nian. Så såg vi ut då, det du. Det är nog dags för någon sån där liten utflykt igen? Fast kanske en vintervariant.