Jag har fullkomligt nollställd motivationsbarometer. Noll! Eller minus. Jag vill verkligen inte simma, hur mycket jag än intalar mig själv det. Det är skittråkigt och mentalt påfrestande att gå på gymmet ensam, jag blir mer irriterad än harmonisk av promenader för de är så totalt otillräckliga och springa är kanske det sämsta jag kan göra ur rehabiliteringssynpunkt.
Så jag tar ett bad? Mitt på blanka dagen! Läser ut Åshöjdens BK, löser ett korsord och tänker över min situation. Jag vet att jag borde gå till TC och vara sämst på musikquizet ikväll, för tillochmed det är bättre än att isolera mig såhär hemma i soffan. Men jag vet också att jag redan hunnit bli den som inte förväntas komma dit. Och faktiskt, jag gillar er alla i klassen (a lot), men jag känner mig inte jätteledsen över att ni fått den bilden av mig.
At another time and place in our lifes hade det varit annorlunda. Jag vill egentligen att vi ska bli kompisar men jag orkar inte.
Som jag sa idag (även om jag inte fick jag något medhåll) det kan bli skönt med lite höst nu! Sicilien först förstås, men sen välkomnar jag mörkret och svalkan. Lite hockeykvällar, på golvet bredvid Milo. Ännu en jul att se fram emot. Förhoppningsvis en bil, som kommer stå oanvänd mest men ändå värma min själ med sin blotta existens.
No comments:
Post a Comment