I hear in my mind all of this music, and it breaks my heart. Suppose I kept on singing love songs, just to break my own fall.

Vi har match imorgon igen, med älskade älskade (tro ingenting annat) KIV, men jag har faktiskt aldrig n å g o n s i n varit så omotiverad till någonting idrottsrelaterat i hela mitt liv.

Det kommer göra ont, det kommer vara kallt, det kommer bli mörkt, kanske blött och vi kommer att förlora. I can't believe I'm saying this, men kan vi inte bara lämna WO killar? Vi kan titta på Gudfadern och ta en tidig kväll istället. Eller jag kan göra det, och ni kan göra vad ni vill. Så länge jag slipper stå på Sjöfruskolans konstgräs klockan 22.00 imorgon och låtsas att jag gillar det.