Det är så jävla mycket skitsnack nu, det räcker inte alltid med att säga förlåt för att bli förlåten. Faktiskt. Då kan man ju hålla på med vad fan man vill, hur många gånger som helst, bara man ber om ursäkt varje gång, så blir det okej att göra det igen och igen och igen!?
Ja, det är Hammarby det gäller. Ja, ett antal vuxna (en del iallafall) män som springer runt på en gräsmatta och jagar en boll. Och ett antal andra som står och hoppar och skriker och sjunger för att bollen ska ta sig in i ett nät fastsatt i en metallkonstruktion. Och ja, barn svälter och naturen håller på att utrotas och om folk bara lärde sig prioritera och kanalisera sin energi åt att stoppa växthuseffekten, manifestera för fred och lika villkor och le mot varandra på gatan så skulle världen bli en mycket bättre plats att leva på.
Men frankly, så är det där också bara skitsnack. I någon mån så behöver vi fotboll också. Samhället är ett ekosystem som vilket som helst. Du kan försöka att inte bry dig, men idrott har en stor roll i det ekosystemet, och det är allmänbildning och en av de finaste och bästa sakerna som finns. Och det finns ett lag, som hade alla förutsättningar för att göra livet så mycket ljusare för så många personer, för mig och för en stor del av alla människor som betyder mycket för mig. Men de gör inte ett skit. Jag skiter i förlusten igår. Det är ju bara en av så många. Alla kan förlora en avgörande match. Det händer. Men den borde aldrig ha behövt vara så avgörande om alla hade gjort sitt jobb på vägen.
Och jag är kanske mest arg för att jag inte riktigt har rätt att vara arg, för jag var inte där och såg misären (den här gången). Jag gick och la mig igår med bara ett resultat och vetskapen om att hoppet är släckt även för denna säsong. Men det var ändå "bara" det, den vanliga besvikelsen. Uppgivenheten och den bitterljuva känslan att "skit i tabellen - Bajen bäst ändå" skulle få komma till användning ännu än gång.
Men herregud, jag vaknade till något helt annat. Upprört. Nästan obehagligt. Jag blev tom och lite knäckt. Så mycket reaktioner. Känslor. Åsikter. När folk som är så vana att bara ta och ta och aldrig tappa gnistan till slut sätter ner foten på det här sättet så är det allvarligt.
Am I overreacting? Maybe. Men kan inte det vara bra det då?
No comments:
Post a Comment