Bara för att jag förvånansvärt nog faktiskt har tålamod kvar efter 7 timmar och 31 minuter så bestämde jag mig för att prova en gång till hur det stod till med den trådlösa uppkopplingen på den här bussen och simsalabim så fungerade det. Hade det gjort det från början hade jag haft en massa att berätta längs hela vägen, om Jehovas, rondeller, Jönköping, en-bild-i-timmen, sextonåringar som ser ut som tolv och har en Djurens Rätt-pin på väskan, skorpor, te, hundvalpar, hur man ska klä sig och vilket underverk ett glatt humör kan göra, ljudböcker, Damien Rice, att lära sig att somna när som helst och var som helst, stegräknare, På Spåret...
Om man bara utgår från vad man ser och hör och drar egna slutsatser utifrån det så kan man "lära" sig ganska mycket om Sverige bara genom att åka långa bussturer och inte ens titta ut genom fönstret hela tiden.
Malin vet. Malin är ett bra bollplank. Tills hennes batteri tar slut, på grund av mig. Jag borde skriva en bok. Det borde Musse också. Och sedan läsa in den, så jag kan höra honom själv berätta sin geniala story medan jag är ute och går någon gång.
1 comment:
Att Musse borde skriva en bok måste vi absolut ta upp i brevet! Men ditt (underförstådda) råd är att vi alla borde åka buss mer! Buss långt och länge - hur mycket kostar tur och retur till Italien?
Post a Comment