Jag satt nyss och tänkte på att jag verkligen ogillar att vara helt ensam hemma, men sen kom pappa hem och började svära över småsaker redan innan han hunnit innanför dörren ordentligt och ja, gräset är ju alltid grönare på andra sidan, för nu vill jag inget hellre än att ha ett helt slott, eller varför inte en kontinent eller två, för mig själv.
Egentligen skulle jag nog kunna uppskatta ensamhemmaheten det är bara det att jag är så fruktansvärt dååålig på det. Jag borde lära mig att ta vara på tillfällena, men vad ska man göra? Ta ett bad är det enda jag kommer på, och det är ju inte så hållbart i längden, dessutom är det oftast rätt tråkigt efter ett par minuter.
No comments:
Post a Comment