Klockan nio minuter över nio en vanlig måndagskväll.

För jag läser för första gången på rikigt länge, en bra bok som jag blir glad av, inte bara glad för att den är bra, utan för att den på något sätt är ganska underbar.

När klockan är nio minuter över nio en vanlig måndagskväll och jag plockar ut diskmaskinen utan en tanke på att jag kommer få huvudvärk för det låter så skramligt utan att jag är glad att jag inte har ont i huvudet, när jag tittat ner mot mina blåmärksfärgade ben och känner att benhinnan inte alls känns bra bara blir glad för att jag har linement igen och när jag glatt syndar mig för att hjälpa en sjuk systerm, en vanlig måndagskväll klockan nio minuter över nio, då är någonting lite fel. Eller helt rätt.