Sunday, September 2, 2012

Hur kan dagar vara så olika långa?

Idag kunde ha blivit årets mest opeppade dag, och jag valde att glömma mobiltelefonen hemma!? Snyggt! Tur att jag hade med mig något analogt (en gammal hederlig bok) att läsa. Jag trodde ju inte innan att hundutställningar var min grej, men idag har inte direkt lyckats omvända mig.

SSRK-utställning i Vännäs alltså. Vilken upplevelse (fri tolkning)! En väldigt blandad skara människor (och deras hundar förstås), vissa älskar jag, vissa förstår jag mig verkligen inte på. Medveten om att det skulle bli en hel del väntetid så hade jag planerat att ringa till nära och kära för att se vem som hade tid att höra hur jag förundrades över alla konstiga saker som händer på ett utställningsområde (mycket förutfattade meningar som blev bekräftade/förstärkta idag;D). Men med telefonen hemma på köksbordet fick jag lov att bita mig i tungan och hålla skrattet för mig själv några gånger istället.

Ganska många gånger.



Efter lång väntan (måååånga spaniels) i det fuktiga gräset (tack Fjällräven Kånken för ditt medföljande sittunderlag) var det våran tur. Gissa hade uppfört sig som en stjärna hela dagen, men lagom till att vi klev innanför det där plastbandet tittade valpen i henne såklart fram. Lite hopp och bus medan vi sprang där runt omkring och fram och tillbaka. "Godis?" Vadå nää, om du skuttar omkring såhär så vill ju jag LEKA, inte ÄTA!" Nåja, vi fick ett varmt handslag av domaren, två rosetter och ganska fina (om än krokigt skrivna) kommentarer:

"Trevlig valp. Bra huvud, tillräcklig styrka i nosparti, fin hals- och överlinje, bra benstomme och tassar, väl utvecklad kropp, balanserad vinkling, aningen sluttande kors, rör sig bra (när hon vill). Bästa valp. Hp."

 

Att bli "Bäst i Rasen" är ju kanske inte mycket av en prestation när man är den enda tävlande. Men det behöver man ju inte berätta för folk ;) (Å andra sidan är ju det här med framgångar på utställningar knappast min eller hundens prestation, utan uppfödarens goda avelsarbete.) Muntligt tillade domaren att hon tyckte Gissa var lite "skuttig". Och det var hon ju, eftersom hon är valp. Jag väljer att kalla det glad och tar det som en komplimang.


Vi var båda måttligt roade (se ansiktsuttryck ovan) av att se hundar och deras andfådda ägare springa omkring och visa upp sig, så i väntan på BIS-finalerna gick vi och la oss och sov en stund i bilen istället.



När det sen började glesna med folk och hundar och aktiviteten inte var lika febril längre, passade vi på att busa av oss med lite lekapportering (av tennisboll) på en äng i närheten. Ett annat "ekipage" som skulle vara med i samma finalklass som oss promenerade förbi och påminde oss om att det nog var tid att "samla oss" eftersom vi skulle in i ringen om 10 minuter. Jahapp. Kastar bara bollen en gång till då...

(fler som inte ser ut att tycka det här var den roligaste söndagssysselsättningen, den mörka golden retrievern)

Det var 8 valpar med i "vår" Best in Show-klass, som tävlade om 4 priser. Vi kom 5:a. Men jag var mest glad över att äntligen kunna åka hem och äta. Domaren från tidigare (som inte dömde finalen), tyckte att Gissa ju hade skött sig mycket bättre den här gången.
- Har ni hunnit öva?
- Ääh... vi har legat och sovit i bilen...
- Hm

"Du och din valp är jättefina, men de ovanliga raserna tar aldrig några finalpriser", försökte någon annan trösta oss i förbifarten (såg det ut som om jag behövde tröstas? I så fall såg ni fel! Jag har en lovande valp, och även om jag såklart vill att hon alltid ska sköta sig sitt bästa, så känns lydnaden utanför ringen klart mer användbar än den inuti. Finns inget missnöje hos oss efter den här dagen!).



Den här bilden är från igår, när Gissa leker med vännen Kiro i regnet, stor men snäll flat-hane. På utställningsområdet innan ringar och tält kommit i ordning.
I bilen på vägen hem låg Gissa och snuttade lite på sina nya rosetter, sen somnade hon som en sten och så var vi klara med det här för den här gången. Imorgon blir det en vilodag för lilla valphjärnan, men på tisdag är vi förhoppningsvis tillbaka i vårt rätta hundträningselement (skogen).

1 comment:

Mamma said...

Viken tur att kameran var med....