I N G R E D I E N S E R

Idag hade jag en näradödenupplevelse i form av ett blodsockerfall så resten av dagen har jag av chocken överätit och känns som om jag kommer hamna i något slags matkoma. Vet inte om det sernare är så mycket bättre men rationellt tänkande struntar jag i just nu, det var fruktansvärt hemskt och jag blev väldigt rädd så jag låtsas att jag kan bunkra för att förhindra att det händer igen genom att äta lite för mycket och lite för ofta den närmsta tiden (det är förmodligen väldigt långt ifrån den fysiologiska sanningen).

Blodsockerfall, det är sånt som händer, och sånt man vänjer sig vid som idrottare. Har jag inbillat mig. Men jag kan inte minnas om, och i så fall när, jag varit med om ett så kraftigt "anfall" som idag. Kanske var jag bättre på att hantera det förut, eller att jag kunde känna det längre i förväg och vara beredd, alternativt göra något åt det i tid.

Hade tänkt göra våfflor till mellanmål men det var det kom fan inte på fråga. Kanske ska fira en sen våffeldag i helgen tället och prova den där omtalade surdegspannkakssmeten?

Känner mig fortfarande lite skakis och svag men nu är foten tejpad så ska iväg och göra mig lite förtjänt av dagens hetsätande. Idag är det MMA, det brukar vara mycket teknikdrillande på torsdagar och dessutom har jag redan kört ett pass på gymmet efter lunch, så det blir lugnt och framförallt måste jag se hur mycket fotleden håller för, den får inte vara alldeles för illa däran när jag åker till Kalix, för min plan för påsklovet är ett ganska ambitiöst löpträningsupplägg. Och till löpning behöver jag liksom båda min fötter.

Nu blev det mycket svammel, men det viktiga budskapet idag var att jag verkligen trodde jag skulle dö innan jag förstod vad som höll på att hända och kunde suga i mig lite russin och sätta mig å golvet en stund, så jag rekommenderar inte blodsockerfall!