Att finna sig själv

Micke tycker jag ska prova på meditation.

Jag tror egentligen inte han är helt fel ute, för något skulle jag definitivt behöva prova på. Men av erfarenhet vet jag ju att jag av snarlika aktiviteter, typ avslappningsyoga, drabbas av näsblod, håglöshet, försämrad aptit och blir allmänt stirrig tills jag återhämtat mig från prövningen. Dessutom kan man ju konstatera att det inte bara är att sätta sig ner någonstans och bestämma sig för att "nu sitter jag här och mediterar för att jag ska varva ner och bli bättre på att hantera svåra situationer".

Efter att ha sovit på saken tre nätter (three is the magic number) och inte sovit en natt har jag fortfarande ingen lösning på problemen. Jag är fortfarande fullt övertygad om att man måste göra någon slags pilgrimsresa och se människor i misär för att finna sig själv och uppskatta det man har, under tiden måste man möta en mycket gammal munk eller någon annan slags guru som talar i gåtor och metaforer och får dig att göra en massa meningslösa och väldigt märkliga koncentrationsövningar. Sen, när du har klarat något slags övergångsrit, tillexempel att fånga flugor med ätpinnar och förbudna ögon, eller lyckas lugna en vild och aggresiv tiger genom att sätta dig med ryggen emot på marken och humma, DÅ har du blivit en sån människa som kan meditera. På riktigt.

Eller så kan man vara en modern människa och göra sin pilgrimsresa på Google (50 200 000 träffar) eller Youtube (83 800 träffar). Men det känns inte riktigt rättvist!?

Mot munken alltså...

Fast han kanske har börjat blogga som alla andra...