15

Femtonde augusti.

Dagen D.

Mandomsprovet.

Det gick över förväntan, på tok för bra. Det var inte meningen att jag skulle vara tillbaka från turen i tid. Det var inte meningen att jag skulle hinna göra mina egna eftersändningar. Det var inte meningen att vi skulle hinna skratta och skoja på kontoret efteråt och springa iväg och titta på tennisen när det lät spännande. Men det gjorde jag. 1o sekunder övertid ungefär. Och då hade vi fikat två gånger.

Jag måste ha missat något. Eller så har jag lärt mig något av Linus dumheter under veckan. Jag kallar det fusk. Han kallar det att arbeta effektivt.

Jag kommer sakna det här distriktet =(

Jag lagade för mycket thaikycklingsoppa och bäddade fint och skönt på golvet (fan hotellstandard!) eftersom jag fick fler nattgäster än jag hade räknat med. Sedan blev jag plötsligt beordrad ut i natten med flip-flops och hål på byxknät för att uppsöka ett 7Eleven. Jag trodde det skulle vara dött. Lite för mycket smalltowngirl över mig?

Arbeta effektivt var det va? När jag var klar med det jag åtagit mig återstod 53 minuter av uppkopplingstiden. Vad gör man då?

Tvångsbloggar, sms:ar Z och googlar på "bo i klädkammare"! Vad annars?

Sen om det ändå är 14 minuter kvar när man gjort allt det där, så kan man spegla sig i fönstret, titta på förbipasserande människor som går igenom spegelbilden som om det var ett spöke och filosofera över vilka alternativ man har för den närmaste framtiden.

a) Gå tillbaka till lägenheten så man precis hinner vända innan man ska ut och möta Z igen,
b) Ta en promenad
c) Sätta sig i "vänthallen"?