Ja, och tänk på att det är fredag idag! Flätor!

NT

Jag skulle inte påstå att artikeln var bra, men den var inte heller så illa som man brukar kunna räkna med. Det bästa var att jag slapp vara med med namn och att man knappt ser att det är jag på bilden.

Sen var det ju olyckligt att faktarutan handlade om MMA den här gången, eftersom artikeln inte gör det. Och de hade egentligen mer bakgrund i att berätta om stämningen och jargongen än om hur vi såg ut i pannan när vi tränade eftersom de försvann ganska snabbt efter att den omtalade musiken sattes igång.

Men helt okej.

Jag är sällan här. Men jag tycker ändå att man ska fästa sig vid saker och människor. I slutändan har man fått mer än vad man inte hade fått om man låtit bli.

(Om det gäller något särskillt, care to share?)

Halv elva på kvällen däremot... not so much.

Kvällens råd: Fäst dig inte för mycket vid saker och ting. Speciellt inte vid människor.

Det blir bara jobbigt. Förr eller senare.

Testar stängt fönster i natt.

Morgonstund har guld i mund

Vaknade 05.21, helt övertygad om att jag hade försovit mig. Klockan måste vara elva minst, åh fy vad pinsamt, varför hade de inte ringt? Vad skulle jag säga om de gjorde det? Men klockan var inte elva, den var 05.21 och jag hade gjort motsatsen till att försova mig.

Dagens råd är att koka gröten på hälften mjölk. Mycket krämigare, mindre limaktigt, precis som jag är uppvuxen med att gröt ska vara. Receptet för en portion havregrynsgröt tillexempel blir då: 1 dl gryn, 1 dl mjölk och 1 dl vatten. Koka upp, slå ner värmen, låt koka ett tag, rör om lite grann och vill du piffa till ytterligare kan du klippa ner lite torkade aprikoser. Då behöver du inte ens söta med någon sylt sen!

"En längtan efter något större"

Smällarna igår måste ha satt sig ganska mycket mer i huvudet än vad jag blev direkt medveten om för idag har mest varit som en seg dimma. Joggingturen med syrran på förmiddagen var inte speciellt angenäm, fast det var perfekt väder och hon hade förvånansvärt bra klipp i stegen, träningskompisar är (som någon annan så klokt sa) guld värt.

Imorse var jag förutseende och väntade med frukosten. Men självklart fick jag ytterligare ett annat besked över telefon så allt drar ut lite till på tiden och mitt låga blodsocker ville bara strypa någon mentalt. Sen tröståt jag lite gröt och vips var risken att börja gråta ganska mycket mindre.

In och ut i bilen hundra gånger i Norrtälje. Hade ingen lust. Låtsades vara intresserad av tvättmedel, trädgårdsprydnader, tapeter och lampor. Le och vara glad. Skoja med dagisfröknar. Somna på soffan efter mellanmålet (måste komma ihåg att köpa annan müsli imorgon). Somna igen mitt i leken efter middagen.

Sen var det ju träning igen. Fick bekräftat det jag känt hela dagen, det är verkligen dags för en vilodag, antagligen helst redan imorgon. Det var mest en plåga att träna idag. Det gör alltid ont att göra fel, det är väl så man lär sig, men idag gjorde det ondare att göra rätt.

På bussen pratade jag med en tjej. Vi kommer nog inte bli kompisar men det var kul gjort av mig. Jag var antagligen grymt irriterande för hon ville säkert bara lyssna på sin iPod och sova eller filosofera och så satt jag där med risigt hår och kanske luktade lite illa. Hon läste Aldrig Fucka Upp så jag kände mig tvungen att tipsa om Liam Norbergs bok Insidan (ja Malin, jag har äntligen läst ut den. Mitt utlåtande är att jag inte riktigt kan hålla med den som sa att den är bättre än snabba cash, jag tycker inte de är jämförbara, inte samma slags bok. Men jag skulle helt klart ha ångrat om jag inte läste den och jag vill självklart pressa Sökarna en period nu igen, det var tider det.) Så skulle jag komma med ett råd en sån här dag skulle det vara "Prata med okända människor på bussen". Men det är ett jävligt råd många gånger. Hade någon av de extrema bussresenärerna gjort det mot mig igår tillexempel hade jag mördat dem med blicken (om jag kunde uppbringa den kraften) eller åtminstone spytt på dem. Bonusrådet är därför "Prata inte på bussen med främlingar som är trötta, kissnödiga och lider av blodsockerfall."

Jag måste börja ha Dextrosol med mig i fickan överallt, frågan är vad min nypåbörjade bok (Den hemlige kocken. Bättre sent än aldrig.) säger om Dextrosol =/

Det är inget fel med att vara spontan, det är fin egenskap och väldigt användbar ibland. Men för den sakens skulle behöver inte motsatsen alltid vara dåligt heller. Ibland ska man inte göra tvärtemot vad man planerat bara för att det råkar bli möjligt. Det kan leda till ett gröngultrött blåmärke på skenbenet, en jäkligt ömmande käke och en bita-ihop-dag som den här. Jag har dock klarat det rätt bra, tills nu ungefär. Jag är svinkall, fuktig i ett rum med öppet fönster, men har inte den minsta lust att hoppa in i duschen (för 5:e gången på två dygn!? :O). När jag väl tvingat mig in i duschen tar jag mig väl aldrig ut därifrån dock.

Nu är det spikat

Nästa fredag åker jag till Malmö, det är efterlängtat och spännande. Jag har aldrig varit i Malmö och min packlista ser ut såhär:

• Tre böcker (en på vägen dit, en på vägen hem och en att läsa lite i medan jag är där om jag får tid).
• Färdkost (måste klura på den).
  
• Träningskläder (Fitness24Seven, mitt nya och redan älsakde gym, har 8 anläggningar i Malmö och jag får ju träna på alla i hela landet, dessutom är det ett bra sätt att se mer av en ny stad att snöra på sig joggingskorna och springa en runda).
• Kamera (vilka "måsten" finns det när man besöker Malmö, vad borde man absolut se? XD)
  
• Ett glatt humör and a flexible mind.
  

Det är allt man behöver! Och en tandborsta kanske, men det kan man annars köpa på 7Eleven.

Om en halvtimme ringer min matklocka. Lagar nog till en soppa idag. En spännande minestrone?

Trots att det är drygt att ladda upp bilder som Jonna påpekat så känner jag att dessa bilder borde nå bloggen.

Det är min dag. Beyond Retro(A). Inget jobb^^. Världens skööönaste skor, "som att gå på månen!" Ett antal spexoutfit. Får se vad det blir imorgon.

Dagens råd

Nu får Malin lite konkurrens.

Dagens råd: Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet.

Jag råkade smälla igen en kökslucka i huvudet på min lillebror. Det ledde till ett ögonblicks aggression och en smärtande biceps men indirekt också till inspiration till ett roligt videoklipp, eller kanske tillochmed ett kapitel i en roman (alltid).

Tänk dig att du är på stan och där står någon med en reklamskylt. Men det är ingen vanlig reklamskylt, det är faktiskt inte en reklamskylt alls, utan en skyllt där det rätt och slätt står "Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet". Du läser, kanske lyfter lite på ögonbryner men fortsätter att gå. Du har antagligen börjat ana vart det här är på väg, och du har alldeles rätt. Plötsligt sträcker en mötande främling ut handen och, ja just det, klappar till dig lite för hårt i huvudet. Du vänder dig hastigt om, främlingen har redan försvunnit i mängden men i ögonvrån ser du reklamskylten igen. Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet.

Jaha!? Jättekul! Tänker du. Verkligen moget. Men du kan inte göra så mycket mer än att gå vidare. Antingen har du nu en lite surmulen uppsyn, eller så har du humor och då är du faktiskt lite gladare än du var innan. Otippade skojigheter som den där är sånt som inte händer varje dag men som sätter lite guldkant på tillvaron. Eller hur? Och tänk vad folk kommer skratta när du berättar. Inte för att verkligheten är en dålig historia i sig, men du börjar genast fundera lite halvhjärtat på vad du kan lägga till för detaljer för att det ska gå hem ännu mer på festen, du kanske tillochmed fnissar lite för dig själv över din egen geniala kreativitet. Men det skulle du nog inte har gjort för i just det ögonblicket så landar en apelsin framför dig på gatan. Det tar ett tag innan du inser att den hamnade där genom att först studsa på din panna. Och vad gör du då?

Tar du upp apelsinen? Stirrar du på den i hopp om att den ska gå upp i rök? Eller du kanske hellre är av den naturen att du vill att den ska förvandlas till en... giraff? Försöker du diskret se dig omkring för att ta reda på vart apelsinen kan ha kommit ifrån eller ställer du dig och ropar för fulla lungor att den skyldige ska träda fram i ljuset? Börjar du känna dig lite paranoid och eftersom ingen annan verkar lägga märke till vad som händer? Det kanske inte riktigt har gått så långt ännu? Oavsett hur du reagerar så måste du förr eller senare fortsätta, du har ju antagligen ett mål, låt oss säga att du var på väg till bankomaten, eftersom kortläsaren på 7Eleven inte fungerade idag.

I bankomatkön har du nog börjat smälta det som hänt och har kommit på några naturliga förklaringar. Du sov ju så dåligt i natt och din fantasi har ju alltid varit lite för vild för ditt eget bästa. Du föreställde dig helt enkelt ett roligt scenario och visualiserade det så pass bra att du nästan trodde det hände på riktigt (om du plockade upp apelsinen i förra sekvensen kan det kanske bli lite knepigt att förklara bort varför du har en apelsin i handen nu om allt bara hände i ditt huvud, men man kan ju inte alltid lyckas perfekt).

Men du har väl inte glömt reklamskylten? Bra! Då hade ju allt det här hänt i onödan, meningen var ju att du skulle lära dig något. Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet. Så för att testa dig en gång till råkar självklart den jättelånga snubben bakom dig i bankomatkön snubbla (på en apelsin?) och plantera sin strut med mjukglass i bakhuvudet. En kladdig men ganska effektiv läxa, visst? Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet. Annars kan vi fortsätta lite till, tills det verkligen har fastat, det finns oändliga variationer av hur du kan få något i huvudet. Om du går under en bro kanske det kommer ett ägg flygande från himlen. När du kommer tillbaka till 7 Evelen kanske kassörskan är på dåligt humör och slår till dig med gårdagens baguette. Det kan lossna en kakelplatta från väggen ovanför spegeln när du ska pudra näsan. Och så vidare. Du fattar vinken. Upp med garden. Var alltid beredd på att du kan få något i huvudet.

All-Style Open

"Hela helgen" har snart gått, jag och Tor har bara en springrunda kvar tillsammans för den här gången, kanske två. Vet inte om jag ska ta den nu på en gång eller i eftermiddag, det beror ju på om det blir någon söndagsträning på klubben. Känns lite tveksamt med tanke på gårdagens fighter. Det är ganska ofattbart hur organisationen av All Style Open kan misslyckas med så mycket, varje gång, speciellt efter att ha erfarenhet från över trettio tävlingar i ryggsäcken. Men man ska väl tacka och vara glad över ingenting antar jag eftersom det är den enda tävlingen som finns!?

Apropå gårdagen iallafall så är det sanningens ögonblick nu när jag ska titta igenom bildskörden på datorn. Tråkigt att det blev lite struligt i slutet av dagen så jag inte hann ta fler bilder just när jag började få in snitsen. Idrottshallar har jäkligt svårt ljus.

Det är faktiskt jäkligt drygt att ladda upp många bilder här på blogger.com, men jag vet inte någonstans det är bekvämare heller så jag får väl fortsätta trilskas. Ingen fröjd att ladda upp 48 bilder när det bara går att ta fem i taget och det dessutom alltid blir fel minst två gånger (eller tre, fyra, fem) och sen inte fungerar i slutändan iallafall. Så det blev ett torftigt inlägg det här utan bilder. Jäkla skit.

Time Laps Photography

Hur orkar man?

I'm Wide Awake it's Morning

Belöningen för alla timmar i bil igår och att jag är så jävla bra på att hitta är att jag har en trogen träningskompis hela helgen.



Tor har varit lite lat på sista tiden och har kommit ut på landet för ett intensivträningsläger, vi började lite mjukt med en långsam morgonpromenad.

Tor fick lunka omkring okopplad och jag fick tid att ta lite kort. Hemligheten bakom ett lyckat fotografi är att stjäla de bästa bildidéerna från andra.

Föresten,

hela den här LCHF-hysterin, jag känner att jag måste se över den. Känner för att såga, men vill inte uttala mig utan mer kött på benen.

"Sväng rakt höger"

Jag blir alltid lika förvånad när jag på något vis lyckas ta mig till ställen utan störra svårigheter fast jag egentligen verkligen inte hittar dit. Inte har en aning. Omedveten kunskap? Sen att det var längre dit än jag hade väntat, och tog en jävla tid att komma ut, det var ju inte mitt fel. Huvudsaken var ju inte NÄR jag kom fram utan ATT jag gjorde det, och det gjorde jag - utan att åka fel! Förundran.

Mitt råd måste trots allt bli: Skaffa inte körkort. För att sitta i en bil utan sällskap i 5 timmar, mestadels i köer, är inte kul. Jag ringde en massa samtal och tog en ny väg hem. Det var en jäkla chansning, jag kunde ha hamnat helt fel eller blivit stillastående någonstans eftersom halva stockholms befolkning antagligen skulle till Ljusterö över Valborg. Men inte då. Jag tjänade antagligen 200% på att åka över Berga. Tjohej!

Sen att jag inte kom sist i något av pokerpartierna ikväll trots matkoman och bortdomnade fötter... ja det var nog helt enkelt min dag idag. Till och från iallafall.

Vem är "teejohn fordan"?

Att återupptäcka...

...internet:

Gör din egen polaroid i datorn. - Artikeln
Poladroid - Programmet

Klick, klick. Askul!?

Olika

Jag kan inte säga att jag glömt hur det känns att vakna med känslan av att jag är smått sönderslagen, det såg ju sängen till, man blev lite mörbultad bara av att titta på den. Däremot hade jag nästan glömt att det under andra omständigheter (att jag sparrades igår och faktiskt ÄR sönderslagen) kunde kännas så bra att vakna med exakt samma fysiska förnimmelser.



Nu: Dags för lite "roadwork", som Ippo skulle ha sagt.

Nu är det inte hemligt längre.

Skönt.

/Jonna

Vacker(A)

Vår! (även om det för tillfället verkar vara lite si och så med det)