Jag var på kurs igår. Hundkurs. För en av världens bästa Jennysar (jag känner inte så många som heter Jenny, så jag vågar uttala mig så utan att vara rädd att jag antifavoriserar någon). Det var svinkallt och jätteroligt. Jenny är en så bra och trygg ledare. Hon är prestigelös men modig när vi inte vågar vara det och ger oss svåra utmaningar, som vi själva trodde att vi inte borde prova oss på. Med hjälp av Jennys guidning lyckades igår vi med en massa saker som en timme tidigare skulle ha känts fullkomligt omöjliga. Och tilliten mellan mig och min fantastiska hund växte för varje övning!
Allt är så självklart och enkelt när Jenny visar och förklarar. Hon vågar säga till när hon tycker att vi kunde gjort något annorlunda och hon glömmer aldrig bort att berömma när något går riktigt bra (precis så som jag borde vara mot Gissa också ju!). Det är klart, denna lydnad är antagligen lite "situationsbunden", Gissa märker på mig att något är annorlunda, att jag har mer fokus, bättre timing - sånt som man inte riktigt lyckas varje given stund i vanliga vardagen. Så det kommer kanske inte gå riktigt lika klockrent mellan kurstillfällena, men Jennys tips är så konkreta och anpassade till verkliga livet att jag faktiskt tror att jag kommer kunna bära med mig dem som en liten ängel på axeln när vi går våra vanliga promenader.
Vi har gjort en massa fel hittills som kanske aldrig går att rätta till och vi kommer fortsätta göra en massa fel för alltid, men en gnista hopp tändes ändå hos mig igår. Hopp om att Gissa faktiskt kan bli den där behagliga hunden som det är enkelt att leva med och som jag kan lita på!
Det är två veckor till nästa träff (jag är redan ledsen över att kursen bara är fyra träffar). Så vi har massor med tid att öva nu! Och jag ser faktiskt fram emot det. Både nästa kurstillfälle och övningen däremellan.
Redan innan den här första träffen har jag haft förmånen att få träna tillsammans med Jenny och en av hennes hundar, och därifrån fick vi med oss grymma verktyg att jobba med som lyfte oss typ halvvägs upp till himlen (på våra bra dagar, vi har fortfarande helt fruktansvärda dagar då jag inte är stolt över någonting och inte förstår vad jag gör för fel).
Innan vi träffade Jenny första gången hade jag blivit lite lat/bekväm/feg en tid, Gissa var i en bedrövlig period i livet då hon upptäckte tusen nya intressanta saker varje dag och jag hade svårt att tävla med det, så jag lät helt enkelt bli att försätta oss i situationer som kunde leda till konflikt. Jag gick tillexempel andra vägar, där jag visste att vi mer sällan möter folk/hundar. Jag gjorde det där helt omedvetet. Sedan träffade vi som sagt Jenny och så insåg jag själv vad jag hållit på med och vilken dum idé det var att göra så, så tiden direkt efter det, fram tills nu, har jag gjort precis tvärtom! Ser jag en hund på en tvärgata svänger jag in på den och möter dem, istället för att gå åt andra hållet och undvika dem. Och det går SÅ JÄKLA BRA. (Det går inte alltid lika bra för den andra hunden och hundägaren, men varsågod - jag bjuder på det träningstillfället!)
Nu är det bara fortsätta hitta utmaningar i vardagen och snart börja längta till måndag om två veckor!
No comments:
Post a Comment