Fredagsfåglar

Inledde denna mörka fredagsmorgon med en "lektion" i vilthantering. Tanken var att jag skulle jobba hemifrån fram till ca 11 och sedan vara heeelt ledig  (Jenny-träning och promenad med Sarah stod på fritidsagendan). Därför kändes det som om jag skulle ha all tid i världen och bestämde mig för att tina upp de tre fåglar jag haft liggande i frysen så länge. Det blir ju dock sällan som man tänkt sig, blev såklart tvungen att åka till jobbet på förmiddagen och skulle därifrån bli tvungen att skynda mig till Jenny, men fåglarna var ju tinade så viltträning skulle det minsann bli! Enda luckan under dagen blev dock morgonpromenaden, inget fel med det, man ska jobba med de tillfällen man har.

Jag har verkligen inte ansträngt mig tillräckligt för att få med vilt i träningen. Usch. Första, och egentligen enda, gången jag  testat vad Gissa tycker om kallvilt var för närmare ett år sedan, hon var alltså strax över halvåret och grep, höll, bar in och lämnade av en ripa och en liten mås som om hon är född till att göra just det och ingenting annat. En tid efter detta så tyckte hon dessutom att det var uppenbart ganska tråkigt med dummies. Vilken jakthund, tänkte jag stolt, som vill ha "äkta vara".

Tänkte således att det här kommer  A L D R I G  bli några problem. Och sedan har det bara aldrig blivit av igen. (Dumma mig!)

Vid första markeringen idag (med en ohyggligt stor kråka), som den duktiga markör hon är sprang hon självklart fram och lokaliserade bytet direkt, men verkade sedan inte fatta vad hon skulle göra med den. Till min stora förvåning! Jag kallade in, kastade om och skickade snabbare (lite sådär på "halvknallning"). Gripandet var lite trevande, men hon plockade iallafall upp. Pluspoäng för att hon faktiskt vänder upp och sätter fart inåt på ett mycket mer beslutsamt sätt med vilt än med dummy. Däremot släppte hon innan hon var hela vägen framme med kråkan. (Och denna tendens till att släppa för tidigt fortsatte resten av "passet" också, även om det inte var fullt lika illa).

Provade nästa kråka på ytterligare en markering, in i ett snår där hon fick kämpa lite för att komma åt den. När hon var på väg inåt, vände jag mig lite bort ifrån henne, men utan att gå iväg, hon kom hela vägen in den här gången men släppte kråkan på mina fötter. Nåja. Vi lämnade den där, gick en bit bort och skickade på ett linjetag. Ingen superfart ut men helt okej (det var ju också fortfarande ganska mörkt, kan det ha påverkat farten?)

Plockade slutligen fram en synnerligen fin liten and. Jag trodde verkligen att hon hade börjat fatta galoppen vid det här laget, men istället fick vi upprepa samma procedur som med den första kråkan. Märkligt!?

Det var det, nu har jag inga fler fåglar i frysen, det blev ett kort enkelt träningspass men gav mig bra och viktiga tankeställare. Hon är alltså inte lika "självklar"/spontan på vilt som jag trodde, just nu verkar det ju faktiskt som om jag kommer behöva introducera varje viltslag för sig, hon generaliserar inte?

Jenny-träningen ställdes in och jag blev kvar längre än planerat på jobbet (varför ska det någonsin bli som man tänkt sig?). Sedan var min motivation till att köra bil hela vägen till Norrtälje som bortblåst, luften gick ur mig och jag stannade utmattad kvar hemma i Årsta. Vilket var ganska välbehövligt. Varit ute på långpromenad med vår fina pensionärsgranne Beda, the clumber spaniel (har aldrig varit med om en hund som suger åt sig så mycket smuts på promenader). Laddat för helgens kursande med världens längsta soffsovning. Googlat "apportvilt till salu". Druckit te. Ätit pepparkaksdeg. Tagit mig igenom resterna av veckans jobbmailsskörd. Ni vet, sånt som man gör på "lediga" fredagar.