Så, ingen har väl missat att det var Kanelbullens dag igår? Ett kommersiellt jippo, I know, och sånt är jag så emot (Alla hjärtans dag, o.s.v), men livet innebär tyvärr ibland att man måste vara selektiv och orättvis och vissa dagar blir man helt enkelt gladare av än andra. Våffeldagen är en sån (dessutom Mejas födelsedag) och givetvis alltså Kanelbullens dag likaså (dessutom Frans namnsdag).
Jag förberedde mig för denna viktiga dag i oktober (när fan hann det bli oktober egentligen?) på bästa sätt, genom att helt enkelt viga hela den föregående dagen till att baka baka baka och baka, bakverket above alla andra bakverk - kanelbullar!
Ett paket jäst kändes lite för lite och två lite overkill, så kompromissen blev ett och ett halvt. Husmorsknep 1: När du ska dela något kvadratiskt/rektangulärt i hälften och inte vill hålla på och mäta/väga/krångla, dela diagonalt!
Jag hade inte inte det minsta bråttom, och orkade inte hålla på och grylla med kastruller för att värma vätskan till ljummet sådär som det brukar stå i recepten, så jag hällde helt enkelt upp det i den bunken jag tänkt göra degen i och lät rumstemperaturen göra jobbet medan jag förberedde resten, och lyssnade på musik :)
För att mäta upp mjölet använde jag en köksvåg (alldeles för lätt att tappa räkningen med decilitermått, och så blir det mindre exakt). Ett tips är dock att använda en tillräckligt stor skål. Jag råkade upptäcka att den skålen jag ville ha mjölet i var full med left-over-popcorn (=den bästa sortens popcorn), men då blev jag mest glad, åt några popcorn och tog en annan skål!
Kanelbullarna blev bra, men inte perfekta, så jag tänker finurla lite till på receptet och tillvägagångssättet innan jag delar med mig. Trots att jag bjudit trapphusarbetare, klasskamrater och hockeykvällssällskapet på så många de orkat, och dessutom ätit en och annan själv, så har jag nu halva frysen full med fikabröd så det lär dröja innan jag får baka kanelisar igen =(
Förutom Kanelbullens dag har det varit två viktiga dagar i idrottens tecken:
Jag får försöka se det positiva med att vara sjuk, och igår var "the silver lining" av eländet att jag för första gången på hela säsongen kunde sitta med och se på Elitseriehockey med Milo och grabbarna. Och vilken kväll! För sällskapets skulle får jag väl säga att det var skönt att Luleå tog de där tre darriga poängen mot LHC. Men den stora guldstjärnan går ändå till HV71! Som vände Gnagets 7-2 till 7-7 på bara några minuter och sedan tog extrapoängen på straffar. Å så nöjt jag kunde cykla hem efter det!
I måndags tog Hammarby en viktig poäng mot Falkenberg, (men värre är väl egentligen att vi därmed förlorade två lika viktiga poäng och att allt nu som väntat hänger på Värnamo-matchen). En poäng är hur som helst mer att glädjas åt än noll och vi hade trots allt en rätt trevlig kväll på O'Learys.
Före matchen
Efter matchen
Slutligen finns det nog få saker som hjälper så bra mot fotbollsångesten, som en varm kanelbulle och ett glas kall mjölk innan "godnatt" :)
No comments:
Post a Comment