Dagens budgettips är att strunta i att gå till frisören, idag lät jag min mamma klippa mina toppar och luggen och jag borde ha tagit en förebild också för det här är faktiskt en klar förbättring:


Nu återstår bara att vänja mig, lära sig hur man får luggen att inte locka sig och slutligen ledsna alldeles för fort, vilja göra något åt det men inte orka ta tag i det förrän efter ett år eller så.

Idag sover jag middag.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/somn/article485869.ab?service=print

21631

Duscha är ju som bekant inte det roligaste jag vet, men det är däremot att träna. Efter 20 år har jag fortfarande inte kommit på något sätt att få det första utan att behöva stå ut med det första. Så det är väl bara bita ihop och tänka positiva tankar.

Jonna

Jävla kväll.

Jag tänkte städa frenetiskt mellan nio och tio för att få ut lite aggressioner men nu har hon redan hunnit bli kvart i och allt jag gjort är att förvärra situationen så jag skiter faktiskt i det. Jag kommer ändå inte vara här någonting i helgen. Jävla kväll.

Jag tycker helt enkelt bättre om morgnar, om det innebär att jag kommer bli en ofrivillig ensamvarg so be it, jag är fan dålig på att leva efter middagstid. 05.30 imorgon borde räcka för att jag ska hinna testa springtightsen jag ärvt av Moa. Vad har man för tröja till såna?

WalkMate

Jag har gjort plötsliga oväntade framsteg i frågan om hur "WalkMate" på min nya mobil fungerar så nu ska jag nog ge mig ut och räkna lite steg, en trend/hysteri jag för en gångs skull kan tänka mig att ställa mig bakom. Jag befarar dock att det här programmet kommer dra en jäkla massa ström.

Jönköping

Jag har utvecklat en teori om att man inte känner smaker lika tydligt om man inte hör när man äter, om man har hörlurar i öronen som filtrerar utomstående ljud nästan lite för bra. Bara känns som det.

Vidare filosofier leder oss sedan fram till några enkla frågeställningar. Om man inte kan höra, är man döv. Om man inte kan prata, är man stum. Om man inte kan se, är man blind. Men om man inte kan känna lukt eller smak? Finns det något namn för det? Jag vet att det är fenomen som helt enkelt måste existera, och faktiskt lär vara lika tråkigt för den drabbade som att vara döv eller stum tillexempel.

Banan är en av få saker jag kommit fram till att det är svårt att tugga femton gånger. Den enda jag kan minnas just nu faktiskt.

Förövrigt; Lyssnar på Foo Fighters på mp3n, som tåls att lyssnas på. Läser "Det bästa av två världar" som tåls att läsas. Och har inte den minsta lust att äta mina medhavda nötter, som skulle tålas att ätas. För att få tiden att gå.

Det har varit en fantastisk resa! Nästa gång tar jag mig antagligen norrut, men förr eller senare måste jag tillbaka till Malmö. För att cykla, titta på film, promenera, prata, äta glass, spela Backpacker i gräset, åka till Köpenhamn, gå på Tivoli och göra ytterligare ett försök att ta många fotografier som minne.

Sweet and divine razor of mine,

typiskt att det skulle vara emovibbar just när jag ansåg mig färdig och ville citera musiken som avslutning, gör ett nytt försök,

(nej)

Origenteringsäventyr

När det regnar och man är långt bort (läs: i ena änden av kartan) Då vill man inte ha luddiga positioner på kontrollerna som "sankmark", när det regnar är det j*vla sankmark överallt! När man klättrat högst upp på ett brant, BRANT, berg. Då vill man inte att kontrollen ska sitta tre meter upp i ett träd. Ännu mindre vill man att det här trädet inte ska ha några grenar, eller inte stå nära en sten så man kan använda den att stå på, man vill inte heller att trädet ska vara för litet för att klättra i eller att det ska vara för starkt för att välta.

Vad göra?

1. Förbanna de slynglar som flyttat på kontrollen.
2. Svära lite till.
3. Försöka välta trädet.
4. Inse att det inte går och försöka komma på något nytt.
5. Gå och hämta lagom lång, blöt, pinne.
6. Försök komma på hur kontrollen sitter fast för att sedan försöka peta ner den påhejad av dina kamrater.
7. Hitta en ny, bättre, pinne med krok funktion.
8. Få ner kontrollen.
9. Stämpla.
10. Sätta tillbaka kontrollen på den pinnen som är tillsågad för den två meter därifrån, vid stenen som den ska finnas vid. Som en god gärning för alla som inte råkar vända sig om och inte titta på den de pratar med utan upp mot himmelen och får syn på kontrollen mot den grå himmelen

19 minuter kvar

Bara för att jag förvånansvärt nog faktiskt har tålamod kvar efter 7 timmar och 31 minuter så bestämde jag mig för att prova en gång till hur det stod till med den trådlösa uppkopplingen på den här bussen och simsalabim så fungerade det. Hade det gjort det från början hade jag haft en massa att berätta längs hela vägen, om Jehovas, rondeller, Jönköping, en-bild-i-timmen, sextonåringar som ser ut som tolv och har en Djurens Rätt-pin på väskan, skorpor, te, hundvalpar, hur man ska klä sig och vilket underverk ett glatt humör kan göra, ljudböcker, Damien Rice, att lära sig att somna när som helst och var som helst, stegräknare, På Spåret...

Om man bara utgår från vad man ser och hör och drar egna slutsatser utifrån det så kan man "lära" sig ganska mycket om Sverige bara genom att åka långa bussturer och inte ens titta ut genom fönstret hela tiden.

Malin vet. Malin är ett bra bollplank. Tills hennes batteri tar slut, på grund av mig. Jag borde skriva en bok. Det borde Musse också. Och sedan läsa in den, så jag kan höra honom själv berätta sin geniala story medan jag är ute och går någon gång.

3000 ord

Jag visste väl det, att jag skulle hinna återkomma en gång till (minst). Det är en sak jag tänkt undvika hela dagen, undvika att skriva om, eller att ta upp för debatt. Men sedan kvarstår ju det faktum att jag lyssnar för mycket på radio, så jag har lyckats bli påmind ungefär en gång i timmen, eller hur ofta nyheterna nu är, och droppen kom nu när jag vaknade till just den här radionyhetsnotisen som jag irriterade mig på i morse. Det var inget trevlig uppvaknande och det kanske lyser igenom i texten nedan, men jag menar och står för vartenda ord (utom stavfel).

Det var om en tjej, nybliven mamma, som inte fick försäkra sig för att hon var för överviktig, beskedet hade sårat hennes stolthet eller något så nu skulle hon stämma försäkringsbolaget. Oftast i sådana här mål står man ju på den lilla individens sida i kampen mot det stora företaget men här måste jag också få säga stopp. Det här var inget personangrepp eller hets mot folk grupp eller vad man än vill kalla det som får det att låta hemskt känslokallt och orättvist, det var en siffra på ett papper som sa att man inte fick försäkra sig hos dem om man hade ett BMI högre än 35, precis som vilken annan åkomma som helst som står i deras papper att man inte ska ha. De måste faktiskt få dra en gräns och jag tycker de har dragit den ganska generöst och högt. Det är en riskfaktor, ett sjukdomstillstånd, faktiskt, oavsett vad andra tester säger nu så kommer det leda till någonting om levernet inte ändras, det är inte bara en möjlighet utan en självklarhet.

Den här kvinnan kanske inte inser det nu, men sen när hon gått ner så mycket i vikt att hon faktiskt får teckna sin försäkring så borde hon vara väldigt glad och nöjd över att någonting öppnade hennes ögon. Ibland ska man faktiskt inte leta felet hos den andra parten, det kan hända att de bara är ärliga, vill ditt bästa och att det är du som behöver ändra på dig för att ni ska komma vidare. Över hundra kilo är väldigt mycket om man är under 1.70 lång, man kan omöjligt må helt bra i ett sånt tillstånd och man kan inte heller skylla 60 kilos övervikt på en naturlig uppgång p.g.a graviditet vad jag vet.

Tack för ordet,

Ganska otagg på att skriva faktiskt, man får ha svackor, men eftersom jag åker bort imorgon så vill jag bara passa på att nämna några saker (fast jag kommer säkert hinna återkomma någon/några gånger till, har ju inte mycket annat att göra):

För det första, bibliotekarier är fina människor. Verkligen, folk borde gå mer på bibliotek och prata mer med bibliotekarierna. Någon som minns att vi brukade prata om träningsdejter, och sedan spinna vidare på andra bra alternativ till bion eller fikat? Vad är det för fel på ett bibliotek? En liten stund iallafall. "Jag ska bara springa in och hitta en ny bok, hjälper du mig?"

För det andra, Café Hörnan är nog ganska underskattat. De har en bra inredning för att låtsas att man är på ett riktigt afternoon tea party med en riktig engelsk dam (Madde) och de hade förvånansvärt stort sötsaksutbud, som vi dock inte testade (eftersom det är torsdag).

För det tredje, mycket turister i Norrtälje redan, mysigt. Men hur kommer det sig att alla bara ser mig? Och bara tror att det är jag som kan heta Marie när det faktiskt var Madde som hade ärenden på banken.

Och så dagens höjdpunkt, dagens fråga (jag kan väl skriva det här? riskfritt?): Om du hittade en kaka utanför din dörr, skulle du våga äta den då? Och om den verkligen verkligen såg god ut, skulle det göra chansen större eller mindre att du åt den?

Nu är jag kissnödig igen, time to go!

Grejsemojs

Igår råkade jag tydligen koka 12 portioner ris istället för fem, så dagens middagsuppdrag blev att använda så mycket som möjligt av det överblivna. Tyvärr fanns ingen färdigkokt potatis att tillgå, i så fall vet jag självklart vad jag skulle ha bjudit på, men det fick bli något annat. Plockade ihop lite smått och gott och nu står experimentet i ugnen (lite för tidigt kanske, men jag hade ju inget att göra, och ville hinna komma så långt som möjligt innan någon kom hem och la sig i XD).

Funderade länge på att ha dijonsenap i såsen, men tog slutligen det säkra kortet - chilisås (faktiskt godkänt av Hemlige Kocken).

Dagens råd: Titta på Kanal 5 klockan 20.00 ikväll.

Jag älskar Johnny och Mattias, men Roomservice visas alltid på bästa sändningstid, vilket indirekt betyder bästa träningstid så jag får aldrig möjlighet att titta på programmet, förutom vid just sådana här sällsynta tillfällen då jag råkar vara både ledig och alldeles halvt dödssjuk på samma gång. Så det är ingen tvekan om vilken kanal min TV ska stå på om lite mindre än fyra timmar, om jag bara kan hålla mig vaken så länge!

Att vara sjuk, är inte så inspirerande. Men idag mår jag ju bättre och imorgon är jag frisk, för det bestämde jag igår kväll.

Klockan är nu kvart i fyra och jag har fan inte varit utanför dörren idag. Det är väl "så det ska vara" när man är såhär sjuk, men om jag fick välja helt själv så skulle någon komma och knacka på min dörr just när som helst och fråga om jag ville ta en promenad. Då skulle jag strunta i att jag inte borde/inte orkar och så skulle vi vara ute tills solen gick ner och jag skulle ta en massa fina bilder. Vid en sjö eller en äng eller en skog eller en väg.

Vem som helst!

Ofta när man är sjuk (jag iallafall) är en av de jobbigaste sakerna att man inte blir hungrig eller sugen på någonting, man måste förstås tvinga i sig lite näring ändå och det är aldrig speciellt angenämt, som att fortsätta äta fast man är proppmätt. Ganska illamående.

Men. Nu har jag upptäckt något som kanske är ännu jobbigare när man är sjuk, nämligen att vara hungrig och sugen på något hela tiden istället. För det är fortfarande lika jobbigt att äta, jag blir andfådd och ingenting smakar så gott som jag vill att det ska göra, efteråt är jag precis lika illamående som i ovanstående scenario, men samtidigt fortfarande hungrig! Äckligt.

Och så har jag blivit jättekittlig i gommen. Så jag ryser.

Sturebiblioteket

Idag öppnar ett nytt bibliotek i Stockholm, i anslutning till Östermalms torgs tunnelbanestation, uppgång mot Stureplan. Dagens råd: Gå dit!

Läs mer här: http://www.biblioteket.stockholm.se/default.asp?id=116569

Vaxholm




"Kan inte du..."



Kohagen


Olika


Barr


Ormbunke


Köp Brämhults!

Jag har under dagen kommit på två smakkombinationer som borde vara väldigt goda, om jag bara kan komma på vad jag ska använda de i sen också:

Honung/Basilika

Lingon/Kanel

Fick faktiskt träffar på tasteline och det betyder väl att jag inte kan vara helt fel ute!? Glass skulle kunna vara en sak att smaksätta. Möjligtvis te också.

Riala

Idag på förmiddagen har jag gjort något så idylliskt som att sätta potatis. En fot mellan varje och få in snitsen för att knölarna inte ska studsa iväg. Vi var tio stycken i väldigt varierande åldrar, det gick jättesnabbt, var ganska roligt och vi hann klart precis innan regnet kom. Tyvärr var jag alldeles för jordig och sotig om händerna för att hantera kameran under tiden men ni får tänka barnen i Bullerbyn när de gallrar rovor, typ. Komplett med saft och bullar (som jag dock avstod ifrån).

Just nu är jag i behov av snarare en stor kopp med honung och lite te, än vice versa proportioner, för jag känner mig alldeles förlamad inuti halsen.

Jag känner egentligen för att krypa upp och halvslumra mig igenom hela dagen i soffan framför ett maraton av Lilla Huset på Prärien, men inget sådant visades så nu ligger jag i sängen och tänker på alla rum som behöver städas, alla väskor som behöver packas, alla mil som behöver springas, alla böcker som behöver läsas, men framförallt hur gott jag kommer kunna sova utan det minsta dåliga samvete över att jag inte göra något av allt annat som behöver göras.

Här kommer lite mainstream fejkmacro med mitt nya objektiv (om nu klickar på bilderna öppnas de i ett nytt fönster, större och mindre suddiga):

Nu sitter mitt nya objektiv på kameran och min baby känns hel igen för första gången på länge. Lite större än förr men säkert lika bra (eller bättre). Om jag bara hade ork att gå ut och testa lite innan solen började gå ner =/

Men jag har plötsligt två ställen att vara på och jag vet inte vilket jag vill helst, så jag måste försöka hinna med båda, egentligen innan klockan sju, men det är om två minuter!