Ni vet en sån där stund, då man man ligger på betonggolvet på sin balkong, eftersom det verkar vara den enda platsen på jorden som kan hålla en rimlig temperatur just för stunden. Det fläktar. Man är nöjd med dagens arbete. Allt är ungefär så perfekt som det kan bli. Man vaggas sakta in i den där känslan av att man aldrig någonsin vill flytta på sig igen. Ungefär samma känsla som man har när man äntligen fått lägga sig i sin egen sköna säng efter en lite för lång dag, precis innan man somnar.
Tänk på den känslan. Och föreställ dig sedan att det plingar till ett sms i telefonen, som innan dess varit alldeles för tyst alldeles för länge. Telefonen ligger såklart någonstans inne i lägenheten på laddning. Så man studsar dit.
I ett sånt läge, har det NÅGONSIN varit så att det där sms:et faktiskt var det sms:et som man hoppades att det skulle vara?
No comments:
Post a Comment