Exakt så mycket som inte har hänt här, exakt så mycket har hänt i verkliga livet. Jag har precis varit ute på en svettig morgonpromenad och sitter i skrivande stund i det lilla lilla köket i mina nya alldeles egna lägenhet och väntar på att det ska bli dags att åka till första arbetsdagen på mitt nya jobb som projektsamordnare/koordinator på Karolinska Institutet. En enda (visserligen ganska lång) mening som sammanfattar väl hur omvälvande min vår och sommar varit (och hur omvälvande hösten kommer att bli). Men det hela späds på av att jag däremellan även har hunnit med att få både förlängd och utökad tjänst på vad som från början bara skulle vara ett kort halvtidsvikariat. Jag har under 5 månader på heltid arbetat med det som jag länge drömt om, och något måste jag ju ha gjort rätt eftersom jag ska få fortsätta med det minst ett halvår till.
Inte bara jobbet och boendet har förändrats, vi har ju även flyttat ifrån Söderstadion. Det kan låta fjuttigt, men det är lika viktigt som ovanstående (minst). Har nu testat nya arenan vid två hemmamatcher och jag önskar att vi kunde reklamera.
Tvärbanan avgår 07.18 från hållplats Linde och jag är väldigt nervös. Fullt medveten om att jag inte kan allt jag behöver för att göra ett fullgott jobb. Gissa finns här iallafall, som en trygg punkt i min tillvaro. (Även om jag för några veckor sedan insåg även hennes förgänglighet då kusinens fina Doris-hund lämnade oss helt utan förvarning, hon var inte ens ett år äldre än Gissa).
No comments:
Post a Comment