Idioti

Jag försöker, i egenskap av hundägare, att ställa så lite krav/ha så lite förväntningar som möjligt på "samhället", jag vill att Gissa ska göra så lite väsen av sig som möjligt i tillexempel kollektivtrafiken/på allmän plats, jag låter henne inte gå fram till människor/hundar vi möter hur som helst. Och skulle det vid enstaka tillfällen hända ett "missöde", hon kanske kommer för nära någon som passerar oss, eller hälsar lite för entusiastiskt på någon som kommit fram och bett om att få hälsa, då ber jag givetvis om ursäkt och, vid behov, korrigerar min hund. Jag vill att alla som inte har hund, ska ha så stor anledning som det går att acceptera och tolerera oss med hund.

Jag kan bli irriterad på icke-hundägare, som bara tar sig friheter att hälsa/klappa/prata/locka på min hund i liknande sammanhang, och på andra hundägare när de inte ens anstränger sig för att kalla in/hålla in sin hund när de möter oss och bara antar att det är okej att dem stretar fram till oss längst ut i kopplet (så att Gissa kanske får belöning=hälsa på hunden, för att göra något hon inte fått tillåtelse till).

Nåja. Trots irritation ibland, så är det ändå oftast bara trevligt att ha hund, och därför försöker jag låta det andra passera förbi med så lite uppmärksamhet som möjligt. Jag försöker framförallt att inte alls lägga mig i hur andra uppfostrar sina hundar, för det är så jäkla störigt när andra talar om för mig hur jag ska göra (för jag vill göra på mitt sätt). Om någon frågor om min åsikt, så kan jag såklart svara, med stor ödmjukhet. Anekdotiskt bara, "så här gjorde jag" eller "så här skulle jag ha gjort", men poängterar att det inte är någon vetenskap.

MEN! Nu har jag vid flera tillfällen blivit "utsatt" för samma hundar+hundägare och JAGORKARINTEMER! Det inträffar oftast under sista kvällsrundan, många är ute med sina hundar samma tid då, och man nickar och hälsar grannsämjemässigt på dem man känner igen och för det mest går allt lugnt till. Folk plockar upp efter sina hundar, delar med sig av påsar till den som glömt, de som inte har superlydiga hundar (typ jag) jobbar på bäst de kan och som säkerhet håller vi kopplet lagom kort i mötena.

Förutom vissa. De är flera men framförallt är de är två stycken tjejer, uppskattningsvis i övre tonåren. Den ena med en liten vallhund och den andra med ett vitt fluff av något slag. Ser ut som små söta hundar av precis den sort som just sådana här tonårstjejer önskar sig som "utsmyckning". De står i ett gathörn, med hundarna i varsitt flexikoppel lite för långt utsläppt. Kommer det en hund så börjar det vita fluffet definitivt att tokskälla (argt) på långt håll, jag och flera med mig tar såklart omvägar runt detta om vi kan.

Fluffhelvetet skäller även på: barnvagnar, grupper av personer som är fler än 3 som går tillsammans, cyklar. Och kanske något mer, men det är vad jag hittills har kunnat observera. Den andra hunden är inte lika tuff utan står tyst ett halft steg bakom sin skällande kompis, men ändå med sträckt koppel och lite hotfullt kroppsspråk. Fan, det är tillräckligt jobbigt att det här ens inträffar. Och jag respekterar att vissa inte vill korrigera sina hundar/jobba bort sådana här beteenden (det är inte omöjligt, men alla kanske inte orkar, och nöjer man sig då med att alltid ha total uppsikt och kopplad hund, så fine, alla behöver inte bli champions). Vad som däremot överhuvudtaget INTE är okej som ägare i denna situation är att skratta åt/med sin hund varje gång den gör ett sådant utfall/skäller ut en person/familj/hund. Att inte försöka hålla sitt jävla felxikoppel kortare. Alltså, deras hundar, trots litenheten, skulle förmodligen kunna tillföra rätt ordentlig skada, och ägarna står där och skrattar åt det!?

Jag är trött och lättretad idag. Jag brukar bara svära över det här för mig själv, gå in och klappa om Gissa extra mycket. Tänka att det är väl mig det är fel på, sånt här kanske man måste acceptera, om man inte blir en eremit ute på landet. Men idag rann det över. Säg åt din hund eller gå härifrån! (sa jag förstås inte, men oh vad jag menade det). Jag försökte vara objektiv, samlad, avvägd. Ge konstruktiv kritik. Förmodligen slog det över lite, speciellt när jag såg att de inte alls tänkte ta till sig av vad jag sa, utan bara flinade lite nervöst och himlade med ögonen. Då kom inte alla ord ut så fint inlindat och pedagogiskt. Men jag sa iallafall nånting.

Helvete. Om jag, en hundägare med förståelse för hur svårt det kan vara med hunduppfostran, blir såhär arg över det här. Hur mycket förstör det då inte ryktet om hundar och hundägare i stort, bland den icke hund-ägande befolkningen?