Slutet av förra året och början av detta har varit en tuff period för mig. Saker och ting snurrade kanske lite för fort redan ett tag redan innan det också.

De här mardrömmarna som jag haft de senaste nätterna. Om bromsar på bilen som slutar funka när jag kör för fort på motorvägen. Och att vänner råkat illa ut när jag inte tagit mig tid för dem. Vad gör de för nytta nu, när allt redan varit nedvarvat i två veckor?

Stress och ångest för tydligen att jag sover bättre. Ska det inte vara tvärtemot?

Börja om på noll

Det var fan en jäkligt bra dag på jobbet idag. Och inte bara för att jag för första gånger på veckor (?) kommer därifrån tidigare än sju. Det gör såklart ingen skillnad egentligen. Jag somnar i stort sett i samma andetag som jag kommer innanför dörren hemma. Kunde lika gärna ha jobba längre då, kan man tänka, där hade jag iallafall gjort någon nytta.

Hunden väcker mig tre timmar senare. Den välsignade hunden. Hon har visst inte fått någon middag. Ingenting annat skulle nog få henne att väcka mig. Och jag får dåligt samvete.

Jag mäter upp torrfoder i hennes skål men tappar räkningen. Det är en särskild typ av superkraft att kunna tappa räkningen när man bara ska räkna till fyra. Hon får några extra skopor. Det är ett förhållningssätt jag lärde mig när jag började gymma: om man tappar räkningen på antalet set eller repetitioner så börjar man om på noll.

Jag minns inte vem som lärde mig det, och det är nog egentligen inte något som bör tillämpas godtyckligt på vilka situationer som helst i vardagen, men i den här tycker jag det funkade fint.

Ibland är det bra att inte har så bråttom.

Jag har letat efter ett matbord till min "nya" lägenhet i ganska precis ett år nu. Jag har haft en väldigt klar bild om precis hur jag vill att det ska se ut och därför har det varit svårt att hitta rätt. Det skulle vara runt och tillverkat i mörkt trä med ett kraftigt ben mitt under bordsskivan (pelarbord kallas det tydligen), inte för glansig yta. Och så stolar som passar till förstås.

Igår insåg jag plötsligt att det inte alls är så jag vill ha det. Utan såhär:

Med någon av de här stolarna:

Alternativt kanske såhär:

Det är ju liksom något helt annat än det jag först trodde att jag hade tänkt mig...

Inte riktigt lika många filmer

Dessa filmer har jag sett sedan jag skrev listan i förra inlägget.

• The Last Song (en sån där film som jag VISSTE efter fem minuter att det inte är min stil, temat var ungefär rebellisk tonårsdotter som har en sommarflört. Men TiVo hade spelat in den och jag orkade bara inte stänga av eller byta. Den hade såklart sin cheesy stunder, men överlag, mycket glad att jag såg färdigt den)
• Angel (Heter "Hennes envisa hjärta" på svenska och det var kanske tur att jag inte visste det för då skulle jag nog aldrig ha sett den. Tekniskt dåligt gjord, kunde man inte bättre 2007? Lite för lång kanske och jag började titta på den lite för sent på kvällen, men en film som utspelar sig i början av 1900-talet i England... jag kan liksom inte låta bli att tycka om).
• Hugh Hefner: Playboy, activist and rebel (hamnar solklart på listan över favoritdokumentärer, jag hade absolut ingen åsikt om Hef innan jag såg den första gången, efteråt förstod jag att han var rätt fantastisk).

Om jag räknar rätt blir det 14 filmer på 10 dagar. Jag såg ingen film igår, så egentligen 14 filmer på 9 dagar. Inte illa faktiskt.

Filmer som jag har sett de senaste 7 dagarna (inklusive idag):

• The Imposter (dokumentär)
• Frank (på bio, visas av outgrundlig anledning endast på en biograf i hela Stockholm. Lyckligtvis min favoritbiograf Victoria, men förtjänar mer uppmärksamhet!)
• Searching for Sugarman (bra, även andra gången man ser den, kanske tillochmed bättre)
• The Man From Earth (tappar lite pga religiös vinkling, men i grunden en mycket trevlig idé och fantastiskt att en film kan bli så pass underhållande trots sådan enkelhet)
• Frequently Asked Questions about time travel (gav inte riktigt vad titeln utger den för att vara, men sevärd! Särskilt om man som jag just har insett att tidsresor är ett bra tema för film)
• Hell (apokalyptisk film på tyska)
• The Congress (hallucinogen/knäpp, i positiv bemärkelse)
• Paul (gullig historia om en liten alien, feel-good för oss om gillar sånt)
• Undefeated (dokumentär om amerikanske fotboll, bra oavsett hur många gånger man sett den tidigare (minst fyra), enda filmen på denna lista som fick mig att gråta. Nu är ju liksom den tiden på året då man äntligen kan börja se om alla sina favoritfilmer om amerikansk fotboll)
• Mig äger ingen (vill inte göra mig osams med någon men, fattade inte riktigt. Ändå en positiv upplevelse att se den, pga inramades av en fulländad filmkväll (hyrd film, lösgodis, en kusin och en kompis, min soffa)
• August: Osage County (är så glad att jag äntligen kom mig för att se den här nu, lyckades inte få till det när den gick på bio, men den var precis så bra som jag tycker man ska förvänta sig av skådespelarelit av denna kaliber).

Utan någon som helst inbördes ordning.

Om jag ser en enda till film nu så tror jag att jag kanske helt enkelt kommer att implodera eller få en psykos.

Det var banne mig ganska fint att gå på fotboll idag. En välspelad första halvlek hade gjort det lite bättre. Men helt okej, helt okej. Slapp amerika-ångesten i 90+4 min, och lite runtomkring.

The Carrie Diaries

Jag råkade se ett avsnitt av The Carrie Diaries i något slags töcken av nyvakenhet i förmiddags. Jag hade aldrig ens hört talas om den förrän idag men det verkar vara en prequel till Sex and The City, förmodligen riktad till ungefär 13-åringar och alldeles uppenbart astöntig. Tydligen var det exakt vad jag behövde just idag, för nu håller jag på att bli knäpp av att jag inte kan hitta någonstans att streama nästa avsnitt.

Så kan det gå. Jag behöver nog semester. Och något tyngre att bita i på TV-seriefronten så att jag kommer ur denna chic lit-psykos.

Men inte just nu. Nu måste jag hitta avsnitt 4. Fright Night.

Obs! Detta är EJ en rekommendation!