PS 3

Sjukt sugen :)

Boom boom boom boom

Så, ingen har väl missat att det var Kanelbullens dag igår? Ett kommersiellt jippo, I know, och sånt är jag så emot (Alla hjärtans dag, o.s.v), men livet innebär tyvärr ibland att man måste vara selektiv och orättvis och vissa dagar blir man helt enkelt gladare av än andra. Våffeldagen är en sån (dessutom Mejas födelsedag) och givetvis alltså Kanelbullens dag likaså (dessutom Frans namnsdag).



Jag förberedde mig för denna viktiga dag i oktober (när fan hann det bli oktober egentligen?) på bästa sätt, genom att helt enkelt viga hela den föregående dagen till att baka baka baka och baka, bakverket above alla andra bakverk - kanelbullar!

Ett paket jäst kändes lite för lite och två lite overkill, så kompromissen blev ett och ett halvt. Husmorsknep 1: När du ska dela något kvadratiskt/rektangulärt i hälften och inte vill hålla på och mäta/väga/krångla, dela diagonalt!



Jag hade inte inte det minsta bråttom, och orkade inte hålla på och grylla med kastruller för att värma vätskan till ljummet sådär som det brukar stå i recepten, så jag hällde helt enkelt upp det i den bunken jag tänkt göra degen i och lät rumstemperaturen göra jobbet medan jag förberedde resten, och lyssnade på musik :)



För att mäta upp mjölet använde jag en köksvåg (alldeles för lätt att tappa räkningen med decilitermått, och så blir det mindre exakt). Ett tips är dock att använda en tillräckligt stor skål. Jag råkade upptäcka att den skålen jag ville ha mjölet i var full med left-over-popcorn (=den bästa sortens popcorn), men då blev jag mest glad, åt några popcorn och tog en annan skål!

Kanelbullarna blev bra, men inte perfekta, så jag tänker finurla lite till på receptet och tillvägagångssättet innan jag delar med mig. Trots att jag bjudit trapphusarbetare, klasskamrater och hockeykvällssällskapet på så många de orkat, och dessutom ätit en och annan själv, så har jag nu halva frysen full med fikabröd så det lär dröja innan jag får baka kanelisar igen =(

Förutom Kanelbullens dag har det varit två viktiga dagar i idrottens tecken:

Jag får försöka se det positiva med att vara sjuk, och igår var "the silver lining" av eländet att jag för första gången på hela säsongen kunde sitta med och se på Elitseriehockey med Milo och grabbarna. Och vilken kväll! För sällskapets skulle får jag väl säga att det var skönt att Luleå tog de där tre darriga poängen mot LHC. Men den stora guldstjärnan går ändå till HV71! Som vände Gnagets 7-2 till 7-7 på bara några minuter och sedan tog extrapoängen på straffar. Å så nöjt jag kunde cykla hem efter det!

I måndags tog Hammarby en viktig poäng mot Falkenberg, (men värre är väl egentligen att vi därmed förlorade två lika viktiga poäng och att allt nu som väntat hänger på Värnamo-matchen). En poäng är hur som helst mer att glädjas åt än noll och vi hade trots allt en rätt trevlig kväll på O'Learys.

Före matchen

Efter matchen

Slutligen finns det nog få saker som hjälper så bra mot fotbollsångesten, som en varm kanelbulle och ett glas kall mjölk innan "godnatt" :)

Ps. vad hände med bilden jag ville ha till framsidan? Ds.

Idag saknar jag kvällsfika på riala kyrkväg. Eller Jonnas kvällsfika, det är väldigt bra det med. kvällsfika i en, inte tom men sovande lägenhet är inte alls samma sak när man kommer hem från träning. Mest är det sällskapet eller nått. Jag har saknat kvällsfikat i Riala många gånger och det här kommer förmodligen inte vara sista gången heller.

Jag är för trött för att vara vaken och för pigg för att sova. Jag skulle ha haft en ljudbok här. Helst en som upprepar alla muskler för mig, det skulle nog vara effektivt. Men allra helst någon som har en behaglig röst, och som läser högt ur någon lagom underhållande bok. Inget som man måste minnas eller så. Jag har många gånger haft diskussionen att egna ljudffekter vore himla roligt (tänk er när man ramlar, "schwlop" det är ljudet av en riktigt fin vurpa rakt på rumpan) men en egen berättarröst som bodde på axeln skulle vara drömmen. Jag tror han skulle heta Bo.
Det skulle stå för typ "berättar-olle", "bekymmerslösa orden" eller "babbel-observatör" eller så bara Bo, som i Bo.

(Jag har i över en månad lyckats hålla 5-årsdagboken. Jag är faktistk stolt.)

Healthy Mind in a Healthy Body

Förra veckan hade jag officiellt avvänjning av för mycket tuggummi-tuggande. Det var inte ens svårt, så jag funderar lite på vad den här veckans stora förändring nu borde bli?!

Dagens viktigaste mission var att baka kanelbullar (mer om det senare), och det tog lite längre tid i anspråk än jag först hade trott. Men med det avklarat kanske jag nu skulle kunna unna mig lite kvalitetstid med kurslitteraturen?

Sedan, i mina önskedrömmar, bär det av mot IKSU (Vänta, vad vet det nu jag och Robin bestämde förra veckan? Det är aldrig, aldrig, smart att gå till gymmet på måndagar! Det är måndag idag, men det kan inte hjälpas).

Jag är i så stort kroppsligt behov av att vila, men i så stort själsligt behov av att träna. Inte direkt för att lugna nerverna inför kvällens drabbning, som det brukar vara, utan snarare tvärtom. Kanske kvicknar jag till och hittar lite gnista av ett par vändor i Bottenviken? Kanske kan lite klor och en bastu ta död på de sista bacillerna så det blir något slut på det här hängandet? (Med min dagsform just nu är jag extra tacksam att matchresultatet inte ligger i mina händer).

Nå, komma vad som komma skall. Nog borde jag tänka mig för en extra gång, eftersom jag var typ sjöblöt i svett bara av att ta en promenad nyss. Jag gjorde Tosca en tjänst och lät henne få lite friskluft och en kisspaus, Tosca gjorde mig en gentjänst och höll mig sällskap när jag tog lite frisk luft. Vi gick knappt i pensionärsfart, och ändå slog hjärtat hårt som en bastrumma. Andfådd blev jag dock inte förrän jag gick upp för trapporna hemma (Victory!)

Sarah borde vara på väg hem från skolan nu. Några sms under dagen skvallrar om att hon har all anledning att inte vara på världens bästa humör när hon kommer. Men hon kanske blir vid gott mod av att öppna sitt spännande brev, och lukta på bullarna. Jag tror hennes tenta kommer gå jättebra hur som helst, men tycker bara det är trist att jag inte kan tvinga med henne på fotboll ikväll. Dumma John Baker ;)

Sista sommardagen 2011; Uppsala

Min mor och min bästa vän Z. (Love you!)

I natt drömde jag om fattiga riddare, smutstvätt, svart kaffe och nätdejting. Det var småtrevligt alltsammans.

Sen vaknade jag och sov bort en halv helt ovettig söndag, som vanligt. Men den här gången hade det hur som helst varit för blött i lingonskogen. Kommer ha lingonbrist här i huset i vinter.

Glömde låsa cykeln utanför Ålidhems Centrum ikväll. Sjukt otippat att den stod kvar när jag kom ut igen. Men det är å andra sidan den enda turen jag haft på ett tag. Så det är väl en ganska klen tröst.

Jonna

Jinx

Passande med lite sämre väder idag, känner mig inte direkt som en solstråle.

Skönt att vi super-pluggade hos Zandra igår då, så kanske jag inte behöver anstränga mig lika mycket i eftermiddag. Jag tror nästan att jag lärde mig ALLT, fast det mest kändes som om vi skrattade och åt världens godaste äppelpaj hela kvällen. (Vad var tricket? Kardemumma, och flingsalt!)

Tur att vi har kul när vi pluggar. Tenta i team? Det vore utvecklande!

Men jag ogillar starkt när jag försöker (låtsas) vara rationell och förutseende för en gångs skull, och vilar från träning/aktivitet en dag för att det rent logiskt borde göra chansen större att inte insjukna. Men så mår jag likförbannat sämre nästa dag, då var ju vilandet helt i onödan! Sjuk som sjuk, jag lägger inte riktigt några grader i det, jag hade ju antagligen inte blivit ännu mer sämre om jag faktiskt HADE kört på som vanligt igår!? Däremot hade jag kanske mått bättre, det kommer jag nu aldrig kunna få reda på, istället måste jag vila en dag till. Och två dagar i rad, det blir ju verkligen som ett erkännande, jag slapp alltså inte undan den här gången.

Men kors i taket, Hammarby.
Och hur tänkte ni nu ta vara på det här?

Den berömda söndagsångesten

Jaha, så inte ens seger med 7-0 räckte alltså för att slippa undan den gnagande insikten av att helgen redan är slut? Åh, om jag bara skulle ha sparat lite av den där peppen och energin jag hade när jag kom hem igår!! What a waste. Jag försökte halvhjärtat lindra fallet lite genom att vakna i tid och starta dagen med nybakt bröd och lite konstruktiv läsning. Men vad var vitsen med den ansträngningen när jag inom en timme somnade om, fick ont i huvudet för att jag hade för mycket kläder och täcke på mig för att kunna sova ordentligt och inte ens minns vad kapitel 39 skulle handla om? (Men brödet blev awsome!)

Dessutom har jag såklart gjort det ännu värre för mig själv genom att vara inne, bakom persienner, (nästan) hela dagen trots att det varit världens finaste höst utomhus, som jag borde spenderat i skogen, tagit djupa andetag av frisk naturluft, samlat på mig lite syre och harmoni inför den stundande veckan och bunkrat lingon och kantareller (Sådana söndagar har man nästan ingen ångest, men ändå tar jag inte chansen när jag får den, man är märkligt funtad ibland).

Jag har gjort av med pengar också, visserligen på vettiga saker, som jag ville ha och verkligen var på tiden att jag införskaffade, men på något sätt är det ändå aldrig riktigt tillfredsställande för mig att göra av med pengar.

Tre små ostsmörgåsar, ett svenskt äpple och en halvliter te till "middag", ensam i soffan framför ett småprovocerande program med Gillian "Du är vad du äter" McKeith, förstärker dagens eländigheter.

Huvudvärken till trots är jag glad att jag måste sticka iväg till ishallen på en stund. För träning fungerar ju alltid mot "tänker-för-mycket-problematik".

DOMS*

Jag har känt mig fredagsfin och sprallig hela dagen (nästan). Vilket är helt i motsättning till min fysiska status idag. 7 träningspass på fyra dagar (volymmässigt på tok snedfördelat mot nedre extremitet) + dryga 2 timmar i Las Palmas (beach volleyboll) har ansamlat en del (godartad) smärta i kroppen.

Om jag säger att jag vaknade för tidigt i morse, för att det brände till lite i latissimus dorsi varje gång jag tog ett djupt andetag, förstår ni hur trött mina muskler måste vara då. Latissimus ingår väl ändå inte i andningsmuskulaturen (Z? ;)).

Försökte byta ställning, avlasta, men det fanns alltid någon kroppsdel som gjorde sig påmind. Ljumskar, fotvalv, höfter, nacke, underarmar (försöker mig inte ens på någon anatomisk latin där)... Det var bara att acceptera, le åt "eländet" och stappla ur sängen. Är det fredag så är det, och det ska mer till än lite (ganska mycket) träningsvärk för att jag ska bli liggande kvar i sängen när plikten kallar (plikten= fredagsfläta, obligatorisk skolnärvaro och storhandling). Rätt mycket robotvarning på rörelsemönstret denna dag möjligtvis, men förr eller senare mjukas man ju upp lite och då känns det (förhoppningsvis) bättre.

Den där tanken på att kanske köra ett lätt återhämtande pass om tiden tillät idag, blev snabbt utbytt mot att köra en återhämtande gör-så-lite-som-möjligt-dag. Passande då, att min spontanköpta TV anlände idag. Installerad och kanalsökt! Ska bara på en ICA Maxi-date med min duktiga room mate, sedan är det soffläge (och premiärångest) resten av kvällen!!

Slut för dagen

Det är dags att sluta plugga för dagen när man ser en vattenpöl på vägen och tänker "fossa"

(Fossa = grop)


Det är då dags att ta sig i kragen och göra som lärarna säger "acceptera att ni inte kommer kunna allt som rinnande vatten och inse att ni inte kommer lära er allt." Jag vet inte vilket som är svårast.

Kors i taket.

Idag har jag och Sarah faktiskt haft tid att umgås med varandra! Först flera timmar på morgonen, tränade bredvid varandra och allt, sånt där vardagligt, skönt morgonbestyrhäng liksom, cykelsällskap till uni...

OCH sen hann vi med rätt kvalitativ tid på eftermiddagen också! Jag följde tillochmed på en halvlång promenad med Tosca i den västerbottniska höstsolen. Det är vardagslyxigt det här, händer inte ofta ska ni veta! Har mest varit "godmorgon, hejdå, när börjar du idag, när slutar du, det finns mat att värma i mikron, godnatt." Men idag har vi rett ut viktiga saker, som optiker, dödsstraff och allas olika tolkningar av inbördes relationer och grupperingar i den gamla gymnasieklassen. Komplicerat!

Vi gick inte vilse. Så när vi kom hem igen kunde vi inte rita någon karta och lägga upp på Facebook. Det var synd (och ett oerhört internt skämt). Däremot såg vi typ världsmästaren i grävskopekörning, och det var sjuuukt underhållande.

Som pricken över i:et så åt vi middag samtidigt också, nylagad, god, bra middag. Vid köksbordet!
Nu får vi väl se hur länge det dröjer innan vi får en sådan här dag igen, för efter middagen blev allt som vanligt igen när jag stack iväg för en helkväll på ishallen. En mycket bra sådan det med dock! Förlorade vadet, men det gjorde alla andra också, så nu är ingen skyldig någon en kexchoklad. Lite Division 1-hockey efter en lyckad träning var ju oundvikligt en lill-lördag som denna. Spelarmässigt är Grön 37 min favvis för ikväll :) Måste säga att Green Devils gjorde det mestadels ganska bra, så mycket ger jag er, men ramsorna är våra ;)

Haha!?

Morgoncykling på IKSU = bra start på dagen och en nytryckt morgontidning.
Inte mycket nytt i världen. Men en väldigt absurd/provocerande/underhållande reklamannons. Kan den verkligen vara på riktigt?



"Dax att byta storlek?
Bröstförstoring 29 900 kr

ord. pris c:a 40.000 kr

Exklusivt erbjudande med fri konsultation under september och oktober månad. Gäller runda silikonimplantat från Mentor.

Ring oss idag för tidsbokning!"

"Hem"

Tillochmed de gånger man verkligen verkligen v e r k l i g e n INTE vill åka hem, så finns det alltid vissa saker som gör att det är skönt när man väl kommit fram till själva hemmet. Det är väl egentligen mer lämnandet av det andra stället som är det tråkiga, inte hemkommandet. För hur bra man än haft det och hur länge man än hade velat stanna, så är det något visst med att få packa upp saker till sin rätta plats igen efter att ha varit på resande fot.

Sova i en bekant säng, drömma sina egna drömmar, ha sitt vanliga trygga basutbud att äta från, och fler kläder och böcker att välja på än de som rymdes i väskan just den här gången. Bara måndag än så länge, så ska inte dra för stora växlar av det här, jag saknar Luleå (och Kalix, som alltid, kolossalt) men ååå vad jag trivs vid tanken på att komma in i lite rutiner igen. Det dröjer nog ett tag innan jag åker iväg någonstans nu.

Och jäklar vad jag ska sova! Och träna!

Både AIK och Djurgården vann sina premiärmatcher ikväll. Fuck that!

Men i övrigt har jag haft en fantastisk dag som Smörholmens piga :) Gurka, potatis, tomater, kålrötter, metmaskar, en jäkla massa lera, men det är kul att bli smutsig, ärenden på stan, mat, mat, mat, en tupplur på soffan, en kväll i skogen med moster, barn och hundar, biblioteket. Och sen löser man världsproblemen över en kopp te och ostsmörgåsar innan man somnar.

Andra bullar

Osteologi och Arthologi. Nedre extremitet. Nu kan jag få gräva ner mig. Ser faktiskt fram emot det.

Som om jag bara går och väntar på något

Nyduschad, sluttränad, len hud, svalt rum och rena lakan, tentabefriad, mätt, belåten, packad och klar, nedbäddad i ganska skaplig tid. Trött är ett negativt ord men sömnig kan vara ett positivt. Som nu.

Om det inte vore för att norrbotten hägrar önskar jag att jag inte behövde kliva upp ur den här sängen alls imorgon. 4.15 är en konstig tid att ställa klockan på.

Knappt har jag kommit hem från Örnsköldsvik och blivit människa igen efter de bravaderna, förrän jag sticker iväg åt ett annat håll, och lämnar Sarisen och Tossan (fåret) ensamma igen. Men de har ju varandra och klarar sig nog bra tills jag är tillbaka. Det finns gott om tid för dem att få nog av mig resten av terminen sen :)

Peace, systrar och bröder, vi biter ihop och kommer igen, den här gången med. Jag tror att alla tror på oss, egentligen.

Too late for a school night

Jag har antagit att tentan är 9-12 idag. Och jag hoppas det är så, för annars är den nu, och jag har fortfarande några centrala begrepp att repetera (kan man kalla det repetera fast det är första gången man går igenom det?).

Om det går åt helvete skyller jag allt på Hammarby, om det skulle gå hyffsat vet jag inte vem jag ska skylla på. Då måste jag kanske bli religiös.

Im a bumble bee

"You are a Bumble Bee! A beautiful insect that is good at working with teams and produces something many want: honey! A bumble bee commands great respect, and will respond to a bad situation with a quick sting! Bumble bees are serious and very wise."


Vi pratade dessutom om Bombus Bomus (humla på latin) idag. Jag måste nog virka vingarna så Jonnas humla blir flygfärdig. Sen kan min inkarnation (typ) komma med posten^^

Grön och gul helg.

Im back från en påfrestande helg i Örnsköldsvik. Söndagsångest deluxe, men det är knappt så det tar sig igenom dimman av det där otroliga lugnet man bara kan känna efter att ha spelat 5 hårda matcher inom loppet av 43 timmar. Som ett påtvingat lugn nästan, för om man rör på sig eller tänker för mycket översköljs man av en lite dov, svårbestämd illamåendekänsla. Så man låter helt enkelt bli att röra sig eller tänka för mycket.

Vi har haft så roligt i helgen. Det har varit svinjobbigt, ärligt talat var det flera stunder som jag bara kände att jag ville vara någon annanstans. Men så träffar men en kompis från den gamla goda tiden, eller sätter man den där tacklingen, passningen, får en uppriktigt menad klapp på axeln for a job well done och känner att man faktiskt förtjänar det, äter en bit lakrits eller två, lägger sig på golvet och skrattar åt saker man egentligen är för gammal för, eller bara falsksjunger och fuldansar i omklädningsrummet. Och så var allting värt det igen.

För mig var det dessutom sjukt viktigt att få göra något sånt här just den här helgen, jag förstod inte det innan bara. Men girls, it ment a lot to me! Även om alla kanske inte är "friends for life", så är ni oslagbara "friends for now" och såna ska man också ha!

Så har världen förlorat ännu fler hjältar.

"Уважаемые пользователи!

Сайт временно прекращает свою работу в связи с чрезвычайным происшествием."

(Kära användare, denna webbplats är tillfälligt stängd på grund av olyckan).

Grundläggande immunologi, 3 hp

I just had a "speed lunch date" with my room mate before she had to run along to ÖP for an unprepared English test. First day of school and all, poor girl ;) but I would honestly do that test rather then what I actually need to do right now. Sooo, instead of reading all that reading I should be reading (haha), I'm listening to P3 Musik and catching up on the latest science news from www.forskning.se. God, I love geeky web pages!

So whats new!? A certain signaling defect in the central nervous system (brain), makes some people more receptive to the effects of drugs, alkohol and sugar. That, of course, also makes those people more prone to use that kind of substances again after the first time. So it's like a huge break through in the research and knowledge about both addiction and obesity! Good news for the world! (Too bad the proof is just found in rats so far).

If I alow my self to be a little selfish for a second though, the biggest news in life right now is that the "final week count down" has just started! Elitserien i hockey begins next tuesday, and I'm so glad and blessed, that I have friends around me here that care about that! (Of course it would have been even better if I could watch BF IF, but as long as I get my fix of well played ice hockey, I'll settle with just watching and enjoying it, with pure objectivity and no team sympathies!)

Bauwwowaa

IIIII don't know what to say, så jag tänkte att någon gång i framtiden kommer lite drygt 600 bilder få tala för sig själv istället. Deal? :)

Upptäcksfärd i Uppsala?

jag kommer ju berätta det här imorgon, men iallafall. Meddelande till Z:

Eftersom min mor kommer med det mesta av min Sicilien-packning imorgon (ja, jag brukar resa lätt, men en halvfull tygpåse och en kameraväska kanske är i minsta laget även för mig) så förutsatte jag att det var lugnt att jag lånade fritt i din garderob. Typ en t-shirt att springa i, och mjukisbyxor att mysa i. Hittade båda delarna på nästan första försöket, så behövde inte rota runt ens. Jag tyckte det var så självklart att jag inte ens orkade besvära dig med ett sms om det.

As promised och ordered så har jag ätit. Jag tog en smörgås när jag kom fram, i väntan på middagsidéer, och sen lagade jag tortellini (det blev såklart lite för mycket). Jag ska diska.

För en person som har halvsovit minst halva bussresan från Umeå så har jag varit förvånansvärt gäspig och ovass, så jag pratade med Camilla och sen orkade inte med något mer intellektuellt än att leta efter det där löpspåret ni inte varit vid. Jag tror jag hittade det, men jag fattade inte hur man skulle ta sig hela vägen fram.

En tandborste är nästa mission. Fast jag har Toy (tuggummi), så det känns inte helt essentiellt. Jag kanske skulle köpa en italiensk tandborste istället.

Till de omtyckta

Om man får besök och itne själv kan ha äran att guida runt individen på besök så får man vara lite kreativ. och för tillfället är det roligt också. Undrar om lapparna sitter kvar tillräckligt länge...



<3

I efterhand.

Det suger liksom rätt mycket när man får lov att äta upp sånt man sagt eller skrivit. Det är klart jag ställde upp och spelade igår (var vore min moral annars?) och det är klart det var värt det.

Den här gången också.

I hear in my mind all of this music, and it breaks my heart. Suppose I kept on singing love songs, just to break my own fall.

Vi har match imorgon igen, med älskade älskade (tro ingenting annat) KIV, men jag har faktiskt aldrig n å g o n s i n varit så omotiverad till någonting idrottsrelaterat i hela mitt liv.

Det kommer göra ont, det kommer vara kallt, det kommer bli mörkt, kanske blött och vi kommer att förlora. I can't believe I'm saying this, men kan vi inte bara lämna WO killar? Vi kan titta på Gudfadern och ta en tidig kväll istället. Eller jag kan göra det, och ni kan göra vad ni vill. Så länge jag slipper stå på Sjöfruskolans konstgräs klockan 22.00 imorgon och låtsas att jag gillar det.

It's always ups and downs with me these days. Just nu, känner jag för att krossa lite porslin.

Men det har varit en braaaaa dag. En smärtsam, men bra dag.

Det är vad jag skulle ha skrivit den 21:a augusti 2011 i min 5års-kalender, om jag hade någon.

Året efter, på samma datum, hade jag förmodligen inte kommit ihåg vad det där hypotetiska porslinkrossandet skulle vara bra för och jag skulle helst skriva att dagen varit lika bra som året innan, men mindre smärtsam.

21 augusti 2012. It's a scary thought.

Jag slog i näsan idag. Hårt. Precis vid näsroten. Ikea är farligt. Det gör fortfarande ont.

Jag har nästan fått saker gjort idag. Nästan alla saker på min lista är strukna. Förutom sakerna som ska fixas på stan och punkten" bokhyllan" men den sistnämnda kommer nog aldrig bli klar, så den spelar inte så stor roll. Dessutom fick den inte vara med på listan väldigt länge av just den anledningen. Men jag vill kunna ha tillfredsställelsen att stryka den om jag nu skulle bli klar någon gång.

Nu ska jag borsta tänderna och njuta av att jag redan bäddat sängen och inte behöver komma på det nu när jag ska sova. DET är lycka.

"Vi somnade"

Världens sämsta! Men förmodligen bästa bortförklaring.

Kunde ju ha varit jag. Det har faktiskt varit jag, många gånger. Och det ska inte vara mitt ansvar att bli arg, det ska vara mitt ansvar att förlåta och ta hand om (jag tar på mig den genusrollen i det här fallet).

Och oavsett film eller inte film så är ju alla missförstånd redan utredda sedan tidigare, så varför ska jag tänka för mycket? Och jag var egentligen alldeles för upptagen hela tiden, av att vara stolt över mina nya skyddslingar, att jag inte brydde mig så mycket om dem som inte var där (det var dålig stil, det kommer vi inte ifrån, men matchen är spelad, slutsignalen har gått, vad är det för idé nu?)

Och jag är så nära att kräkas/börja gråta/blöda näsblod av rent fysisk utmattning. På riktigt. Alla de sakerna. Den känslan har präglat hela dagen. Men ändå är det en sån där dag som jag bara vill minnas exakt som den är och var. För den har varit så perfekt. Men jag orkar inte skriva ner det. Så snart har jag glömt, och då är det bara vänta till nästa sådan dag kommer förbi (det finns en chans att imorgon blir iallafall två tredjedelar av idag, och det är inte illa det heller).

Tredje torsdagen i augusti.

Jag fick en stor och efterlängtad dos av underbara barn igår. Jag och Erika och Olivia röjde, lekte och myste järnet i kollektivet hela kvällen, det gjorde kanske visserligen saknaden efter vissa andra barn ännu större, men på något sätt lite lättare att överbrygga.

Sedan bestämde "Pappa", Annika och jag att det vore kul om tjejerna blev Hammarbyare, och då var kvällen gjord och alla andra problem var som bortblåsta för en stund :)

Mot oändligheten, och kanske vidare.

Jag har tänkt, i säkert tre månader snar,t att jag måste ta tag i punkteringen på min cykel. Jag har svurit över all tid som går förlorad när jag måste gå överallt istället för att cykla. Och svurit ännu mer över de gångar jag blivit tvungen att be om skjuts. Det kan vara trevligt att promenera (eller åka bil), men alltid (alltid!) trevligare med två hjul om man har en tid och passa och inte själv är den som kör.

Så, som jag har väntat på denna dag! Så många dagar som jag har vaknat, och trott att idag (idag!) är den dagen, men sedan stressat mellan tusen andra moment och tappert fått gå och lägga mig ytterligare en cykelfri dag. Och idag blev allting plötsligt bara rätt. Eftersom jag har världen bästa bästa bästa grupp, så har vi utan att göra någonting egentligen, lyckats jobba oss till en helt ledig dag mitt i den värsta hetsen. (All kärlek till Marcus, Henke och Mia för det, de gör nog definitivt mer än tre fjärdedelar av jobbet.) Därför hade jag alltså idag det ultimata receptet för en fantastisk överraskningsledig torsdag:
1. Snooza lite lagom (inte sådär så man blir konstig och illamående och efter resten av dagen)
2. Äta en ordentlig, lång, lyxig frukost lagad med kärlek medan du tittar på ett och ett halvt avsnitt av en bra tv-serie (still in pyjamas såklart).
3. Bli på bra humör för att dagen startat så bra.
4. Inse att du tvättade alla dina kläder igår och sätt på dig favorittröjan.
5. Bli på ännu bättre humör när du ser dig själv i spegeln.
6. Promenera fram och tillbaka till Ersboda (världens ände) för att köpa cykelslang, med radio/bra musik i öronen och frisk och sval, men inte kall, luft.
7. Promenera hem igen.
8. Packa upp dina fynd (för det blev inte bara cykelslang, det blev några böcker och bra-att-ha-saker och dricka till ikväll också såklart)
9. Ät varma mackor med kantarellstuvning och ost till mellis+lunch framför ett till avsnitt av tv-serien.
10. Laga cykeln (igen).
11. Cykla till Polisen och hämta ut ditt pass.
12. Tänk på Sicilien hela cykelturen hem.
13. Vila en stund.
14. Gå till IKSU.
15. Vila en stund till. Kanske ta ett bad.
16. Gå till Mariehem och ha surströmmingspremiär!
17. Öppet för improvisation.

Allt gick så smooth och flow och alla andra bra sätt det kan gå på, fram till punkt 9.

Jag lagade min cykel. Pumpade den. Tittade stolt och nöjd på min prestation, och insåg att den nya slangen verkade hålla luften ännu sämre än den förra. Blev lite irriterad. Skruvade loss. Synade slangen, gjorde ett nytt försök. Samma sak. Blev ännu mer irriterad. Pumpade, lyssnade. Ventilen? Provade tre olika ventiler. Ingenting ville fungera.

Ringde och gnällde och skällde lite på mamma och pappa. Som om det är deras fel att jag inte kan byta en jäkla cykelslang på en gammal oväxlad Husquarna. Fick en massa förslag, som jag såklart redan testat de flesta. Min snälla verktygsgranne C. Boström gick förbi och uppmuntrade mig lite, kanske ganska besviken över att jag inte behövde låna skiftnyckel den här gången.

Vid det här laget hade jag redan bestämt mig för att ge upp. Men jag hade ju köpt två slangar "just in case" (jag antar att det var det som jinxade mig, hade jag bara haft en slang hade jag ju bara haft en chans, och allt löser sig alltid på det antal chanser man har, right?). Så jag blev uppriktigt förbannad, slet upp förpackningen till det som skulle vara min reservslang till framtiden. Gjorde allt efter konstens alla regler. Väldigt argt men kontrollerat (som en liten My). Satte fast däckhelvetet på cykeln igen, pumpade upp det, vände ryggen till misären och stampade i trappen hela vägen upp till min lägenhet. Lovade mig själv muttrande att "om det inte fungerade den här jävla gången så ska jag fan aldrig mer cykla!"

Insåg att Polisstationen stängt för idag och att jag måste stryka punkt 11 och 12 på listan (vilka egentligen var den stora anledningen till att jag skulle fixa cykeln just idag in the first place).

Punkt 16 och 17 har jag sett fram emot hela veckan, och jag insåg också att om jag ska hinna dit i tid (vilket iofs inte brukar vara så blodigt allvarligt) utan en massa cykelsmuts och frustrationsofräschhet så måste jag komprimera punkt 13-15 också.

Så jag är jävligt o-nöjd just nu. Och kanske kunde jag ha förmedlat det på ett tidseffektivare sätt. Men tiden är ju ändå ute så veeeeem bryr sig? Det tar en halv jävla dag att gå till Biltema på Ersboda och köpa en cykelslang, det tar nästan lika lång tid att fatta vilka jävla siffror man ska kolla på så man får rätt slang med sig hem, sedan tar det den andra halvan av dagen att gå hem igen, och så visar det sig att det rent objektivt inte är en endaste gnutta fel på den gamla slangen, utan att den bara fejkar punktering så fort den sitter på just min cykel!?

No doubt, att ikväll kommer bli precis lika bra oavsett denna cykelhistoria (och oavsett om "sista gången gillt" nu har funkat eller inte), men precis nu är LESS ett jävligt bra ord.

Funderar...

... för mycket. Men i synnerhet just nu, på om 100 minuter Spinning kan vara en bra idé?



Speciellt eftersom jag haft som vana hela sommaren att glömma ta med vattenflaska :)

Återkomsten

Jag har under dagen haft tre skriv-moment. Det här är inte ett av dem. Jag har haft ännu fler gällande det här inlägget sen jag kom hem, eller sen jag egentligen var i Kristinehamn. Jag vet inte riktigt vad mina fingrar planerade att skriva när jag väl satt här, men jag ska väl förklara mig iallafall.

5-års kalender. Typ som en dagbok, jag har fått en i födelsedagspresent. Den är inslagen men jag har lovat på heder och samvete att inte öppna den förrän på min födelsedag. Så därför får jag itne heller skriva i den förrän om dryga veckan heller. Jag har verkligen aldrig lyckats föra en vettig dagbok (jag har försökt, tro mig, men jag klarar knappt av att hålla träningsdagbok under längre perioder...) Men en almenacka borde fungera bättre för då är det liksom sidor med datum som fungerar som typ checkboxar man borde fylla i varje dag. Borde fungera, ett tag och i perioder kanske. Men mormors 10-års kalender är jätterolig att läsa i, så jag ville prova, men jag kände att 5 år kändes med hanterbart än 10. 10 år känns lite skrämmande länge (och dessutom gillar jag ju tanken att avsluta saker så 5 år kändes lite mer rimligt) Kan inte någon annan också ta upp den ideén? (Även om det väl bara är Jonna som läser, så Jonna; kan inte du också köpa en?) min började ju egentligen gälla redan 1 januari i år så det blir ju bara lite drygt 4 år innan jag är klar med min, så denna någon (Läs: Jonna?) kanske ska vänta tills efter årsskiftet.

Var var nästa del?

Kantareller. Vi hittade bara några, men här har det regnat lite mer så jag tror jag ska bege mig till skogen i Riala imorgon och plocka lite. Är din mamma ledig, tror du att hon vill/kan följa med? Annars får jag ringa och höra var någonstans jag hittar svamp ;)

Och Picasso. Picasso är Mormor, eller snarare så är mjukglass med strössel vid Picasso-statyn Mormor och Morfar. Själva Picasso är väl egentligen så lite Mormor som det kan bli.

Nu känner jag att jag gjort vad jag borde, plus lite till. Vilket borde betyda att jag varit effektiv idag.

Tisdag eftermiddag och (äntligen? igen?) en kittlande känsla av riktig höst i luften. Det känns som en vilodag. En sån dag att inte bry sig om någonting. Bara vara och se hur tiden ändå rinner dig ur händerna. Hur tråkigt du än har kommer du aldrig kunna stanna den.

Dagens sanning :)

Om 5-års kalendrar, kantareller och picasso

Jag återkommer

Ärligt?

Jag älskar Tim Riggins! Fullkomligt, av hela mitt hjärta, heads over heels, madly in love.

Ibland önskar jag bara att livet var mer som en tv-serie, och ibland önskar jag att det inte var det.

Anima sana in corpore sanum

Solen i vardagsrummet tog slut, och sedan tog solen på gården också slut. Bara att gå och lägga sig då? Och börja om igen imorgon. Fast det förstås, det är fortfarande dagsljus ute, så det kan hända att jag måste rasta myrorna som bor i mina ben först. En lördag kväll vid halvåtta-tiden är ett lika bra tillfälle som något annat att springa upp och ner för Bräntberget tills man kräks?

Ett hjärta på det, och ett hjärta till alla som springer Midnattsloppet ikväll ♥♥

Pop-Eye

Försöker ta fasta på den goda nyheterna. Alla kändisar ger ut en kokbok, så varför skulle Karl-Alfred vara sämre?

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/hemligheten-bakom-karl-alfreds-armar-i-ny-kokbok

Tillochmed Agnes, och Malin i synnerhet, kan nog gilla den här boken. För enligt artikeln innehåller den bara vegetariska recept! ;)

You're old enough for war but not for voting

Sitter i mitt kök och rensar vinbären jag plockade igår. Lite mer än 2 liter. Undrar verkligen vad jag ska göra av allt. En ful liten krabat som åkt snålskjuts kravlar runt på bordet och radion står på, såklart. Det är visserligen slut för idag nu, och Koljonens jättestora frågar är väl ett av sommarprogrammen som är lite mer okej än de andra, men när ska egentligen riktiga morgonpasset börja igen? Jag vet att jag har gillat Emma Knyckare, men mer i mindre doser, i korta krönikaformat kanske, eller som gäst. Inte som programledare i mitt älskade morgonpasset, och inte tillsammans med Diego. Jag tackar för sällskapet på vägen upp hit förra veckan, det var kanske den bästa morgonen på hela sommaren, men jag är nöjd nu och vill ha Kodjo tillbaka! Som det är nu måste jag lyssna på P4 på morgonen (vilket kanske är nyttigt iofs, eftersom jag får lite Västerbottenanknytning, men jag vill gärna ha valmöjligheten).

Jag vet nog att om det hade varit röda vinbär hade jag tagit lite till att göra en likör. Dennis och Janne kunde ha fått den, och en flaska vitt vin att blanda till egen Kir av! Kanske skulle jag ändå försöka mig på en liten sats, även på svarta vinbär. Jag kommer ju dricka den lika lite som jag skulle dricka svartvinbärssaft, men bara för att det kan vara trevligt, och för att det ändå inte kommer gå åt 2 liter svartvinbärsgelé!

Mera gnäll?

Jag har fullkomligt nollställd motivationsbarometer. Noll! Eller minus. Jag vill verkligen inte simma, hur mycket jag än intalar mig själv det. Det är skittråkigt och mentalt påfrestande att gå på gymmet ensam, jag blir mer irriterad än harmonisk av promenader för de är så totalt otillräckliga och springa är kanske det sämsta jag kan göra ur rehabiliteringssynpunkt.

Så jag tar ett bad? Mitt på blanka dagen! Läser ut Åshöjdens BK, löser ett korsord och tänker över min situation. Jag vet att jag borde gå till TC och vara sämst på musikquizet ikväll, för tillochmed det är bättre än att isolera mig såhär hemma i soffan. Men jag vet också att jag redan hunnit bli den som inte förväntas komma dit. Och faktiskt, jag gillar er alla i klassen (a lot), men jag känner mig inte jätteledsen över att ni fått den bilden av mig.

At another time and place in our lifes hade det varit annorlunda. Jag vill egentligen att vi ska bli kompisar men jag orkar inte.

Som jag sa idag (även om jag inte fick jag något medhåll) det kan bli skönt med lite höst nu! Sicilien först förstås, men sen välkomnar jag mörkret och svalkan. Lite hockeykvällar, på golvet bredvid Milo. Ännu en jul att se fram emot. Förhoppningsvis en bil, som kommer stå oanvänd mest men ändå värma min själ med sin blotta existens.

Än går det vågor...?

Det är så jävla mycket skitsnack nu, det räcker inte alltid med att säga förlåt för att bli förlåten. Faktiskt. Då kan man ju hålla på med vad fan man vill, hur många gånger som helst, bara man ber om ursäkt varje gång, så blir det okej att göra det igen och igen och igen!?

Ja, det är Hammarby det gäller. Ja, ett antal vuxna (en del iallafall) män som springer runt på en gräsmatta och jagar en boll. Och ett antal andra som står och hoppar och skriker och sjunger för att bollen ska ta sig in i ett nät fastsatt i en metallkonstruktion. Och ja, barn svälter och naturen håller på att utrotas och om folk bara lärde sig prioritera och kanalisera sin energi åt att stoppa växthuseffekten, manifestera för fred och lika villkor och le mot varandra på gatan så skulle världen bli en mycket bättre plats att leva på.

Men frankly, så är det där också bara skitsnack. I någon mån så behöver vi fotboll också. Samhället är ett ekosystem som vilket som helst. Du kan försöka att inte bry dig, men idrott har en stor roll i det ekosystemet, och det är allmänbildning och en av de finaste och bästa sakerna som finns. Och det finns ett lag, som hade alla förutsättningar för att göra livet så mycket ljusare för så många personer, för mig och för en stor del av alla människor som betyder mycket för mig. Men de gör inte ett skit. Jag skiter i förlusten igår. Det är ju bara en av så många. Alla kan förlora en avgörande match. Det händer. Men den borde aldrig ha behövt vara så avgörande om alla hade gjort sitt jobb på vägen.

Och jag är kanske mest arg för att jag inte riktigt har rätt att vara arg, för jag var inte där och såg misären (den här gången). Jag gick och la mig igår med bara ett resultat och vetskapen om att hoppet är släckt även för denna säsong. Men det var ändå "bara" det, den vanliga besvikelsen. Uppgivenheten och den bitterljuva känslan att "skit i tabellen - Bajen bäst ändå" skulle få komma till användning ännu än gång.

Men herregud, jag vaknade till något helt annat. Upprört. Nästan obehagligt. Jag blev tom och lite knäckt. Så mycket reaktioner. Känslor. Åsikter. När folk som är så vana att bara ta och ta och aldrig tappa gnistan till slut sätter ner foten på det här sättet så är det allvarligt.

Am I overreacting? Maybe. Men kan inte det vara bra det då?

Eller?

Kanske skulle gå på yoga ikväll och bli en ny människa?

Jag har sytt gardiner idag. Gråtit, sytt gardiner och lyssnat på Teddybears Stockholm.



Något måste man väl göra för att verka mer macho, och Teddybears är bra.

Öppna fönster förstås, man vill ju gärna dela med sig. När jag sprang ner till tvättstugan frågade en granne om det var jag som spelade musik. Jo, det var jag, erkände jag, tänkte att ärlighet säkert ändå är bra för grannsämjan men var ändå lite rädd, borde jag sänka? Nej! För fan! Jag var tvungen att lyssna på nån annan skit hela morgonen, förklarade grannen och nickade bort åt ett annat öppet fönster, det var en lättnad att någon överröstade det där!

Det känns bra ändå, även om det bara var en granne och alla andra kanske hatade mig ;) On the other side så har jag väl nu lite krav på mig vad gäller musikval. Och jag kan väl egentligen inte säkra med Teddy hur länge som helst heller..?

Ty dagar utan Dig är inga riktiga dagar alls

Haha!?

jag gjorde om på bloggen istället. men den bilden jag ville ha ville inte ge mig dess tillstånd för att det är Jonnas bild. Men om bilden visste att det var jag så tror jag att jag skulle få använda den

Om hemlängtan

I brist på den fina anteckningsblock med den vackra framsidan så vet jag inte vart jag ska göra av min rastlöshet. Det är inte samma sak att skriva på tangentbord, eller på en lapp som sen kommer slängas och försvinna. I en plötslig snilleblixt, så som de ofta brukar vara, vet jag vad jag ska göra.

Jag skulle ringa någon, men sen gick tiden.

Sorterar mitt liv i tre högar och försöker få plats med två av dem i en för liten väska. Den tredje vet jag inte alls vad jag ska göra av. Och så finns det en fjärde inofficiell hög med saker som inte platser i någon annan hög, den ska vi inte ens tala om.

Varje gång jag ska åka blir det såhär, som om jag flyttar igen och igen. Fast jag egentligen är en sån som reser med lätt bagage, vart kommer alla saker ifrån?

Men om drygt ett dygn kan jag packa upp det mesta igen, det kommer säkert dröja en vecka innan jag gör det ordentligt, men då kommer jag såklart tycka att det var värt allt.

Out of caracter

Försöker bota söndagsångesten med Foo Fighters, bildbehandling, brödbak och Scorpions. Det funkar sådär. Om man ser efter finns det något ångestladdat med alla veckodagar, men jag har alltid tänkt att söndagar är de värsta. Insåg någonstans på vägen idag att söndagar som man tror är måndagar är snäppet värre.

Kom iallafall fram till slut, sov bort lite av vad-det-nu-är, och när jag vaknade hade jag för första gången på en vecka plötsligt fler än 5 klädesplagg att välja på. Alltid något. :)

Livet i Kaktusland

Min Kaktus (som ej har ett riktigt namn än) har nu fått en ny bostad. Han tyckte livet på vägarna kändes lite för osäkert inför ännu en höst och vinter och ville nu har något tryggare och rymligare. Rymligare blev det minsann, kanske lite för mycket rymd enligt vissa, men Kaktus blev helt fäst vid boningen och ville inte se åt annat håll. När priset för denna flotta kåk uppdagades var saken klar, inget annat skulle duga. Med argumentet att han kommer växa i den flyttade han idag in. Flytten gick smidig med få (av)stickare och när allt var färdigt kunde han inte hålla tårarna tillbaka...

En och en halv månad efter ankomst ungefär, (och mindre än en vecka kvar till avgång), så känns det äntligen: "Hej Stockholm, wanna play?"

Tack livet

Soligt, sjönära, lantligt, centralt

Sitter halv-ensam på jobbet och mår sympatidåligt med mig själv i förskott. Inbillar mig att jag är så trött som jag kommer vara på tisdag eller onsdag förmiddag, när jag klivit av nattpasset, på något charmigt men lite bökigt kollektivt sätt tagit mig till någon utlånad säng i något av alla mina tillfälliga sommarhem, mehn ändå inte kan somna för att det förmodligen är för varmt och finns för mycket annat kul att göra.



Nåväl, som alltid,
Peace, Love and Football, folks
(och lite basket, skateboard, Mange och ett kallt bad på det, så kan man glömma hur hemskt allt är för en stund, och det kan behövas)

Solhem

Skulle stanna till hos mostern och kusinerna och få lite fika på vägen hem från jobbet igår. Det blev istället fika, basket, mys, middag, fotboll, sovplats, sovmorgon, frukost, träning och lunch. Bra släkt man har alltså :)

Jag vill bli cowboy. Vart kan man läsa det master-/magisterprogrammet?

Och så är det ju kanske det där med hästarna....

Halv åtta igen

Bärskörden blir lite mindre när man har ett barn med sig. Men så mycket mer värdefull då!



Och inga myyygg heller. Djungel-oljaaa +++


PS. Det finns ingenting intelligent med att spela yatzy med sig själv.

Tocca a me

Svårare än såhär behöver det inte vara en onsdagkväll: jordgubbar, blåbär, keso, jordgubbar, blåbär, keso, upprepa önskat antal gånger, toppa eventuellt med lite smulor/flingor.



En liten sked till systerdottern och en stor till mig. Ätande från varsin "sida" av skålen. Skål!

Devo andare adesso, John B kallar (men är det en eller två kindpussar som gäller i Italien?)

Andiamo!

2 liter blåbär från skogen igår, sex stycken perfekt mogna smultron från ett dike på jobbet idag och en halv liter jordgubbar från mammas land ikväll. Ville egentligen plocka röda vinbär, mest för att det går fort att få ihop och påminner mig om Norr. Men när jag kom traskande med min Tupperware-burk visade det sig vara folksamling på ängen och jag kände mig inte sällskaplig. Så jag vände innan någon fick syn på mig.



Försöker mig på några städartag men hade hellre byggt något, eller pluggat italienska. Tappar upp ett bad, skrubbar, tvättar, torkar, bäddar nytt. Det blir snyggt iallafall. Rent. Fint. Svalt. Lent. (Inget ont med det).

Non c'è male.

Kunde inte bestämma vart den passade bäst

Blåbärsplockartävling med mor.

Ingen talade om för henne att det var en tävling dock. Det var en jämn kamp, men i slutändan måste hon få pluspoäng för kantarellerna. I sådana här fall är dock tröstpris inte så illa, eftersom det innebär ungefär färska bär till frukostgröten och en kantarellsmörgås innan sänggåendet.



Plockat, rensat och klart. Kom hit och ät blåbärspaj, gott folk!

Idag är det Rutgers namnsdag.

Virkdagbok variant Z

Väldigt inte säsong men den är gjort helt på fri hand så jag är ganska stolt ändå



En Mini-Totoro, jag hade inte mer stoppning så det blir ingen Stor-Totoro förrän mer han införskaffats...

(Nu är "virkat" en kategori)

Virkdagboken fortsätter

Efter ett litet analogt uppehåll fungerar datorn (lagom mycket) igen och virkningen har under tiden gått framåt i sakta mak.


En gång räknade jag väldigt slarvigt ut att ett överkast av just den här modellen skulle ha samma antal arbetstimmar som att bygga en egen kajak av enkel modell. Riktigt hur det stämmer överens med sanningen låter jag vara ganska osagt. Man får inte räkna för noga när man virkar, då tappar man räkningen, det är svårt att räkna till 150 och 3 samtidigt, jag tror man använder samma del av hjärnan till båda olika talstorlekar och då blir det lätt en sammanblandning och lite snett.

Dessutom är det inte riktigt samma sak att virka och att snickra. Jag kan virka ett varv eller två medan jag väntar på att vattnet ska koka, att sömnen ska infinna sig, att gröten ska kallna eller samtidigt som jag tittar på ett avsnitt av Mitt i Naturen - Australien. Ett kajakbygge är mest troligt inte lika lätt att bära med sig mellan vardagsrummet, sängen och köket. Sen är det lite lättare, mer spontant, att bara cykla ner på stan en kvart innan stängning en tisdag och köpa lite mer material till överkastet. Ska jag till brädgården och skaffa virke av bra kvalitet till en farkost som helst inte ska sjunka vid första sjösättning krävs lite mer planering och omsorg (inte för att jag inte bryr mig om kvaliteten i överkastet! Det är som Bullerby-falukorv, av allra bästa sort ska alla veta!).

Dessutom har jag sedan den första uträkningen ägde rum blivit lite flinkare i fingrarna och virkar en hel ruta på kanske halva tiden av vad jag först trodde. Så ni förstår, vi kommer längre och längre ifrån ett kajakbygge här.

Men jag kan ändå inte riktigt hjälpa att tycka att det är lite som att skaffa en guldfisk (eller en tamagochi) för att se om man skulle klara av att ha en hund. Så när (om) det här överkastet blir färdigt så kommer det nog alltid vara lite symboliskt för min kajakdröm. Ja, om det inte blir färdigt också förstås, men då är det ju snarare symboliskt för en dröm som aldrig kommer gå i uppfyllelse.

Virkdagbok (16)

Virkdagbok